För en tid sedan läste jag en vetenskaplig artikel om minnet. Det är fortfarande något av ett mysterium för forskare hur minnen kan leva kvar, år efter år, decennium efter decennium. Våra celler byts ju ständigt ut. Din kropp är inte vad den var för sju år sedan. Alla celler har sedan dess förnyats och denna process av förnyelse pågår i detta nu.
I den här artikeln sa de nåt om att minnen typ lagras i blodet, att de hänger kvar medan allt annat byts ut. Men man vet inte riktigt hur det kommer sig, bara att det är så det är.
Jag tänker på filmen Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Att det skulle kunna vara så enkelt så att någon bara trycket, ctrl alt radera. Poff! så är det man inte längre vill minnas forever gone.
Fast jag vet inte om jag vill just det. Kanske vill jag sortera gamla minnen i lådor. Klistra på fina etiketter och förvara lådorna på säker plats. Veta att bilderna, dofterna, känslorna finns där om jag själv får lust att åka tillbaka. Det skulle räcka att veta att jag kan. Sen kan det bli som det brukar med saker man städar undan - out of sight out of mind.
Det är dags att inte längre ha en fot i historian och den andra i framtiden. Dags att vara här och nu för the time is always now.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar