Mardrömmen

Sen i måndags då jag kom till päronens hus i Värmland har jag faktiskt kunnat sova. Först i natt hade jag en dröm som jag fortfarande minns. Den handlade om något så patetiskt som att ex-faktorn hittat hit till den här bloggen. Han hade skrivit en kommentar som var lång som en uppsats. Det jag minns tydligast av den var inledningen. Han hade skrivet nånting i stil men "Visserligen är jag lite full nu men tillräckligt nykter för att ändå undra vad fan du håller på med..." Sen minns jag inga detaljer annat än att det var en genomgående besviken ton genom hela meddelandet. Jag bara försökte komma fram till hur tusan han hade hittat hit.

Jag blev ganska lättad när jag vaknade upp och insåg att det bara var en dröm. För detta är mitt private space. Ett space som jag väljer att dela med främlingar. Enbart.

Alltid samma jävla fråga

Min morbror och hans fru kom förbi förut för att titta på valpen. Kära morbror I bemöter mig alltid med en och samma fråga - Har du skaffat nån pojkvän? Nej, morbror. Inte den här gången heller. Han undrar därefter varför jag inte har nån och i och med mitt överflödiga svar tar intresset för mig slut.

Vad sägs om att nån gång fråga om hur studierna går? Hur jag trivs där jag bor? Vad jag har för planer framöver?

Men nej. Det är som om mitt liv inte är nåt annat än en jakt på en jävla pojkvän. Det är först när jag blir bekräftad av någon av motsatt kön som mitt liv är komplett så att säga. Mormor tänker likadant. "Snart träffar du någon och sen blir allt bra." Vad exakt är det som blir bra då? kan jag undra.

Fuck it. Mitt liv pågår här och nu. Jag väntar inte på att någon speciell ska komma och göra det fullkomligt. Det är vad det är och det blir vad jag gör det till. Jag behöver inte bli engagerad i någon med kuk för att min tillvaro ska kännas meningsfull.

Så nej morbror, jag behöver inte en pojkvän men en kk däremot. En kk skulle vara som grädde på moset.

En lugn stund

Bebisen sover under bordet med huvudet på mina fötter.

På P3 spelas tre från en med Prodigy. Jag ville recensera deras konsert på Berns ikväll men ackrediteringen gick inte igenom. Enligt chefen var det fullt på presslistan sen länge. Fan, jag ville se dom. Har en känsla av att deras spelningar är som en riktig show.

Måste kolla om nya skivan är bra. De är ju onekligen ett 90-talsband med allt vad det innebär, tror de måste ändra soundet för att hålla idag.

Isak och jag

Så heter han, den vilde plutten. Jag är hans hundvakt idag.

Päronen har åkt med syren till Oslo. Pappa hade ett affärsmöte där och sen ska de passa på att ta med en del av syrens saker hem eftersom hon ska ut och resa i tre månader.

Min lilla tjej åker ut på jordenruntresa. Det känns weird. Jag ska ju va den som drar. Men, men... Hon kommer att ha kul och det är hon värd.

oj, oj, nu är det aktivitet på gång. Isak kräver underhållning.

På turne in my hometown

Igår var jag tvungen att göra något så kärringaktigt som att ta en tupplur mitt på dagen. Valpen tröttade ut mig minst sagt. Valp on speed typ. Han gör nåt hela tiden. Klämmer på sin pipande nallebjörn, förflyttar skor, försöker gå i trappor. Ja, hela tiden är det nånting.

Längre fram på dagen tog jag och syren en break från det hela och åkte för att hälsa på mormor. Hon hade bakad munkar tanten och var på allmänt gott humör. Jag ville låna hennes blodtrycksmätare. En kompis berättade nyligen att hon varit till läkare som sagt att hon har extremt lågt blodtryck. Ett så alarmerande läge så det var konstigt i hon över huvudtaget kunde leva på denna planet. Jag påmindes om att jag var i samma sits under en period i sextonårsåldern. Det läskiga var att jag aldrig ens märkte att jag hade problem. Hennes historia fick mig att tänka att det var bäst att kolla mina värden nu innan det blir för sent. Det såg okay ut. Syren kollade sina också och även de låg på en acceptabel nivå. Mormors var högre än våra men ändå rätt ok.

Sen kom vi på att vi skulle ringa kusinen som bor i närheten. Vi hade inte träffats på flera år och han hade till och med bytt nummer. Istället hade jag ringt till hans far och envisats med att säga att jag var hans kusin tills det kom fram vem jag egentligen pratade med. Han skrattade och gav mig det korrekta numret. Kusin kom sen över på ett kick. Efter en stund gick han och och jag vidare hem till honom medan syren hälsade på en kompis i kvarteret.

Vi kollade youtubeklipp på hans platt TV och konstaterade att det är alltför sällan vi ses och att båda tycker det är tråkigt. Han var min favvokusin under uppväxten. Vi gjorde det mesta tillsammans. Lekte, skrattade, slogs, snackade och grät. Han är en fin kille. En sån som lever sina känslor hela vägen ut.

Vi skiljdes åt med löfte om att ringa oftare nu när vi har varandras rätta nummer.

Valpen

Jag stod på benen innan kl åtta i morse, fullt övertygad om att den var vid tietiden. Det var tjo och tjim nere i köket hos familjen i Värmland. Valpen hade varit vaken sen flera timmar.

Igår när jag klev in genom dörren kom han genast springandes mot mig och överöste mig med pussar.

Det var love at first sight. Tydligen hade han inte kommit fram så snabbt till någon annan innan. Kanske var det för att jag luktar som övriga familjen. Häftigt var det i alla fall.

Ny vecka, nya projekt

Forskningsrapporten känns så klar som den kan bli. Resultatet är välskrivet, välstrukturerat och framför allt omskakande. Förväntar mig bra betyg på detta.

Då är kursen avslutad och i och med det har jag fem veckor som jag kan disponera precis som jag vill. Jag har bestämt mig för att återuppta distanskurs i webbpublicering, en kurs som jag tog förra våren men aldrig avslutade. Den fyller ut poängen i den här fem veckorsluckan. Olikt mig att lämna något oavslutat men så hade jag heltidsjobb då och såg inte så allvarligt på kursen, den var bara ett litet fritidsintresse.

Annars ska jag skriva recensioner och intervjuer för musiktidningen jag jobbar åt. Sen så ska jag börja formulera min masteruppsats och skriva stipendieansökningar så jag förhoppningsvis får sponsring med att göra vad jag tänkt av den.

Snart så tar jag tåget västerut till Karlstad. Är så ivrig att se valpen medan han fortfarande är bebis.

Sexuell förvirring och drama queens

N kom och plockade upp mig med bil på tågstationen och sen åkte vi raka vägen hem till henne.

Lägenheten var fräsch som fan och stor. Jag förstår att hon slog till på den. Där fanns också hennes boy som jag nu träffade för första gången samt en bekant från studietiden som vi kan kalla Grodan. Grodan och jag har en egen jargong som går ut på att vi är rakt av spydiga mot varandra. Har alltid varit så med honom. Han enerverar mig men han är N:s vän så jag har fått lära mig att acceptera honom. Så där satt vi som en udda konstellation av parmiddag och lät nog mer eller mindre som en reunion av a-lagare där vi orerade om festerna från den gamla tiden.

Efteråt började gäster droppa in i vågor. Många var bekanta sen innan som N:s syster och närmaste friends men där fanns även några nya ansikten. Jag blev lite nyfiken på en av dem. A, en snygg, lång kille med busig blick. Samtidigt var det nåt med honom som skrek gay. Jag kollade saken med N som menade på att många anade att så var fallet men att han trots allt var intresserad av tjejer. Vi började prata senare på kvällen och i och med det var jag fast med honom. Samtidigt kände jag mer och mer att han måste va gay. En sak att se metrosexuell ut men att på det också lägga till feminina rörelser och en faiblesse för musikaler lämnar väl inte så mycket utrymme till spekulation. Hur som helst var han underhållande sällskap så jag lät saken bero.

Det var nån slags laddning i luften under hela kvällen. Många känslor som cirkulerade och förstärktes av alkohol. Det var inte bara det att N fyllde år utan också det faktum att festen var ett avsked till I som flyttar till Australien. Androgynsnygga tjejen I som kommit ur garderoben i början av förra året. Hon har varit ganska nyfiken på mig sen jag skrev ett arrangerat sms till N i våras där jag sa att jag tvivlade på min sexualitet och undrade vad hon tyckte jag skulle göra åt saken. Hela grejen var egentligen ett skämt framdrivet en våt kväll via ett sällskapsspel från Designtorget. Men nu verkar det vara som om de tror att jag förnekar det. I uttryckte en undran över detta då jag en av otåliga gånger råkade avbryta henne och flickvännen i köket. Det var ett skämt sa jag men la till att samtidigt... så vet man aldrig. Jag är inte helt främmande inför tanken att ha lesbiskt sex nån gång i livet. Det känns lite spännande men jag vet inte om tanken är mer spännande än grejen i sig. Att en tjej går ner på mig är en sak men att jag ska slicka mutta är en annan femma. Jag vet inte...

Cigg med N på balkongen och hon nämner att en annan av tjejerna strulat med A. Okay, tycker jag. Det var inte vad jag hade för avsikt att göra så whatever.

Men vi var mysiga mot varandra. Han var bra på att kramas och ge komplimanger som jag slickade i mig. Undrade om han fick komma och hälsa på mig i Uppsala och jag sa kanske. Sen tog det hus i helvete. Plötsligt stack han bara från festen och alla blev oroliga då han inte svarade i mobilen. Bruden som strulat med honom gav mig blickar som ville mörda. Visade sig att det där strulet egentligen var regelbundet knullande som pågått i mer än ett halvår tillbaka. Hon hade dissat honom på senaste tiden men gillade inte heller när någon annan rörde kakan. Jaha. Hon hade sagt något jävligt till honom som upprört tydligen. Plötsligt skulle halva festen ut och leta efter killen.

Vi som var kvar var överens om att hela grejen var överdriven så vi chillade istället i soffan med varma mackor. Snart kom de övriga tillbaka utan A. Han var försvunnen och det fanns inte så mycket vi kunde göra förrän följande dag.

Gästerna gick och kvar var N, hennes boy, Grodan och jag. Jag och Grodan skulle sova i vardagsrummet. Han tycket vi kunde dela soffan men jag krävde en egen liggmadrass på golvet. När vi släkt alla ljus ville Grodan helt oväntat snacka om livet. jag lyssnade med ett halvt öra. Konstaterade tillslut att han är rätt ok ändå Grodan. Han gör så gott han kan som de flesta av oss andra. Jag behöver inte älska honom men jag behöver inte sky honom som pesten heller.

På morgonen hade vi en mysig morgonstund med frukostbuffé framför TV:n. Det kom fram att A fått spendera natten i fyllecell då han blivit omhändertagen av polisen där han vinglade på gatan. Det var en lättnad att höra att han var vid liv i alla fall.

Nu är jag hemma. Forskningsrapporten behöver finslipas. Jag ska sätta igång.

Resväskan=packad

Jag har haft insomnia sen över två veckor tillbaka nu. Tankar snurrar. Hjärnan letar aktivt efter problem att lösa. Den vill tänka hela tiden. Den lilla sömn jag får är ytlig och fylld av vaga drömmar. Ändå kan jag inte säga att jag direkt lider av det. Det är som att jag inte vill sova helt enkelt. Som om det är slöseri med tid. Som om jag vill göra allt annat än just det.

Lilla resväskan är packad. Förutom kläder, skor och smink innehåller den en vinare och en inslagen konstbok om Chagall. N gillar konst, det gör hon. Hoppas hon gillar Chagall.

Ute finns D-vitamin att fånga. Snart tar jag tåget bort.

Here Comes the Sun

Kunde knappt tro det när jag öppnade ögonen för en timme sen. Men lovely lovely solljus lyser upp byggnader och reflekteras av snön. Jag bestämmer mig därför för att hoppa ett spinningpass idag till fördel för en promenad. Sen behöver lägenheten städas och det är ju också träning. För att inte nämna tvätt som ska tvättas.

Forskningsrapporten som ska avslutas... Vi har till måndag på oss men jag tänkte den skulle blir klar idag. Nu tror jag fina laptopen får följa med mig på tåget imorgon. Jag kan ju skriva under resan...

Mycket händer tydligen den här helgen. Himla typiskt när man själv haft planerna spikade sedan länge. Är bjuden på fest hos en fransk studiekamrat här i Uppsala. Ett gäng peruanska kompisar har bjudit med mig på restaurang och utgång i Stockholm. Hemma i Värmland hämtar mamma hem världens sötaste dalmatinervalp plus att syren är där under helgen.

Klona mig någon?

Nej då. Fest i Östergötland är ett val lika bra som något.

Jag lever som min bibel lär

Eftersom Naiv Super är min bibel och min bibel är Naiv Super så måste jag ju inspireras. Detta innebär att jag måste följa vissa initiativ. Som huvudkaraktärens lilla rutin att skriva om människor han sett under dagen. Visserligen så befinner han sig i New York när han gör detta och då förstår man att intrycken flödar. Stimulansen är väl inte riktigt på samma nivå här i Uppsala men shit the same, jag får ta vad jag har liksom.

Personer jag minns att jag sett idag:

En busschaufför med 80 tals frilla à la Rod Stewart.

En yngling som pockade på uppmärksamhet genom att studsa fram genom gången i bussen och som log när han passerade mig.

Två unga tjejer som stod bakom mig i en kö och som båda hade den dåliga smaken att mixa militärgrön jacka med turkos mössa.

En kille med back slick och drakulamantel som gick på trottoaren intill en annan snubbe med orange lång munkkappa med luvan uppdragen.

En mamma som såg ut att själv va bara barnet och som bad mig hålla upp dörren så att hon kunde komma igenom med barnvagnen.

En sockersöt liten kille med arabiskt utseende och limegrön jacka som satt på bussen och kommunicerade på teckenspråk med en man som kunde varit hans pappa.

En pojke med vit hatt, vita skor och något intensivt och nyfiket i ögonen. Fast han var för ung så mötte jag hans blick då han passerade mig när han klev av bussen.

Apropå ingenting

Vill man vara extraordinär? Jag kan inte hjälpa att störa mig på detta uttryck. Extraordinär. Extra... ordinär... Det blir ju extra vanlig om man ska va konsekvent i tolkningen. Samtidigt är den officiella betydelsen det rakt motsatta - utöver det normala. Vad hände med logiken?

Skrämmande fakta

Jag försöker komma i mål med min forskningsrapport. Det är ganska obehagligt att gräva ner sig i ämnet jag valt har jag märkt. Ganska skrämmande. Jag skriver om underrättelsetjänster i allmänhet och FRA-lagen i synnerhet. Det är svårt att se hur dessa tjänster kan utvecklas till nånting bra utan att hota och högst sannolikt också rasera demokratins stöttepelare. Jag tycker allt bottnar i frågan om vem säkerhet är till för egentligen. I fallet med FRA handlar det om att skydda staten och i jakten på den säkerheten kan medborgaren bli förloraren. Själva strategin är kontraproduktiv för hur kan man bevara demokrati genom att bit för bit rasera den?

Det är det jag tänker på. Det och vad jag ska göra när helgen kommer. Tågbiljetter är bokade till Östergötland där N, en av mina bästa vänner har fest. För att hon fyller år, för att hon har köpt en lägenhet, för att en annan kompis ska flytta till Australien. För att vi blir vuxna så snabbt så snabbt och att vi i stunder måste glömma det.

Perspektiv

Nyligen började jag läsa Erlend Loes Naiv Super för andra gången. Det är sällan jag tar upp en bok en andra gång så detta hör till ett av få undantag. Men åh vad jag älskar denna bok! Och jag älskar Erlend Loe. Läste en gång en intervju med honom där han sa att han "skriver för dom som fattar grejen. Resten kan dra åt helvete." Hej kompromisslöshet. I like it!

Men Naiv Super. Jag förstår hur huvudpersonen känner sig. Hur tillvaron plötsligt helt kan stanna upp. För att man undrar vad saker och ting ska tjäna till egentligen. Man undrar om allt ska bli bra till slut och man undrar vad man själv menar med det. Då kan behöva hitta tillbaka. På nåt sätt börja om från scratch. Då kan det räcka att börja med en tom lägenhet, en bultbräda från Brio och en bok om tid.

Hans formuleringar håller mig vaken om nätterna. Jag sitter som en galning i sängen och skrattar i för mig själv. Det är en skön känsla. Att läsa hur det händer saker med huvudpersonen och känna hur det händer nåt med en själv.

Jag ska göra Naiv Super till min bibel för inget annat jag läst har skildrat livets mysterier på ett bättre sätt. Den ger mig perspektiv som jag i dagsläget i hög grad behöver.

Frusen men vid gott mod

Jag har en alldeles utomordentlig hemtenta som ska produceras inom loppet av denna vecka. Det tvingar fram disciplin och flit hos mig även fast kroppen vill annat. Dumma kroppen som vill att natten ska vara den mest produktiva delen av dygnet. Kroppen som vill ägna sig åt djup sömn först på morgonen. Men jag sa Icke! Tvingade den istället till gymmet när väckarklockan ringde 07:30. Och jag sprang, sprang och sprang på löpband. Beach 09 hägrar och det finns ingen ursäkt. Jag ska bli fit. Fit for fight.

Kändes sen som om jag gått till biblioteket för att flytta dit. Stor träningsbag med allehanda innehåll, laptop och kasse sprängfylld med böcker. Startade datorn, kollade e-post (obligatoriskt steg innan jag kan börja göra vad jag faktiskt borde), tog upp dokumentet och läste vad jag dittills fått fram. Aj, aj, vad det spretade. Jävla teoridel som kastar om allt till en enda röra. Jag behövde bena ut det. Det måste va tydligt. Tragglade mest med det fram och tillbaka tills det blev begripligt vad jag faktiskt försöker få fram.

Tog lunch. Gick tillbaka och satt där i ytterligare tre timmar. Bibliotek är bra. Bra för produktivitet och koncentration. Jag har pluggat på flera universitet men Uppsala universitet är fan special. När man sitter där i biblioteket finns det nåt speciellt i luften, en tydlig målmedvetenhet som det nästan går att skära i. Bara tysthet och fokus till hundra procent. Men... Det är så satans kallt. Varför måste det vara en sån bitande kyla? Jag satt med halsduk och mössa på men ändå... Jag kan inte tänka ordentligt när jag fryser. Sen det här med andedräkter. Somliga lyckas förpesta luften i en hel sal med en andedräkt som stinker typ död bäver. Hur är det möjligt? Äger de inte en tandborste?

Jag åkte hem för att se att mobilen som jag glömde hemma just idag blinkade röd. Missat samtal och sms mottaget. I förra veckan var jag på jobbmöte och skrev på kontrakt för extraarbete via bemmaningsföretag. De hade ett uppdrag på IKEA som jag hade kunnat ta men nu var jag för sen att svara. De hade redan fyllt platsen. Nya chanser kommer, sa den personalansvariga. Jag hoppas det.

Ikväll ska några programkamrater samlas på en nation för några öl. Jag har sagt att jag kanske kommer. Jag borde komma. Mitt sociala liv i Uppsala lämnar mer att önska och jag borde anstränga mig. Men samtidigt borde jag skriva mer på hemtentan. Samtidigt är det flera minusgrader ute. Får se hur jag gör.

Sverige, Sverige, älskade land

Mina känslor till landet jag vuxit upp och bor i är kluvna. Jag fylls av något slags svårmod när jag tänker på det. Som hur allt ska smälta in och va lagom. På gott och ont.

Och sen klimatet. Idag är det ett fruset och mörkt landskap och har så varit sedan månader tillbaka. Men... En återfödelse är på gång och just den återfödelsen är fantastisk. En explosion av färger, ljus och dofter, som att gå från 0 i humör till hundra. Det är unikt och det är underbart. Men underbart är kort och faktum är att halva året ägnas åt en slags semidvala. Det blir för mycket väntan. Det blir för mycken sen och nästa gång. Visst, våren är fantastisk men är den värd det man offrar?

Min gamla vän K sa igår att "Jo, Sverige kan va ett ganska trist land att bo i". Men hon väljer ändå att bo här. Jag väljer också att bo här nu men inom en snar framtid kommer jag att välja nåt annat. Också det på gott och ont.

Flykten ifrån metrobloggen

Den ledde mig hit. Det blev så av följande anledningar:

1. Jag vill inte att mina ord och tankar ska illustreras av reklam för n'importe quois.
2. Jag vill inte att mitt inre liv ska följas av bekanta personer
3. Jag vill inte längre tala till metrobloggens målgrupp

Så, med det sagt så börjar jag nu om. Jag kommer bli rakare, råare och mer privat. Kort och gott - ungefär så fri man kan bli från självcensur.

Vi får se hur det går.