Return of Saturn

Bilmotorer går upp i rök. Varmvattenberedare exploderar. Ynglingar invaderar och mina känslor imploderar.

Och det blir fredag kväll och jag sitter i mitt vardagsrum ensam med W:s bror och hör till min stora förvåning honom prata som värsta filosofen. "You say it's strange times but it's the return of Saturn. Both you and W are now in it. You start questioning things that are happening around you". Kärnan i vad han säger är att stora förändringar kommer i 7 års cykler. Från år 1 till 7 lär vi oss av våra föräldrar. Från 7 till 14 lär vi oss av skolsystemet. Från 14 till 21 är vi våra egna lärare. Från 21 till 28 är det världen som lär oss och vid 28 års ålder summerar vi alla slutsatser, stannar upp och reflekterar. Tar avgörande beslut om vart vi ska och vill här näst.

28 år och mitt liv är rikt men utan riktning. Det är fyllt av vänner som öppnar upp hjärtan och avslöjar historier man aldrig trott man skulle få höra. Det är fyllt med kärlek men också stunder av tvivel som går över. Det är sena kvällar, skratt och vin. Kanske lite för mycket vin. Det enda det inte är är framgångsrikt och inkomstbringande och där, i just det, clashar jag med mig själv.

Och jag tänker att (fan vet vilken gång i raden) det nog är dags att sluta skriva här. Dags att gå vidare. Dags att skriva nåt av betydelse.