lördag 21 mars 2009

"Är du kär i mig?"

Igår fick jag stiga upp strax efter sex på morgonen för att ta tåget in till Stockholm och Sida. Väl på plats var de sista förberedelserna i full gång. Satt först i organisationsmöte och gick igenom vem som skulle göras vad under dagen.

Efteråt fick vi några minuter på oss att pejla in läget tills alla besökare kommit. Jag stod och pratade med organisationens enda kille. Han pluggar också i Uppsala och det var meningen att vi tillsammans under veckan skulle haft informationsmöten i olika klasser. Tyvärr så hade alla tentaperiod nu så det gick inte att boka in nån tid. Han är relativt ny i gruppen och det var första gången vi pratade utanför ordinarie gruppmöten. Jag har sen jag först såg honom konstaterat att han är min typ. Fina drag, skön stil, vältalig och engagerad. För bra för att va sann som det brukar va. Jag kunde inte undgå att märka hur han stod ovanligt nära. Man är van vid att ha sin i alla fall halvmeter av private space men han passerade den gränsen. Stod så nära att jag kunde känna hans lukt. Subtilt tog jag försiktiga steg bakåt men han kom efter. Jag hade lust att säga "Akta dig pojke! Du vet inte vad du gör." Så satte det hela igång och alla splittrades för att sköta sina uppgifter. Mötte honom senare under dagen i en trappa då inga andra var omkring. Det blev ett awkward moment då vi stod där och typ ställde alla frågor vi kom på. Hur det gått under dagen? Vad man tycker so far? etc, etc. Sen ett "Nej, jag måste nog..." "Ehe. Ja, jag var ändå på väg till..."

Hela arrangemanget gick fantastiskt bra. Jag hade supertrevligt. Minglade med nya människor och kom närmare de i gruppen. Kände mig upplyft att ta del av något så positivt tillsammans med andra. Vi avslutade med att samla gruppen igen och kommentera den lyckade dagen. Killen skämtade. Så mycket folk det var här från Uppsala! Märkte ni inte att majoriteten var uppsalabor? Jag och x (mitt namn) har raggat bra som fan där. En liten blixt i min mage när han sa mitt namn...

Efteråt mötte jag upp med L på ett café på Östermalm. Vi ses inte ofta men det känns alltid lika härligt när vi väl gör det. Efter att ha delat tjugo kvadrat under ett halvår av våra liv kan vi varandra utan och innan. Vi skippar alltid småpratet och går rakt in på de relevanta delarna. Vad oroar oss för tillfället? Vad ger oss kickar? Hur går relationer? Hur borde vi förhålla oss till det som sker? På måndag ger hon sig av till Barcelona för praktik på välkänd reklambyrå. Om saker och ting går min väg blir det ett stopp i den stan på min planerade tågluff i sommar.

Sen hade jag en timme att slå ihjäl innan det var dags för spelningen på Nalen. Tittade in på K:s jobb och roligt nog stod hon där i butiken. Jag frågade om hon ville komma med när de stängt och hon sa att hon mer än gärna hängde på så vi bestämde att mötas upp senare.

Jag gick de få steg som krävdes för min absoluta favorit till Stockholm oas - Kulturhuset. Tog rulltrapporna upp till restaurangen och noterade hur män i vanlig ordning satt försjunkna i schackspelen. Lovade mig själv att en dag ta en plats i sällskapet och klå en gubbe. Tror jag blir den första kvinnan som klivit fram där.

En kaffe och en plats vid panoramafönstret. Såg små små människor ta kliv över plattan. Två tonåringar som var glada att träffas. Tjejen hoppade upp på killen och slog benen runt hans midja. Han snurrade henne runt, runt. Jag tog upp min bok av Erlend Loe - Expedition L. Klev in i hans underhållande tankar men distraherades av brus runt omkring. En tjej i min ålder satt intill och pratade i mobiltelefon. Fick ett plötsligt allvar i rösten då hon sa frasen "Är du kär i mig?" Jag tyckte det var häftigt att va så frank över telefon. Hon lyssnade uppmärksamt. Avslutade sen med "Då ses vi imorgon". I ögonvrån kunde jag se hur hon log.

En kort promenad till Nalen med K. Fotografen var redan på plats. Jag presenterade mig och vi utbytte lite fraser. Vid bordet intill satt hans flickvän och kastade en och annan orolig blick. Jag tänkte "ta det lugnt tjejen." Så satte bandet som vi var där för igång och jag blev positivt överraskad. De var så unga så unga. Eller så är det jag som håller på och bli gammal. Hemska tanke! Duktiga var de i alla fall. Bra sound och genomarbetade låtar över lag. Vi stannade inte så länge. Smuttade på varsitt glas rött och gick sen när spelningen var över.

Trött och nöjd med dagens upplevelser tog jag Uppsalapendeln hem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar