Då var man tillbaka. Jag sitter i mitt vardagsrum/sovrum och har nyss sett på säsongsstarten av Desperate House Wifes. Mitt på golvet där min stora blaffa till bord förut stod finns nu bara snygga mattan. Jag la ut en annons om bordet på blocket för drygt en månad sen och först idag kom en tjej och kollade på det och slog till direkt. Imorgon ska jag åka till IKEA och köpa ett likadant fast modell mindre.
Okay, jag tycker vi avslutar detta blogginlägg med ännu en omgång av listan Personer jag lagt märke till idag:
En ung mamma med barnvagn som jag och Isak mötte på vägen på vår förmiddagspromenad. Hon log ett stolt och härligt leende när vi fick ögonkontakt och hälsade.
En man i övre medelåldern som stod framför mig i kön till kiosken på tåget. Han sa till kioskbiträdet att det var en fin liten kiosk han hade, skrattade till och såg menande på mig. Kiosken var ett litet utrymme utan lucka eller nåt där varorna låg i backar på golvet.
En valp till kioskbirtäde som hälsade med ett glatt "Tjenare!" och som entusiastiskt plockade fram mitt kaffe och Twix.
En kille med rufsigt hår, fina drag och skäggstubb (kort och gott en snubbe av den typen jag gärna hånglar upp) som sov med öppen mun, semilutad mot en äldre vaken och välbyggd herre som såg ut som en sjöman.
Ett sällskap av fyra personer från någon slags styrelse i ett företag eller kanske från ett statligt verk. Jag såg dom inte egentligen men de hade ett samtal som jag tjuvlyssnade på. Det handlade om osannolika möten. En av dem hade åkt till Storbritannien och där av en slump sprungit på den enda britten hon kände på en random gata somewhere. Den bekante hade sagt "Anne-Kristin, is it really you?" Sällskapet konstaterade att det sannerligen förekommer mycket intressanta och märkliga möten.
En snubbe som jag såg ryggtavlan på då han klev av stadsbussen. Han hade en svart jacka med en stor vit hand på som gav fingret.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar