Note to self

Du är trött nu. Det är bra. Det är precis som det ska va. För du jobbar. Jobbar för dig själv och för en av dem som du tror på.

Det är nånting fint i det. Jag tror det kallas symbios.

Och sen, de där alternativen som du bitchat om... De kan du börja fundera mer seriöst på när du skaffat förutsättningar. Det vill säga - stålar. Nu: Jobba, jobba, jobba.

Pater

Jag och mamma rullar fram på motorvägen, på väg mot jobbet på sträckan som nu hör till vår nya morgonrutin. Och det är när bland-CD:n i stereon börjar spela den här som mamma eftertänksamt säger - Din far... (han vars pung jag råkar komma från (mina ord)) "Ja, han var ju inte mycket till en dansare... Men, när den här spelades på fester, då hoppade han plötsligt upp och dansade på bordet.

Random ord från random tankar men de fick mig faktiskt att le lite. För det måste ha varit första gången jag hörde något i närheten av sympatiskt om den mannen.

Att förvränga fakta

Det är vad Sverigedemokraterna gjort. Men vad annat kan man förvänta sig av ett parti vars representanter och medlemmar enligt statistiken har lägst utbildningsnivå i kombination med flest prickar i brottsregistret? I alla fall inte att de ska kunna tolka och analysera fakta. De är så dumma att de inte ens förstår att de är det.

Limbo

Vemod. Det är vad jag känner nu när jag så tydligt förstår hur enkelt man kan kastas mellan kontinenter och verkligheter. Här är jag nu - pank och tillbaka i föräldrahemmet dit jag kraschat in tidigare för refill inför nästa livsomvändning. Allt jag vet är att livet kommer levas på sparlåga en tid framöver.

Alternativ. Möjligt framtidsscenario 1, 2, 3 o.s.v. framkallar tinnitus i hjärtat. Som att leka rysk roulette med livet.

Hjälp. Någon?

Together and apart

W kom och W åkte.

Vi såg solnedgång över Stockholm från Katarinavägen, åkte tåg genom skogarna från huvudstaden till Karlstad, vann i bowling över mina föräldrar, rökte cigarr med läskig lukt, tjafsade om parkering i Göteborg, hoppade runt på så många konserter så våra ben hotade att vika sig, åkte som enda passagerare med färja mitt i natten, sov sked mitt på dagen, åkte rutschbana genom en kaviartub i Smögen, solade på en kulle vid Klarälven och lekte "sök" i skogen med den prickige tillsammans med syren.

Igår körde jag honom till bussen som skulle ta honom till Arlanda. Natten innan hade ingen av oss kunnat sova. Vände och vred oss båda två. På morgonen höll jag honom så nära så nära.

Men jag bröt aldrig ihop. Valde att helt enkelt not go there. Kände att det inte behövdes heller. Kände mig trygg. För första gången.

Det händer inte

"Det händer inte", tänkte jag i morse när min mobil plingade till och W meddelade att han troligtvis missar flyget. Han hade åkt till fel flygplats i Munchen... Ja. Och jag vart not impressed. Hade inte en tanke på att jag skulle informerat honom om att Ryan Air inte flyger från stora flygplatser. Trodde att han checkade sånt, Mr Organised.

Så här sitter jag på vårt fina hotellrum efter att ha lunchat, fikat och shoppat på stan. Tänker nu att om jag visste hur det skulle bli så kunde jag styrt upp nåt socialt möte åt mig själv ikväll. Men jag har inte orkat ta kontakt med någon annan än L och hon kan ses först imorgon. Man ska inte tro att afrikastilen funkar på stockholmare inte. Helst en vecka i förväg ska möten planeras. Ja, just det. Jag är i Sverige ja.

W kommer fram mot midnatt. Bio? Ja. Inception? Yes.

Feel the rush

Landade i Sverige i onsdags. Har mycket att säga men lite tid. Kan egentligen bara tänka på att W kommer till landet imorgon och att vi kommer ha en fantastisk vecka: Stockholm, Karlstad, Göteborg och WOW. Avslutningsvis - Ett par dygn i Lysekil.

Okay, i natt kommer jag inte kunna sova.