Note to self

Var ingen svag tönt.

Du är ju stark.

Visa det nu.

Akademiska sjukhuset

Imorgon flyttas hon hit kusin A, till Uppsala. Hennes mamma, min moster, kommer hit och ska bo hos mig.

Självklart ska jag vara ett stöd och tillbringa så mycket tid med dem som möjligt.

Men jag är rädd.

Så rädd som jag aldrig varit.

Mad World

Flyter fram i Stockholms tunnelbana fram till Vasastan och sen tillbaka till centralen.

Går på föreläsning - Lägesrapport, Södra Afrika och känner mig skeptisk. Sydafrikas president Zuma går från "korrupt våldtäktsman" till mediehyllad president. Var är kritiken? Jag ser bara kappor som vänder i vinden.

Åter i tunnelbanan. Tillbaks till Vasastan. Samtal med K2 i hennes soffa. Jag uttrycker min skepsis kring Zuma och samtalet leder in till debatten om åklagare Rolf Hillengren och hans synpunkter på samtyckeslagen. Det han säger är praktiskt taget att våldtäkt inom äktenskapet i princip inte förekommer, inte kan förekomma för att kvinnan har tackat ja till att ha sex med sin man på alla sätt och vis tills döden skiljer dem åt. Amen. Man blir så arg. Man blir så mörkrädd. Sverige år 2009... så mycket för jämställdhetskamp.

Vi går till en bar och glömmer skiten för en stund. Pratar om mer upplyftande ämnen tills jag når den punkten där jag bara måste spy galla över Karlstad och när jag håller på som bäst så står han där och utbrister "Hej du!" Jag: "Hej..." Han presenterar sig för K2. Ser på mig igen och säger "Du heter X va?" Hans minne är bra. Han undrar vad jag gör och var jag bor. Har en mindre utläggning om mitt val av studier. Tycker det är intressant och hedervärt "Bistånd och humanitär hjälp... Det är ovanligt. Folk bryr sig bara om sig själva nu för tiden..." Jag inflikar nån kommentar här och där, där han ger mig plats. Och så han då. Jag vill ju veta men när jag får tillfälle ursäktar sig med att han måste rusa till toan. "Säkert arbetslös" konstaterar K2 krasst. "Därför han smet iväg." Vem var han? En före detta Karlstadbo som jag. Gick i klassen över på gymnasiet och hade ett gott öga till mig. Smög sig på mig då och då för att tjuvlyssna till vad jag sa. Jag tyckte han var spännande för att han stack ut. Om jag på den tiden vågat vara som jag kände mig hade vi säkert varit vänner nu. När jag var tillfälligt hemkommen från Paris över sommaren åkte vi en gång med samma tåg mot samma festival. Han satt mitt emot och pratade om att han också flytt stan direkt efter gymnasiet. Utbildade sig då till svenskalärare i Växjö om jag inte minns fel. Nog om honom.

Kvällen fortsätter med en invasion av internationella manliga dansare vid vårt bord. Först beter de sig trashigt genom att hämta stolar de inte får men efter en uppläxning från mig och K2 lugnar de ner sig så pass att de går att prata med. Vackra ögon i ett vackert ansikte uppenbarar sig på uteserveringen. Borrar sig rakt in i mig. Lång man med skinnkavaj och rågblont hår. Håller kvar blicken när jag lyfter upp min igen. Jag känner hur han rör sig mot mig. Hans hand framför näsan på mig, fimpar sin cigarett i askkoppen. Jag ser upp återigen och möts av ett sexigt leende. "Tack" sa han. Tack... Jag, jag stirrar väl som ett road kill tillbaka. Om jag inte suttit inklämd i ett hörn bland spanjorer och allt skulle jag bara resa mig och följa honom nånstans, varsomhelst. Nu satt jag fast. Han hann undan in och jag och K2 gick hem. Önskade dansarna lycka till med deras show.

Nästa dag, tåg till Uppsala och överlämning av lägenhet. Det mesta var som jag lämnat det, förutom lukten. Tycker inte om främlingars lukt i mitt hem. Lämnade fönster öppna så det kunde vädras ut.

Tillbaka i Stockholm, på Söder denna gång. M öppnar dörren till lägenheten. Jag lämnar mina saker, vi utbyter lite meningar och han följer mig tillbaka ut där vi möter upp med T. Med kamera över hennes axel och skrivblock och penna i min väska glider vi in på festivalområdet. Bekanta till oss står på scenen. Deras låtar fastnar mer och mer för varje gång.

Jag känner glädje över att vara tillbaka på denna sida landet. Snygga och intressanta människor överallt. Jag jublar över Lykke Lis fantastiska uppträdande som avslutar kvällen.

På lördag blir jag ganska överraskad av Ingenting. Jag säger yes, yes, yes, till Florence Valentins politiska mellansnack och jag upptäcker Miike Snow.

Bland glada människor dricker jag öl på Hotel Clarion. Fnissar över att det verkar ha gått vilt till där. På golvet har någon tappat och glömt sin bruna peruk. Så blir jag medveten om att jag känner igen kille från TV-programmet London Inc som står framför mig i baren. Jag måste titta konstigt på honom för han säger och skrattar, när han tar med sig sockret till sitt bord - "I'll bring it back. Don't worry." Trycker vänskapligt till min axel.

På söndag när jag tar tåget hem är jag så glad. M och T är så söta och gästvänliga. Kollegor på tidningen är så härliga. Konserterna var så bra. Besökarna var så glada. Sen ringer telefonen.

Det är mamma och hon låter orolig. En kusin till mig ligger på sjukhus och tillståndet är livshotande. Hon kanske kommer att flyttas till Uppsala. Allt började med plötsligt magont på onsdagen. Hon åkte in till akuten och där upptäckte de grej efter grej i hennes kropp. Unga vackra A... Säg att det inte händer. Hon är mamma till en liten flicka och måste finnas där. Vi lägger på och jag känner mig tung i kroppen.

Snart på väg

Höll just på att publicera det tråkigaste inlägget nånsin. Det handlade om Värmland i allmänhet och Karlstad i synnerhet men sen så kom jag på att... Fuck it! Jag drar härifrån imorgon och det är allt som betyder något.

Jag ska börja torsdagkvällen med att gå på ett seminarium i Stockholm. Ämnet är södra Afrika, arrangerat av organisationen och intressanta föreläsare är inbjudna. Bland annat en man som ansvarat för Sidas biståndsarbete i Sydafrika. I need to meet him.

Sen är det öl med K2 och övernattning hos samma fröken.

På fredag blir det en sväng till Uppsala för överlämning av lägenhet. Sen tillbaka till Stockholm och jobb på Popagandafestivalen fredag och lördag.

Så kom folk. Kom liv. Kom rörelse. Jag är så på.

Shut the fuck up

Om sisådär en månad kommer jag att ta ett plan långt långt bort. Typ till världens ände känns det som, för jag ska till den sydligaste spetsen av Sydafrika och vistas där under tre månader.

Jag har bott i landet förut men då var jag på den östra kusten. Den här gången har jag siktet inställt på West Coast och Kapstaden.

Nånting man alltid får höra när man ska till Sydafrika är hur hemskt och farligt det är. Folk vill gärna berätta rövarhistorier som de i flesta fall hört från bekantas bekanta. Historier om hur än det ena än och det andra missödet kan inträffa om man har otur eller inte tänker sig för. Hur ska det hjälpa mig?

Nej, har man inget positivt och peppande att säga kan man väl lika gärna hålla käften. Jag har levt i den vardagen. Jag vet hur det är. Det kräver en omställning och sen är det oftast inte mer med det.

Men hur ska de veta för de skulle ju själva aldrig våga åka dit och se verkligheten. Därför kan de också hålla käften för ocoola personer har no say.

Hav

Jag har tillbringat helgen på västkusten där farsan har en jobblägenhet. Det blev familjesemester minus syren.

Vi vandrade i naturreservat, tog promenader i den lilla staden, åt färska räckor med aoli, pain riche och körsbärstomater, drack vin, köpte thaimat för en hel armé och shoppade lite. Jag hittade en kvarlämnad skvallertidning i lägenheten och insöp värdefull och jättetillförlitlig information om kändisars status.

Staden var halvtom så det kändes att högsäsongen är över. Det var lika bra. Jag var glad att slippa svenne bananhysterin som annars brukar råda där på sommaren. Var nöjd med att i lugn och ro bara inandas havsluft och sen åka tillbaka.

Lust

Hundvakt igen och usch - jag vill inte prata om det. Det skär sig i alla fall fortfarande mellan mig och den prickige så fort vi lämnas på tu man hand. Jag föredrar katten alla gånger.

Igår när han hade somnat så hällde jag skamlöst upp vin till mig själv där jag bänkat mig framför storbilds TV:n i familjens vardagsrum. SVT visade filmen Young Adam. Det första som slog mig var att jag aldrig sett Ewan McGregor så... brutal. Jag skulle vilja beskriva filmen som erotisk, tungsint och motsatsen till återhållsam (vet inte vilket ord det är jag letar efter här).







Den tvingade mig att reflektera över mitt icke-sexliv. Djupt där inne nånstans finns det en lust ändå. Och ärligt talat - vilket jävla slöseri. Jag är ung, jag är söt och jag har en kropp som en freakin sex goddess. Vad väntar jag på?

Promiskuitet... Jag uppmuntrar promiskuitet starkt. Att bara ge sig ut och ta det man vill ha och ha no second thoughts about it. Jag skulle kunna ursäkta mig med att säga att jag inte är kapabel till det. Men samtidigt har jag haft mina perioder av promiskuitet. Det var dock längesen nu.

Jaja. Det ska väl vända med det där med. I annat fall får jag väl driva mig själv till att för första gången i mitt liv brutalförföra någon.

Håhåjaja

Kikade in i Silverfiskens blogg och klickade på denna länk som han lagt upp. Om det är humor så är det briljant. Om det är allvar är det fortfarande lika roligt. Roligt om än patetiskt. Jag dör...

Stuck in the middle

Tid... Rinner iväg eller hackar sig fram. Alltid antingen eller.

Jag har nästan två veckor kvar tills jag får tillgång till min lägenhet. Två långa veckor... Hyrde ut lyan en månad längre än väntat, på gott och ont. Gott rent ekonomiskt. Ont rent socialt. Jag är i ett hus i de värmländska skogarna tillsammans med mina päron, en vrång katt och en hund med damp. Jag är ett stenkast från en stadskärna som jag inte vill ha med att göra. Ingen av människorna jag vill träffa är här.

Så... Jag ägnar dagarna åt att gå ut med hunden, plocka bär och svamp (!) samt tillaga middagar och bakverk av skiten jag hittar. Jag blir nästan rädd för mig själv. Håller ju på att omvandlas till Martha Stewart.

End of summer

Dags att knyta ihop påsen på krokikursen. Utställning vankas imorgon. Bara för det fick jag fnatt igår och smällde upp en jätteduk bara för att... På den ligger en rödhårig kvinna i naturlig storlek och myser. Jag tänker mig att hon är i typ Provence. Ligger naken på sin medhavda lila filt och sover bland gröngräs och vallmoblommor. Himlen är pastellblå och som en knorr på det hela har hon på sig Zorromask.

Tanken var aldrig att ha med den rödhåriga alls. Men min lärare insisterade. Tyckte den var så härlig att se på och att det var så kul att jag varit totalt orädd för storleken. Fem bilder totalt skulle det va men jag hade svårt att välja mellan mina åtta favoriter så läraren sa jag skulle ta med alla.

Okay, utställning imorgon. Planering inför mina tre månader i Sydafrika sen. Förändring hägrar and I like it.

PMS blues

Solen har behagat att dyka upp nu. Nu när den gör mig detsamma.

Folk sprang rakt ut i det avslöjande skarpa ljuset efter förmiddagens modellpass. Jag stannade ensam kvar i ateljén. Ensam med papper, ritkol, pastellkritor och akvarell. Vidareutvecklade gamla skisser och gav dem färg, sammanhang och volym, som vår lärare den senaste tiden så enträget betonat. Lät ipoden slumpa fram låtar medan jag petade och pillade på papper. Tog då och då några steg tillbaka och granskade det jag såg. Stannade kvar tills jag blev snudd på nöjd.

Cyklade hem och tänkte på nuläget och helgen. Jag har varit uttråkad sen flera dagar tillbaks. Alla har lämnat stan. Igen. Jag är bjuden på fest hos J i Stockholm till helgen. Vill åka men borde inte, sett ekonomiskt. Samtidigt kommer D va där i stan. Men samtidigt kanske han inte alls har tid att träffa mig. Å ena sidan å andra sidan. Blablabla...

Syren ringde tidigare. Sa att hon funderade på att åka till Karlstad i helgen. Jag uppmuntrade henne starkt att göra det.

Festivaldagarna

Har aldrig haft det glassigare på nån festival ever. Vi var ett bra team där på två skribenter, två fotografer också T då, chefen, som agerade som allt i allo. Jag kom dit och kände mig som sju svåra år efter att ha rest från Oslo efter en natt av knapp sömn. Lyckades styra upp mig med lite Red Bull, i pressrummet fanns det plenty. Började med att recensera Wiehe och Deportees där jag fick sällskap av fotografen B. Hade aldrig träffat honom förut. Snygg som fan, var det först påtagliga intrycket. Vi sällade oss till de andra i pressrummet efteråt. Snick snackade lite då B snart undrade över allas ålder. Tystnad uppstod. Jag hajade då att han inte kunde va vidare gammal när han så snart undrar över en sån sak. Jag var först ut med att uttala min siffra. Han: 26 år!? Jag: Ja... Du då? 18... Jag tappade hakan big time. När han sen gick uttalade fotografen C min förvåning - Killen är 18. What the fuck!? 18 och så kaxig, tyckte jag. Men förstås - det är just då man är det.

Onsdagen rann iväg och Bob Hund bjöd utom tvivel på det mest anmärkningsvärda, eller rättare sagt, det enda anmärkningsvärda. Jag hade innan dess hunnit ta en öl med MM och compani ute bland folket. Efteråt sammanfattade jag dagen tillsammans med T över en cigg på backstage terassen. B, som framöver går under namnet youngstern hade redan dragit sig tillbaka till hotellrummet. När jag och T väl nådde hotellet blev vi inbjudna på efterfest av en tvålfager yngling. Jag var inte helt ointresserad med T vart helt off och jag tänkte att jag kanske trots allt borde prioritera sömnen första natten.

Youngsterns mobilalarm gick igång på morgonen. Han skulle upp till frukost. Frågade om nån skulle med men vi bara muttrade tillbaka. Jag somnade om. Vaknade och blev serverad en utsikt av ögongodis. Youngstern var tillbaka i sin säng rakt framför mig. Sov med bar överkropp. Jag ockuperade badrummet för att duscha. När jag kom ut satt de redan och jobbade frenetiskt framför sina datorer. Jag följde exemplet. Distraherades sen av youngstern. Youngstern som lallade runt i sina tajta boxers. Youngstern som parfymerade sig i Armaniparfym. Youngstern... Fuck! Jag hade fått the hots for youngstern... Inte okay. Åtta jävla år i skillnad. Min kollega. Inte okay nånstans.

Vi åkte in till festivalområdet. Pressrum, konserter, pressrum. Kaffe med MM, pressrum. Bra artister men dåligt väder. Jag var inte på humör för att ge extraordinära betyg. Sen blev det kväll med Hoffmaestro och Chraa. För ett kort ögonblick blev jag rädd för att dö mitt i slänten på spelsplatsen Dalen som verkligen var en dal. Såg ett scenario för min inre syn hur folk rasade samman överifrån som dominobrickor, rakt ner på mig. Så jag klättrade upp för glatta livet. Nöjde mig inte förrän jag nått högsta punkt. Trycket i publiken kokade. Det blev den fetaste konserten på hela festivalen.

På morgonen hängde jag på youngstern till frukosten. Verkade som där var where the action was. Föregående morgon hade sångaren i Bob Hund trashat kaffemaskinen och Wiehe haft hätsk politisk diskussion med sångaren i Vapnet. Men på fredagen var där kolugnt. Men det gjorde ingenting. Jag kände mig inspanad som enda tjej på plats tillsammans med Nina Persson. Intressant folk i hela salen men vad gjorde youngstern? Jo, han tog ett bord för två.

Vidare på fredagen... Fan jag minns inte längre fredagen. Minns bara att jag blev tipsy på rödtjut och kom i samspråk med hemlig musiker. T hade basunerat ut att jag recenserat dem och sen var frågestunden i gång. Men... när det kom till uttalanden om konserten var mina läppar sealed. Jag delade istället ut visitkort och hänvisade till tidningen. Jag ursäktade mig sen med att det fanns jobb kvar att göra. Hemlig musiker sa att han skulle lägga mitt namn på minnet och log.

Nästa morgon bjöd på ännu en frukost med youngstern. Inget intressant folk i salen denna gång. Som alla andra dagar rusade denna iväg. Jag kände mig lättirriterad på kvällen. Backyard Babies och Milencollin kvar. Tråkigt och tråkigare. Men... festivalens huvudakter. De var vad Karlskogapubliken längtat efter. Själv ville jag såga totalt men kunde inte riktigt. Skulle va som att dissa hela festivalen.

På söndagen märkte jag aldrig när youngstern drog tidigt. Åt frukost med T som sista dagen tog sig upp. Diskuterade musiker och deras bihang av tonårstjejer. They only want you when you're seventeen, when you're twentyone you're no fun. Lammkött åt dom, lammkött åt mig också på senaste tiden. Youngstern hade varit flörtig. Komplemeterade min profilbild på Fejan med ord som "fancy som french fashion", uttalade kommentarer som att man borde ta leg på mig i baren och fotade mig när han trodde att jag inte såg. Efteråt har vi kommunicerat en del på Fejan. Ser ut som att vi kommer ha en del jobb ihop i slutet av sommaren. Frestad? Ja.

Nu har jag återgått till att rita av nakna människor. Same old. Same old.

Hello, I am your long lost pen pal

Jag är tillbaka. Tillbaka och har aldrig känt mig fräschare efter en fyra dagars festival. Det har varit hotellnätter, härliga bufémiddagar, billig sprit och privat transport till och från festivalområdet. Jag har levt drömmen i en värmländsk grannby av alla ställen. Who would have thought?

Jag har levererat texter på beställning som en jäkla jukebox och fortfarande kliar det av outtalade ord i fingrarna. Men... Vi måste ta det från början:

Kom till Oslo tidigt på måndag förmiddag och syren mötte upp på centralstationen. Vi tog trikken hem till henne och köpte fallafel till lunch på ett hak runt hörnet. Lägenheten imponerade - högt i tak, många kvadrat, trägolv och vacker utsikt. Hon som beskrivit den som "okay"... Bortskämda unge. Vi catchade upp under lunchen och jag undrade om hon inte var lycklig som levde i värsta lägenheten i Oslo, tillsammans med sin älskling dessutom. Hon svarade "Jo..." och ryckte på axlarna, föga övertygande. Utanför föll regnet så vi bestämde oss för att stanna inne och spela TV-spel, Nintendo Wee, nåt Indiana Jones spel. Jag som inte hållit i en TV-spelsdosa sen Nintendo 64:an va ny blev mäktigt frustrerad av att inte ta mig igenom banor som enligt rekommendationer ska bemästras av en treåring. Tur att jag själv inte har nåt Nintendo Wee. Jag skulle bara isolera mig totalt tills jag klarat varje spel jag tar mig för. Det ringde i mobilen. "Det är mamma." konstaterade syren övertygad. Mami som har som rutin att kolla att man överlevt minsta lilla resa. Men hon hade fel... Det var D. Jag hade tänkt ringa honom men han förekom mig. Vi pratade om hur vi skulle lägga upp Madonnaspelningen. Han undrade hur jag ville göra - Om vi två skulle gå själva eller om vi skulle ta sällskap med det kreddiga folket. Vi hänger väl på det kreddiga folket, tyckte jag. Tänkte att det var ju lite det som varit grejen. Han verkade inte lika sugen. Sa att hans kontakt där fått förhinder och att han inte kände de övriga i sällskapet men att han kunde lägga fram en förfrågan om jag ville. Bra, gör det, tyckte jag.

Jag och syren fortsatte med TV-spelet. Spelade sen musik och lagade mat. Hennes älskling kom hem och gjorde oss sällskap till middagen. Efteråt blev syren på tävlingshumör. Det skulle glänsas i geografikunskaper. Det blev namedropping av Europas huvudstäder, länder i Sydamerika och slutligen utmanades jag att rita upp Afrikakartan. Hennes älskling som hade noll koll fick istället kontrollera våra svar i en kartbok. Jag började söderifrån med Afrika då han fällde kommentaren "Är Sydafrika ett land?" Jag och syren kastade blickar på varandra. Hade han sagt det vi just hörde? Han fortsatte "Jag trodde Sydafrika bara var södra Afrika." Jag och syren tittade återigen förundrat på varandra. Han blev röd i ansiktet. "Men rent logiskt alltså..." Jag sa inget så hade jag inget sagt.

Efteråt åkte jag och syren och mötte upp ett gäng av hennes vänner på en bar. Där var ett fint erbjudande på öl och jag fick kämpa med att hålla jämna steg med kidsen. En av tjejerna började prata med en ensam kille i baren som sa att han fyllde 27 år så hon bjöd över honom till vårt bord. Han inledde med "Hej, det är jag som är losern som står ensam i baren på sin födelsedag." Det avdramatiserade situationen. Det visade sig att han hade cigg så vi tog några rundor ut under kvällen. Snubben var ett riktigt original, det framgick tidigt. Hade skådespelarutseende, typen som skulle passa i Beverly Hills. Han anförtrodde att han suttit i finkan föregående helg. Historien bakom visade sig dock va lite smågullig då han försvarat lillbrorsan mot hotfull främling. Nåt man själv skulle kunna göra i en sån situation liksom. Syren berättade om när jag räddat henne från "Fläsk-Fredrik" då hon gick på lågstadiet. Hur jag pucklat på honom för att han rört henne och hur hon beundrat mig efteråt. En historia jag själv glömt. Vid rond två med ciggen gick födelsedagsbarnet dock över gränsen. Berättade om hur mycket han tyckte om att träna. Hur man kunde se på hans överkropp när han pumpade och ådrorna poppade upp från höger arm, upp över axlarna och ut i vänster arm. Hehe... Det fanns visst en god förklaring till varför han firade födelsedagen i ensamhet. Gänget gick vidare utan honom till ett ställe som hette Blå och spelade elektronika. Där var en sydafrikansk DJ dagen till ära. Jag försökte få önska låtar men han var för speedad för att ta sig tid att lyssna på mig. Efter kl ett nån gång avvek jag och syren. Vid det laget hade födelsedagsbarnet hittat dit och stod och bråkade med vakten som inte släppte in honom. Jee-sus...

När vi vaknade sent följande förmiddag var jag inställd på häng på stan med lite lunch och lite kaffe innan jag skulle möta upp med D vid halv fem. Men syren hon kastade om våra planer när kompis ringde. Plötsligt skulle vi åka buss ut till en strand istället. Det blev en timmes bussresa dit. Jag hann sen hänga där i en timme för att sedan återigen åka buss en timme för att komma hem. Jävligt ovärt. Gjorde mig snabbt i ordning och mötte sen upp med D utanför Nationalteatern. Han strålade när han klev fram till mig. Gav bamsekram och tittade granskande på mig. Konstaterade att det var längesen sist. Jo hej, nästan ett år.

Så där gick vi sida vid sida och började snabbt pladdra på precis som det varit när vi träffats då. Han undrade hur många centimeter jag hade på min klack. Menade på att jag var längre än han mindes mig. Vi tog tunnelbanan och hamnade i en folkström som vallfärdade till Madonnakonserten. Vi pratade om hur vi båda tycker om kontraster. Kontraster som en kostymnisse som kliver ut ur en monster jeep... Eller svarta kvinnor i slöja som står och glassar på balkonger i lyxiga nybyggen, detaljer som vi passerade på vägen. Inne på området tog vi en öl och pratade om udda resor vi vill göra. Han menade på att han seriöst funderade på att konvertera till islam bara för att få vallfärda till Mecka. Är ju ändå ateist så han tyckte vafan, han kunde gå över till vilken religion som helst, bara inte judendomen. Varför inte, undrade jag. Han: Gillar inte tanken på omskärelse. "Inge chop chop här inte."

Vi fnissade åt folks bisarra val av kläder. Countrystilen verkade va het i Oslo, gärna med grisrosa cowboyhatt till. Slutligen släpptes vi in på själva arenan. För att göra upplevelsen så angenäm som möjligt placerade vi oss längst bort från scen uppe på en kulle. Utsikten var ändå suverän därifrån. D bredde ut en filt han tagit med sig och vart impad av hans planeringsförmåga.

Förbandet va nån DJ som gjorde remix på kända låtar. Fett ovärt att titta på en liten man som stod vid ett mixerbord på scenen. That's not entertainment. Men sen gick Madonna på scen och då blev det show. Det kom en regnskur och vi tryckte ihop oss under hans medhavda paraply, ännu mer plus i kanten för planering. Vi ömsom stod upp, ömsom satt. Kommenterade och fotade den sprakande showen. Hon körde mycket med remixer på gamla låtar. Snyggt var det i alla fall.



Efteråt när det hela var över låg vi kvar på filten. Pratade om konserten men också annat. Ville inte bli bothered med att köa i sillburk ut. En funktionär till norrman kom efter en stund fram och sa "De e slutt." Som om vi inte hade fattat...

När vi väl var tillbaka i centrum hade jag bråttom till sista trikken hem. D sa att han tyckte det var tråkigt att jag imorgon skulle resa tillbaka. Han hade en kompis som tillfälligt bodde hos honom och som han ville presentera mig för. Killen hade bott i samma stad som vi i Sydafrika. Jag tänkte på alla dessa omständigheter. Hur jag åkt till den kontinenten, det landet och den stan precis när D kommit tillbaka från samma ställe till Sverige. Svårt att inte snudda vid tanken på hur det kunde ha varit om vi bott där samma termin för då hade vi med säkerhet träffats långt tidigare. Vi köpte trikkbiljett till mig och stod och väntade. Konstaterade att vi båda tyckte tiden sprungit iväg förvånansvärt snabbt. Var svårt att fatta att klockan redan var ett. Han undrade om syren guidat mig bra i staden. Knappt nåt alls, tyckte jag. Då föreslog han att nästa gång jag kom dit skulle han ta med mig på guidad tur en heldag. Han skulle se till att jag fick se allt som fanns där att se. Med det sa vi hejdå och kramades hårt och länge tills jag fick slita mig loss.

Vagnen rullade iväg och jag satt och tänkte på att D är fin. Att jag har en härlig känsla av välbehag i hans sällskap. Att vi skrattar åt samma skämt och gillar samma typ av annorlunda saker. Att det suger hästballe att det är som det är.

Tidigt nästa morgon blev det hektiskt. Åt snabbfrukost med syren och hennes älskling och sen kastade jag mig iväg för att hinna med min buss.

Sov hela vägen och tog ett kort stop i Karlstad för att hämta mina saker. Rullade vidare mot festival i Karlskoga.