Vem fan är det som är jävlig nog att väcka mig?! var vad jag undrade när min gälla sms-signal plingade till i svinottan.
Jag ångrade genast tanken när jag såg att det var syren. Hon satt och väntade på flyg till San Francisco och hade skrivit: "Fina syster, jag kommer att sakna dig! Ta hand om varandra där hemma." Där brast det för mig.
Försökte stoppa tårarna genom att klappa på lilla katten som låg intill. Syren, min bästaste. Vi har varit ifrån varandra i mer än tre månader förut men då var det jag som drog. Det var hela skillnaden men det gjorde saken så mycket lättare också. För det är så mycket lättare att dra än att bli lämnad kvar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar