Pendlar mellan 1 och 0

Mitt liv just nu:

En galen hund som vaktar innergården på fastigheten vi bor i i staden jag hatar. Det blir för mycket av det ibland och det får mig att börja gråta.

Ett hus med rätt placering i Kapstaden. Mysigt litet men högt i tak och franska fönster mot söt innergård. Jag och W som ler godkännande mot varandra från entré till sorti under visningen.

Bisarra syner man bara ser i det här landet - som en kille som åker snålskjuts med vår bil, sittandes i en jävla kundvagn (!) Människors ansiktsuttryck under denna kilometerlånga färd. Helt priceless.

Teatrar, restaurangbesök... Vänner som jag håller kontakten med men som det är svårt att träffa när man vill på grund av avståndet.

Svenska T som är som sänd från himlen. Jag har lärt mig att hålla mig undan från svenskar då jag minst av allt vill leva i en svensk kolonibubbla men hon får vara undantaget. Hon hjälper mig med de tekniska bitarna jag måste lära mig om hemsidor sen sitter vi och lunchar på favoritcaféet i timmar. Så mycket erfarenheter och kulturintryck att dela.

VD:n på kommunikationsbyrån som är intresserad men reserverad. Hur skriver jag egentligen utan hjälp med editing? Hur står det egentligen till med mitt visa status? Frågor hon vill veta.

Och sen den svenska arbetsgivaren som annonserat ut DEN posten. Så som jag egentligen bara känt vid ett tillfälle tidigare - Det där är jag, till 100% Jag kan landet, staden, organisationen (har gjort praktik i samma hus) och ämnet. It can only be me. Men som vanligt kommer konkurrensen vara stenhård. Det är alltid att räkna med.

Sist mina bröst som fått fler kommentarer än brukligt. Putar så synligt ut som plötsligt uppblåsta. Snälla, snälla, snälla, snälla - låt det inte vara ett dåligt omen. Att bli ett preggo just nu är det sista jag vill.

Mad weekend

På fredagkväll, timmen innan solen gick ner, smällde jag och W upp ett tält stort som ett vardagsrum. Lätt det största på vår sida campingen. Hans tremanna-tält hade gått i sönder och lösningen blev detta åttamanna som han aldrig byggt upp tidigare. Det tog sin lilla tid att få till det hela men vi blev klara precis innan mörkret kom.

Sen har det druckits öl och drinkar hela helgen. Det har lyssnats till skön musik och det har solats i gräset. Vi blev stammisar hos en dude som hade ett crêperi. Söta crêpes med hemgjord kola, banan och rostade nötter. Salta crêpes med blandade ostar, soltorkad tomat, kronärtskocka och oliver. På kvällarna var månen stor och ljus, full och tydligen närmare jorden än den varit på x antal år. Jag är inte den som gärna tältar på festivaler men väderförhållandena var helt perfekta. Nånstans mellan 25 och 30 grader med en konstant skön bris. Inga lergropar där inte. Jag till och med lyckades sova gott på campingen för första gången ever.

Finaste S var också där och på söndagen fick vi tre idén att gå till en spåtant. En och en pratade vi med denna Madam Anne och S började gråta, jag blev omtumlad,och W bara jävligt nöjd. Med mig pratade hon mer dåtid och nutid än framtid. Var spot on med min trassliga barndom och hur det påverkar mig nu. Hon undrade om jag hade en fråga att ställa henne och jag undrade om min dröm är nära. Först var hon tyst sen sa hon "Yes" klart och högt. Men... jag måste först ta itu med det som varit och totalt krossa mitt självtvivel. Sen ska jag tydligen välla ut "som ett kraftigt vattenfall som övertygar allt i min väg".

Stenar i rullning

Jag jobbar på det nu. Sprutar ur mig e-mail och CV:n åt alla håll och låter ingenting rubba mitt goda humör.

Inte ens Home Affairs. De som "tappat bort" min partnership ansökan. Mm... This is Africa! Get used to it. Jag bara samlar ihop alla dokument igen. Bara söker igen.

Har tänkt att jag vill komma igång med nånting. Är alldeles för rastlös för att vänta på besked från ansökningar så ja... Igår gick jag och blev webbutvecklare. Ha! Hade möte med högsta chefen på en organisation som jobbar för kvinnors rättigheter och de behövde en praktikant inom kommunikation och sociala medier. Hon var cool och det slutade med en skön överenskommelse där jag fick bestämma hur mycket jag vill jobba och när. Så, en gång i veckan på deras kontor och lite jobb på distans. Obetalt men ack en så bra utmaning plus att det är nånting konkret att visa upp för andra framöver.

Kom hem på kvällen och upptäckte ett nytt svar på mail i inboxen. VD:n på en kommunikationsbyrå ville se exempel på mina texter (...) To be continued.

Snart är det helg och jag ska dansa och dricka öl med vänner hela helgen lång. Ikväll hos italienska L som tyvärr ska lämna landet och har avskedsfest. Sen på en festival intill med Mad hatter tema. Yay!!

Farmen

Let me tell you about the farm.

En guppig grusväg på två mil. Berg åt alla håll och sen en dal. Fyra hus byggda runt denna dalnedgång. Nedanför, en grön oas med ekträd och porlande bäck.

Jag och W anländer alltid i solnedgång på en utvald fredagseftermiddag. Anländer när området vilar i skugga och möts av fyra energifyllda bordercollies.

Lukten av fotogen. Ljudet av pratsamma människor som stökar i köket. W:s bror J som tänder stengrillen. Vin som korkas upp. W som tänder oss en varsin Schweizisk cigarill. Samtalen på utesplatsen och J:s fru M:s skratt. Maten som blir färdig att förtäras först vid niotiden. Alltid så mycket fantastisk mat.

Tuppen som ropar ut den nya dagen på morgonen.

W ärvde ensam hela gården av hans säregna morfar. Tillsammans med sin bror renoverade han alla husen på området. Nu bor hans bror och svägerska där - hyr ut husen och campingplatsen i dalen. Lever eco living.

Just denna helg kom G & M med, ett sofistikerat par med rötter i England, Tyskland, Österrike och Namibia. De plus H, en övermodig tysk. Vi blev en bra grupp förutom att H gick mig på nerverna emellanåt. Mannen pratar om mindfullness som om han är den enda människan i världen som upptäckt det och vet hur det ska användas. Please... Just shut the fuck up.

Annars blev det mycket slappande. M och H slumrade i hängmattorna och jag och W solade på gräsmattan. W letade frenetisk i resemagasin. Ville hitta information om Lesotho och Namibia som han länge pratat om att vi måste åka till men när jag såg ett reportage om Zanzibar så påmindes jag om att det faktiskt är dit jag verkligen vill åka. Jag vill ha tropik med vita stränder, palmer och turkosblått vatten. Mer det än stenlandskap och öken. W var inte svår att övertyga så han började fråga ut sin bror som varit där, som varit pretty much everywhere. J bara: And when are you two going there? For your honeymoon?! Tystnad följde och J: Ooops... Sorry! Pretend I didn't say anything. Just ignore me.

Tidigt på söndagseftermiddagen promenerade jag och W ner till campingområdet. camparna hade vid den tiden redan gett sig iväg så jag frågade om inte jag kunde få se hur det ser ut i husvagnen som stått parkerad sen J startade verksamheten. En gammal vagn från åttiotalet - plastmatta, trägolv och träväggar. W frågade vad jag tyckte. Jag: Uh... Charming? Plötsligt och helt oväntat började W hångla upp mig. Min topp slets av snabbt och likaså hans skjorta. Han lyfte upp mig med mina ben runt hans midja. Skulle rätta till mig så jag hamnade högre upp när - pang! Jag slog i huvudet i taket. W slutade genast och blev orolig men det hela hade gått bra - ingen fara med mitt huvud, ingen fara på taket. Så vi föll ner på den lilla sängkoven och bara skrattade och tur var väl det för strax därefter hördes ljudet av en bil utanför. Kläder på och oskyldig min påklistrad. Vi gick ut och sa hej till hans bror.

Efteråt sa W att han hatar husvagnar. Vi enades om att de är fula och klaustrofobi- framkallande så nej, vi ska aldrig ha nån.

Lite mera mat och skratt kring bordet och jag och W gav oss av för denna gång.

Tillbaka

Landade i fredags i ett 30-gradigt och soligt Sydafrika. Flyget var försenat så W fick stå en timme och vänta vid Arrivals. Jag såg honom direkt när jag klev ut och han orkade inte vänta tills jag tagit mig från inhängnaden utan sprang rakt in till mig. Höll mig hårt hårt och sen kysstes vi lite tafatt med felvända ansikten och näsor som krockade. Båda lite yra och blyga.

I hans bil och allt blev välbekant igen - doften, vårt småprat, landskapet som susade förbi och hans brännande blickar.

Hos honom tog jag en dusch och sen fastnade vi ett tag i soffan, omslingrade tills jag sa Lets get this weekend started.

Lunch i den pittoreska lilla fransktalande staden Franchhoek och jag kunde inte låta bli att förundras av solen - varma solstsrålar på min hud. Fantastiskt! Jag och W som pratade Libyen och diplomati och jag påmindes om hur mycket jag älskar hans hjärna.

Efter ca två timmars bilresa rullade vi i en liten by på Afrikas sydspets. Där hade han hyrt en stuga som låg på tre minuters promenadavstånd från sandstranden. Så... ljuvlig mat, små promenader, massage på spaanläggning, morgon-gos och sex av den typ vi ännu inte hade upplevt. Mmmm... en ny och energifylld Frou-Frou.

En mycket bra start med andra ord. Nu börjar verkligheten och den är både hög och låg och jag måste hitta sätt att leva med det.