Lägenheten är dammad,skurad och vädrad. Jag är nyduschad. Inget utrymme för sjukdom finns mellan dessa väggar, golv och tak.
Jag har börjat läsa en ny roman som tilltalar mig starkt - Dannyboy och kärleken av Daniel Åberg. Det är nåt visst med att läsa historier som utspelar sig i kvarter där man bor eller har bott. Orden ger knivskarpa bilder som inte går att värja sig mot. Om man på det finner huvudkaraktärerna sympatiska så kan man räkna med att va fast.
Sen är det svårt att inte förälska sig i själva historien. Ett ljummet dygn i maj. Två främlingar som möts i Stockholms tunnelbana. Han har flytt från sitt liv i Uppsala. Hon försöker fly från sig själv. Han räddar henne från att kasta sig mot döden. Timmarna efter håller de fast vid varandra. De kämpar med att glömma det som är historia och inte tänka på vad som kommer hända nästa dag. Allt de har är en kväll och en natt samt 2000 spänn att bränna.
Jag vill ivrigt läsa vidare men jag vill samtidigt inte att den ska ta slut. Så bitterljuvt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar