Vinden vänder

Jag har bestämt att vinden ska vända. Det bara är så. Det här märkliga året... Så mycket tragik. Så mycket smärta. Så mycket gråt. Så mycket omvärdering av livet. Så mycket omvärdering av människor i livet. Så mycket behov av nya förhållningssätt.

Snart har halva året passerat. Och den resterande halvan är den bra halvan. Till och med den magiska halvan. Det är ju så mina år sett ut så långt jag kan minnas. De har emmellanåt varit tuffa och pissiga men mot slutet har det alltid styrt upp sig ändå. Och så även denna gång.

På måndag går flyttlasset till vårt hus. A fresh new start. Och jag ska bli bättre med den. Hjälpa mig själv så jag får tillbaka förmågan att hjälpa andra. Harder, better, faster, stronger. Amen.

Vi ska alla en gång dö

Förra veckan... Bland de jobbigaste i mitt liv hittills. Sömnlösa nätter där både jag och W badat i kallsvettningar. Vaknat upp med ett ryck och inte fattat att vi faktiskt drömt om bilolyckor. Att det inte är på riktigt. Inte längre. inte nu. Vankat fram och tillbaka i lägenheten mitt i natten och oroat varandra.

Allting kulminerade i torsdags. I torsdags när W tappat sin plånbok med både personliga och företags-bankkort och på det kvaddat sin jobbdator. När han sent på kvällen sammanfattade att "It can't get worse" och mobilen plötsligt ringer. Ringer för att meddela att hans bästa vän kommer att dö inom 24 timmar... Då var det min tur att vara stark för honom.

Hans bästa vän som för ett år sen blev helt fri från cancer. Hans bästa vän som insjuknade i eftereffekterna av behandlingen i höstas. Han vars kropp i rasande takt brutits ner, tills allt som återstått varit hans vilja.

W:s bästa vän. Han dog i fredags kl. 18.50, 29 år gammal.

Denna vecka av död. En påminnelse om hur grymt livet kan va. Hur grymt och oförutsägbart.

En påminnelse om att allt som är, är det som är nu. Att allt vi har är denna lånade tid och varandra. Varandra.

Vi måste ta hand om varandra.

Det mest fruktansvärda

Det mest fruktansvärda är ett dött barn liggandes på vägen.

Ljudet av skrikande bilhjul. Mitt skrik, W:s skrik. Bilarnas likgiltighet. De som bara passerar. W som tar upp mobilen och springer fram till henne. W som flyttar bilen framför hennes lilla kropp, trasiga kropp, och vi som tillsammans omdirigerar trafiken. En Greyhoundbuss med feta vita turister som klistrar sig mot rutorna.

50 minuters väntan på polis och frågorna när de äntligen kommer. En "hit and run". Rester av krossade billyktor på vägen. Synen av hennes ena välbehållna bruna sandal, 30 meter från själva kroppen. Poliserna som debaterar vem som ska täcka över kroppen och med vad. Ingen frivillighet. Ingen värdighet. Ingen värdighet.

Och jag undrar hur jag nånsin ska kunna stänga ögonlocken utan synen av henne på näthinnan.

28

Det är min födelsedag. Jag vaknar upp av W:s pussar i nacken. Det är kallt men katten ligger som en liten värmelampa intill mina smalben. "Happy birthday my love. How does it feel to be 28?" Jag suckar och svarar att jag känner mig gammal. Då undrar han vilket år jag skulle gå tillbaka till om jag kunde. När kände jag mig som bäst?

20 fyllda och precis hemkommen från ett halvår i Paris. En känsla av att vara oövervinnerlig...

23 år och tillbaka från utbytestermin i Sydafrika. En kandidatexamen på papper och annars mest förvirring.

24 år och jag tjänar pengar. Gillar synen av lönespecifikation men hatar vad jag gör för det.

25 år och känner att jag är på väg nånstans igen. Jag lär mig nya saker och utvecklas. En värd känsla.

Så jag svarar - Nej, hur det än var och hur det än är för tillfället vill jag aldrig gå tillbaka igen, det är redan gjort. Nu - Come what may.

Från den ljusa sidan

Som man märker på inläggen har jag på senaste tid varit rädd och stressad över en massa saker. Saker som framförallt bottnar i en oro över att min tid, som den ser ut just nu, och har gjort sen jag kommit tillbaka ner till Sydafrika, är bortslösad. Att jag står still i utvecklingen liksom. Men egentligen, om jag tänker efter, så lär mig livet som det är här och nu en jäkla massa:

1. Språk: Att bli king på engelska är ett livstidsprojekt, för antalet ord och nyanser kan bara inte mätas med svenskan. Jag talar, hör och läser språket dagligen=påtaglig utveckling. Så, slipade engelskakunskaper plus grundläggande kunskaper i ett femte språk - afrikaans.

2. Webbproduktion: Många försök till att skapa hemsidor har gjorts från min sida tidigare men nu jobbar jag på ett konkret projekt som inte tillåter mig kasta in handduken och faila. Dessutom - betalt webbjobb runt hörnet då jag ska göra hemsidan för företaget där W jobbar.

3. Insikter i biståndsansökning: Var på möte med en person i ledningsposition på gamla praktikplatsen. Hon föreslog att jag skulle ordna med anslag så jag kan jobba med jämställdhetsfrågor och våld mot kvinnor hos dem. Det är en lång och snårig process, jag vet det. Men samtidigt har jag givits möjligheten som jag inte har i egenskap av att som individ söka pengar till projekt.

4. Scooterkörning: Haha! Den var oväntad men jag älskar't. I framtiden siktar jag på att avancera till motorcykel då turer bak på W:s Suzuki inspirerat mig.

Och sen det här med saker att se fram emot där flytten till huset i Cape Town toppar listan. I och med det steget kommer livet att ha full potential att förändras, så väl socialt som jobbmässigt - ingen mer isolering i konservativ småstad och inget mer jävla 3 timmars kommunal transport om dagen. Hurra!

Don't think less of you. Just think less about you.

Jag har gått ner mig. Jag har gått livskris ner mig. Frou-Frou 28 år skulle vara en självständig kvinna, en kvinna mitt i karriären. Phaa!! Hon skulle inte i alla fall inte vara nån kvinna som börjar grina hur som helst var som helst. Nej, hon skulle vara i kontroll, framförallt. Error!

W, jag tycker synd om W. Han som står ut. Han som gör allt han kan för en jävla flickvän som bara rycker på axlarna. Hur orkar han?

Och när innehållet i mitt huvud är som svartast. När jag bara räknar ner dagarna till min eventuella domedag då är det ändå en liten röst där som stadigt säger - Du måste ändra din attityd för allt börjar just med en förändrad attityd. Och jag vet ju det. Jag vet ju det, vet ju det, vet ju det.