Filmtips

Nästa gång ni står där och ska hyra film och inte vet vad ni ska välja så kolla då efter Cementary Junction. 70-tal, snygga pojkar, stiliga kläder, Ralph Fiennes och Emily Watson. Sen är ju också brittisk humor den bästa humorn.

Framtid

Jag åkte och hämtade W på flygplatsen på söndag kväll och det var genast så uppenbart hur mycket vi saknat varandra. Saknat våra samtal, saknat vår vardag. Allt det där som bara hade en veckas uppehåll men som känts mer som en månad. Sexet vi haft under dessa två dagar har inte liknat nåt annat.

Och igår natt undrade han om jag tänkt mycket på att ha ett barn den senaste tiden och jag undrade varför han frågade och han började prata om sin vän som snart ska ha barn och alla härliga ungar som han själv betraktade på planet under resan hem. Hans vän som ska bli pappa, han ringde W samma dag som han själv fick beskedet och de två pratar flera gånger i veckan. Vännen berättar om kläder och saker han redan nu köper till sitt barn, berättar om hur exalterad han är och W säger att han nästan blir lika upprymd själv - Att han är så lycklig för hans skull. Att att få barn är något som han mer och mer ser fram emot och själv längtar efter. Att han vet att vår timing inte är rätt nu - inte finansiellt men att han samtidigt undrar om det nånsin blir det - om det blir en tidpunkt när plötsligt allt bara faller på plats eller om tiden vi väntar kommer sätta hinder för det.

Nånting exploderade inom mig. Nånting varmt, starkt och överväldigande och jag insåg att jag längtar så mycket efter ett barn att jag skulle kunna börja gråta. Men.. att jag samtidigt är så rädd för det och hur märkligt det är det här att skapa en alldeles ny människa utav ingenting. Ansvaret. Kärleken. Hur allt det kommer bli starkare än allt annat. Men att jag jag insåg att jag verkligen verkligen vill. Och vi började älska i vad som kändes som timmar.

Så... Jag vill ha barn. Men å andra sidan - min bucket list! Min så långt från fullbordade bucket list. Alla ställen jag fortfarande vill resa till, alla saker och ting jag vill unna mig med förvärvade pengar. Allt det, allt det. Mitt stora ego. Samtidigt som jag vet att få ett barn aldrig kommer va nåt jag ångrar.

Den stora världen och det lilla livet

Brassarna har anlänt och de är så gulliga. Riktigt rara men inga partyanimals inte. På fredagskvällen ville de flanera på Waterfront och äta middag där så själv tog jag en taxi in till R. Så där var jag, R och tre av hennes närmaste tjejkompisar. Vi åt middag och pratade in till två på natten. Alla är så kallade "färgade" tjejer och här är det en hel kultur kring det - mycket femininitet och mycket R'n B. Lite för feminint för min smak emellanåt. Jag är inte så på när det kommer till snack om killar - hur de tänker och vad de egentligen menar. Jag menar - varför bry sig om det? Också snack om vikt, träning och dieter - inte mitt favoritsamtalsämne precis. Men på det stora hela var det mycket trevligt.

Det blev att jag sov över. Låter vansinnigt att lämna främmande människor ensamma i sitt hus men både jag och brassarna var coola med det. Jag hade en bra känsla med dem så de fick extranycklar och allting.

På morgonen åkte R med mig till min del av stan där vi hämtade upp brassarna i huset och gick till den där marknaden. Underbar mat och underbar stämning. Brassarna gick in till stan senare och jag och R gick runt i olika butiker i området och sen gick jag hem.

Läste på DN om Norgemassakern och blev alldeles mållös. 80 människor. Dödade av en enda man. Bara så där. I lilla Norge! Alldeles alldeles ofattbart.

Fram mot tidig kväll kom M över och vi lagade mat och drack vin. Tog sen en taxi till stan för firande av B. B bjöd på champagne och delikat plockmat. Jag fick höra att Amy Winehouse hittats död. Tänkte - jävla skit, jävla skit. Så många begåvade människor som bara väljer att inte längre leva sitt liv. Club 27 forever case...

Men sällskapet fick mig att släppa tankarna på världen. Svenska T och några andra godingar var också där och just den delen av gruppen inklusive mig och M rörde oss vidare till en klubb senare.

. Jag och B buggade till låten My Brown Eyed Girl.
. Jag blev stött på av fin pojke med lockigt mörkt hår och skägg men dissade allt det.
. Sprang på JJ på stället och galendansade lite med honom med.

Det var väl höjdpunkterna i punktform.

Och franspojken? Han hittade nog en villig flicka på annat håll, det hoppas vi på.

Ikväll så kommer min man. Och jag har saknat honom saknat honom saknat honom.

Laddar för en panghelg

Inom kort kommer ett brasilianskt par kliva genom min dörr. De är ett couch surfar- par som jag accepterat och de är från Rio de Janeiro. Jag menar vem vill inte känna folk från Rio?

De stannar med mig till måndag morgon och imorgon kommer min holländska vän, M och joinar oss.

Ikväll är jag bjuden på fest hos R. Vill verkligen gå men vill också ta med mig brassarna. Tyvärr är R väldigt strikt med att det är en "girls night" så jag skulle i så fall bara få ta med ena halvan och det känns ju lite taskigt mot den andra... så jag vet inte.

Imorgon kommer börja med att jag tar brassarna till the Biscuit Mill Market, en underbar och trendig matmarknad som ligger bara runt hörnet där jag bor. Sen på kvällen kommer det bli utgång och firande av att B fyller 40 och i samband med det drar ut på Europaresa.

Och franspojken... Vi får se om han kommer och tar plats nånstans i det hela.

Trevlig helg på er!

Kul och härligt - My ass!

Att gå från punkt A till B som kvinna i den här stan kan va en riktig pina. Man får hela tiden kommentarer om hur man ser ut, och det ofta av gubbar som är dubbelt så gamla som en själv, eller mer.

Och det handlar inte om att uppskatta kvinnor. Det handlar om att markera att man ser oss som objekt. Ett objekt att kommentera och värdera. Ja, ibland till och med ett objekt att ta i. Jag har sett exempel på det själv och kan säga att det mest drabbar unga tonårstjejer - de som inte vet vad de ska göra. De som till och med kan tro att det är de själva som ska skämmas. Fyfan alltså. Sånna killar får mig att bara vilja skrika och slå.

Och just idag var en sån dag som jag känner frustration över just detta så jag postar update på facebook - ""Hello sexy mama!" ... Excuse me, I didn't hear myself asking for an opinion. Always "sexy this, sexy that". Man... One if these days I'm gonna blixen someone right there on the street. Just sayin."

Först ingen kommentar alls och sen nån som menar "Life is hard ;)" Öhm... Jaha, så nu tror typ folk att det handlar om mig. Att jag vill skrika ut på fejan vilken jävla bekräftelse jag får från killar och hur snygg jag tycker jag är. Facebook är så inte redo för könsdebatt. Så inte redo.

Jag studerar min katt

Eller ja, min och W:s katt. Hon har en rödhårig katt till beundrare som sitter på muren på vår uteplats. Han gör de där ljuden ni vet - de kåta kattljuden som låter som nån förtvivlad unge. Och hon, hon kan inte riktigt bestämma sig för vad hon ska göra. Närmar sig honom sakta men ändrar sig när hon väl kommer nära och vänder om. Står stilla ett tag, tills hon återigen bestämmer sig för att gå mot honom men sen vända om igen. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Det är en lek. Det är ett spel mellan könen. Mellan djuren liksom mellan oss.

Mitt scizzo jag: uppdatering

Han var inte sen att svara, franskpojken. Sa han var så glad att han hittat mig där (fast eh, var ju jag som hittat honom men i alla fall) och att vi absolut borde träffas varpå han undrade när jag är tillgänglig - vardag eller helg? Jag svarade och sa att jag är rätt flexibel. Rabblade upp några gruppaktiviteter jag har inplanerade i veckan ifall han ville joina.

Senare ringer telefonen. Det är franspojken och kära hjärtanes - han ringer från sitt franska mobilnummer! Säger att han har lunchrast och undrar om vi kan luncha ihop. Jag frågar var han är och får sen förklara att det är på helt andra sidan av stan. Att det blir svårt att hinna med. Han bara - I can take a taxi to wherever you are. Men jag tyckte inte att det lät som en bra idé. Han skulle bara hinna med taxiåkande fram och tillbaka. Så jag sa vi får ta det en annan dag. Planera det först.

Han lät lite besviken men sa att om inte annat så ses vi på lördag för han ville komma med på marknaden jag nämnde. Avslutade med att säga att han kommer skriva till mig för att det blir lite dyrt att ringa (ja).

Så ja... Hoppsan.

Mitt scizzo jag

Den där franspojken... Han där som jag bestämde mig för att ge fasen i... Hans profilbild bara poppade upp på min skärm när jag loggade in på Couch Surfing. Där var hans feja under "resenärer som är i närheten". Och jag kunde inte hålla mig. Såg det som ett tecken. Lilla franspojken - blott 24 år gammal...

Har haft lite dåligt samvete för att jag bara stack utan att säga nåt till den unge mannen. Är inte det väldigt ogästvänligt av mig?

Vi har ju saker gemensamt som - franska språket, Paris (han bor där) och intresset foto (och han är för övrigt helt jävla grym på det enligt vad jag sett på hans hemsida). Så... Jag skickade ett vänligt meddelande och undrade hur han har det i staden och att vi kan träffas om han vill ha någon som visar honom runt eller bara någon att ta en kaffe med.

Vi får se.

Det enda lite läskiga med det hela var att jag kände en attraktion och fan vad det där är svårt när man har pojkvän. Mitt romantiska jag vill inbilla mig att jag inte kan känna attraktion till andra. Men... det vore att ljuga för mig själv. Och det där är väl ändå ok? man kan känna saker för andra men ändå konsekvent välja sin partner, eller? Jag vet inte om man bara ska ignorera de där personerna eller om man faktiskt kan intressera sig för dem bara för att de också är intressanta människor. Vad tycker ni? Och hur gör ni under sådana omständigheter?

Annars då? Jo, en annan kille som jag pratade med under festen har sökt upp mig. Jag gjorde klart för honom redan där och då att jag har en pojkvän som jag bor ihop med så med andra ord - förhållandemässigt är jag väldigt upptagen och engagerad. Men vi pratade en hel del jobb och det visade sig att han behövde ny hemsida till sitt företag och efter att ha kollat upp min hemsida för organisationen menade han på att han var väldigt imponerad. Att vi borde diskutera jobb framöver. Kul. kul.

En låt att starta dagen med

The Littlest Birds by The Be Good Tanyas

The universe moves in mysterious ways

Har haft lite tankar om vänner denna vecka. Tycker att de jag skaffat mig här är underbara allihop, var och en på sitt sätt men att nånting fattas mig - Jag saknar en väninna som liknar mig själv. Någon med samma smak, samma stil. Ja, nån som helt och hållet gillar samma typ av saker. Jag hade S men S har återvänt till England på obestämbar tid och i mig har hon lämnat ett tomrum.

Lördag och W packar och ordnar inför att snart ta flyget till Kanada. Jag har en inbjudan till fest men överväger huruvida jag ska gå eller inte. Sen ringer telefonen. R, en indisksydafrikansk tjej som som jag sprungit på ett par gånger i CT eftersom hon är aktiv couch surfare. Jag har tänkt att jag vill lära känna henne bättre för hon har en så sprudlande och inbjudande personlighet. Min couch surfare, M som lyckligtvis gett sig iväg hade också stannat hos henne. Det var så vi kom att utbyta nummer efter att den där ansvarslösa couch surfaren kommunicerade med mig indirekt via R:s telefon och lät sig bli hämtad från R:s ställe. Det låter förvirrat men när jag var och hämtade upp M från R:s ställe så diskuterade vi lite lösa helgplaner och det var det hon nu ringde om. Ville jag gå ut och äta middag? Sen gå vidare till festen jag nämnt? Ja, varför inte.

Så R som hade vägarna förbi tittade in hos oss. Satt i köket och småpratade med W medan jag gjorde mig i ordning för utgång. Jag tog farväl av W och vi åkte bort till R:s lägenhet så hon kunde göra sig i ordning. Hon hade frågat om inte jag ville ta med kläder och saker för övernattning eftersom hon bor så centralt och jag gjorde det. Vi som alldeles nyligen hade träffats umgicks nu redan som gamla vänner. Just like that. Det bara kom helt naturligt.

Snart åkte vi till restaurangen Bombay Bicycle Club, otroligt festligt ställe som får mig att associera till the Mad Hatter's tea party - Personalen är spexigt klädd, stolarna hänger som gungor från det höga taket, musiken är 20-tals stil. Hur som helst... M som också blivit bjuden kunde inte make it. Och tur var väl det för jag och R visade oss båda ha behov av att prata av oss om hur piss hon var som couch surfare. Tjejen var nothing but a free rider. Bara tog och tog och gav inget tillbaka. Typen som kommer undan med det genom att charma och spela oförstående. Nej, fy för sånna! Ju mer jag och R pratade desto mer visade sig att vi hade en hel del gemensamt - musiksmak, favoritförfattare, favoritställen vi rest till och vill resa till o.s.v. o.s.v.

Vid tiotiden gav vi oss av till partyt. Det var fina M som jag jobbade med förra året som hade festen. Mycket NGO folk, många kreativa egenföretagare - som det ofta ser ut på festerna i CT.

Tidigt på kvällen blev jag presenterad inför en vacker fransman. Eller kanske mer franspojke, typen som ser ut som idealisk Acne-modell men som inte är högfärdig över det, istället ödmjuk och blyg på det charmiga sättet. Stackarn kände ingen där och hade landat i landet samma dag för att jobba här i en vecka. Jag pratade en stund med honom men minglade snart runt med olika människor. Många killar presenterade sig och startade samtal men ingen var i närheten av lika iögonfallande som vackra franspojken. Medan jag stod och pratade med andra kunde jag känna franspojkens blickar bränna över rummet, tänkte "Håll dig borta pojke, håll dig borta. Det är nog bäst". Men han tog sig sen fram till min sida igen. Bara stod intill ett tag och avvaktade men återupptog vårt samtal när han väl fick tillfälle. Frågade om inte jag ville komma med honom ut och dela på en cigarett. Med vin i min mage och sug i cigarettnerven kunde jag inte motstå erbjudandet. Så på uteplatsen stod vi sen och delade en cigarett som vandrade från hans läppar till mina och tillbaka igen. Snart blev jag involverad i ett samtal med en överentusiastisk bekant. Franspojken stod sen vid dörrströskeln med en blick som sa "Kom till mig" men jag stod pall. Visade att jag minsann är ståndaktig av mig.

Mötte honom igen vid diskhon i köket där jag stod och för första gången på kvällen fyllde mitt glas med vatten. Ännu en gång kom han efter. Log och sa att det minsann var dags för vatten för honom med. Jag log tillbaka men gick sen och satte mig bredvid R som blivit lite trött. Vi bestämde oss för att call it a night. Sa hejdå till folk vi pratat med under kvällen, hejdå till de flesta förutom franspojken som nog stod på uteplatsen och som jag bestämde mig för att inte gå och leta upp. Tänkte att inget gott kan komma ur det.

Hos R hade jag till och med ett eget rum där jag sov ut riktigt gott och på morgonen bjöd jag ut henne på frukost i Cape Quarter. Efteråt flanerade vi på strandpromenaden i Sea Point. Flanerade och snackade om livet och sen skjutsade hon mig hem. Härliga R, en tjej helt i min smak.

Det här med couch surfing

Har en couch surfare som bor hos oss nu. En vänlig och glad tjej från London. Det var sagt att hon skulle stanna i två nätter, med andra ord fram till idag. Så idag frågar jag (eftersom ingen information har framförts till mig) när hon tänkt lämna CT och hon svarar fredag. Kommer därpå att fråga om hon kan stanna hos oss till på fredag.

Jag är inte den som är den men jag kan tycka lite som - Vafan... Vad sägs om lite framförhållning? W åker till Canada på lördag och innan dess vill vi ha lite privacy. Men ja, hon stannar till på fredag. Jag är för snäll. Jag är för snäll.

Hur underbar kan en helg va?

Den här var helt fantastisk - vädret, människorna och stämningarna. Den får 5 stjärnor av fem möjliga.

Helgkänslan kom redan vid lunch på fredan. JJ hörde av sig och ville luncha så vi möttes upp på Eastern Bazar. Pratade om det ena än det andra och kom in på hans hår och hur bra kvalitet jag tyckte det var nu när det var långt. Han ville klippa och jag uppmuntrade till 60-tals frilla. Sagt och gjort. Strax innan fem kom han och hämtade upp mig på sin scooter och vi åkte upp till min favorit-hårsalong i stan. Han charmade sig till en klippning omedelbart och jag övervakade för att försäkra om den rätta looken. W mötte upp med oss när det var klart och vi tre drog ner till ett ställe i hamnen som JJ föreslog. Det visade sig va ett lyxställe av värsta kalibern men men... Kvällen var ung och solnedgången var vacker. JJ som tydligen förvarar hela sin whiskysamling på stället plockade fram allt så vi drack, åt tapas och lyssnade till livebandet som spelade gamla pop-hits med jazzig stil. Det var chill men jag och W avvikte ganska tidigt på kvällen eftersom vi ville spara oss till lördagen och vår inflyttningsfest.

Vädret var strålande även på lördagen så vi öppnade upp hela stället så gästerna kunde röra sig fritt mellan uteplatsen köket och vardagsrummet. Vi grillade snoek och hade massa tilltugg som olika sallader, franska ostar och kex. 20-nånting pers kom och det dansades till in på natten. Det blev shot-rundor av olika slag och effekten på mig var inte direkt nådig. Enligt bildbevis gick jag ner i brygga och en annan bild säger att jag charmade mingelfotograf efter att ha insisterat på att jag W och L skulle tacka ja till L:s förslag om VIP på klubben Fez.

Vaknade lycklig på söndagen. Vädret var ännu fantastiskt så jag föreslog picknickkorg och sandstrand med utsikt mot staden (den stranden som är på min headerbild). Så där låg jag och W i solen och pratade och pratade. Kom in på hur komplicerat det är det här med att göra vad man verkligen vill i livet - jobbmässigt alltså. Hur jag får helt motsatta råd från olika håll - En del som menar på att jag verkligen måste vilja ha jobbet jag som småningom tar och andra som tycker jag bara ska ta vad som helst som betalar life expences. Så jag sa till W att jag är vid den punkten där jag överväger att ta callcenter jobb med nattskift (det som jag garanterat kan få i dagsläget). Att det kommer göra mig stressad, missnöjd och med mindre möjligheter till ett normalt socialt liv men att det i utbyte kommer ge pengar till hyra och andra förnödenheter. Till min förvåning svarade han att det är viktigare för honom att jag gör det som gör mig lycklig, pengar eller inte, vi klarar oss. Hur underbar är inte han på en skala?

Rekommenderar

http://www.iwrotethisforyou.me/

En tröstande röst i cyberspace.

Känner mig lyckligt lottad

Efter att ha varit duktig med att kontakta arbetsgivare och styra upp andra viktiga saker så mötte jag upp med B tidigt på kvällen igår för lite bikram yoga. Åh, hur jag älskar den träningen och hur ens dagsform kan variera från gång till gång. Senast var jag tvungen att sitta ner flera gånger och kände som om jag kunde svimma när som helst. Igår flöt allt bara på och jag orkade utmana mig själv i stretchen mer än jag vågat hoppas. Det perfekta upplägget för mig visade sig vara att äta måltid tre och en halv timmar före och ett litet mellanmål en och en halv timme innan.

Efteråt åkte vi hem till B och lagade middag och drack vin. Hennes vän J som nyligen rest runt i Finland och Ryssland kom över och han hade med sig lemon marang cake från Charlie's Bakery, min favoritkaka från favoritbageriet! Vi satt uppe sent och bara pratade och pratade. Gick på djupet med saker som relationer och osäkerhet. Monogami versus polygami. Känsla versus rationalitet osv. osv. Underbara insiktsfulla människor. Det bästa med mina vänner här - de är inte intresserade av skvaller och ytligheter. Istället diskuterar de idéer och teorier. Jag älskar det. Älskar det.

Nästa!

Efter att inte ha hört nånting från underrättelsebyrån så tog jag tag i saken själv. Kontaktade deras HR-person och undrade hur det hade gått. Nej, min intervju hade inte varit successful men de ville ändå behålla mitt CV för framtida blablabla.

So be it. Det var inte meningen att jag skulle sitta i en förort och stirra på dataskärmar. Nope, moving on.

Nästa steg blir att påbörja en fas av intensiv terror av arbetsplatser jag verkligen vill jobba på. Från vissa håll i kompiskretsen har det antytts att jag kanske "borde bara ta ett jobb", att det jag vill åstadkomma är "för svårt" etc. Jag tänker - fuck that. Det finns ett behov av vad jag gör och jag är rätt person för det. Jag om någon. Herregud! Jag kan formulera mig i skrift, jag kan analysera och tänka strategisk, jag har känsla för form och layout, jag har djupgående kunskap i utvecklingsfrågor och on top - jag har engagemanget och drivet.

Så nej, jag tänker inte sitta i nåt callcenter tills mina öron trillar av, inte heller tänker jag hålla på och dalta med kunder i någon butik och inte under några omständigheter servera folk fatöl och halvhjärtade rätter. Tänker inte göra det.

För jag kan betyda så mycket mer än så. Tänker förändra mycket mer än så. Och, jag kommer hitta ett sätt. Thank you very much.

My baby's gone

Han åkte i morse. Först vart jag sur för att han gick upp kl 8 redan och det utan att gosa och pussa på mig. Men det visade sig att han var stressad och inte hade packat än så okej för den här gången då.

Sen dess har jag varit duktig. Jag har diskat, vikt kläder, gjort rent kattlådan, dammsugit och gått och handlat. Et maintenant? Nu när jag gjort allt som står ovan plus läst igenom alla favoritbloggar...?