Valborg hägrar och då är Uppsala the place to be sägs det. Vi får väl se. Det kan bli bra. Det kan bli jobbigt.
Senare idag ska jag möta upp en tjugoårig tyska på tågcentralen. Hon är den första couch surfaren jag tar emot. Vi får se om hon också blir den sista.
onsdag 29 april 2009
tisdag 28 april 2009
En doft - tusen minnen
Om någon skulle fråga mig om vilken som är dofternas doft skulle svaret va enkelt - Nytvättat. Jag älskar doften av nytvättad tvätt och den doften förutsätter att det använts sköljemedel. Det finns sen många varianter av dofter på sköljemedel. Till exempel den blå klassiska havs- och vinddoften, äppelblom, persikoblom, jojoba (som jag på senaste tiden använt), mandel och vanilj. Idag grabbade jag tag i vaniljflaskan på snabbköpet inför min tvättid senare på dagen.
Vanilj var längesen sist. Hur längesen hade jag glömt men påmindes något så våldsamt så fort jag öppnade flaskan och senare stod och vek ihop tvätten.
Fyra år tillbaka i tiden... Vanilj var studentliv med regelbundna utgångar och förväntan. Vanilj var att kliva stegen genom kvarteret till min bästa vän och stanna där tills långt in på natten. Vanilj var att ta cykeln ner till stranden och möta upp med gänget. Vanilj var att ockupera soffan på favoritkaféet i timmar. Vanilj var att träffas för att plugga inför tenta men i realiteten skvallra om senaste utgången. Vanilj var fjärilar i min mage varje gång kärleken kom över.
Vanilj var en jävligt fin tid.
Det var ett misstag att blanda den med nutiden.
Vanilj var längesen sist. Hur längesen hade jag glömt men påmindes något så våldsamt så fort jag öppnade flaskan och senare stod och vek ihop tvätten.
Fyra år tillbaka i tiden... Vanilj var studentliv med regelbundna utgångar och förväntan. Vanilj var att kliva stegen genom kvarteret till min bästa vän och stanna där tills långt in på natten. Vanilj var att ta cykeln ner till stranden och möta upp med gänget. Vanilj var att ockupera soffan på favoritkaféet i timmar. Vanilj var att träffas för att plugga inför tenta men i realiteten skvallra om senaste utgången. Vanilj var fjärilar i min mage varje gång kärleken kom över.
Vanilj var en jävligt fin tid.
Det var ett misstag att blanda den med nutiden.
måndag 27 april 2009
Smart är man i alla fall
Det är ett område i mitt liv som går väldigt bra just nu - plugget. I och får sig får man lov att mena på att det vore illa annars med tanke på vilken tid jag lägger på det.
Hämtade idag ut en rapport som jag lämnat till en av universitetets kaxigaste lärare. Var beredd på kritik men möttes av inledningen "En av de klart bästa läsrapporterna i gruppen!" Vidare lovordade han bland annat mitt kritiska förhållningssätt och förmåga att se samband. Fräck som jag varit hade jag till och med petat på hans egen studie och om detta tyckte han att det fick honom att inse att han än en gång måste sätta sig ner och se över sin tolkning av resultat. Det var far more kredd än jag räknat med.
Kanske är det bra att det går sämre på andra plan i livet just nu, som med sexlivet. Jag har inget som kan störa mina tankar liksom. No distractions what so ever. På gott och ont.
Hämtade idag ut en rapport som jag lämnat till en av universitetets kaxigaste lärare. Var beredd på kritik men möttes av inledningen "En av de klart bästa läsrapporterna i gruppen!" Vidare lovordade han bland annat mitt kritiska förhållningssätt och förmåga att se samband. Fräck som jag varit hade jag till och med petat på hans egen studie och om detta tyckte han att det fick honom att inse att han än en gång måste sätta sig ner och se över sin tolkning av resultat. Det var far more kredd än jag räknat med.
Kanske är det bra att det går sämre på andra plan i livet just nu, som med sexlivet. Jag har inget som kan störa mina tankar liksom. No distractions what so ever. På gott och ont.
söndag 26 april 2009
Vackert väder
Jag pluggar som en gnu. Det måste man också göra typ twentyfour seven när man är student på Uppsalas universitet med alla dess nitiska lärare. Idag en söndag förmiddag hade vi inlämning av rapport klockan nio på morgonen. Jag hade mailat den under natten istället så jag kunde sova ut på morgonen. Vaknade bittert medveten om att det väntade mer plugg men vädret... Vackra vädret stoltserade med en temperatur som kröp upp mot tjugo grader. Jag behöver också D-vitamin för att orka, resonerade jag, gjorde mig lite fin och åkte in till staden.
Köpte takeawaykaffe och sandwichglass och satte mig på en bänk vid ån. Hade med mig en del papper att läsa men blicken gled hela tiden iväg mot folkmassan. Alla människor... Gömda under vintern men våren får dom att välla fram från alla håll och kanter. De såg lyckliga ut de flesta.
Avslutade med en cigg innan jag tog en omväg tillbaka till bussen. Fördröjde liksom mina steg.
Nu är det kväll men papper väntar fortfarande. Diskussionsseminarium imorgon igen. Heja, heja.
Köpte takeawaykaffe och sandwichglass och satte mig på en bänk vid ån. Hade med mig en del papper att läsa men blicken gled hela tiden iväg mot folkmassan. Alla människor... Gömda under vintern men våren får dom att välla fram från alla håll och kanter. De såg lyckliga ut de flesta.
Avslutade med en cigg innan jag tog en omväg tillbaka till bussen. Fördröjde liksom mina steg.
Nu är det kväll men papper väntar fortfarande. Diskussionsseminarium imorgon igen. Heja, heja.
lördag 25 april 2009
Laddad men mörbultad
Hade ett fantastiskt dygn med K2. Hon är så rolig tjejen. Liten och blond men som det låter om henne. Hon pratar högt och snabbt och hon skrattar som en hel karl. Och jag dras med i det där. Så där satt vi på en uteservering vid Fyrisån och jag kunde känna hur en man som satt ensam bakom K2:s rygg spetsade öronen till max då vi kom in på samtalsämnet män och hur vi vill ha dom.
Efteråt tog jag med henne på en tillfällig Whyred outlet som jag blivit inbjuden till. Där tog vi god tid på oss. Gick i omgångar ut och in från det gemensamma utrymmet till omklädningsrum. Konstaterade båda att det var nu vi skulle varit kvinnor mitt i karriären och inte student och arbetssökande. Men, men... Vi kunde i alla fall roa oss med att prova allt av intresse och fotografera varann i hela outfits. Slog tillslut till med varsitt par jeans.
Vi tog en promenad upp till slottet. Svängde in till universitetshuset på vägen och K2 förundrades över byggnadens arkitektur. Kände på pelarna och konstaterade att var äkta marmor. Tydligen var det nån läkarkonferens som pågått och folk vällde ut från stora salen. En man och en kvinna bar traditionella indiska kläder och var mycket vackra.
Tillslut hade vi tagit oss upp till slottet. Gick runt och fotade och satte oss sen på en bänk och avverkade några cigg. Häpnade över att klockan redan var efter sex och att tiden gått så fort sen lunch.
Vi tog bussen hem till mig. Jag lagade till thaigryta med lax och vi delade på en flaska rött. Pratade om livet och Mexiko tills ögonlocken blev tunga och det blev dags att lägga sig.
Nästa dag skulle jag jobba. Jag blev uppringd av bemanningsföretaget som ville att jag skulle ta ett pass från 15-23 på posten. Jag nappade direkt eftersom jag verkligen behöver cashen och det varit dåligt med jobb i övrigt.
Efter frukost hemma begav vi oss in till stan. K2 ville kolla Whyred igen för att se om de fått in mer och det hade de mycket riktigt. Hon hittade en fantastiskt snygg svart pennkjol och till det en grönturkos skjorta. Stod och tvekade över utgiften men jag sa att om hon tar det och går på intervju så är jobbet givet. Hon slog till.
Vi gick ner mot ån och satte oss i solen med varsin kaffe. Underbart väder av typen som får hjärtat att sjunga. Jag plågades lite av tanken att snart gå in i en lagerlokal men nu var det som det var med den saken. K2 konstaterade att hon gillade Uppsala. Många unga människor, flirtig atmosfär, vackra byggnader... Sa att hon ville flytta hit och gå med i Värmlands nation. Aldrig Stockholms nation med dess bajsnödiga medlemmar. Kul sagt med tanke på att hon själv är 08 som vuxit upp innanför tullarna. Ändå har hon sån distans till staden så hon inser att det inte är världens centrum vad än lattedrickande stureplansfolk inbillar sig. Vi började utveckla galna men lockande idéer. Att hon skulle flytta in till mig så vi kunde dela mat och hyra under sommaren. Det skulle bli sanslöst låga utgifter sen kunde vi satsa på att resa runt i Europa i juli eller augusti. Ja för fan, hon skulle börja söka jobb i Uppsala omgående.
Vi skildes åt vid stora torget och jag hoppade på en buss ut till industriområdet där jag skulle jobba. Det gick på en kille som såg på mig och satte sig på ett säte intill. Jag observerade att han också hade en kasse med logga från bemanningsföretaget. Antagligen var det det han lagt märke till hos mig, vi skulle jobba ihop. Så var det, vi gick av på samma hållplats. Småpratade på vägen till postlokalen. Han pluggade till läkare och hade aldrig heller jobbat på posten tidigare.
Det hela började med ett kort möte i ett samlingsrum. Några killar stod och spelade pingis och det verkade råda en allmänt gemytlig stämning. Så där satt vi, totalt fem tjejer och minst trettio killar. Vi placerades ut vid maskiner, försedda med handskar och, sprätt och hörselskydd. Jag såg en snubbe som var bekant. En från metodkursen i vintras. En tyst och märklig typ. Vi var i samma seminariegrupp och vid ett tillfälle hade han kommit dit och stunkit sprit. Vet inte om det var för att han festat natten innan men det kändes mer som att han tagit några sup för att samla mod.
Nu kom han fram till mig. Sa att han kände igen mig från metodkursen. Ja, just det, tyckte jag. Maskinerna körde igång så det handlade om att sprätta upp buntar med reklam och mata maskinerna med högar. Blev det problem med en maskin så stannade hela systemet upp så det gällde att lägga buntarna rätt och hålla tempo. Den märklige typen kom återigen fram då det blev några sekunder till att andas. Frågade hur lång tid jag hade kvar. Jag tittade på människan och försökte utröna vad i helvete han pratade om egentligen men hans uttryckslösa ansikte gav ingen ledtråd. Jag fick be honom förklara sig. "Att plugga." Ja men please... tänkte jag.
Det blev två raster och lunch. Jag hängde med killen från bussen och en till snubbe från bemanningsföretaget. De hade problem med maskinerna killarna. Hann inte ladda tillräckligt innan deras högar tog slut och hela systemet stannade. De blev paffa när jag sa att jag hanterade två maskiner samtidigt. What can I say - Kvinnlig simultanförmåga...
Idag är jag trött. Jag vill ut i solen och bara leva men jag måste skriva rapport och jobba på uppsatsutkast. Vad är väl en bal på slottet...
Efteråt tog jag med henne på en tillfällig Whyred outlet som jag blivit inbjuden till. Där tog vi god tid på oss. Gick i omgångar ut och in från det gemensamma utrymmet till omklädningsrum. Konstaterade båda att det var nu vi skulle varit kvinnor mitt i karriären och inte student och arbetssökande. Men, men... Vi kunde i alla fall roa oss med att prova allt av intresse och fotografera varann i hela outfits. Slog tillslut till med varsitt par jeans.
Vi tog en promenad upp till slottet. Svängde in till universitetshuset på vägen och K2 förundrades över byggnadens arkitektur. Kände på pelarna och konstaterade att var äkta marmor. Tydligen var det nån läkarkonferens som pågått och folk vällde ut från stora salen. En man och en kvinna bar traditionella indiska kläder och var mycket vackra.
Tillslut hade vi tagit oss upp till slottet. Gick runt och fotade och satte oss sen på en bänk och avverkade några cigg. Häpnade över att klockan redan var efter sex och att tiden gått så fort sen lunch.
Vi tog bussen hem till mig. Jag lagade till thaigryta med lax och vi delade på en flaska rött. Pratade om livet och Mexiko tills ögonlocken blev tunga och det blev dags att lägga sig.
Nästa dag skulle jag jobba. Jag blev uppringd av bemanningsföretaget som ville att jag skulle ta ett pass från 15-23 på posten. Jag nappade direkt eftersom jag verkligen behöver cashen och det varit dåligt med jobb i övrigt.
Efter frukost hemma begav vi oss in till stan. K2 ville kolla Whyred igen för att se om de fått in mer och det hade de mycket riktigt. Hon hittade en fantastiskt snygg svart pennkjol och till det en grönturkos skjorta. Stod och tvekade över utgiften men jag sa att om hon tar det och går på intervju så är jobbet givet. Hon slog till.
Vi gick ner mot ån och satte oss i solen med varsin kaffe. Underbart väder av typen som får hjärtat att sjunga. Jag plågades lite av tanken att snart gå in i en lagerlokal men nu var det som det var med den saken. K2 konstaterade att hon gillade Uppsala. Många unga människor, flirtig atmosfär, vackra byggnader... Sa att hon ville flytta hit och gå med i Värmlands nation. Aldrig Stockholms nation med dess bajsnödiga medlemmar. Kul sagt med tanke på att hon själv är 08 som vuxit upp innanför tullarna. Ändå har hon sån distans till staden så hon inser att det inte är världens centrum vad än lattedrickande stureplansfolk inbillar sig. Vi började utveckla galna men lockande idéer. Att hon skulle flytta in till mig så vi kunde dela mat och hyra under sommaren. Det skulle bli sanslöst låga utgifter sen kunde vi satsa på att resa runt i Europa i juli eller augusti. Ja för fan, hon skulle börja söka jobb i Uppsala omgående.
Vi skildes åt vid stora torget och jag hoppade på en buss ut till industriområdet där jag skulle jobba. Det gick på en kille som såg på mig och satte sig på ett säte intill. Jag observerade att han också hade en kasse med logga från bemanningsföretaget. Antagligen var det det han lagt märke till hos mig, vi skulle jobba ihop. Så var det, vi gick av på samma hållplats. Småpratade på vägen till postlokalen. Han pluggade till läkare och hade aldrig heller jobbat på posten tidigare.
Det hela började med ett kort möte i ett samlingsrum. Några killar stod och spelade pingis och det verkade råda en allmänt gemytlig stämning. Så där satt vi, totalt fem tjejer och minst trettio killar. Vi placerades ut vid maskiner, försedda med handskar och, sprätt och hörselskydd. Jag såg en snubbe som var bekant. En från metodkursen i vintras. En tyst och märklig typ. Vi var i samma seminariegrupp och vid ett tillfälle hade han kommit dit och stunkit sprit. Vet inte om det var för att han festat natten innan men det kändes mer som att han tagit några sup för att samla mod.
Nu kom han fram till mig. Sa att han kände igen mig från metodkursen. Ja, just det, tyckte jag. Maskinerna körde igång så det handlade om att sprätta upp buntar med reklam och mata maskinerna med högar. Blev det problem med en maskin så stannade hela systemet upp så det gällde att lägga buntarna rätt och hålla tempo. Den märklige typen kom återigen fram då det blev några sekunder till att andas. Frågade hur lång tid jag hade kvar. Jag tittade på människan och försökte utröna vad i helvete han pratade om egentligen men hans uttryckslösa ansikte gav ingen ledtråd. Jag fick be honom förklara sig. "Att plugga." Ja men please... tänkte jag.
Det blev två raster och lunch. Jag hängde med killen från bussen och en till snubbe från bemanningsföretaget. De hade problem med maskinerna killarna. Hann inte ladda tillräckligt innan deras högar tog slut och hela systemet stannade. De blev paffa när jag sa att jag hanterade två maskiner samtidigt. What can I say - Kvinnlig simultanförmåga...
Idag är jag trött. Jag vill ut i solen och bara leva men jag måste skriva rapport och jobba på uppsatsutkast. Vad är väl en bal på slottet...
onsdag 22 april 2009
En god vän på väg
Hon ringde mig i söndags - K2 my long lost sweetheart. Hon har levt livet i Mexiko det senaste halvåret men nu är hon tillbaka på svensk mark.
Efter bara en vecka så står Stockholm henne tydligen upp i halsen. Hon sa att hon ville fly bort och träffa en vettig människa. Så jag sa - kom, kom, kom och hon kommer hit imorgon. Jag ska unna mig en heldag med henne. Guidad tour i Uppsala med lunch på stan och fram mot kvällen middag at my place och på allt tonvis med förtroliga samtal. I can't wait!
Men nu måste jag fortsätta läsa, läsa, läsa.
Efter bara en vecka så står Stockholm henne tydligen upp i halsen. Hon sa att hon ville fly bort och träffa en vettig människa. Så jag sa - kom, kom, kom och hon kommer hit imorgon. Jag ska unna mig en heldag med henne. Guidad tour i Uppsala med lunch på stan och fram mot kvällen middag at my place och på allt tonvis med förtroliga samtal. I can't wait!
Men nu måste jag fortsätta läsa, läsa, läsa.
tisdag 21 april 2009
Moi je joue
Parfymreklam brukar vara så skrattretande förutsägbart - tjej eller kille använder produkten ifråga och drar sen omedelbart till sig det motsatta könet. Men... reklamkampanjen för Miss Dior Chérie är lyckad måste jag medge. Fastnade först för denna sagolika annons och sen såg jag TV-reklamen.
Oh my, vilken teaser. Jag vill parfymera mig i doften, packa väskan och dra till Paris omedelbums. Paris... Min favoritstad av alla kategorier. Vill cykla runt i Latinkvarteren, handla på boulangerier, promenera över Seine, skutta runt i parker och flirta med franska pojkar. Kollade klippet på youtube och blev informerad om att Sofia Coppola regisserat TV-reklamen. Det förklarar en hel del.
måndag 20 april 2009
Läsa bör man
Träffade min uppsatshandeldare idag efter föreläsningen. Hon hade läst mitt första utkast och hade synpunkter som jag nånstans hade förväntat mig. Betonade nödvändigheten av djupare teoretisk förankring samt tydligare koppling till statsvetenskapen. Jag vet, jag vet, jag vet. Men så är jag ju en medie- och kommunikationsvetare i grunden. Det ämnet har jag läst i tre år medan statsvetenskap, knappt i ett. Visserligen direkt på D-nivå men ändå. Samtidigt var hon inte helt negativ. Det skulle absolut gå att hitta kopplingar och hon föreslog några possible approaches. Jorå så att, det går säkert att styra upp det här. Måste bara fortsätta att läsa läsa läsa.
Läsning är givande men fan, jag önskar att det gick att läsa på annat sätt än att sitta ner och ögna igenom text efter text. Att man var kapabel att göra det till exempel samtidigt som man lagar mat, eller simmar eller dansar eller hånglar. Tja, jag gillar inte formen som aktiviteten utövas i helt enkelt.
Läsning är givande men fan, jag önskar att det gick att läsa på annat sätt än att sitta ner och ögna igenom text efter text. Att man var kapabel att göra det till exempel samtidigt som man lagar mat, eller simmar eller dansar eller hånglar. Tja, jag gillar inte formen som aktiviteten utövas i helt enkelt.
söndag 19 april 2009
Familjen Babajou
För er som inte har vet vad jag pratar om kan jag berätta att det är namnet på en dramaserie i tre delar som alldeles nyligen gått på SVT. Jag fastnade för den direkt. Älskvärda kids, manus med flow och bra musik. Den utspelar sig på 70-talet i Stockholm och Skåne och handlar om en familj från Uganda. Pappan drar tillbaka till Afrika och mamman blir tvungen att ta jobb på en fabrik långt borta från barnen för att kunna försörja dem. De fyra ungarna får klara sig ensamma hemma under storebrorsan Big Willy's diktatoriska ledarskap. Till råga på allt har de precis flyttat från Stockholm till Malmö och kämpar med att anpassa sig så gott det går till den nya miljön.
Såg nyss sista avsnittet på SVT play och grät som en liten gris mot slutet. Där finns en scen som är riktigt stark kan jag lova. Kan faktiskt sträcka mig så långt som till att säga att det skapats ett stycke svensk TV-historia. Man kan som sagt se serien på SVT:s hemsida.
Såg nyss sista avsnittet på SVT play och grät som en liten gris mot slutet. Där finns en scen som är riktigt stark kan jag lova. Kan faktiskt sträcka mig så långt som till att säga att det skapats ett stycke svensk TV-historia. Man kan som sagt se serien på SVT:s hemsida.
Kids. You got to love them.
Så jag var på väg till matbutiken längre bort som ett rutinmässigt avbrott i pluggandet. Gick igenom ett radhusområde då jag la märke till en långhårig blond flicka med glasögon, kanske var hon i tioårsåldern. Stod lutad över ett balkongräcke ivrigt viftandes efter uppmärksamhet. Hon sa nåt men som vanligt hade jag musik i öronen.
Jag avlägsnade hörlurarna för att se vad hon ville. Hon: Det är en ekorre där borta! Jag tittade dit hon pekat. Nä... Var då? Nu blev hon otålig - Men! Ser du inte?! Den är där. Jag tittade igen och mycket riktigt. En ekorre klättrade på en hink hos grannen intill.
Coolt, eller hur? tyckte hon. Jag: Jaa, ascoolt. Nu balanserade den på kanten av hinken. Du är snygg! avslutade flickan kort och gott och sprang tillbaka in.
Vilken sötis.
Jag avlägsnade hörlurarna för att se vad hon ville. Hon: Det är en ekorre där borta! Jag tittade dit hon pekat. Nä... Var då? Nu blev hon otålig - Men! Ser du inte?! Den är där. Jag tittade igen och mycket riktigt. En ekorre klättrade på en hink hos grannen intill.
Coolt, eller hur? tyckte hon. Jag: Jaa, ascoolt. Nu balanserade den på kanten av hinken. Du är snygg! avslutade flickan kort och gott och sprang tillbaka in.
Vilken sötis.
Filmtips
Jag såg den här filmen igår och kan sammanfattningsvis säga att den lyfte humöret. Den skilde sig fundamentalt från den dystra diskbänksrealismen man annars kan se i Mike Leighs filmer som t.ex. Vera Drake.
Först visste jag inte vad jag skulle tycka om huvudkaraktären Poppy, en 30-årig singel lärarinna i London. Hon kändes ganska överdriven på alla sätt och vis men sen kom jag fram till att jag trots allt gillar henne. Man är väl bara så ovan med genuint optimistiska människor så man har lite svårt att ta till sig henne för att hon verkligen sticker ut. Skilda världsåskådningar möts då Poppy börjar ta körlektioner med en obotlig cyniker och intressanta dialoger uppstår.
Det är väl just kontrasterna som är kärnan i filmen, hur de möts och interagerar. Som till exempel hennes jordnära flatmate Zoe. Trots olikheterna går de två mycket bra ihop. Sedan den gravida lillsyrran som försöker projicera sin uppfattning av lycka på sin äldre och som hon ser det - tragiskt nog ensamstående syster.
Sen gör ett London i vårskrud sitt med att bidra till stämningen...
Se trailern här.
lördag 18 april 2009
Niccokick
Jag är feströkare. Feströkare som tangerar säsongsrökare när vår och sommar kommer.
Dessa festcigg som blir över dagen efter... Det är nu det blir svårt att hålla fingrarna från dem.
Jag har ägnat större delen av dagen åt research. Min uppsatshandledare förväntar sig ett utkast av projektplan senast imorgon. Jag är nåt riktigt bra på spåret men har problem med den vetenskapliga metoden. Har konstaterat att jag är mer journalist än forskare after all. Jag vill ha min vinkling, gräva fram informationen och ställa ansvariga mot väggen. Jag vill inte så mycket metodiskt undersöka, mäta ditten eller datten och dra slutsatser. Men... Jag måste.
Så det har blivit svart kaffe. Avbrott med ckeckning av mailbox och slösurf på bloggar.
Det har blivit promenader för att rensa skallen och cigg på det. Har en niccokick nu som det egentligen bara är att glida på.
Sökte just på niccokick på google och fick fram denna video. Fan, skulle jag inte gjort. Nu kan jag bara tänka på vackra killhänder som smeker. Fan, fan, fan. Plugg och koncentration var det ju.
Dessa festcigg som blir över dagen efter... Det är nu det blir svårt att hålla fingrarna från dem.
Jag har ägnat större delen av dagen åt research. Min uppsatshandledare förväntar sig ett utkast av projektplan senast imorgon. Jag är nåt riktigt bra på spåret men har problem med den vetenskapliga metoden. Har konstaterat att jag är mer journalist än forskare after all. Jag vill ha min vinkling, gräva fram informationen och ställa ansvariga mot väggen. Jag vill inte så mycket metodiskt undersöka, mäta ditten eller datten och dra slutsatser. Men... Jag måste.
Så det har blivit svart kaffe. Avbrott med ckeckning av mailbox och slösurf på bloggar.
Det har blivit promenader för att rensa skallen och cigg på det. Har en niccokick nu som det egentligen bara är att glida på.
Sökte just på niccokick på google och fick fram denna video. Fan, skulle jag inte gjort. Nu kan jag bara tänka på vackra killhänder som smeker. Fan, fan, fan. Plugg och koncentration var det ju.
Frou-Frou citysport
Åk till valfri sydeuropeisk storstad. Huvudsaken är att männen är flörtiga och att du behärskar språket.
Träffa en väninna som delar ditt sinne för humor.
Tagga varandra.
Krydda med berusningsmedel.
Ge er ut på stan och sätt igång och brutalragga.
Sikta in er på de smöriga typerna. Utmaningen är att förekomma dem. Innan de hunnit så mycket som hämta luft så utbrist "Oh, la la.... Bonjour Monsieur! Ah ouiii, j'aime ca. Vous êtez vraiment beaux!" (Förslagsvis alltså om ni är i Frankrike).
Reaktionerna kommer att bli synnerligen komiska. De utvalda objekten kommer att gapa, rodna och inte riktigt veta vad de ska ta sig till.
Åh, jag saknar att utöva den här sporten.
Träffa en väninna som delar ditt sinne för humor.
Tagga varandra.
Krydda med berusningsmedel.
Ge er ut på stan och sätt igång och brutalragga.
Sikta in er på de smöriga typerna. Utmaningen är att förekomma dem. Innan de hunnit så mycket som hämta luft så utbrist "Oh, la la.... Bonjour Monsieur! Ah ouiii, j'aime ca. Vous êtez vraiment beaux!" (Förslagsvis alltså om ni är i Frankrike).
Reaktionerna kommer att bli synnerligen komiska. De utvalda objekten kommer att gapa, rodna och inte riktigt veta vad de ska ta sig till.
Åh, jag saknar att utöva den här sporten.
fredag 17 april 2009
En fredag i april
Kära Uppsala universitet. Jag tror det lever mer på ryktet än kvalitén som utbildnings institut. Visst, lärarna har tunga namn och är ytterst insatta men de är också ytterst splittrade sinsemellan. Verkar ha en egen tolkning av kursplanen var och en av dem.
Och sen tekniken... Samtliga skrivare i Dag Hammarskjöldbiblioteket har för tusan inte funkat i över en vecka. Över en vecka! Ska det vara så svårt att lösa problemet? Tydligen, för man hänvisas istället till Ekonomikum som ligger minst tre kilometer bort. Funkar inte riktigt när man har bråttom till ett seminarium.
Suck... Jag tog mig i alla fall igenom det. Närvarade på seminariet och fick sen tillåtelse att maila in rapporten den här gången. Hade tur för alla lärare är inte så snälla.
Tillbaka i biblioteket efter seminariet sprang jag på A, en bekant från Värmland. Kramades, bytte nummer och lovade en fika.
M ringde på mobilen. Ville bara säga hej och undrade vad jag hade för mig. Han kör för tillfället en övertalningskampanj om att jag ska följa med honom på weekendresa. Jag har sagt att jag inte har pengar men det har han kontrat med att det inte skulle vara nåt problem. Han skulle stå för boende och resa. Jaja, man förstår ju vart det barkar. Jag säger nej, nej, nej.
På vägen till bussen köpte jag årets första vårglass. Det blev en 88:an. Mm... Jag älskar det söta överdraget. Gick och njöt av den när jag plötsligt hörde ett "Hello lovely" med brittisk accent. En man i 30 plus åldern var det som kastat ur sig hälsningen. Jaha... Hej på dig, tyckte jag. Han hade en fråga som löd "Does that one (glassen) always come with someone as gorgeous as you?" Jag såg mig om efter den dolda kameran. Han såg på mig och flinade så jag avfyrade ett gapskratt och skakade på huvudet medan jag gick vidare.
Ragga mitt på blanka dan i kalla Sverige... Vilka fasoner.
Nu är jag tillbaka från långpromenad i solen. Ikväll blir det konsert med Salem Al Fakir. Hoppas den blir bra.
Och sen tekniken... Samtliga skrivare i Dag Hammarskjöldbiblioteket har för tusan inte funkat i över en vecka. Över en vecka! Ska det vara så svårt att lösa problemet? Tydligen, för man hänvisas istället till Ekonomikum som ligger minst tre kilometer bort. Funkar inte riktigt när man har bråttom till ett seminarium.
Suck... Jag tog mig i alla fall igenom det. Närvarade på seminariet och fick sen tillåtelse att maila in rapporten den här gången. Hade tur för alla lärare är inte så snälla.
Tillbaka i biblioteket efter seminariet sprang jag på A, en bekant från Värmland. Kramades, bytte nummer och lovade en fika.
M ringde på mobilen. Ville bara säga hej och undrade vad jag hade för mig. Han kör för tillfället en övertalningskampanj om att jag ska följa med honom på weekendresa. Jag har sagt att jag inte har pengar men det har han kontrat med att det inte skulle vara nåt problem. Han skulle stå för boende och resa. Jaja, man förstår ju vart det barkar. Jag säger nej, nej, nej.
På vägen till bussen köpte jag årets första vårglass. Det blev en 88:an. Mm... Jag älskar det söta överdraget. Gick och njöt av den när jag plötsligt hörde ett "Hello lovely" med brittisk accent. En man i 30 plus åldern var det som kastat ur sig hälsningen. Jaha... Hej på dig, tyckte jag. Han hade en fråga som löd "Does that one (glassen) always come with someone as gorgeous as you?" Jag såg mig om efter den dolda kameran. Han såg på mig och flinade så jag avfyrade ett gapskratt och skakade på huvudet medan jag gick vidare.
Ragga mitt på blanka dan i kalla Sverige... Vilka fasoner.
Nu är jag tillbaka från långpromenad i solen. Ikväll blir det konsert med Salem Al Fakir. Hoppas den blir bra.
torsdag 16 april 2009
If only your bed could cry
Jag är kär i dom båda - Titiyo och Moto Boy. Den finaste balladen jag hört på mycket mycket länge.
onsdag 15 april 2009
Nu får det vara slut på fjolleriet
Det var så hon sa det - P 50 plus, politisk sakkunnig och före detta hiv/aids expert på Sida. I nästan två timmar satt vi och pratade sex, kultur, Afrika och samhällsutveckling över lunch på mongolisk restaurang.
Ordförande kunde inte vara med då det var något strul med familjemedlem. Så där satt jag själv och avhandlade känsliga ämnen med en främling av äldre generation. Frispråkig var hon i alla fall. Och rapp. Snoppar, one night stands och manlig utlösning var begrepp hon lättsamt slängde sig med. Höll med mig helt om att avhållsamhet inte var något att förespråka. Tyckte också att Bush administrationens agenda var rena idiotin. P menade på att i många afrikanska kulturer ses sex som ett livsnödvändigt behov. "Tänk att du har ett myggbett. Det kliar så du river på det. Du känner för att ha sex så du har det."
Men det är just det här med att prata om det. Det är pinsamt och det är tabu. Samtidigt är överlevnaden helt beroende av att man just pratar om det.
P namedroppade flera projekt jag kunde titta närmare på och personer jag kunde prata med. Visade intresse och entusiasm inför mina idéer.
Det här kan bli så jäkla bra. Jag måste bara smala ner det.
Ordförande kunde inte vara med då det var något strul med familjemedlem. Så där satt jag själv och avhandlade känsliga ämnen med en främling av äldre generation. Frispråkig var hon i alla fall. Och rapp. Snoppar, one night stands och manlig utlösning var begrepp hon lättsamt slängde sig med. Höll med mig helt om att avhållsamhet inte var något att förespråka. Tyckte också att Bush administrationens agenda var rena idiotin. P menade på att i många afrikanska kulturer ses sex som ett livsnödvändigt behov. "Tänk att du har ett myggbett. Det kliar så du river på det. Du känner för att ha sex så du har det."
Men det är just det här med att prata om det. Det är pinsamt och det är tabu. Samtidigt är överlevnaden helt beroende av att man just pratar om det.
P namedroppade flera projekt jag kunde titta närmare på och personer jag kunde prata med. Visade intresse och entusiasm inför mina idéer.
Det här kan bli så jäkla bra. Jag måste bara smala ner det.
tisdag 14 april 2009
I en buss på villovägar
Så det blev buss tillbaka. Hade inte förväntat mig internetuppkoppling, det blev som en glad surprise. Jag har nu fläskat ut mig över två säten. Lyssnar på Spotify, ser ut över åkrar i skymningsljus och försöker strukturera ord.
Jag både kunde och kunde inte stanna kvar i Värmland längre. Behövde åka för att få saker gjort. Har en lunch i Stockholm imorgon tillsammans med ordförande i organisationen och hennes arbetskamrat som jobbat på Sida. De ska hjälpa mig att bolla idéer inför uppsatsarbete, snälla som dom är. Sen ska jag skriva ihop ett utkast och skicka det till min handledare senast söndag. Jag är tidigt ute men ska man söka stipendium så måste man vara det också.
Behöver också plugga mängder inför seminariet på fredag. Suck... Det är väldigt intressant så det är inte det. Det är bara mängderna och tempot but I can do it.
Pratade med syren i dagarna. Hon satt på en färja från Bangkok och var på väg ut till paradisstränder. Undrade hur jag hade det i Uppsala. Jag sa att det går men att jag längtar till sommaren då jag inte behöver vara fast på det stället.
Ska sanningen fram så har jag aldrig trivts lika lite på nån plats som där. Jag har inga människor som jag kan prata med i Uppsala, alltså verkligen prata med, om annat än teorier och annat pluggrelaterat. Ingen som jag kan anförtro mitt liv. Känner mig lost. Desillusionerad.
Men... Jag måste se det för vad det är - Nödvändiga steg jag måste ta för att kunna nå målet. När jag har min masterexamen från Uppsala universitet svart på vitt, då väntar världen.
Jag både kunde och kunde inte stanna kvar i Värmland längre. Behövde åka för att få saker gjort. Har en lunch i Stockholm imorgon tillsammans med ordförande i organisationen och hennes arbetskamrat som jobbat på Sida. De ska hjälpa mig att bolla idéer inför uppsatsarbete, snälla som dom är. Sen ska jag skriva ihop ett utkast och skicka det till min handledare senast söndag. Jag är tidigt ute men ska man söka stipendium så måste man vara det också.
Behöver också plugga mängder inför seminariet på fredag. Suck... Det är väldigt intressant så det är inte det. Det är bara mängderna och tempot but I can do it.
Pratade med syren i dagarna. Hon satt på en färja från Bangkok och var på väg ut till paradisstränder. Undrade hur jag hade det i Uppsala. Jag sa att det går men att jag längtar till sommaren då jag inte behöver vara fast på det stället.
Ska sanningen fram så har jag aldrig trivts lika lite på nån plats som där. Jag har inga människor som jag kan prata med i Uppsala, alltså verkligen prata med, om annat än teorier och annat pluggrelaterat. Ingen som jag kan anförtro mitt liv. Känner mig lost. Desillusionerad.
Men... Jag måste se det för vad det är - Nödvändiga steg jag måste ta för att kunna nå målet. När jag har min masterexamen från Uppsala universitet svart på vitt, då väntar världen.
söndag 12 april 2009
Häj för i hällvete!
Kom till Karlstad på torsdag kväll efter en krystad föreläsning i sexualitetens historia. Läraren stammade, hade ticks där han knyckte med nacken plus att han talade högst bristfällig engelska. Kunde klarat mig utan det men sånt vet man aldrig innan.
Pappa hämtade upp mig på stationen och så fort jag sen kommit innanför dörren fick jag en tung dalmatiner över mig. Valpen hade växt det dubbla på bara en och en halv månad.
Vi åt middag - färskpasta med laxsås. Delade på en flaska rött till det och pratade om hur saker var.
Senare på kvällen blev päronen uppsluppna. Frågade om jag hade sett humorprogrammet Ballar av stål. Så klart jag hade men jag hade inte haft en aning om att de diggade det också. Nu återberättade de bus som Nour och Martin Sonneby ägnat sig åt. Menade på att de var helsköna.
Nästa dag ägnades mest åt plugg och promenader. På kvällen kom gamla vännen MH som var hemma från Köpenhamn förbi och det blev ännu mer promenerande. Jag försökte gå så obesvärat som möjligt med valpen men han gjorde sig hopplös. Drog och slet i kopplet och försökte studsa fram till allt och alla vi mötte. Bland de vi mötte var en lång kille med grön barnvagn. Tydligen en bekant till MH så vi stannade och pratade. När vi sen gick vidare undrade MH om jag mindes en viss kille som hon dejtat för nåt år sen. Javisst sa jag. Jorå så att, det var han det.
Igår lagade päronen till stor påskmiddag. Jag åkte in mot stan för att hämta upp mormor. Tanter och gubbar stod och väntade här och där på trottoarerna, stod där med blombuketter i händerna, uppklädda och förväntansfulla, så även min tant. På vägen tillbaka noterade jag att det även fanns de som satt ensamma på bänkarna, hembjudna av ingen. Jag tänkte på vilken glädje det kan ge att sätta barn till världen, att ha en familj som man kan vara en del av även i äldre dagar.
Vi åt vår middag och kom in på samtalsämnet gamla minnen. De återberättade saker som jag och syren sagt som små. Mest anmärkningsvärt var syrens vilja att gifta sig med en sumobrottare. En sumobrottare eller Gunde Svan skulle det va, valet var liksom hugget som stucket. Jag frågade om de mindes grejen jag hade för glasögonkillar. Det hade de inget minne av konstigt nog.
På kvällen kom K över med en vinare. Det har blivit något av en tradition att hon är hemma hos oss på påsk. Hennes sällskap är en riktig stämningshöjare. Tillsammans kollade vi alla på en repris av Ballar av Stål och skrattade åt kaninkokerskan.
Senare tog jag och K bussen till stan. Köpte cigg på pressbyrån och trippade på mot ökända Blue Moon Bar. Redan i kön mötte vi bekanta. Alltid samma hälsningsfras - "Häj för i hällvete! Vad gör du nu för tiden?."
Stämningen var skön där inne. Folk var i vanlig ordning mer eller mindre berusade men det buffliga stämningen som brukar råda i Värmland var märkligt frånvarande. Folk i allmänhet visade hänsyn. Bad om ursäkt om de råkade gå in i en och var allmänt uppmärksamma.
Jag upptäckte ganska snart en viss kille som brukar fånga min blick då jag går ut i den här stan. Vi har även utväxlat några ord för nåt år sen. Utan att jag sagt nåt påpekade K att han spanade på mig. Tillslut tröttnade hon på vår ordlösa lek så ute på terrassen tog hon tag i honom. Han svarade snällt på hennes burdusa frågar och kastade blickar mot mig. Vi pratade lite. Det kändes stelt, forcerat så jag tyckte jag o K skulle dra vidare in.
Vi gjorde det. Dansade en stund och sen kom han modigt nog efter. Hans intensiva blågröna blick fick det onekeligen att hugga till i magen men samtidigt - herre min je vad killen var tråkig. Fantasilös i sitt ordval och stel i sin dans så nej, vi drog än en gång vidare. Hittade MH och andra bekanta på golvet. Intill oss stod ett glatt gäng som utmärkte sig, skäggiga och yviga i sina gester. En av dem stack ut extra med rysslandsmössa och respektingivande längd.
Tiden sprang iväg och vi hade roligt. Bestämde att jag skulle sova hos K så jag inte behövde tänka på min tidiga buss hem.
Sista minuterna kom och en lång snygging som jag tidigare skymtat i mängden stod plötsligt framför mig. Tidigare hade det stått en fancy lady vid hans sida men nu var har fri från damsällskap. Han sträckte inbjudande ut handen mot mig och jag accepterade inviten. Dansade tätt, tätt intill. Så tändes plötsligt ljusen men vi stod kvar och höll i varann. Plötsligt ryckte någon honom i armen. Det var fancy lady som var tillbaka. Hon såg arg och upprörd ut. Jag smög undan.
Förbannade vårt val att stanna til the bitter end. Nu var garderobskön rena döden. Men det var bara att inrätta sig där snällt. Någon knackade mig på axeln. Vände mig om och såg rakt upp på rysslandsmössan. Han sa att han lagt märke till mig under kvällen. Att han skulle vilja träffa mig igen och frågade om han kunde ta mitt nummer. Jag kan ta ditt, kontrade jag. Inställd på att jag aldrig kommer att ringa. Mitt liv är inte i Värmland anyways.
Tillslut kom jag och K ut och fick springa till bussen. Kom hem tillslut och crashade skavfötters i hennes flickrum, just like old times.
Pappa hämtade upp mig på stationen och så fort jag sen kommit innanför dörren fick jag en tung dalmatiner över mig. Valpen hade växt det dubbla på bara en och en halv månad.
Vi åt middag - färskpasta med laxsås. Delade på en flaska rött till det och pratade om hur saker var.
Senare på kvällen blev päronen uppsluppna. Frågade om jag hade sett humorprogrammet Ballar av stål. Så klart jag hade men jag hade inte haft en aning om att de diggade det också. Nu återberättade de bus som Nour och Martin Sonneby ägnat sig åt. Menade på att de var helsköna.
Nästa dag ägnades mest åt plugg och promenader. På kvällen kom gamla vännen MH som var hemma från Köpenhamn förbi och det blev ännu mer promenerande. Jag försökte gå så obesvärat som möjligt med valpen men han gjorde sig hopplös. Drog och slet i kopplet och försökte studsa fram till allt och alla vi mötte. Bland de vi mötte var en lång kille med grön barnvagn. Tydligen en bekant till MH så vi stannade och pratade. När vi sen gick vidare undrade MH om jag mindes en viss kille som hon dejtat för nåt år sen. Javisst sa jag. Jorå så att, det var han det.
Igår lagade päronen till stor påskmiddag. Jag åkte in mot stan för att hämta upp mormor. Tanter och gubbar stod och väntade här och där på trottoarerna, stod där med blombuketter i händerna, uppklädda och förväntansfulla, så även min tant. På vägen tillbaka noterade jag att det även fanns de som satt ensamma på bänkarna, hembjudna av ingen. Jag tänkte på vilken glädje det kan ge att sätta barn till världen, att ha en familj som man kan vara en del av även i äldre dagar.
Vi åt vår middag och kom in på samtalsämnet gamla minnen. De återberättade saker som jag och syren sagt som små. Mest anmärkningsvärt var syrens vilja att gifta sig med en sumobrottare. En sumobrottare eller Gunde Svan skulle det va, valet var liksom hugget som stucket. Jag frågade om de mindes grejen jag hade för glasögonkillar. Det hade de inget minne av konstigt nog.
På kvällen kom K över med en vinare. Det har blivit något av en tradition att hon är hemma hos oss på påsk. Hennes sällskap är en riktig stämningshöjare. Tillsammans kollade vi alla på en repris av Ballar av Stål och skrattade åt kaninkokerskan.
Senare tog jag och K bussen till stan. Köpte cigg på pressbyrån och trippade på mot ökända Blue Moon Bar. Redan i kön mötte vi bekanta. Alltid samma hälsningsfras - "Häj för i hällvete! Vad gör du nu för tiden?."
Stämningen var skön där inne. Folk var i vanlig ordning mer eller mindre berusade men det buffliga stämningen som brukar råda i Värmland var märkligt frånvarande. Folk i allmänhet visade hänsyn. Bad om ursäkt om de råkade gå in i en och var allmänt uppmärksamma.
Jag upptäckte ganska snart en viss kille som brukar fånga min blick då jag går ut i den här stan. Vi har även utväxlat några ord för nåt år sen. Utan att jag sagt nåt påpekade K att han spanade på mig. Tillslut tröttnade hon på vår ordlösa lek så ute på terrassen tog hon tag i honom. Han svarade snällt på hennes burdusa frågar och kastade blickar mot mig. Vi pratade lite. Det kändes stelt, forcerat så jag tyckte jag o K skulle dra vidare in.
Vi gjorde det. Dansade en stund och sen kom han modigt nog efter. Hans intensiva blågröna blick fick det onekeligen att hugga till i magen men samtidigt - herre min je vad killen var tråkig. Fantasilös i sitt ordval och stel i sin dans så nej, vi drog än en gång vidare. Hittade MH och andra bekanta på golvet. Intill oss stod ett glatt gäng som utmärkte sig, skäggiga och yviga i sina gester. En av dem stack ut extra med rysslandsmössa och respektingivande längd.
Tiden sprang iväg och vi hade roligt. Bestämde att jag skulle sova hos K så jag inte behövde tänka på min tidiga buss hem.
Sista minuterna kom och en lång snygging som jag tidigare skymtat i mängden stod plötsligt framför mig. Tidigare hade det stått en fancy lady vid hans sida men nu var har fri från damsällskap. Han sträckte inbjudande ut handen mot mig och jag accepterade inviten. Dansade tätt, tätt intill. Så tändes plötsligt ljusen men vi stod kvar och höll i varann. Plötsligt ryckte någon honom i armen. Det var fancy lady som var tillbaka. Hon såg arg och upprörd ut. Jag smög undan.
Förbannade vårt val att stanna til the bitter end. Nu var garderobskön rena döden. Men det var bara att inrätta sig där snällt. Någon knackade mig på axeln. Vände mig om och såg rakt upp på rysslandsmössan. Han sa att han lagt märke till mig under kvällen. Att han skulle vilja träffa mig igen och frågade om han kunde ta mitt nummer. Jag kan ta ditt, kontrade jag. Inställd på att jag aldrig kommer att ringa. Mitt liv är inte i Värmland anyways.
Tillslut kom jag och K ut och fick springa till bussen. Kom hem tillslut och crashade skavfötters i hennes flickrum, just like old times.
torsdag 9 april 2009
Lediga dagar
Ska snart kila iväg på sista föreläsningen innan påskledigheten. Sexualitetens historia ska avhandlas tydligen. Jag räknar med att det blir intressant.
Sen tar jag tåget till Värmland, föräldrarna och husdjuren. Men syren. Hon kommer inte va på plats. Det kommer att kännas.
Sen tar jag tåget till Värmland, föräldrarna och husdjuren. Men syren. Hon kommer inte va på plats. Det kommer att kännas.
onsdag 8 april 2009
Nästa som rör mig
I morse hamnade jag på Hanna Fridéns blogg där jag inte kunde undgå att bli berörd av det här inlägget. Precis som Hanna, kände jag huvudvärken och illamåendet slå till så jag fick springa till toaletten innan jag hunnit läsa klart texten. Hon lyckas verkligen med ord och budskap Hanna. Det är människor som hon som ger mig hopp.
Det där inlägget fick mig att känna tacksamhet över att jag inte haft nån vidare aktiv roll på köttmarknaden den senaste tiden. För om det är så där det så ut och det där som förväntas ja, då bli jag hellre en intorkad bitterfitta.
Nog visste jag väl redan att porrindustrin är skruvad in absurdum med könsroller som dras till sin spets tills de liknar en pedofils dröm om julafron. Tjejer i dockkläder och pippilotter, gubbar som bankar på dem medan de skriker att de är smutsiga horor. Jo, det där har man fått inblick i. Men att det nu handlar om en stil som bokstavligen praktiserar smack my bitch up, det har undgått mig.
Smärta är alltså det senaste. Det ska va stryptag och analsex, helst så våldtäcktsliknande som möjligt. Den centrala delen i det hela är att det är tjejen som ska förnedras.
I en omvänd värld skulle man kunna se tjejer ta på sig strap on och banka på killen bakifrån tills han gråter eller blöder. Men vilken tjej vill leva i en sån värld? Vilka tjejer njuter av att plåga?
Vilka killar njuter av att göra ovannämnda? Snälla, låt det inte vara majoriteten.
När i helvete slutade sex handla om att ha det skönt? Om att tillfredsställa varandra i en slags ömsesidighet?
Ingen av mina sexpartners har någonsin visat några som helst tendenser till att vilja skada mig. Tvärtom har deras goda vilja att tillfredsställa varit över förväntan.
Men jag vet ju inte hur det blir nästa gång med nästa partner. Det är en chansning. Det är ett rikstagande.
Det där inlägget fick mig att känna tacksamhet över att jag inte haft nån vidare aktiv roll på köttmarknaden den senaste tiden. För om det är så där det så ut och det där som förväntas ja, då bli jag hellre en intorkad bitterfitta.
Nog visste jag väl redan att porrindustrin är skruvad in absurdum med könsroller som dras till sin spets tills de liknar en pedofils dröm om julafron. Tjejer i dockkläder och pippilotter, gubbar som bankar på dem medan de skriker att de är smutsiga horor. Jo, det där har man fått inblick i. Men att det nu handlar om en stil som bokstavligen praktiserar smack my bitch up, det har undgått mig.
Smärta är alltså det senaste. Det ska va stryptag och analsex, helst så våldtäcktsliknande som möjligt. Den centrala delen i det hela är att det är tjejen som ska förnedras.
I en omvänd värld skulle man kunna se tjejer ta på sig strap on och banka på killen bakifrån tills han gråter eller blöder. Men vilken tjej vill leva i en sån värld? Vilka tjejer njuter av att plåga?
Vilka killar njuter av att göra ovannämnda? Snälla, låt det inte vara majoriteten.
När i helvete slutade sex handla om att ha det skönt? Om att tillfredsställa varandra i en slags ömsesidighet?
Ingen av mina sexpartners har någonsin visat några som helst tendenser till att vilja skada mig. Tvärtom har deras goda vilja att tillfredsställa varit över förväntan.
Men jag vet ju inte hur det blir nästa gång med nästa partner. Det är en chansning. Det är ett rikstagande.
tisdag 7 april 2009
Lilla ego
Det har hänt att jag googlat personer. Nya bekantskaper, dejter och sånt. Dock har jag märkligt nog aldrig googlat mig själv. Inte slagits av tanken att de där jag googlat mycket väl kan ha ägnat sig åt samma sak. Inte tänkt att de också kan va så smarta (okay då, rättning - ha sånna tendenser att snoka). Den insikten kom nyligen och ringde som en väckarklocka i medvetandet. Jag får inte hålla på och tänka så här enkelriktat helt enkelt. Resolut ryckte jag åt mig laptopen och knappade in mitt namn följt av enter.
Resultat: 722 000 träffar varav av jag i egen hög person hamnade i de tre första träffarna. Inte illa pinkat med tanke på namnkonkurrensen, om jag får säga det själv. Och innehållet då?
Jo, först har vi en intervju med mig från mitt gamla universitet. En bild finns där också på mig som tio kg tyngre än idag (vilket i och för sig inte var så konstigt med tanke på allt festande och alla öl jag tryckte i mig). Shit, jag hade glömt bort att jag såg ut så där. Var det därför killkompisarna älskade att spela You're the one for me fatty på förfester? Maybe. Okay, så jag var lite fet men jag sa ändå ord jag kan stå för än idag. Pratade peppande om praktik utomlands, hemkommen från svenska ambassaden i Paris.
Träff nummer två: Vimmelbild från utgång i Stockholm med K vid min sida. Jag kan se bättre ut men jag kan även se sämre ut. Även den träffen får passera som ok.
Vid det här laget kan man vänta sig en katastrofal avslutning, men icke! Sist: Mina kontaktuppgifter på musiktidningen. Det får gå som mycket bra.
Resultat: 722 000 träffar varav av jag i egen hög person hamnade i de tre första träffarna. Inte illa pinkat med tanke på namnkonkurrensen, om jag får säga det själv. Och innehållet då?
Jo, först har vi en intervju med mig från mitt gamla universitet. En bild finns där också på mig som tio kg tyngre än idag (vilket i och för sig inte var så konstigt med tanke på allt festande och alla öl jag tryckte i mig). Shit, jag hade glömt bort att jag såg ut så där. Var det därför killkompisarna älskade att spela You're the one for me fatty på förfester? Maybe. Okay, så jag var lite fet men jag sa ändå ord jag kan stå för än idag. Pratade peppande om praktik utomlands, hemkommen från svenska ambassaden i Paris.
Träff nummer två: Vimmelbild från utgång i Stockholm med K vid min sida. Jag kan se bättre ut men jag kan även se sämre ut. Även den träffen får passera som ok.
Vid det här laget kan man vänta sig en katastrofal avslutning, men icke! Sist: Mina kontaktuppgifter på musiktidningen. Det får gå som mycket bra.
måndag 6 april 2009
It's his party. Without korv if he wants to.
Morrissey kommer till Sverige i juni för spelning i Göteborg, Stockholm samt Borås (av alla gudsförgätna hålor).
Svensk media kallar honom nu för diva för att han har ett krav. Ett endaste jävla fjuttkrav jämfört med många andra internationella artisters finanspaket till kravlistor. Uppenbarligen så är detta enda krav ett mycket kontroversiellt sådant - Han kräver att det inte ska serveras något kött under spelningara.
Det snackas om att kravet är fräckt, att han inte kan hålla på och pracka på andra sin egenvalda livsstil jara, jara.
Jag är allergisk mot personer som försöker pracka på andra saker. Vare sig det handlar om försäljning av mobilabonnemang eller sina moraliska ståndpunkter. Men jag skulle inte använda ord som "pracka på" i Morrisseys fall. Mediafolket bara - "Men tänk om man blir sugen på en korv under spelningen. Fan va taskigt att inte kunna köpa nån då." Ja, stackars satar. Hela två timmar får de säkert stå/sitta där utan sin korv. Buhu! Det är ett hårt liv.
Säg att jag skulle välja att ha fest hemma där jag bjuder på mat. Är jag då taskig om jag bara serverar vegetariskt? Är jag på nåt sätt skyldig att utfodra köttätarna med just kött? Så fan heller.
Det är Morrisseys spelningar. Låt honom då ifred få bestämma att inte ha kött i lokalen. Folk kommer överleva. Jag lovar.
Svensk media kallar honom nu för diva för att han har ett krav. Ett endaste jävla fjuttkrav jämfört med många andra internationella artisters finanspaket till kravlistor. Uppenbarligen så är detta enda krav ett mycket kontroversiellt sådant - Han kräver att det inte ska serveras något kött under spelningara.
Det snackas om att kravet är fräckt, att han inte kan hålla på och pracka på andra sin egenvalda livsstil jara, jara.
Jag är allergisk mot personer som försöker pracka på andra saker. Vare sig det handlar om försäljning av mobilabonnemang eller sina moraliska ståndpunkter. Men jag skulle inte använda ord som "pracka på" i Morrisseys fall. Mediafolket bara - "Men tänk om man blir sugen på en korv under spelningen. Fan va taskigt att inte kunna köpa nån då." Ja, stackars satar. Hela två timmar får de säkert stå/sitta där utan sin korv. Buhu! Det är ett hårt liv.
Säg att jag skulle välja att ha fest hemma där jag bjuder på mat. Är jag då taskig om jag bara serverar vegetariskt? Är jag på nåt sätt skyldig att utfodra köttätarna med just kött? Så fan heller.
Det är Morrisseys spelningar. Låt honom då ifred få bestämma att inte ha kött i lokalen. Folk kommer överleva. Jag lovar.
söndag 5 april 2009
Subterranean Homesick Alien
Ett stycke genial låttext av Thom Yorke från Radiohead... Fångar mitt nuvarande mood i ett nötskal.
The breath of the morning
I keep forgetting
The smell of the warm summer air
I live in a town
Where you can't smell a thing
You watch your feet
For cracks in the pavement
Up above
Aliens hover
Making home movies
For the folks back home
Of all these weird creatures
Who lock up their spirits
Drill holes in themselves
And live for their secrets
They're all uptight
Uptight
Uptight
Uptight
Uptight
Uptight
Uptight
Uptight
I wish that they'd swoop down in a country lane
Late at night when I'm driving
Take me on board their beautiful ship
Show me the world as I'd love to see it
I'd tell all my friends
But they'd never believe
They'd think that I'd finally lost it completely
I'd show them the stars
And the meaning of life
They'd shut me away
But I'd be all right
All right..
I'm just uptight
Uptight
Uptight
Uptight
Uptight
Uptight
Uptight
Uptight
The breath of the morning
I keep forgetting
The smell of the warm summer air
I live in a town
Where you can't smell a thing
You watch your feet
For cracks in the pavement
Up above
Aliens hover
Making home movies
For the folks back home
Of all these weird creatures
Who lock up their spirits
Drill holes in themselves
And live for their secrets
They're all uptight
Uptight
Uptight
Uptight
Uptight
Uptight
Uptight
Uptight
I wish that they'd swoop down in a country lane
Late at night when I'm driving
Take me on board their beautiful ship
Show me the world as I'd love to see it
I'd tell all my friends
But they'd never believe
They'd think that I'd finally lost it completely
I'd show them the stars
And the meaning of life
They'd shut me away
But I'd be all right
All right..
I'm just uptight
Uptight
Uptight
Uptight
Uptight
Uptight
Uptight
Uptight
I choose to resist
Idag är jag en lat självömkande subba som borde plugga. Men nej, jag väljer att vägra.
En liten resa i tid och rum
Årets hittills varmaste dag och jag pallade inte med att vara kvar i Uppsala, staden där ingenting händer. Staden som jag inte kan få annat än ytliga känslor för. Staden som inte vill fastna under huden.
Så jag tog tåget till Stockholm. Var bjuden på fest med folk från musiktidningen. Den hölls hemma hos en av de två grundarna. En av de två som så vitt jag kunde minnas var ett par men kanske såg det annorlunda ut nu.
Jag tog mig till den centrala adressen på Söder. Dörren slogs upp av ena halvan - T och hon gav mig en ordentlig kram. Undrade hur länge sen det var sen sist. Det måste ha varit nyårsafton 2005/2006. M sprang förbi med endast en handduk runt midjan, vinkade lite lätt. Jag och T slog oss ner i soffan och plötsligt fick jag ofrivilligt flashbacks från nyår 2005/2006. Hur jag satt i just den soffan intill exfaktorn och väntade in det nya året. Hur vi hållit varandras händer. Hur han sett på mig. I den fast på en annan geografisk plats. Fan, jag behövde sprit. Gick till köket och öppnade en av mina medhavda flaskor Staropramen.
Tillbaka ute i vardagsrummet hade M fått kläder på och kom fram och tog i hand. så det är du M som bor här? undrade jag. Jo, så var det. Först hade de bott där båda två. Sen hade de tagit en paus och nu såg det ut som om T skulle flytta tillbaka in igen nästa månad. Ett slags radarpar trots allt... Kanske kräver sånt sina pauser.
Lägenheten var smakfullt inredd och snabbt fångade två vackra karnevalmasker mitt intresse. De hade köpt dem i Venedig. Den ena var tydligen en exakt kopia av Tom Cruises mask från filmen Eyes Wide Shut. Den specifika shopen hade stått för alla maskerna i filmen. De fortsatte att berätta om hur Venedigborna under festivaldagarna gick runt på stan i sina masker under en hel veckas tid. Detta gjorde de på sin väg till jobbet, affären, banken eller wherever. Vilken grym grej tyckte jag. Det måste upplevas.
Snart droppade flera andra in och festen kunde börja. Vi gjorde en gemensam beställning på massa tapasmat som fyllde ett helt bord. Pratade om musik i massor och kollade videos på youtube. Då och då gjorde jag T sällskap med en cigg på balkongen. Vi pratade om gamla gemensamma bekanta och vad de gjorde nu. Var båda överens om att åren gått skrämmande fort. Det blev en hemmafest då ingen var vidare pepp på att gå ut. Jag tog sista pendeltåget tillbaka och föll ner som en stock i min säng.
Nu vill jag typ bara ligga under en filt och stirra. Stirra upp i taket och lyssna till mina tankar som snurrar runt runt runt. Som om det skulle göra saken bättre. Som om det skulle få mig att komma fram till nåt nytt.
Så jag tog tåget till Stockholm. Var bjuden på fest med folk från musiktidningen. Den hölls hemma hos en av de två grundarna. En av de två som så vitt jag kunde minnas var ett par men kanske såg det annorlunda ut nu.
Jag tog mig till den centrala adressen på Söder. Dörren slogs upp av ena halvan - T och hon gav mig en ordentlig kram. Undrade hur länge sen det var sen sist. Det måste ha varit nyårsafton 2005/2006. M sprang förbi med endast en handduk runt midjan, vinkade lite lätt. Jag och T slog oss ner i soffan och plötsligt fick jag ofrivilligt flashbacks från nyår 2005/2006. Hur jag satt i just den soffan intill exfaktorn och väntade in det nya året. Hur vi hållit varandras händer. Hur han sett på mig. I den fast på en annan geografisk plats. Fan, jag behövde sprit. Gick till köket och öppnade en av mina medhavda flaskor Staropramen.
Tillbaka ute i vardagsrummet hade M fått kläder på och kom fram och tog i hand. så det är du M som bor här? undrade jag. Jo, så var det. Först hade de bott där båda två. Sen hade de tagit en paus och nu såg det ut som om T skulle flytta tillbaka in igen nästa månad. Ett slags radarpar trots allt... Kanske kräver sånt sina pauser.
Lägenheten var smakfullt inredd och snabbt fångade två vackra karnevalmasker mitt intresse. De hade köpt dem i Venedig. Den ena var tydligen en exakt kopia av Tom Cruises mask från filmen Eyes Wide Shut. Den specifika shopen hade stått för alla maskerna i filmen. De fortsatte att berätta om hur Venedigborna under festivaldagarna gick runt på stan i sina masker under en hel veckas tid. Detta gjorde de på sin väg till jobbet, affären, banken eller wherever. Vilken grym grej tyckte jag. Det måste upplevas.
Snart droppade flera andra in och festen kunde börja. Vi gjorde en gemensam beställning på massa tapasmat som fyllde ett helt bord. Pratade om musik i massor och kollade videos på youtube. Då och då gjorde jag T sällskap med en cigg på balkongen. Vi pratade om gamla gemensamma bekanta och vad de gjorde nu. Var båda överens om att åren gått skrämmande fort. Det blev en hemmafest då ingen var vidare pepp på att gå ut. Jag tog sista pendeltåget tillbaka och föll ner som en stock i min säng.
Nu vill jag typ bara ligga under en filt och stirra. Stirra upp i taket och lyssna till mina tankar som snurrar runt runt runt. Som om det skulle göra saken bättre. Som om det skulle få mig att komma fram till nåt nytt.
lördag 4 april 2009
fredag 3 april 2009
Tjuvlyssnat
Jag satt på en bänk i vårsolen och förundrades över hur vädret vänt. Förra veckan höll jag på att frysa arslet av mig, den här veckan stekte solen (ja faktiskt) på mina mörka jeans.
På bänken intill satt två män i yngre medelåldern varav den ene startade en utläggning. Han - De bästa är redan upptagna. Det som återstår är en andrahandsmarknad. Klart så fan att man går in för sno någon från nån annan. Man vill ju inte nöja sig med sämre.
Okay, det var en dyster framtidsprognos. Det gäller alltså att sno nån från nån annan om man ska bli nöjd med sitt val. Jaha.
Jag tänkte på några av mina kompisar som passerat trettio och som kör den här taktiken. Själv tycker jag mest att det är patetiskt och har påpekat det för dem några gånger, kritik som fick kyligt mottagande. Hm... Undrar varför.
Till vännerna i min åldersgrupp och yngre har jag sagt: Om den dagen kommer då jag börjar jaga gifta män så snälla ge mig en käftsmäll och säg ärligt vad du tycker. Att göra så tycker jag liksom är under min värdighet. Men vad vet jag om vad stigande ålder kan göra?
Men "andrahandsmarknad"... Vad fan visste den där typerna om det? Han har med största sannolikhet bara utgått ifrån att det är så det är utan vidare empirisk erfarenhet.
Jag skulle säga att singlarna i många fall är de mest outstanding individerna man kan träffa på, ofta de med vassast personlighet eller kanske ska jag säga de med egen personlighet. För en brud/snubbe som knappt varit singel en vecka sedan hon/han fyllde femton kan ju inte ha utvecklats under vidare personliga premisser.
Kanske har jag fel men så utgår jag också ifrån de som valt att ha ett singelliv. Jag pratar inte om de dumpade (oftast är det just dom) som bitchar över sitt tillstånd och gräver ner sig i självömkan, de vars hela existens är beroende av bekräftelse från en annan halva. Nej, jag pratar om oss kompromisslösa, kräsna och my way or the highway-singlar. Å andra sidan så måste vi vara de mest besvärliga sons of bitches man kan ha att göra med. Kanske förblir vi ensamma på grund av det...
Fast samtidigt - Hellre ensam och ärlig mot mig själv än upptagen och förljugen.
På bänken intill satt två män i yngre medelåldern varav den ene startade en utläggning. Han - De bästa är redan upptagna. Det som återstår är en andrahandsmarknad. Klart så fan att man går in för sno någon från nån annan. Man vill ju inte nöja sig med sämre.
Okay, det var en dyster framtidsprognos. Det gäller alltså att sno nån från nån annan om man ska bli nöjd med sitt val. Jaha.
Jag tänkte på några av mina kompisar som passerat trettio och som kör den här taktiken. Själv tycker jag mest att det är patetiskt och har påpekat det för dem några gånger, kritik som fick kyligt mottagande. Hm... Undrar varför.
Till vännerna i min åldersgrupp och yngre har jag sagt: Om den dagen kommer då jag börjar jaga gifta män så snälla ge mig en käftsmäll och säg ärligt vad du tycker. Att göra så tycker jag liksom är under min värdighet. Men vad vet jag om vad stigande ålder kan göra?
Men "andrahandsmarknad"... Vad fan visste den där typerna om det? Han har med största sannolikhet bara utgått ifrån att det är så det är utan vidare empirisk erfarenhet.
Jag skulle säga att singlarna i många fall är de mest outstanding individerna man kan träffa på, ofta de med vassast personlighet eller kanske ska jag säga de med egen personlighet. För en brud/snubbe som knappt varit singel en vecka sedan hon/han fyllde femton kan ju inte ha utvecklats under vidare personliga premisser.
Kanske har jag fel men så utgår jag också ifrån de som valt att ha ett singelliv. Jag pratar inte om de dumpade (oftast är det just dom) som bitchar över sitt tillstånd och gräver ner sig i självömkan, de vars hela existens är beroende av bekräftelse från en annan halva. Nej, jag pratar om oss kompromisslösa, kräsna och my way or the highway-singlar. Å andra sidan så måste vi vara de mest besvärliga sons of bitches man kan ha att göra med. Kanske förblir vi ensamma på grund av det...
Fast samtidigt - Hellre ensam och ärlig mot mig själv än upptagen och förljugen.
torsdag 2 april 2009
Uppsala-N, en underlig historia
Jag var arton år fyllda. Ganska ny i Karlstads krogsväng men ändå tillräckligt bekant med den för att kunna kräkas på dess utbud. I den stunden stod jag och svor för mig själv åt den bisarra situationen. Brudar med tuttarna upptryckta ända upp till hakan stod och kråmade sig till E-types Calling your name, svenniga snubbar juckade runtomkring, alldeles till sig i brallorna.
Aldrig mer fucking jävla kuk-Karlstad. Jag skulle ta min student och sen snarast möjligt sjappa långt, långt därifrån. Men just där och då var jag fast. Utlämnad åt rovdjuren som en ensam antilop i lejonkulan.
Det var då jag såg jag honom. Han var svår att undgå. Huvudet längre än alla andra, mörkhårig popfrilla och framförallt – han var den ditintills snyggaste jag sett. Hjärtat stannade.
Jag förstod att han under inga omständigheter kunde vara härifrån. Jackan var på och signalerade den goda smaken att snart dra från stället. Inte bry sig om köttmarknadens sista krampaktiga kamp för det var ändå inte värd. Men han verkade leta efter någon.
Så tog jag tag i K. ”Oh my god… Har du sett?” och nickade åt hans håll. Är det nåt K aldrig lidit brist på så är det reaktionsförmåga. Beslutsamt gick hon rakt på innan jag hunnit säga så mycket som ”Vänta!” Fan! tänkte jag - Varför hade inte jag hennes go?
Efter att de stått en stund och pratat medan jag stått och låtsats att jag inte kunde bry mig mindre, var de båda plötsligt framför mig. Hälsa på min vän X tyckte K. Strax därefter slutade han och jag i en soffa.
Jag hade haft rätt. Han var inte härifrån utan från Uppsala. Hade hängt på sina kompisar på spontan resa till Karlstad för det årliga Rallyevenemanget, som en kul grej bara. Nu hade han tappat bort alla och för en stund nästan ångrat hela resan. Han betonade ”Nästan”. Vi tokhånglade och bytte nummer med löfte om att ses nästa dag. Jag svävade hem som på moln.
Vi skulle gå på bio var tanken. Jag hade slutligen bestämt kläder efter x antal ombyten. Makeupen var på och nu var det dags. Så ringde mobilen. Han hade tänkt om. Sa att han var rädd för att bli kär i mig. Att han knappast skulle gilla mig mindre om vi träffades igen och att han inte orkade med att inleda nåt på distans. Jag tyckte han kunde dra åt helvete, dramatisk som jag var. Där och då visste inte besvikelsen några gränser. Jag stängde av mobiljäveln och grät mig till sömns.
Satte på den igen på morgonen och meddelandesignalen ville aldrig sluta pipa. Säkert minst tio nya sms. Alla från honom. Han hade ångrat sig igen. Hela hans kväll var dokumenterad i min mobiltelefon. Desperationen ökade för varje sms. Det sista sa att han fullkomligt hatade sunkhaket han följt med sina vänner till. Att han inte visste om han skulle överleva natten om han inte fick veta att han får träffa mig igen. ”Snälla förlåt, snälla förlåt, snälla förlåt.”
Jag ringde honom och han lät uppriktigt glad och lättad. Sa att han inte visste hur kan kunde resonerat som han gjort. Nu satt hela gänget i en bil på väg till Uppsala men han ville åka tillbaka till Karlstad igen, så snart han fick för mig. Men kom nästa helg då, tyckte jag.
Under veckan som gick pratade vi varje dag. Aldrig har jag träffat någon kille som analyserade saker så mycket, en flickas dröm! Massa detaljer om hur det var när vi träffades. Hur jag sett ut. Hur han tänkt. Hur han kollat in mig innan men tvivlat på att han skulle haft en chans. Hur han stressades av alla andra killar runtomkring. Flera gånger dagligen skickade han sms fulla av längtan men inte en gång nån antydan till sliskighet.
Så kom fredag kväll och jag mötte honom på busshållsstationen. Han var lika snygg som jag mindes men… Men i övrigt stämde ingenting. Våra fina samtal över telefonen. All längtan, alla ord. Som bortblåsta. Vi stod där framför varandra men fram kom ingenting.
Vi hade liknande smak när det kom till musik, film och litteratur så samtalen borde egentligen flödat men nej, de hackade sig fram. Hela helgen längtade jag bara tills tiden var inne för honom att åka. Det var så plågsamt. Hur kunde det bli som det blev? Jag visste inte men jag ville bara att det skulle ta slut.
Så åkte han hem. Och jag hörde inte nåt mer. Och sen gick det ett år. Plötsligt ett sms från okänt nummer från någon som menade att han tänkt på mig och undrade hur jag mådde. Jag hade inte sparat hans nummer så jag svarade med att undra vem det var. Han bara ”Ja men det är ju jag! N!” och så gick han in på saker vi hade gjort tillsammans när han hälsat på. Detaljer jag glömt. Jag skrev tillbaka att allt var bra och att jag skulle flytta till Paris inom några dagar för det var så det såg ut. På det svarade han ingenting.
Aldrig hade jag trott att jag i framtiden skulle komma att bo i hans hemstad. Ibland kommer jag på mig själv med att hålla utkik efter honom på Uppsalas gator och torg.
Det om Uppsala- N.
Aldrig mer fucking jävla kuk-Karlstad. Jag skulle ta min student och sen snarast möjligt sjappa långt, långt därifrån. Men just där och då var jag fast. Utlämnad åt rovdjuren som en ensam antilop i lejonkulan.
Det var då jag såg jag honom. Han var svår att undgå. Huvudet längre än alla andra, mörkhårig popfrilla och framförallt – han var den ditintills snyggaste jag sett. Hjärtat stannade.
Jag förstod att han under inga omständigheter kunde vara härifrån. Jackan var på och signalerade den goda smaken att snart dra från stället. Inte bry sig om köttmarknadens sista krampaktiga kamp för det var ändå inte värd. Men han verkade leta efter någon.
Så tog jag tag i K. ”Oh my god… Har du sett?” och nickade åt hans håll. Är det nåt K aldrig lidit brist på så är det reaktionsförmåga. Beslutsamt gick hon rakt på innan jag hunnit säga så mycket som ”Vänta!” Fan! tänkte jag - Varför hade inte jag hennes go?
Efter att de stått en stund och pratat medan jag stått och låtsats att jag inte kunde bry mig mindre, var de båda plötsligt framför mig. Hälsa på min vän X tyckte K. Strax därefter slutade han och jag i en soffa.
Jag hade haft rätt. Han var inte härifrån utan från Uppsala. Hade hängt på sina kompisar på spontan resa till Karlstad för det årliga Rallyevenemanget, som en kul grej bara. Nu hade han tappat bort alla och för en stund nästan ångrat hela resan. Han betonade ”Nästan”. Vi tokhånglade och bytte nummer med löfte om att ses nästa dag. Jag svävade hem som på moln.
Vi skulle gå på bio var tanken. Jag hade slutligen bestämt kläder efter x antal ombyten. Makeupen var på och nu var det dags. Så ringde mobilen. Han hade tänkt om. Sa att han var rädd för att bli kär i mig. Att han knappast skulle gilla mig mindre om vi träffades igen och att han inte orkade med att inleda nåt på distans. Jag tyckte han kunde dra åt helvete, dramatisk som jag var. Där och då visste inte besvikelsen några gränser. Jag stängde av mobiljäveln och grät mig till sömns.
Satte på den igen på morgonen och meddelandesignalen ville aldrig sluta pipa. Säkert minst tio nya sms. Alla från honom. Han hade ångrat sig igen. Hela hans kväll var dokumenterad i min mobiltelefon. Desperationen ökade för varje sms. Det sista sa att han fullkomligt hatade sunkhaket han följt med sina vänner till. Att han inte visste om han skulle överleva natten om han inte fick veta att han får träffa mig igen. ”Snälla förlåt, snälla förlåt, snälla förlåt.”
Jag ringde honom och han lät uppriktigt glad och lättad. Sa att han inte visste hur kan kunde resonerat som han gjort. Nu satt hela gänget i en bil på väg till Uppsala men han ville åka tillbaka till Karlstad igen, så snart han fick för mig. Men kom nästa helg då, tyckte jag.
Under veckan som gick pratade vi varje dag. Aldrig har jag träffat någon kille som analyserade saker så mycket, en flickas dröm! Massa detaljer om hur det var när vi träffades. Hur jag sett ut. Hur han tänkt. Hur han kollat in mig innan men tvivlat på att han skulle haft en chans. Hur han stressades av alla andra killar runtomkring. Flera gånger dagligen skickade han sms fulla av längtan men inte en gång nån antydan till sliskighet.
Så kom fredag kväll och jag mötte honom på busshållsstationen. Han var lika snygg som jag mindes men… Men i övrigt stämde ingenting. Våra fina samtal över telefonen. All längtan, alla ord. Som bortblåsta. Vi stod där framför varandra men fram kom ingenting.
Vi hade liknande smak när det kom till musik, film och litteratur så samtalen borde egentligen flödat men nej, de hackade sig fram. Hela helgen längtade jag bara tills tiden var inne för honom att åka. Det var så plågsamt. Hur kunde det bli som det blev? Jag visste inte men jag ville bara att det skulle ta slut.
Så åkte han hem. Och jag hörde inte nåt mer. Och sen gick det ett år. Plötsligt ett sms från okänt nummer från någon som menade att han tänkt på mig och undrade hur jag mådde. Jag hade inte sparat hans nummer så jag svarade med att undra vem det var. Han bara ”Ja men det är ju jag! N!” och så gick han in på saker vi hade gjort tillsammans när han hälsat på. Detaljer jag glömt. Jag skrev tillbaka att allt var bra och att jag skulle flytta till Paris inom några dagar för det var så det såg ut. På det svarade han ingenting.
Aldrig hade jag trott att jag i framtiden skulle komma att bo i hans hemstad. Ibland kommer jag på mig själv med att hålla utkik efter honom på Uppsalas gator och torg.
Det om Uppsala- N.
onsdag 1 april 2009
Rosing och hennes boys
Vem var det som fick knulla Rosing nu då? Jag hade TV:n på i bakgrunden medan jag jobbade på en skivrecension. Kastade bara blickar på burken då och då, trött och halvengagerad. Tänkte att - Linda, vad du än gör, brist för guds skull inte ut i skratt. Ditt ansikte klarar det inte. Det kommer krackelera, bokstavligt talat. Botoxsprutor verkar fan inte va att leka med...
Jag vet som sagt var inte hur det slutade. De hade i alla fall hemmafest om man nu kan kalla party of three för "fest". Hur som helst fick två utgallrade aspiranter minsann tävla om hennes gunst där i lägenheten. Mitt i allt började hon analysera en eurotechno-låt, menade på att man blev helt uppfylld av den. Där och då kände jag väl att bizarr övergick till obscene så där tappade de helt och hållet mitt intresse.
Jag kan inte låta bli att undra hur framtida generationer kommer analysera vår populärkultur. Kommer de att skratta eller kommer de gråta?
Jag vet som sagt var inte hur det slutade. De hade i alla fall hemmafest om man nu kan kalla party of three för "fest". Hur som helst fick två utgallrade aspiranter minsann tävla om hennes gunst där i lägenheten. Mitt i allt började hon analysera en eurotechno-låt, menade på att man blev helt uppfylld av den. Där och då kände jag väl att bizarr övergick till obscene så där tappade de helt och hållet mitt intresse.
Jag kan inte låta bli att undra hur framtida generationer kommer analysera vår populärkultur. Kommer de att skratta eller kommer de gråta?
Att vara det andra könet
Jag minns första gången jag kände mig som ett objekt. Det var sommar och tidigt 90-tal. Jag hade nyligen fyllt tretton år och hängde en hel del med min jämnårige pojkkusin. Vi var hemma hos honom och två av hans polare var med. De satt på hans rum medan vi två tillfälligt gick ut i köket för att typ hämta saft. Han - Jo, X (mitt namn) ”Jag tycker det är nånting som du borde få veta.” Plötsligt såg han helt förlägen ut. Visste inte var han skulle fokusera blicken. Säg! tyckte jag. ”Mina kompisar… ” Ja? ”De tycker att du är sexig”.
Jag tittade ner på min kropp som bar en ganska kort jeanskjol och till det en vit topp som visade magen. Det var mode då. Jag kände mig fin i det. Jag hade kunnat ta att han sa att de tyckte jag var söt eller snygg. Det hade gjort mig glad. Men sexig? Sexig… Det fanns inte på kartan. Plötsligt kände jag mig naken. Tog armarna runt mig själv för att skyla min lilla kropp och började hulkande gråta. Han blev ställd inför situationen. Klappade mig tafatt på axeln. Varför gråter du? Du ska inte va ledsen för det. Ta det som en komplimang!
Hösten 2002 var jag nybakad student. Hemkommen från en galen sommar som jag spenderat jobbandes som servitris på Västkusten tillsammans med K. Jag visste inte hur den närmaste framtiden skulle se ut innan jag skulle dra till Paris i januari. Jag behövde få mig nån slags sysselsättning den hösten. Så det blev en kurs på universitetet, A-kursen i genusvetenskap. Sedan den där dagen i kusinens kök hade jag haft en känsla av att något var seriöst uppfuckat med samhället när det kom till könsroller och jämlikhet. En stark känsla som jag inte kunde sätta ord på. Var jag feminist? Jag visste inte men jag ville ta reda på vad det var.
Och min gamla världsbild rämnade. Det var som om jag hela livet gått runt och på allvar trott att jag hade perfekt syn. Bara för att jag inte visste bättre. Sedan satte någon på mig glasögon av hög styrka och för första gången såg jag världen för vad den var. Halva mänsklighetens historia sopad under mattan. Det var därför det bara fanns män i grund och gymnasieskolans historieböcker. Inte för att kvinnor aldrig åstadkommit saker utan för att deras bedrifter tystats och dolts. Allt de fått utstå. Kvinnorna i generationer före mig. Alltid jämförda med mannen som norm, alltid en andra klassens människa.
Det fanns ett krig att utkämpa i vardagen. En fettpropp av gubbsamhälle att ta sig igenom och förbi. På ett sätt kan jag ibland önska att jag kunde gå tillbaka. Gå tillbaka och säga: ”Vadå feminism? Det behövs inte i dagens moderna samhälle där män och kvinnor har lika rättigheter.” Yeah right, rumsrena offentliga teorier som sällan efterlevs i praktiken. Inte när män i genomsnitt har 30 procents högre lön än kvinnor för lika arbete, inte när slemmiga gubbar går runt på kontor och förpestar tillvaron för sina kvinnliga medarbetare med sextrakasserier, inte när den vanligaste dödsorsaken (vi snackar så klart icke naturlig död) bland kvinnor i Europa är att bli ihjälslagna av sina män/pojkvänner, inte när betydligt mindre resurser läggs på kvinnors sjukvård, inte när det tas för givet att tjejer ska proppa i sig konstgjorda hormoner när det funnits manlig motsvarighet till p-piller i flera decennier. Listan bara fortsätter.
Numera ser jag småtjejer på stan som knappt kan va tretton år. De har små tajta kjolar som nätt och jämnt täcker rumpan och smink som räcker till en fullvuxen dragqueen. Och jag vill bara säga – Snälla flickor. Snälla snälla sötnosar, vänta med kjolen några år tills ni kan hantera uppmärksamheten. Tills ni förstår lite bättre hur världen fungerar.
Nu förtiden går jag ut i mina höga klackar och korta kjolar när jag känner för det och jag håller huvudet högt. Bejakar min kvinnlighet när jag känner för det för att jag känner för det. Inte för att behaga någon annan. Jag tycker att det också hör till en frihet – att ha rätten till sin egen sensualitet och hur man uttrycker den.
Sen har jag i mina dagar blivit attackerad av en och annan uttorkad rödstrumpa och militär vegan, piercad upp till tänderna. ”Jasså, du kallar dig feminist.” Jag kallar mig inte feminist era pretentiösa moralistjävlar. Jag fucking är det.
Jag tittade ner på min kropp som bar en ganska kort jeanskjol och till det en vit topp som visade magen. Det var mode då. Jag kände mig fin i det. Jag hade kunnat ta att han sa att de tyckte jag var söt eller snygg. Det hade gjort mig glad. Men sexig? Sexig… Det fanns inte på kartan. Plötsligt kände jag mig naken. Tog armarna runt mig själv för att skyla min lilla kropp och började hulkande gråta. Han blev ställd inför situationen. Klappade mig tafatt på axeln. Varför gråter du? Du ska inte va ledsen för det. Ta det som en komplimang!
Hösten 2002 var jag nybakad student. Hemkommen från en galen sommar som jag spenderat jobbandes som servitris på Västkusten tillsammans med K. Jag visste inte hur den närmaste framtiden skulle se ut innan jag skulle dra till Paris i januari. Jag behövde få mig nån slags sysselsättning den hösten. Så det blev en kurs på universitetet, A-kursen i genusvetenskap. Sedan den där dagen i kusinens kök hade jag haft en känsla av att något var seriöst uppfuckat med samhället när det kom till könsroller och jämlikhet. En stark känsla som jag inte kunde sätta ord på. Var jag feminist? Jag visste inte men jag ville ta reda på vad det var.
Och min gamla världsbild rämnade. Det var som om jag hela livet gått runt och på allvar trott att jag hade perfekt syn. Bara för att jag inte visste bättre. Sedan satte någon på mig glasögon av hög styrka och för första gången såg jag världen för vad den var. Halva mänsklighetens historia sopad under mattan. Det var därför det bara fanns män i grund och gymnasieskolans historieböcker. Inte för att kvinnor aldrig åstadkommit saker utan för att deras bedrifter tystats och dolts. Allt de fått utstå. Kvinnorna i generationer före mig. Alltid jämförda med mannen som norm, alltid en andra klassens människa.
Det fanns ett krig att utkämpa i vardagen. En fettpropp av gubbsamhälle att ta sig igenom och förbi. På ett sätt kan jag ibland önska att jag kunde gå tillbaka. Gå tillbaka och säga: ”Vadå feminism? Det behövs inte i dagens moderna samhälle där män och kvinnor har lika rättigheter.” Yeah right, rumsrena offentliga teorier som sällan efterlevs i praktiken. Inte när män i genomsnitt har 30 procents högre lön än kvinnor för lika arbete, inte när slemmiga gubbar går runt på kontor och förpestar tillvaron för sina kvinnliga medarbetare med sextrakasserier, inte när den vanligaste dödsorsaken (vi snackar så klart icke naturlig död) bland kvinnor i Europa är att bli ihjälslagna av sina män/pojkvänner, inte när betydligt mindre resurser läggs på kvinnors sjukvård, inte när det tas för givet att tjejer ska proppa i sig konstgjorda hormoner när det funnits manlig motsvarighet till p-piller i flera decennier. Listan bara fortsätter.
Numera ser jag småtjejer på stan som knappt kan va tretton år. De har små tajta kjolar som nätt och jämnt täcker rumpan och smink som räcker till en fullvuxen dragqueen. Och jag vill bara säga – Snälla flickor. Snälla snälla sötnosar, vänta med kjolen några år tills ni kan hantera uppmärksamheten. Tills ni förstår lite bättre hur världen fungerar.
Nu förtiden går jag ut i mina höga klackar och korta kjolar när jag känner för det och jag håller huvudet högt. Bejakar min kvinnlighet när jag känner för det för att jag känner för det. Inte för att behaga någon annan. Jag tycker att det också hör till en frihet – att ha rätten till sin egen sensualitet och hur man uttrycker den.
Sen har jag i mina dagar blivit attackerad av en och annan uttorkad rödstrumpa och militär vegan, piercad upp till tänderna. ”Jasså, du kallar dig feminist.” Jag kallar mig inte feminist era pretentiösa moralistjävlar. Jag fucking är det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)