Samla mig. Jag måste samla mig och rikta min energi mot det som är relevant nu.
Nu.
Nu.
Nu.
Jag måste återta kontrollen över mina bångstyriga tankar som bara tänker på "sen". "Sen" och solen i the mother city. Det, och på nötbruna ögon i varmt morgonljus. Framförallt - nötbruna ögon i varmt morgonljus...
I Sverige och Karlstad och jag känner ett motstånd mot det mesta omkring mig. Mot min uppsats, mot olika ärenden, mot sociala möten etc, etc. Har ofruktsamma konversationer med K som vill återuppta kontakten. Tänker att man kanske trots allt skulle ta sig ut. Ut till vimlet, dansen och fyllan.
Slänger ett ögonkast på termometern och tänker om. Snön ligger vit, orörd och oförstörd. Och jag vill bara få låtsas att jag är likadan.
måndag 28 december 2009
söndag 27 december 2009
fredag 25 december 2009
Sista dygnet i CT
I sann American Pie anda hade schweizaren övertalat sina nio medresenärer om att lämna skogarna och bergen ett dygn tidigare än planerat.
Runt halv nietiden på söndagen stod han vid min port och jag tänkte jag skulle prova ett litet socialt experiment. Ett som gick ut på att se om jag orkade hålla mig från att ta i honom. Han fick en kram och vi fortsatte in. Jag plockade med saker medan han stod lutad mot diskbänken och berättade om vandringarna. Högt konstaterade jag att han byggt på sin solbränna och redan där tafsade jag på hans armar utan att ens ha tänkt mig för. Han stod blickstilla med armarna i kors. Betraktade mig roat. Så jag tog tre stora kliv bakåt dit jag kunde luta mig själv mot bordskanten. Hans berättelser fortsatte och mitt i klev jag återigen stegen över golvet. Omfamnade honom hårt och länge. Sa att jag var tvungen och själv verkade han inte ha något emot det.
Han ville ta mig till Hout Bay för skaldjursmiddag. Jag lät honom göra det och någonstans mellan ostron, räkor och Savignion Blanc försökte jag förklara mitt beteende. Hur jag fattat mitt beslut och nu satt där och uppförde mig helt motsägelsefullt. Att jag trott att det skulle vara enkelt. Att bara säga vad jag beslutat och sen inget mer med det. Men att jag fattat nu att det beslutet inte automatiskt tog bort mina känslor för honom. Han sa att vad jag sagt inte ändrat hans känslor heller.
Så vi åkte hem till mig och spenderade min sista natt i Sydafrika tillsammans. Förenades fem gånger i min säng och den fjärde gången tyckte han – ”I think I’m getting there.” Och jag kunde konstatera att han trodde rätt. Det var speciellt. Det var fint. Det var den typ av sex jag inte haft på år och dar – sån där känslor är inblandade. Efteråt pratade han saligt om alla möjligheter. Alla olika ställningar som fanns att utforska. Jag uppmuntrade starkt hans tankegångar.
Vi spenderade måndagen tillsammans fram tills mitt flyg gick. Åkte kabelbanan upp till nationalparken i toppen av Table Mountain, 1000 meter över havsytan. Åkte ut för lunch i Kalk Bay. Kom tillbaka till CT och lapade kvällssol i Company’s Garden.
I B:s hus kramade jag vänner hejdå med orden ”I’ll be back!” Schweizaren stuvade bilen med alla mina saker och i skymning åkte vi ut mot flygplatsen. Drack kaffe efter att jag checkat in bagaget och han slängde ur sig – ”You better come back. And if you don’t come back… I myself will go to Sweden for you.” Jag: I. Will. Come. Back. Med de orden satte jag min nyfyndade hatt på hans huvud. Sa att den fick stanna med honom tills vi ses igen. Själv gav han mig sin Gold Fish skiva som jag envisats med att spela varm i bilen. Sa att jag fick låna den till nästa gång.
Vid säkerhetskontrollen viskade han ett ”X, I love you.” Jag visste inte vad jag skulle svara så jag bara log. Släppte hans hand och klev bort. Han stod kvar tills jag passerat och vi vinkade mot varandra genom glasväggar. Jag fortsatte min gång med vyer runt mig av Cape Towns berg i pur pur ljus.
Runt halv nietiden på söndagen stod han vid min port och jag tänkte jag skulle prova ett litet socialt experiment. Ett som gick ut på att se om jag orkade hålla mig från att ta i honom. Han fick en kram och vi fortsatte in. Jag plockade med saker medan han stod lutad mot diskbänken och berättade om vandringarna. Högt konstaterade jag att han byggt på sin solbränna och redan där tafsade jag på hans armar utan att ens ha tänkt mig för. Han stod blickstilla med armarna i kors. Betraktade mig roat. Så jag tog tre stora kliv bakåt dit jag kunde luta mig själv mot bordskanten. Hans berättelser fortsatte och mitt i klev jag återigen stegen över golvet. Omfamnade honom hårt och länge. Sa att jag var tvungen och själv verkade han inte ha något emot det.
Han ville ta mig till Hout Bay för skaldjursmiddag. Jag lät honom göra det och någonstans mellan ostron, räkor och Savignion Blanc försökte jag förklara mitt beteende. Hur jag fattat mitt beslut och nu satt där och uppförde mig helt motsägelsefullt. Att jag trott att det skulle vara enkelt. Att bara säga vad jag beslutat och sen inget mer med det. Men att jag fattat nu att det beslutet inte automatiskt tog bort mina känslor för honom. Han sa att vad jag sagt inte ändrat hans känslor heller.
Så vi åkte hem till mig och spenderade min sista natt i Sydafrika tillsammans. Förenades fem gånger i min säng och den fjärde gången tyckte han – ”I think I’m getting there.” Och jag kunde konstatera att han trodde rätt. Det var speciellt. Det var fint. Det var den typ av sex jag inte haft på år och dar – sån där känslor är inblandade. Efteråt pratade han saligt om alla möjligheter. Alla olika ställningar som fanns att utforska. Jag uppmuntrade starkt hans tankegångar.
Vi spenderade måndagen tillsammans fram tills mitt flyg gick. Åkte kabelbanan upp till nationalparken i toppen av Table Mountain, 1000 meter över havsytan. Åkte ut för lunch i Kalk Bay. Kom tillbaka till CT och lapade kvällssol i Company’s Garden.
I B:s hus kramade jag vänner hejdå med orden ”I’ll be back!” Schweizaren stuvade bilen med alla mina saker och i skymning åkte vi ut mot flygplatsen. Drack kaffe efter att jag checkat in bagaget och han slängde ur sig – ”You better come back. And if you don’t come back… I myself will go to Sweden for you.” Jag: I. Will. Come. Back. Med de orden satte jag min nyfyndade hatt på hans huvud. Sa att den fick stanna med honom tills vi ses igen. Själv gav han mig sin Gold Fish skiva som jag envisats med att spela varm i bilen. Sa att jag fick låna den till nästa gång.
Vid säkerhetskontrollen viskade han ett ”X, I love you.” Jag visste inte vad jag skulle svara så jag bara log. Släppte hans hand och klev bort. Han stod kvar tills jag passerat och vi vinkade mot varandra genom glasväggar. Jag fortsatte min gång med vyer runt mig av Cape Towns berg i pur pur ljus.
onsdag 23 december 2009
Sverige, sverige älskade land
Jag dök oväntat upp i min familjs hus igår kväll. Kall, ofräsch och mörbultad men levande. Det kommer bli en god jul. Det sista dygnet i Sydafrika blev ett av de mest underbara. I'll tell you more about it later.
söndag 20 december 2009
Helgen - "Is that a tattoo on your ass? Or is that just my eyes being funny...?"
Pizza-bak och ABBA
Trånande och hackig sms-korrespondens
Konst i the Observatory
Röka i Haut Bay
Matriarkat i afrikanskt palats
Kommentarer från min mun som får folk att sätta skumpan i strupen som: Ya, a circumsized penise might be nice to look at. But, you shouldn't just look at it, should you?
New age marknad...
Indisk lunch med ny vän
Väntan på schweiziskt besök...
Trånande och hackig sms-korrespondens
Konst i the Observatory
Röka i Haut Bay
Matriarkat i afrikanskt palats
Kommentarer från min mun som får folk att sätta skumpan i strupen som: Ya, a circumsized penise might be nice to look at. But, you shouldn't just look at it, should you?
New age marknad...
Indisk lunch med ny vän
Väntan på schweiziskt besök...
fredag 18 december 2009
Auntie, that's me
Jag kliver utanför porten när kvarterets småpojkar ropar - "Auntie, auntie!! We need your help!" "Auntie" är vad de kallar mig... Mig och alla andra vuxna av kvinnligt kön. Det är bara så det är. Precis som de äldre kallar mig "child" och jämnåriga "sister".
Jag går mot småkillsgänget. Visar sig att minstingen fastnat uppe på garage-taket och inte kommer ner. De andra pojkarna är för korta för att ta emot honom. Jag sträcker upp mina armar och med en enorm tilltro till mig kastar han sig mot dem. Jag tar emot denna vackra lilla pojke, "coloured" med gröna ögon. Sänker varsamt ner honom på marken. Pojkarna klappar händer. Vinkar åt mig när jag går. Ropar - "We love you auntie!"
Det värmer i hjärtat. Men samtidigt tänker jag på småflickorna. De man sällan ser. De som hålls inomhus. Knappt ens fem år men går i slöjor. Jag tänker på moskén nedanför vårt hus där mullahs sjunger ut böner fem gånger om dagen. Under oroliga nätter har jag hört morgonbönen som basuneras ut klockan 04. Det låter klagofyllt och melankoliskt. Tänker på hur religion är nånting vackert. Men hur det ofta demonstreras så fasansfullt fult. Hur det kan hålla människor fångna - kristna, muslimer, judar, budhister och hinduer. Överallt, samma sak. Hur fundamentalt fel de har när de tror att nånting gott kan komma ur rädsla.
Jag går mot småkillsgänget. Visar sig att minstingen fastnat uppe på garage-taket och inte kommer ner. De andra pojkarna är för korta för att ta emot honom. Jag sträcker upp mina armar och med en enorm tilltro till mig kastar han sig mot dem. Jag tar emot denna vackra lilla pojke, "coloured" med gröna ögon. Sänker varsamt ner honom på marken. Pojkarna klappar händer. Vinkar åt mig när jag går. Ropar - "We love you auntie!"
Det värmer i hjärtat. Men samtidigt tänker jag på småflickorna. De man sällan ser. De som hålls inomhus. Knappt ens fem år men går i slöjor. Jag tänker på moskén nedanför vårt hus där mullahs sjunger ut böner fem gånger om dagen. Under oroliga nätter har jag hört morgonbönen som basuneras ut klockan 04. Det låter klagofyllt och melankoliskt. Tänker på hur religion är nånting vackert. Men hur det ofta demonstreras så fasansfullt fult. Hur det kan hålla människor fångna - kristna, muslimer, judar, budhister och hinduer. Överallt, samma sak. Hur fundamentalt fel de har när de tror att nånting gott kan komma ur rädsla.
torsdag 17 december 2009
Vändningar
B frågade när han skulle komma egentligen, min schweizare, för han var sen. Sen satte hon igång en mindre monolog över hans stjärntecken skyttar och deras opålitlighet. Jag sa att det inte stämde in på schweizaren, att han alltid annars varit i tid.
Så äntligen bankade det på porten och där stod han. Vi skulle bara ut och käka pizza men killen var klädd för up town. Vit snygg uppkavlad skjorta som blottade hans solbrända underarmar, schysta blå jeans och svarta lackskor, Schwartz-klockan som glimtade på handleden. Och sen längden, leendet, ögonen. Jag tänkte: Åh... Sa rakt ut att han var snygg. Själv var jag mer casual men bestämde att byta till svart klänning.
B attackerade honom verbalt direkt då han klev in genom dörren - på afrikaans. Han försvarade sig på engelska. Började med att be mig om ursäkt och sa sen att han hade blivit stoppad av polisen två gånger på vägen - först för firmabilen han hade för dagen saknade en fungerande lykta och sen för fortkörning, 70 på en 60-väg. Men nu var han här i alla fall. Från mitt rum kunde jag höra honom kommentera på B:s prat - Damn woman, you're nosy. Jag undrade vad de pratade om men fick aldrig veta.
Så åkte vi två iväg mot Camps Bay. Jag kommenterade berget som hade nästan som rinnande molntäcke över kanterna. Han sa att de kallade synen "The table is set" För att det var som om någon lagt en duk över det. Ljuset var speciellt den kvällen, ovanligt mörkt och spännande. Jag stirrade ut över berg och hav på vägen, fick förklara varför jag var lite okontaktbar. CT:s skönhet bländar mig fortfarande.
Restaurangen var placerad nära strandpromenaden. Två våningar upp och man såg ut över havet. Stället var packat med vi sattes upp på lista och började med en fördrink i baren. Höll om varandra runt midjorna och pratade om vad vi gjort de senaste dygnen.
Vi behövde inte vänta länge. Bordet var snabbt dukat. Verkade va familjeinvasion på stället. Ljudnivån på pratet var tinnitushögt. Först fick vi nästan ropa till varandra fast vi satt tätt intill. Vi skämtade om vad man kunde göra för att få tyst på folk. Han nämnde en scen från filmen 500 days of summer. Att man skulle skrika ut "Penis!" Jag föreställde mig honom göra det där och höll på att dö av skratt. Lite senare tonades ljudet ner och vi kunde ha normal samtalston. Vi kom in på samtalsämnet astrologi och B:s fascinerande jobb. Jag berättade om mina grundkunskaper i ämnet och han undrade hur oxar som jag var. Mitt svar var att vi använder oss mycket av våra sinnen för att skapa oss uppfattningar. Så, han undrade vad mina sinnen sa mig om honom. Efter några sekunder av tvekan bestämde jag mig för att va ärlig: I like the way you look. I like the way your skin feels. I like the way you smell. Han: Wow, that's three "I like". Good for me! Det kan låta töntigt men det kändes som om vi var de två personerna alla andra där inne ville vara den kvällen. Så som vi skrattade, subtilt tog i varandra och såg varann i ögonen. Vi pratade om människorna vi såg där runt omkring. Fantiserade ihop deras liv och konstaterade att de inte såg lika glada ut.
På vägen tillbaka mot bilen stötte han på affärsbekanta. En som han avslutat en deal med just idag. Världen var liten. På uteställena i Camps Bay var det Stureplans situation. Folk stod kring inhängda entrèer och pockade på vakters uppmärksamhet. Men vi ville bara åka hem till mig.
Satte oss i bilen och radion spelade den där låten med Ellis Bextor - "And if this ain't love. Why does it feels so good?" Jag skruvade upp volymen och mitt i en nedförsbacke bromsade han bilen och började köra baklänges upp. Jag: What now? Did you take off on the wrong road? Han skakade på huvudet: There's just one thing I want to show you. Killen var uppmärksam, pekade ut en svensk flagga på en bil.
Parkerade utanför min dörr och jag konstaterade för mig själv att B åkt iväg till sin kk som hon pratat om. Jag och schweizaren hånglade oss in genom dörren, genom köket och in till mitt rum. Kläder slets av. Tills vi båda låg där helt nakna och jag frågade om han hade med sig skydd denna gång. Jo, det hade han. Det hade visserligen jag också förberett men tänkte bättre om han fick välja en sort som han visste passade. Olidlig väntat medan han trixade med att få den på. Fortsatt hångel med händer överallt när plötsligt hans utlösning kom. Han sprang till toan. Jag låg fullkomligt ckockad kvar. Vad in i helvete?
Så kom han tillbaka in. La sig intill mig och strök mig över ryggen. Jag, efter lång tvekan: Is this new to you? Han, lång inandning och sen: Yes. Well... I mean, me an my ex have done lots of stuff. But THAT... No. Varför? undrar man förstås och svaret är: För att hon är en äcklig jävla hyperreligiös bitch, precis som de flesta afrikaaners, speciellt de som inte bor i CT (mina egna ord). AAAHHH!!
Jag tyckte det var bäst att han la sig i den andra sängen. Sen genomled jag natten suckande, stönandes och vridandes än till ena sidan av sängen, än till den andra. Vid ett tillfälle undrade han hur jag mådde och jag hade lust att skrika: How the fuck do you think I feel?!?! I am fucking frustrated here!!!" Men jag bara mumlade ett "fine".
På morgonen kom han över och kröp intill mig. Strök mig över axlarna. Jag tog ett djupt andetag och sa "Please don't" Fortsatte med: Look, I can't be your girlfriend. Tystnad. Jag: I can't because I don't want to do this to my body. Also, I don't want to do this to you - having to see me disapointed. It won't work. Han: X, I'm so sorry I've made you disapointed. I understand what you mean. Med det klev han upp ur sängen, satte på kläder och klev ut i köket. Jag kunde höra honom skramla med saker. Duka fram frukost. Jag klädde på mig och kom ut. Smuttade på kaffe under tystnad och sen frågade jag om dagens public holiday, för att bryta isen. Sydafrikaner är lustiga, har säkert ett tjugotals public holidays per år då folk är lediga. Denna dag handlade om att vita spöat skiten ur Zuhlubefolkningen. Skandalöst att fira tyckte jag och undrade varför inte ANC tagit bort denna dag efter apartheiden. Nä, för ANC-folket är mest xhosa, de hatar zuhlus. Men... Det var inget man pratade om så. Folk var bara nöjda med att ha ledigt så här en decemberdag mitt i veckan.
Jag kände sorg. Sorg för alla känslor och förväntningar jag byggt upp på denna tid, som bara krashade. Vi hade planerat att göra vissa saker ihop men nu fick jag tänka om för det där skulle så klart inte bli av. Men han förvånade mig återigen big time. Tyckte att bara för att han inte kan vara min pojkvän betyder inte att han inte kan vara min vän. Han skulle ta mig till det shoppingcentret utanför stan idag som jag ville till och han skulle köra mig till flygplatsen på måndag.
Så vi åkte iväg till shoppingcentret under ganska konstig stämning. Kändes skumt att inte ta i honom längre. Inte pussa. Undvika långa blickar. Tänkte på vad som hänt och att om jag varit han så hade jag dött där på fläcken. Han, han tog det fantastiskt. Kunde till och med skämta om det och frågade om hur det var med svenska killar. Jag: Well, now that we're friends I can really tell you some stuff. Svenska killar rockar ju för fan. Även om jag sällan tänkt på det. Tack för uthållighet! Men, la jag till förstås - Det beror på en sak - träning. Han: Yes. They say practice makes perfect. Höll fast mig med blicken där och jag funderade på om vad han just sagt varit ett erbjudande.
Där gick vi runt. Han kollade när jag provade kläder. Jag kollade på när han provade plagg. Han har bra smak och var så fin i kläderna han valde. Jag kämpade med impulsen att ta i honom. Tålamodet han hade... Körde runt mig till två olika ställen till och med. Var smakråd och kom med förslag på passande butiker. Gav mig den tid jag behövde för att köpa julklappar till min familj.
Jag sa att det minsta jag kunde göra var att bjuda honom på lunch så vi gick till ett tex-mex ställe. Drack ett var sitt glas vin till maten och förde avslappnade samtal.
Sen körde han hem mig och åkte själv iväg.
Hemma var en annan sexuellt frustrerad kvinna. Det har gått minst sagt utför med B:s kk förhållande. Vi bitchade av oss. Satte på Rage Against The machine i stereon och vrålade med i refrängerna. Satte på oss bikinis och slängde oss i dem bara in i bilen. Körde längst med berget till gangsta musik. Vid en bit av vägen hamnade vi bakom ett lass med svarta manliga arbetare. Vi skruvade upp volymen så bilen vibrerade. Diggade med stora gester och underhöll killarna big time. Two crazy white ass chicks in one car, diggandes och rappandes: "I feel like I could give away a million!" Killarna log stort och diggade med. Jag tror de där arbetarna fick sig dagens upplevelse. När låten var slut sa dj:n att det var Blabla med Suiss beats. Suiss beats!?!? Vi skrattade så vi dog.
Hamnade på nudiststranden Sandy Bay. Nakna män och gubbar everywhere. Men lustigt nog störde det inte.
Samtidigt styrde vi upp en spontan braii hemma. De flesta hade redan planer men fyra pers kom i alla fall över. Vi förberedde mat för ett helt julbord. Grillade i trädgården och satt på verandan och åt. Fram mot natten fick jag fylle-sms från schweizaren som supit sig redlös hos nån kompis. Skickade meddelanden som "I can still smell you on my shirt. X, you are a stunning girl in each and every way. Jag erkände för mig själv att jag saknat honom redan nu under kvällen men sa bara att jag kommer sakna honom under resan han ska göra de närmaste fyra dagarna. Han: I already miss you. I missed you the moment I last saw your in the mirror." Öh...?
Bajs. Jag har problem. Nästan så jag överväger att ta mig ann en utmaning av enorma proportioner - Att träna upp honom och göra honom till min.
Så äntligen bankade det på porten och där stod han. Vi skulle bara ut och käka pizza men killen var klädd för up town. Vit snygg uppkavlad skjorta som blottade hans solbrända underarmar, schysta blå jeans och svarta lackskor, Schwartz-klockan som glimtade på handleden. Och sen längden, leendet, ögonen. Jag tänkte: Åh... Sa rakt ut att han var snygg. Själv var jag mer casual men bestämde att byta till svart klänning.
B attackerade honom verbalt direkt då han klev in genom dörren - på afrikaans. Han försvarade sig på engelska. Började med att be mig om ursäkt och sa sen att han hade blivit stoppad av polisen två gånger på vägen - först för firmabilen han hade för dagen saknade en fungerande lykta och sen för fortkörning, 70 på en 60-väg. Men nu var han här i alla fall. Från mitt rum kunde jag höra honom kommentera på B:s prat - Damn woman, you're nosy. Jag undrade vad de pratade om men fick aldrig veta.
Så åkte vi två iväg mot Camps Bay. Jag kommenterade berget som hade nästan som rinnande molntäcke över kanterna. Han sa att de kallade synen "The table is set" För att det var som om någon lagt en duk över det. Ljuset var speciellt den kvällen, ovanligt mörkt och spännande. Jag stirrade ut över berg och hav på vägen, fick förklara varför jag var lite okontaktbar. CT:s skönhet bländar mig fortfarande.
Restaurangen var placerad nära strandpromenaden. Två våningar upp och man såg ut över havet. Stället var packat med vi sattes upp på lista och började med en fördrink i baren. Höll om varandra runt midjorna och pratade om vad vi gjort de senaste dygnen.
Vi behövde inte vänta länge. Bordet var snabbt dukat. Verkade va familjeinvasion på stället. Ljudnivån på pratet var tinnitushögt. Först fick vi nästan ropa till varandra fast vi satt tätt intill. Vi skämtade om vad man kunde göra för att få tyst på folk. Han nämnde en scen från filmen 500 days of summer. Att man skulle skrika ut "Penis!" Jag föreställde mig honom göra det där och höll på att dö av skratt. Lite senare tonades ljudet ner och vi kunde ha normal samtalston. Vi kom in på samtalsämnet astrologi och B:s fascinerande jobb. Jag berättade om mina grundkunskaper i ämnet och han undrade hur oxar som jag var. Mitt svar var att vi använder oss mycket av våra sinnen för att skapa oss uppfattningar. Så, han undrade vad mina sinnen sa mig om honom. Efter några sekunder av tvekan bestämde jag mig för att va ärlig: I like the way you look. I like the way your skin feels. I like the way you smell. Han: Wow, that's three "I like". Good for me! Det kan låta töntigt men det kändes som om vi var de två personerna alla andra där inne ville vara den kvällen. Så som vi skrattade, subtilt tog i varandra och såg varann i ögonen. Vi pratade om människorna vi såg där runt omkring. Fantiserade ihop deras liv och konstaterade att de inte såg lika glada ut.
På vägen tillbaka mot bilen stötte han på affärsbekanta. En som han avslutat en deal med just idag. Världen var liten. På uteställena i Camps Bay var det Stureplans situation. Folk stod kring inhängda entrèer och pockade på vakters uppmärksamhet. Men vi ville bara åka hem till mig.
Satte oss i bilen och radion spelade den där låten med Ellis Bextor - "And if this ain't love. Why does it feels so good?" Jag skruvade upp volymen och mitt i en nedförsbacke bromsade han bilen och började köra baklänges upp. Jag: What now? Did you take off on the wrong road? Han skakade på huvudet: There's just one thing I want to show you. Killen var uppmärksam, pekade ut en svensk flagga på en bil.
Parkerade utanför min dörr och jag konstaterade för mig själv att B åkt iväg till sin kk som hon pratat om. Jag och schweizaren hånglade oss in genom dörren, genom köket och in till mitt rum. Kläder slets av. Tills vi båda låg där helt nakna och jag frågade om han hade med sig skydd denna gång. Jo, det hade han. Det hade visserligen jag också förberett men tänkte bättre om han fick välja en sort som han visste passade. Olidlig väntat medan han trixade med att få den på. Fortsatt hångel med händer överallt när plötsligt hans utlösning kom. Han sprang till toan. Jag låg fullkomligt ckockad kvar. Vad in i helvete?
Så kom han tillbaka in. La sig intill mig och strök mig över ryggen. Jag, efter lång tvekan: Is this new to you? Han, lång inandning och sen: Yes. Well... I mean, me an my ex have done lots of stuff. But THAT... No. Varför? undrar man förstås och svaret är: För att hon är en äcklig jävla hyperreligiös bitch, precis som de flesta afrikaaners, speciellt de som inte bor i CT (mina egna ord). AAAHHH!!
Jag tyckte det var bäst att han la sig i den andra sängen. Sen genomled jag natten suckande, stönandes och vridandes än till ena sidan av sängen, än till den andra. Vid ett tillfälle undrade han hur jag mådde och jag hade lust att skrika: How the fuck do you think I feel?!?! I am fucking frustrated here!!!" Men jag bara mumlade ett "fine".
På morgonen kom han över och kröp intill mig. Strök mig över axlarna. Jag tog ett djupt andetag och sa "Please don't" Fortsatte med: Look, I can't be your girlfriend. Tystnad. Jag: I can't because I don't want to do this to my body. Also, I don't want to do this to you - having to see me disapointed. It won't work. Han: X, I'm so sorry I've made you disapointed. I understand what you mean. Med det klev han upp ur sängen, satte på kläder och klev ut i köket. Jag kunde höra honom skramla med saker. Duka fram frukost. Jag klädde på mig och kom ut. Smuttade på kaffe under tystnad och sen frågade jag om dagens public holiday, för att bryta isen. Sydafrikaner är lustiga, har säkert ett tjugotals public holidays per år då folk är lediga. Denna dag handlade om att vita spöat skiten ur Zuhlubefolkningen. Skandalöst att fira tyckte jag och undrade varför inte ANC tagit bort denna dag efter apartheiden. Nä, för ANC-folket är mest xhosa, de hatar zuhlus. Men... Det var inget man pratade om så. Folk var bara nöjda med att ha ledigt så här en decemberdag mitt i veckan.
Jag kände sorg. Sorg för alla känslor och förväntningar jag byggt upp på denna tid, som bara krashade. Vi hade planerat att göra vissa saker ihop men nu fick jag tänka om för det där skulle så klart inte bli av. Men han förvånade mig återigen big time. Tyckte att bara för att han inte kan vara min pojkvän betyder inte att han inte kan vara min vän. Han skulle ta mig till det shoppingcentret utanför stan idag som jag ville till och han skulle köra mig till flygplatsen på måndag.
Så vi åkte iväg till shoppingcentret under ganska konstig stämning. Kändes skumt att inte ta i honom längre. Inte pussa. Undvika långa blickar. Tänkte på vad som hänt och att om jag varit han så hade jag dött där på fläcken. Han, han tog det fantastiskt. Kunde till och med skämta om det och frågade om hur det var med svenska killar. Jag: Well, now that we're friends I can really tell you some stuff. Svenska killar rockar ju för fan. Även om jag sällan tänkt på det. Tack för uthållighet! Men, la jag till förstås - Det beror på en sak - träning. Han: Yes. They say practice makes perfect. Höll fast mig med blicken där och jag funderade på om vad han just sagt varit ett erbjudande.
Där gick vi runt. Han kollade när jag provade kläder. Jag kollade på när han provade plagg. Han har bra smak och var så fin i kläderna han valde. Jag kämpade med impulsen att ta i honom. Tålamodet han hade... Körde runt mig till två olika ställen till och med. Var smakråd och kom med förslag på passande butiker. Gav mig den tid jag behövde för att köpa julklappar till min familj.
Jag sa att det minsta jag kunde göra var att bjuda honom på lunch så vi gick till ett tex-mex ställe. Drack ett var sitt glas vin till maten och förde avslappnade samtal.
Sen körde han hem mig och åkte själv iväg.
Hemma var en annan sexuellt frustrerad kvinna. Det har gått minst sagt utför med B:s kk förhållande. Vi bitchade av oss. Satte på Rage Against The machine i stereon och vrålade med i refrängerna. Satte på oss bikinis och slängde oss i dem bara in i bilen. Körde längst med berget till gangsta musik. Vid en bit av vägen hamnade vi bakom ett lass med svarta manliga arbetare. Vi skruvade upp volymen så bilen vibrerade. Diggade med stora gester och underhöll killarna big time. Two crazy white ass chicks in one car, diggandes och rappandes: "I feel like I could give away a million!" Killarna log stort och diggade med. Jag tror de där arbetarna fick sig dagens upplevelse. När låten var slut sa dj:n att det var Blabla med Suiss beats. Suiss beats!?!? Vi skrattade så vi dog.
Hamnade på nudiststranden Sandy Bay. Nakna män och gubbar everywhere. Men lustigt nog störde det inte.
Samtidigt styrde vi upp en spontan braii hemma. De flesta hade redan planer men fyra pers kom i alla fall över. Vi förberedde mat för ett helt julbord. Grillade i trädgården och satt på verandan och åt. Fram mot natten fick jag fylle-sms från schweizaren som supit sig redlös hos nån kompis. Skickade meddelanden som "I can still smell you on my shirt. X, you are a stunning girl in each and every way. Jag erkände för mig själv att jag saknat honom redan nu under kvällen men sa bara att jag kommer sakna honom under resan han ska göra de närmaste fyra dagarna. Han: I already miss you. I missed you the moment I last saw your in the mirror." Öh...?
Bajs. Jag har problem. Nästan så jag överväger att ta mig ann en utmaning av enorma proportioner - Att träna upp honom och göra honom till min.
onsdag 16 december 2009
Ckockad
Ge mig en whiskeyflaska och... en dildo? För min besvikelse vet inga gränser. Ja, jag kommer att berätta men först när jag lyckats samla mig.
måndag 14 december 2009
Omständigheter
Jag varken orkar eller känner för det egentligen. Jag bara vet att detta virrvarr av tankar aldrig kommer lämna mig om jag inte får ner dem till ord. Du kan kalla det behov. Behov eller tvångsbeteende - att skriva för att förstå vad som händer runtomkring.
Schweizaren hämtade upp mig tidigt på lördag morgon. Vi åkte på mindre road trip. Genom vinlandskap, mellan bergen. Tills vi anlände vid hans vänners vinkällare. Vin mättes upp i flaskor och korkar trycktes i med en maskin. Närmare 300 flaskor. Det var en lång men angenäm process. Glas fylldes på med jämna mellanrum. Kött och grönsaker lades på grillen. Ostar och bröd dukades fram. Champangekorkar poppades. Och då och då ledde han in mig i skuggan under ett ekträd och vi låg där och pratade om kulturchockar, livsfilosofier och drömmar.
Senare under dagen föreslog han att han och jag skulle åka vidare upp mot hans gård. 300 meter upp i luften där hans egensinniga konstnär till farfar en gång bott. En gubbe som visat sig inkludera schweizaren men inte hans bror i sitt arv. Schweizaren som inte var så intresserad av att driva stället lät brodern take care of the business anyway. Men nu var det bara vi där. Han visade mig runt i rum efter rum av smakfull inredning i huset med utsikt över berg och dal.
Vi promenerade på berget mot ett ställe där det enligt utsago skulle vara ett vattenfall. Jag hamnade på efterkälken och svor. Kämpade med andning och motorik. Tänte jävla bergsfolk till sydafrikaner som hela tiden ska envisas med att springa runt i berg. Kliva upp och upp för vad som motsvara 20 000 ojämna trappor och sätta fötter på stenar man aldrig vet om de är stabila eller ej. Han såg min irritation. Lovade gång på gång att vi snart skulle vara framme och att det skulle vara värt det. Tillslut kunde man höra vattnet. Han tog min hand när vi klättrade ner mot dalen och såg till att mina steg hamnade rätt.
En källa med vackert klart vatten. Jag kastade mig i. Han mer tveksamt. Tyckte det var kallt medan jag tyckte det var underbart "refreshing!".
Efteråt hittade vi en solvarm vit klippa. Och äntligen blev det en första kyss. Det var jag som tog initiativet men hans gensvar var enormt. Och kyssen utvecklades till förspel. Hans hud, den lenaste nånsin. Kroppen välformad och hård. Mina fötter i bäckens vatten när jag kom av hans tunga.
Men... Ingen kondom. Inget samlag. Fast jag aldrig velat överse med den detaljen mer. "Du är i Afrika. Tjejen, du är i Afrika" En röst i mina tankar stoppade mig.
Vi låg på rygg och kämpade med att andas när han sa det - den helt osannolika meningen "I love you" WTF!?!? Min första instinkt var att vända ryggen till så han inte såg mitt förvridna ansiktsuttryck. WTF...? Tystnad. Han: I know that the appropriate thing to say would have been - I like you. I like you much. But what I feel is more than that. "I like you" just won't do.
Och ja. Dittills hade vi bara pratat. Pratat och utbytt långa blickar och sen - allt på en gång.
Vi klädde på oss och gick tillbaka. Hans bror, svägerska och en skön kille till industridesigner från CT var där. I grupp spenderade vi resten av kvällen. Åkte i Jeep upp till en av de högsta topparna och såg skymningen. Åt sen middag, drack whiskey och samtalade om än det ena än det andra. De kom in på teknik och jag kände mig totalt utanför. Snacka vad som helst med mig förutom teknik och natur... Jag hatade att sitta där tråkig och tyst.
Natt och läggdags. Han hade ordnat ett eget rum till mig. Dubbelsäng i vackert rum med trägolv och turkosa väggar. Utanför ena fönstret en enorm buske av med nån slags rosa blommor. På andra sidan berg. Jag vet inte om han väntade på en inbjudan om att dela sängen men tillslut gick han iväg till annat rum. Lika bra tyckte jag som stressat upp en gasig mage.
Jag sov som en utslagen. Vaknade upp på morgonen av regn mot fönstret. Det första regnet den här sommaren. Kort därefter kom han in med kaffe på sängen. Kröp in under mitt täcke och vi pratade afrikaans kultur. Det är svårt att förstå den. Det är som att - En gång flyttade holländska emigranter in i landet, helt rigida när det kom till kristen religion och sånna har de fortsatt att vara. Ironin - Holländare i allmänhet är kanske världens mest liberala folk. Holländska ättlingar i Sydafrika är lika religiösa som folk i Europa var på 1800-talet. Han sa att han hatade att det var så. Folk gifter sig unga för att kunna ha sex utan att familj och vänner ser snett på dem. Och det är en sån skenhelighet. Folk har så klart sex ändå men det pratas inte om det. Han och hans ex hade försökt att bo ihop men ständigt hotats av hennes far som hatade vad de höll på med. Helt fuckin insane. Jag förklarade ett och annat för honom om Sverige och frigjorda flickor. Jag typ: All kredd till dem som knullar som de vill. Amen.
Han har levt mitt i den här sjuka kulturen här men ändå lyckats hålla sig över den och inte dansa efter den. Det imponerar på mig.
Förmiddag och tidig eftermiddag med mat som tema för dagen. Jag blev så mätt så jag skulle kunna rulla hela vägen hem. Tillslut gjorde vi också det fast på hjul. Annan väg denna gång och då och då satt jag som på nålar då vi körde på bergsvägar utan avskärmade kanter. Hamnade på en plats där vi fick utsikt ända bort mot CT. Stannade bilen och han pekade ut vad som var vad. Bergen han bor bakom sattes i perspektiv mot mitt hem.
Han körde in mig i CT och vi hängde resten av kvällen. Chillade hos mig, gick på bio och drack thè på uteställe.
Kom tillbaka hem och jag dividerade med mig själv om han skulle få sova över eller åka hem. Kände att det varit så intensivt det senaste ett och ett halvt dygnet. Att jag nu behövde tid för mig själv.
Ångrade mig i samma stund som jag låst om dörren och han åkt. Tänkte på att ringa honom och be honom vända men valde stoltheten och sa "Nej".
Han lovade att ringa när han kommit hem. 40 minuter skulle det ta. En timme gick och inget ljud. Utanför mitt fönster vindstorm. Jag ringde på hans mobil och nåddes av meddelandet "This number does not exist." Som om nån konspiration valt att radera honom ur mitt liv, bara sådär. Jag ringde gång på gång. Samma meddelande. Klockan tickade på och jag kände paniken. Såg honom framför mig i krashad bil. Såg ambulanser och sjukhus för min inre syn. Sprang till B:s dörr och knackade. Hon sov och jag väckte henne. Berättade om omständigheterna och hur de gjorde mig helt freaked out. Så hon försökte ringa honom från sin mobil. Kom i alla fall fram till röstbrevlådan där hon lämnade meddelande om att jag var orolig, att det var nåt fel på min mobil och att han skulle ringa mig. Kort därefter ringde han. Hans mobilbatteri hade dött. Han var oskadd.
Idag fick jag radera och lägga till hans nummer igen. Först då kom jag ifrån rösten som hävdade att numret inte existerade.
Jag ville träffa honom idag men idag har han andra planer. Vilka berättade han inte. Men nånting säger mig att han är med den rödhåriga. Hon stör där i bakgrunden. Han har sagt det själv - hur hon ringer och smsar. Inget konstigt med det. Det har varit slut i en månad. En månad efter fyra år.
Och det värsta är att jag bryr mig. För första gången på flera år kan jag känna att jag gör det. Jag gör det.
Schweizaren hämtade upp mig tidigt på lördag morgon. Vi åkte på mindre road trip. Genom vinlandskap, mellan bergen. Tills vi anlände vid hans vänners vinkällare. Vin mättes upp i flaskor och korkar trycktes i med en maskin. Närmare 300 flaskor. Det var en lång men angenäm process. Glas fylldes på med jämna mellanrum. Kött och grönsaker lades på grillen. Ostar och bröd dukades fram. Champangekorkar poppades. Och då och då ledde han in mig i skuggan under ett ekträd och vi låg där och pratade om kulturchockar, livsfilosofier och drömmar.
Senare under dagen föreslog han att han och jag skulle åka vidare upp mot hans gård. 300 meter upp i luften där hans egensinniga konstnär till farfar en gång bott. En gubbe som visat sig inkludera schweizaren men inte hans bror i sitt arv. Schweizaren som inte var så intresserad av att driva stället lät brodern take care of the business anyway. Men nu var det bara vi där. Han visade mig runt i rum efter rum av smakfull inredning i huset med utsikt över berg och dal.
Vi promenerade på berget mot ett ställe där det enligt utsago skulle vara ett vattenfall. Jag hamnade på efterkälken och svor. Kämpade med andning och motorik. Tänte jävla bergsfolk till sydafrikaner som hela tiden ska envisas med att springa runt i berg. Kliva upp och upp för vad som motsvara 20 000 ojämna trappor och sätta fötter på stenar man aldrig vet om de är stabila eller ej. Han såg min irritation. Lovade gång på gång att vi snart skulle vara framme och att det skulle vara värt det. Tillslut kunde man höra vattnet. Han tog min hand när vi klättrade ner mot dalen och såg till att mina steg hamnade rätt.
En källa med vackert klart vatten. Jag kastade mig i. Han mer tveksamt. Tyckte det var kallt medan jag tyckte det var underbart "refreshing!".
Efteråt hittade vi en solvarm vit klippa. Och äntligen blev det en första kyss. Det var jag som tog initiativet men hans gensvar var enormt. Och kyssen utvecklades till förspel. Hans hud, den lenaste nånsin. Kroppen välformad och hård. Mina fötter i bäckens vatten när jag kom av hans tunga.
Men... Ingen kondom. Inget samlag. Fast jag aldrig velat överse med den detaljen mer. "Du är i Afrika. Tjejen, du är i Afrika" En röst i mina tankar stoppade mig.
Vi låg på rygg och kämpade med att andas när han sa det - den helt osannolika meningen "I love you" WTF!?!? Min första instinkt var att vända ryggen till så han inte såg mitt förvridna ansiktsuttryck. WTF...? Tystnad. Han: I know that the appropriate thing to say would have been - I like you. I like you much. But what I feel is more than that. "I like you" just won't do.
Och ja. Dittills hade vi bara pratat. Pratat och utbytt långa blickar och sen - allt på en gång.
Vi klädde på oss och gick tillbaka. Hans bror, svägerska och en skön kille till industridesigner från CT var där. I grupp spenderade vi resten av kvällen. Åkte i Jeep upp till en av de högsta topparna och såg skymningen. Åt sen middag, drack whiskey och samtalade om än det ena än det andra. De kom in på teknik och jag kände mig totalt utanför. Snacka vad som helst med mig förutom teknik och natur... Jag hatade att sitta där tråkig och tyst.
Natt och läggdags. Han hade ordnat ett eget rum till mig. Dubbelsäng i vackert rum med trägolv och turkosa väggar. Utanför ena fönstret en enorm buske av med nån slags rosa blommor. På andra sidan berg. Jag vet inte om han väntade på en inbjudan om att dela sängen men tillslut gick han iväg till annat rum. Lika bra tyckte jag som stressat upp en gasig mage.
Jag sov som en utslagen. Vaknade upp på morgonen av regn mot fönstret. Det första regnet den här sommaren. Kort därefter kom han in med kaffe på sängen. Kröp in under mitt täcke och vi pratade afrikaans kultur. Det är svårt att förstå den. Det är som att - En gång flyttade holländska emigranter in i landet, helt rigida när det kom till kristen religion och sånna har de fortsatt att vara. Ironin - Holländare i allmänhet är kanske världens mest liberala folk. Holländska ättlingar i Sydafrika är lika religiösa som folk i Europa var på 1800-talet. Han sa att han hatade att det var så. Folk gifter sig unga för att kunna ha sex utan att familj och vänner ser snett på dem. Och det är en sån skenhelighet. Folk har så klart sex ändå men det pratas inte om det. Han och hans ex hade försökt att bo ihop men ständigt hotats av hennes far som hatade vad de höll på med. Helt fuckin insane. Jag förklarade ett och annat för honom om Sverige och frigjorda flickor. Jag typ: All kredd till dem som knullar som de vill. Amen.
Han har levt mitt i den här sjuka kulturen här men ändå lyckats hålla sig över den och inte dansa efter den. Det imponerar på mig.
Förmiddag och tidig eftermiddag med mat som tema för dagen. Jag blev så mätt så jag skulle kunna rulla hela vägen hem. Tillslut gjorde vi också det fast på hjul. Annan väg denna gång och då och då satt jag som på nålar då vi körde på bergsvägar utan avskärmade kanter. Hamnade på en plats där vi fick utsikt ända bort mot CT. Stannade bilen och han pekade ut vad som var vad. Bergen han bor bakom sattes i perspektiv mot mitt hem.
Han körde in mig i CT och vi hängde resten av kvällen. Chillade hos mig, gick på bio och drack thè på uteställe.
Kom tillbaka hem och jag dividerade med mig själv om han skulle få sova över eller åka hem. Kände att det varit så intensivt det senaste ett och ett halvt dygnet. Att jag nu behövde tid för mig själv.
Ångrade mig i samma stund som jag låst om dörren och han åkt. Tänkte på att ringa honom och be honom vända men valde stoltheten och sa "Nej".
Han lovade att ringa när han kommit hem. 40 minuter skulle det ta. En timme gick och inget ljud. Utanför mitt fönster vindstorm. Jag ringde på hans mobil och nåddes av meddelandet "This number does not exist." Som om nån konspiration valt att radera honom ur mitt liv, bara sådär. Jag ringde gång på gång. Samma meddelande. Klockan tickade på och jag kände paniken. Såg honom framför mig i krashad bil. Såg ambulanser och sjukhus för min inre syn. Sprang till B:s dörr och knackade. Hon sov och jag väckte henne. Berättade om omständigheterna och hur de gjorde mig helt freaked out. Så hon försökte ringa honom från sin mobil. Kom i alla fall fram till röstbrevlådan där hon lämnade meddelande om att jag var orolig, att det var nåt fel på min mobil och att han skulle ringa mig. Kort därefter ringde han. Hans mobilbatteri hade dött. Han var oskadd.
Idag fick jag radera och lägga till hans nummer igen. Först då kom jag ifrån rösten som hävdade att numret inte existerade.
Jag ville träffa honom idag men idag har han andra planer. Vilka berättade han inte. Men nånting säger mig att han är med den rödhåriga. Hon stör där i bakgrunden. Han har sagt det själv - hur hon ringer och smsar. Inget konstigt med det. Det har varit slut i en månad. En månad efter fyra år.
Och det värsta är att jag bryr mig. För första gången på flera år kan jag känna att jag gör det. Jag gör det.
söndag 13 december 2009
fredag 11 december 2009
Första gången
Så idag togs min oskuld i Brazilian Wax. Detta efter övertalning av B som utsatt sig för denna procedur regelbundet sedan 2005.
Jag har varit nyfiken men skulle aldrig fått tummen ur om det inte vore för push från sidan. Vi gjorde det som en housemate aktivitet. Somliga housemates går ut och tar en öl ihop andra åker iväg till snobbförort och vaxar fittorna...
Jag var först ut. Så där låg man med bar underkropp och benen särade på en brits. Tjejen som gjorde behandlingen var i min ålder. Lugn och väldigt metodisk. Vi småpratade samtidigt vilket underlättade den bisarra situationen avsevärt. Jag frågade om de hade många kunder som gjorde detta. "Oh yeah" tyckte hon. De var vana att göra det på löpande band. Kunde fixa hela grejen med ögonbindel på om det så krävdes.
My ladies, jag ska inte ljuga och säga att det inte gjorde ont. För ont gjorde det. Men jag hade faktiskt räknat med värre.
Nu är allt borta förutom en liten sträng. Jag tycker synen är ganska lustig. Lite som en plockad höna. Det rekommenderas att inte ha sex det första dygnet. Måste låta hårsäckarna lugna sig från traumat liksom. Jag kan leva med det.
Jag har varit nyfiken men skulle aldrig fått tummen ur om det inte vore för push från sidan. Vi gjorde det som en housemate aktivitet. Somliga housemates går ut och tar en öl ihop andra åker iväg till snobbförort och vaxar fittorna...
Jag var först ut. Så där låg man med bar underkropp och benen särade på en brits. Tjejen som gjorde behandlingen var i min ålder. Lugn och väldigt metodisk. Vi småpratade samtidigt vilket underlättade den bisarra situationen avsevärt. Jag frågade om de hade många kunder som gjorde detta. "Oh yeah" tyckte hon. De var vana att göra det på löpande band. Kunde fixa hela grejen med ögonbindel på om det så krävdes.
My ladies, jag ska inte ljuga och säga att det inte gjorde ont. För ont gjorde det. Men jag hade faktiskt räknat med värre.
Nu är allt borta förutom en liten sträng. Jag tycker synen är ganska lustig. Lite som en plockad höna. Det rekommenderas att inte ha sex det första dygnet. Måste låta hårsäckarna lugna sig från traumat liksom. Jag kan leva med det.
Distractions
Lycka till med att få nånting arbetsrelaterad gjort under högsommar i Sydafrika. Igår var jag i alla fall iväg på två intervjuer för uppsatsen. Därefter handlade jag mat och tog en taxi tillbaka. När taxin stannade på min gata öppnade oväntat nog M upp dörren med ett "Good day young lady! It's an excellent day for the beach. Don't you think?" Jag: Oh... I got studies to do. Sorry, can't come along.
En lunch, en fika och ett relationsrelaterat samtal senare satt jag i hans bil tillsammans med B, på väg mot stranden. Frilansare som vi är allihopa. Då kraschar lätt seriösa planer.
På Clifton möttes vi av dagens bisarraste syn - en man som såg ut som en grottmänniska, sprang runt naken med en bollliknande sak på snoppen. Jag ville sitta så långt ifrån den snubben som möjligt så vi pallrade oss till den motsatta sidan av stranden. Satt där och höll utkik efter en ung ryska som skulle ansluta sig till oss, B:s blivande nya housemate. Jag och M hoppade i vattnet. För första gången pallade jag att bada i Atlanten. Det var till och med njutningsfullt.
När vi kom tillbaka hade ryskan hittat dit. Stackaren fick ta del i livlig debatt om vad som skiljer porr från erotik. Jag hävdade att det var de twistade könsrollerna man ser i porren. Så äckligt tillspetsade med vuxna kvinnor som klär sig och beter sig som småflickor medan de blir påsatta av äckliga gubbar som kallar dem "duktiga horor". Nä, fy fan! M höll förvånande nog med mig.
Kom hem på kvällen och efter att ha tackat nej till en banal fotoutställning med tema erotik och vatten fick jag spendera kvällen själv vilket var fine with me. Lagade mat, skrev to do listor och lyssnade på musik. Smsade med schweizaren. Har förklarat för honom att jag måste åka tillbaka till Sverige nu inom kort. Vara där en månad för att redovisa uppsats och get my shit together. Nu tyckte han "Damn, I will miss you..." Frågade om jag ville att han skulle skjutsa mig ut till flygplatsen när det var dags. Ett erbjudande som jag så klart inte tackade nej till.
Imorgon är det lördag. Om inget fysiskt händer mellan oss då så dör jag. Dör!
En lunch, en fika och ett relationsrelaterat samtal senare satt jag i hans bil tillsammans med B, på väg mot stranden. Frilansare som vi är allihopa. Då kraschar lätt seriösa planer.
På Clifton möttes vi av dagens bisarraste syn - en man som såg ut som en grottmänniska, sprang runt naken med en bollliknande sak på snoppen. Jag ville sitta så långt ifrån den snubben som möjligt så vi pallrade oss till den motsatta sidan av stranden. Satt där och höll utkik efter en ung ryska som skulle ansluta sig till oss, B:s blivande nya housemate. Jag och M hoppade i vattnet. För första gången pallade jag att bada i Atlanten. Det var till och med njutningsfullt.
När vi kom tillbaka hade ryskan hittat dit. Stackaren fick ta del i livlig debatt om vad som skiljer porr från erotik. Jag hävdade att det var de twistade könsrollerna man ser i porren. Så äckligt tillspetsade med vuxna kvinnor som klär sig och beter sig som småflickor medan de blir påsatta av äckliga gubbar som kallar dem "duktiga horor". Nä, fy fan! M höll förvånande nog med mig.
Kom hem på kvällen och efter att ha tackat nej till en banal fotoutställning med tema erotik och vatten fick jag spendera kvällen själv vilket var fine with me. Lagade mat, skrev to do listor och lyssnade på musik. Smsade med schweizaren. Har förklarat för honom att jag måste åka tillbaka till Sverige nu inom kort. Vara där en månad för att redovisa uppsats och get my shit together. Nu tyckte han "Damn, I will miss you..." Frågade om jag ville att han skulle skjutsa mig ut till flygplatsen när det var dags. Ett erbjudande som jag så klart inte tackade nej till.
Imorgon är det lördag. Om inget fysiskt händer mellan oss då så dör jag. Dör!
onsdag 9 december 2009
You know it when you feel it
Het schweizare/tysk/sydafrikan/afrikaan, ja vad han nu är (måste hitta på ett annat kodnamn snart) sitter på en stol i mitt kök. Han har kört typ fem mil för att träffa mig efter att jag några timmar tidigare bjudit över honom, bara så där, på morotskaka.
Han sitter där med sin genomborrande blick och plötsligt förvandlas jag till min mormor, kvinnan som alltid propsar på folk mat. Ger dem femtio olika förslag innan de hunnit så mycket som öppna munnen. Han menar på att han klarar sig. Att han åt en sen lunch men nej, jag ger mig inte. Han skrattar när jag fortsätter insistera. Ger med sig tillslut.
Jag yr runt där som en virrig höna medan jag tar fram mat åt honom och ordnar med kakan. Han kastar brännande blickar av det slag som får en att känna att man inte har någonstans att ta vägen. Jag vet inte vad det är med honom men nånting bara är och jag känner nåt annat än likgiltighet. Men varför sitter han bara där? Nästan så jag vill kasta en kopp eller nåt i huvudet på honom. Få fram nån slags fysisk reaktion.
Vi går på bio. Ser 500 days of summer. Charmigt, sött och ganska annorlunda. Vi viskar kommentarer i mörkret. Jag lutar min arm mot hans. Men... ingenting händer.
Vi åker tillbaka hem till mig. Äter mer morotskaka och dricker kaffe på den inglasade verandan. Ser ut över stan och kaoset i trafiken. Pratar resor och konst. Jag säger att jag älskar att måla. Och nånting händer. Han liksom vänder kroppen mot min bredvid varandra där vi sitter och jag anar en ny glöd i hans blick. Han älskar konst och han målar själv. Hans farfar var visst något av en konstnär. Vi pratar på tills jag byter samtalsämne till morgondagen. Han fattar att det är dags att åka hans fem mil hem.
Vi kramas kort vid porten och han säger att han kommer höra av sig om lördagen. Han har bjudit mig på sin födelsedagsfest och efter några dagar av övervägande har jag bestämt mig för att tacka ja. Han har lovat att komma och hämta mig och ordna med övernattning på hans vingård där festen kommer va.
Sen åker han iväg.
Frustrerande minst sagt.
Han sitter där med sin genomborrande blick och plötsligt förvandlas jag till min mormor, kvinnan som alltid propsar på folk mat. Ger dem femtio olika förslag innan de hunnit så mycket som öppna munnen. Han menar på att han klarar sig. Att han åt en sen lunch men nej, jag ger mig inte. Han skrattar när jag fortsätter insistera. Ger med sig tillslut.
Jag yr runt där som en virrig höna medan jag tar fram mat åt honom och ordnar med kakan. Han kastar brännande blickar av det slag som får en att känna att man inte har någonstans att ta vägen. Jag vet inte vad det är med honom men nånting bara är och jag känner nåt annat än likgiltighet. Men varför sitter han bara där? Nästan så jag vill kasta en kopp eller nåt i huvudet på honom. Få fram nån slags fysisk reaktion.
Vi går på bio. Ser 500 days of summer. Charmigt, sött och ganska annorlunda. Vi viskar kommentarer i mörkret. Jag lutar min arm mot hans. Men... ingenting händer.
Vi åker tillbaka hem till mig. Äter mer morotskaka och dricker kaffe på den inglasade verandan. Ser ut över stan och kaoset i trafiken. Pratar resor och konst. Jag säger att jag älskar att måla. Och nånting händer. Han liksom vänder kroppen mot min bredvid varandra där vi sitter och jag anar en ny glöd i hans blick. Han älskar konst och han målar själv. Hans farfar var visst något av en konstnär. Vi pratar på tills jag byter samtalsämne till morgondagen. Han fattar att det är dags att åka hans fem mil hem.
Vi kramas kort vid porten och han säger att han kommer höra av sig om lördagen. Han har bjudit mig på sin födelsedagsfest och efter några dagar av övervägande har jag bestämt mig för att tacka ja. Han har lovat att komma och hämta mig och ordna med övernattning på hans vingård där festen kommer va.
Sen åker han iväg.
Frustrerande minst sagt.
tisdag 8 december 2009
When you were young
And sometimes you close your eyes and see the place where you used to live, when you where young.
En dag kommer jag sitta där med min gamla kropp och stänga mina rynkiga ögonlock.
Jag kommer att se länder och städer som jag levt i. Människor jag älskat. Och jag kommer tänka på Sydafrika som min stora kärlek. För det handlar inte om ensidig kärlek. Inte heller om tillfällig kärlek. Det handlar om ömsesidighet. Vi lever i harmoni med varandra, jag och den röda jorden. De skyhöga bergen. Skyskraporna som jag tittar upp på lutad mot bilfönster under färder genom ljumma nätter. Havet som skiftar mellan turkost, blått och grönt.
Främlingarna som ler mot mig och kallar mig "child" eller "sister".
Vännerna som kramar mig hårt och länge. De som alltid har peppande ord. De som aldrig dömer eller visar avundsjuka. De som tror på min potential.
För första gången har inte omständigheter och tid fått mitt rastlösa hjärta att längta bort. Jag är precis där jag borde vara.
All is well.
En dag kommer jag sitta där med min gamla kropp och stänga mina rynkiga ögonlock.
Jag kommer att se länder och städer som jag levt i. Människor jag älskat. Och jag kommer tänka på Sydafrika som min stora kärlek. För det handlar inte om ensidig kärlek. Inte heller om tillfällig kärlek. Det handlar om ömsesidighet. Vi lever i harmoni med varandra, jag och den röda jorden. De skyhöga bergen. Skyskraporna som jag tittar upp på lutad mot bilfönster under färder genom ljumma nätter. Havet som skiftar mellan turkost, blått och grönt.
Främlingarna som ler mot mig och kallar mig "child" eller "sister".
Vännerna som kramar mig hårt och länge. De som alltid har peppande ord. De som aldrig dömer eller visar avundsjuka. De som tror på min potential.
För första gången har inte omständigheter och tid fått mitt rastlösa hjärta att längta bort. Jag är precis där jag borde vara.
All is well.
måndag 7 december 2009
Great news
Då var det bekräftat.
Mitt liv i Kapstaden har en fortsättning.
Jag har givits förtroendet att uträtta stordåd på en av världens ballaste organisationer.
Life is beautiful.
Mitt liv i Kapstaden har en fortsättning.
Jag har givits förtroendet att uträtta stordåd på en av världens ballaste organisationer.
Life is beautiful.
söndag 6 december 2009
Vägskäl
På torsdag eftermiddag gick jag till mitt mitt möte med ett sinne berett på strid. Fakta var inpräntade. Motivationstal var uttänkta. Jag skulle göra mitt yttersta för att visa mig värdig.
Döm om min förvåning då när vi satt satt där på kontorsstolar i en ring. Jag och tre anställda på organisationen. När generalsekreteraren som höll i mötet sa att det skulle vara avslappnat. Att jag inte hade nåt att oroa mig över. Att de bara skulle berätta vad praktiken skulle innebära och att det sen var upp till mig att bestämma mig för om jag ville göra det. Jobb på mediakontoret. Skriva för deras magasin, planera för och samordna tioårsjubileumet de firar nästa år med musik, teater och olika uppträdanden. Driva på publicering av bok och marknadsföringen kring den i april. Forska. Allt jag bara kunnat drömma om.
Så jag lämnade deras kontor helt nollställd. Kunde aldrig tro att det skulle gå så lätt. Visste inte om jag vågade tro på att de verkligen vill ha mig, bara så där. Jag skulle återkomma med arbetsprov och besked följande dag men som jag förstått det var det mitt om jag ville ha det. Jag tänkte på att de jobbiga sakerna jag ägnat mig åt de senaste veckorna verkligen varit värt det. Som att ta mig in på deras kontor oinbjuden och bara presentera mig själv och min forskning. Nu hade jag redan folk där som kände igen mig. Jag hade träffat andra i deras nätverk som jag kunde referera till. En organisation som är världsbäst i sitt slag... Ger de mig på allvar chansen så tänker jag inte tveka att ta den.
På fredagen skickade jag mail till redaktören och pr-ansvarig där jag sa att jag tar det och att jag ringer generalsekreteraren på måndag när hon är tillbaka.
När fredag kväll närmade sig var jag i upplösningstillstånd. Schweizaren skulle komma och hämta mig. Han hade bokat bord på nån restaurang och efter det skulle ner och se fotbolls VM-festligheterna på Long Street.
B var hemma och M hälsade på. Jag undrade om inte B kunde ta den här dejten åt mig. Själv var jag för nervös. M var snabb att erbjuda sig själv som XX s stand in. Han: Rule number one: "There will be no kissing!" Sen skulle han sitta där och le. Säga: Ja! Ja! och dra i sina lockar. Haha! Han hade ju en gratis middag att se fram emot i så fall tyckte han. Klart han skulle ta det. Vi skrattade så vi vek oss.
Så var schweizaren här. Ringde på mobilen. Jag tog ett djupt andetag och gjorde mig redo för att gå ut. M ville med ut och hälsa på honom och han var ostoppbar. Jag bad honom om att inte va pinsam. Presenterade killarna för varandra när M la till att det var bäst att Schweizaren höll händerna i styr. Fan! Såg hur schweizaren var lika angelägen som jag att komma iväg från denna snubbe.
Så vi gick mot hans bil. En Jeep (!) Åkte till Wembly Square där han bokat bordet på en mycket schyst restaurang.
Vi åt trerätters medan servitören rapporterade om VM-dragningarna mellan rätterna. Sydafrika var rökta - Frankrike och Uruguay... Jag och schweizaren pratade om Kapstaden kontra landet ute i Stellenbosch där han bor. Han gillade Kapstaden men föredrog landet. Jag gillar landet men älskar Kapstaden. Vi pratade om våra familjer och drömmar. Visade sig att han har en nästintill lika tilltrasslad bakgrund som jag. Tyska föräldrar som möttes i Schweiz. Tre syskon. En syster som dog i bilolycka. Familjen som flyttade ända ner till Sydafrika efter det. Han var sex år då. Hade varit tillbaka till Schweiz en gång sedan dess. Lika mycket schweizare som jag är kroat kan man säga. Han sammanfattade sitt fyraåriga förhållande. Sa att de blivit som vänner bara och att han tagit rätt beslut när han gjorde slut för en månad sedan. Sa att han inte var intresserad av att gifta sig som hon ville. Han ville resa runt och se världen. Inte tänka på äktenskap förrän han passerat 30. Jag tyckte det var en klok inställning. Sa att jag inte tror på äktenskap överhuvudtaget. Jag har inte ett endaste lyckat exempel på ett sådant i min närhet. Varför skulle jag själv vilja stänga in mig i ett miserabelt fängelse som det ofta är? Nej, jag sa att om jag träffar någon som det känns rätt med så vill jag bara försöka leva ihop så länge det håller. Inte skapa nån institution av det.
Jag betraktade honom. Hans kroppsspråk och ansiktsuttryck. Behärskat och kyligt, mätt med sydafrikanska mått. Men hans ögon - genomträngade. Nötbruna och väldigt uttrycksfulla. Lyxrestaurang snygg, är det bästa jag kommer på för att beskriva det. Medan han studerat hade han också jobbat på en av de posha vingårdarna som vinexpert. Det märktes på hans sätt att tala och föra sig.
Jag kom tänkte att vi båda är annorlunda. Annorlunda men på helt annorlunda sätt. Han är sjuk på så sätt att han utsätter sig för extrema äventyr. Bergsklättring, flycertificat och cykling ensam genom hela Shwaziland. Jeepen hade han köpt bara för att kunna dra ut långt in i ödemarken om han känner för det.
Efter den fantastiska måltiden tog vi bilen ner till kaoset på Long Street. parkerade den och promenerade i sillburken på området. Polisen hade spärrat av området intill scen. Vi stod och köade ett tag för att komma in men kom fram till att det inte var värt det. Han föreslog istället att vi skulle åka ut till krämområdet Camps Bay.
Så där satt vi med mojitodrinkar på uteservering intill havet. Pratade film och déja vuer med pinsamma tystnader emellanåt. Sånt som gör mig helt off. Jag ville att han skulle ta i mig men han var fan iskall. Jag borstade bort glitter som hamnat på hans axel - ingen reaktion. JJ ringde och berättade att han just hälsat på Charlize Théron. Hon hade kommit till filmstudion. Undrade också om jag ville med honom på Killers konsert på söndag. Visst tyckte jag. Återgick till Schweizaren och återgav telefonsamtalet. Jag sa att Charlize Théron är vacker - så klart. Han: Mm... Not my style. I don't like blonds." Genomträngande blick. När vi sen såg henne på storbilds TV i gudomlig röd klänning tyckte han att röda klänningar inte passar på blondiner. Att de var gjorda för mörkhåriga skönheter...
Vid tolvtiden körde han mig hem via Long Street. Vi stannade för folk som korsade vägen. Och mitt på vägen - DA, snygg professorn. Gick med avslappnade steg utan sällskap. Så vred han ansiktet mot mitt håll och mötte min blick för en halv sekund. En halv sekund, inte mer men tillräckligt för att han skulle hinna se att det var jag. Och det var som om någon hårt och snabbt knöt en näve kring hjärtat mitt. Inget ljud från honom på senaste tiden förutom ett par formella studierelaterade mail. Har liksom gjort det klart för mig att han inte är intresserad av mer. Så såg jag honom där av alla ställen just då. Så sjukt liten sannolikhet...
Vi kom fram till mitt ställe. Schweizaren klev ut och öppnade upp dörren åt mig. Vi sa hejdå och jag tog initiativet till en kram. Han stod kvar på fläcken efteråt men jag gick mot porten. Klev in på mitt rum och kände att jag bara ville gråta. Fick snart sms och hoppades på DA men det var från schweizaren. Än en gång tackade han för kvällen (som han själv betalat för) och sa att jag var vacker. Vad fan vill han? Visade ju inte minsta intresse för att vilja ta i mig...
Jag somnade. Vaknade till ljudet av B och M:s röster. M hade sovit över för att slippa ta bilen tillbaka till sin förort. Anslöt mig till dem i salongen och berättade om kvällen. Kände hur mycket kärlek jag känner för dem. Roliga, ödmjuka, härliga vänner. Trodde inte det skulle bli så med B först men nu har hon blivit som en äldre syster.
Åkte med dem ut på landet. En av deras vänner hade konstutställning. Med var också C, en av schweizarens nära vänner. Jag undvek samtalsämnet föregående kväll.
Tavlorna var platta om jag ska vara ärlig. Amatörnivå på den nivån jag själv målade i somras. Konst behöver en annan dimension. Ett undantag var dock en målning över St Petersburg i röd dimma. Den gav jag konstnären J kredd för.
Stod där och drack rosé när jag plötsligt kände att det blev svårt att andas. Sa till C att jag bara skulle gå ut i skuggan. Vänstra brösten värkte där hjärtat sitter. Kunde inte andas utan att det skar rakt in. C kom snart efter. Orolig för mig. Snart kom B också. C föreslog att B skulle hämta J som också är healare. Nej, tyckte jag, obekväm med hela situationen. Ville inte störa honom på hans egen utställning. Tillslut hämtade de honom ändå. Han frågade om värken gick ut i axeln men det gjorde den inte. Bra tyckte han, då var det i alla fall inte hjärtinfarkt. Han frågade om jag skulle må bättre av att ligga ner. Jag sa att jag trodde det. Så jag gick stödd av honom mot hans bil där han fällde ner sätet och hjälpte mig att lägga mig ner. Sa sen att han skulle gå och be de andra att kolla till mig. Där låg jag under ekträd och koncentrerade mig på att andas. Kände en obeskrivlig lättnad när det gick att andas tillslut. Gick ut till de andra och sa att jag mådde strålande. Det var över. Hade nog bara varit en reaktion på sol, vin och alkohol.
Vi gick och åt lunch på en spansk restaurang i byn. Roade oss med att kasta isbitar på varandra medan vi väntade på maten, B:s grannar - paret D och DR hade anslutit sig. D som hade hört om mitt möte med Schweizaren under våra återkommande bergspromenader tyckte plötsligt "X, tell us all about yesterday?!" Det blev en konstig tystnad. B och M visste ju att jag inte tyckte det var så lyckat. C skulle med högsta säkerhet rapportera rakt tillbaka till schweizaren. Jag försökte va taktisk. Berättade bara om vad vi gjort.
Efter lunchen bjöd J hem oss på bad i hans pool. Vi drog dit fast ingen hade med sig badkläder. M badade spritt naken medan vi andra behöll underkläderna på. Drack gin and tonic och såg ut över afrikanska vidder och bergslanskap omkring oss. Alldeles alldeles ljuvligt. Steg upp och satt på altanen. Åt vattenmelon och pratade politik och självmord. Ännu en av alla dessa gånger som jag ångrar att jag inte haft med mig diktafonen. C berättade om hur hon arbetat med att hjälpa och återanpassa Robben Island fångar under revolutionen. Kvinnan borde skriva en bok.
Kom tillbaka på kvällen efter resan där vi sett zebror, örnar och pelikaner. Efter mera prat med B ute på altanen slocknade jag som en stock.
Döm om min förvåning då när vi satt satt där på kontorsstolar i en ring. Jag och tre anställda på organisationen. När generalsekreteraren som höll i mötet sa att det skulle vara avslappnat. Att jag inte hade nåt att oroa mig över. Att de bara skulle berätta vad praktiken skulle innebära och att det sen var upp till mig att bestämma mig för om jag ville göra det. Jobb på mediakontoret. Skriva för deras magasin, planera för och samordna tioårsjubileumet de firar nästa år med musik, teater och olika uppträdanden. Driva på publicering av bok och marknadsföringen kring den i april. Forska. Allt jag bara kunnat drömma om.
Så jag lämnade deras kontor helt nollställd. Kunde aldrig tro att det skulle gå så lätt. Visste inte om jag vågade tro på att de verkligen vill ha mig, bara så där. Jag skulle återkomma med arbetsprov och besked följande dag men som jag förstått det var det mitt om jag ville ha det. Jag tänkte på att de jobbiga sakerna jag ägnat mig åt de senaste veckorna verkligen varit värt det. Som att ta mig in på deras kontor oinbjuden och bara presentera mig själv och min forskning. Nu hade jag redan folk där som kände igen mig. Jag hade träffat andra i deras nätverk som jag kunde referera till. En organisation som är världsbäst i sitt slag... Ger de mig på allvar chansen så tänker jag inte tveka att ta den.
På fredagen skickade jag mail till redaktören och pr-ansvarig där jag sa att jag tar det och att jag ringer generalsekreteraren på måndag när hon är tillbaka.
När fredag kväll närmade sig var jag i upplösningstillstånd. Schweizaren skulle komma och hämta mig. Han hade bokat bord på nån restaurang och efter det skulle ner och se fotbolls VM-festligheterna på Long Street.
B var hemma och M hälsade på. Jag undrade om inte B kunde ta den här dejten åt mig. Själv var jag för nervös. M var snabb att erbjuda sig själv som XX s stand in. Han: Rule number one: "There will be no kissing!" Sen skulle han sitta där och le. Säga: Ja! Ja! och dra i sina lockar. Haha! Han hade ju en gratis middag att se fram emot i så fall tyckte han. Klart han skulle ta det. Vi skrattade så vi vek oss.
Så var schweizaren här. Ringde på mobilen. Jag tog ett djupt andetag och gjorde mig redo för att gå ut. M ville med ut och hälsa på honom och han var ostoppbar. Jag bad honom om att inte va pinsam. Presenterade killarna för varandra när M la till att det var bäst att Schweizaren höll händerna i styr. Fan! Såg hur schweizaren var lika angelägen som jag att komma iväg från denna snubbe.
Så vi gick mot hans bil. En Jeep (!) Åkte till Wembly Square där han bokat bordet på en mycket schyst restaurang.
Vi åt trerätters medan servitören rapporterade om VM-dragningarna mellan rätterna. Sydafrika var rökta - Frankrike och Uruguay... Jag och schweizaren pratade om Kapstaden kontra landet ute i Stellenbosch där han bor. Han gillade Kapstaden men föredrog landet. Jag gillar landet men älskar Kapstaden. Vi pratade om våra familjer och drömmar. Visade sig att han har en nästintill lika tilltrasslad bakgrund som jag. Tyska föräldrar som möttes i Schweiz. Tre syskon. En syster som dog i bilolycka. Familjen som flyttade ända ner till Sydafrika efter det. Han var sex år då. Hade varit tillbaka till Schweiz en gång sedan dess. Lika mycket schweizare som jag är kroat kan man säga. Han sammanfattade sitt fyraåriga förhållande. Sa att de blivit som vänner bara och att han tagit rätt beslut när han gjorde slut för en månad sedan. Sa att han inte var intresserad av att gifta sig som hon ville. Han ville resa runt och se världen. Inte tänka på äktenskap förrän han passerat 30. Jag tyckte det var en klok inställning. Sa att jag inte tror på äktenskap överhuvudtaget. Jag har inte ett endaste lyckat exempel på ett sådant i min närhet. Varför skulle jag själv vilja stänga in mig i ett miserabelt fängelse som det ofta är? Nej, jag sa att om jag träffar någon som det känns rätt med så vill jag bara försöka leva ihop så länge det håller. Inte skapa nån institution av det.
Jag betraktade honom. Hans kroppsspråk och ansiktsuttryck. Behärskat och kyligt, mätt med sydafrikanska mått. Men hans ögon - genomträngade. Nötbruna och väldigt uttrycksfulla. Lyxrestaurang snygg, är det bästa jag kommer på för att beskriva det. Medan han studerat hade han också jobbat på en av de posha vingårdarna som vinexpert. Det märktes på hans sätt att tala och föra sig.
Jag kom tänkte att vi båda är annorlunda. Annorlunda men på helt annorlunda sätt. Han är sjuk på så sätt att han utsätter sig för extrema äventyr. Bergsklättring, flycertificat och cykling ensam genom hela Shwaziland. Jeepen hade han köpt bara för att kunna dra ut långt in i ödemarken om han känner för det.
Efter den fantastiska måltiden tog vi bilen ner till kaoset på Long Street. parkerade den och promenerade i sillburken på området. Polisen hade spärrat av området intill scen. Vi stod och köade ett tag för att komma in men kom fram till att det inte var värt det. Han föreslog istället att vi skulle åka ut till krämområdet Camps Bay.
Så där satt vi med mojitodrinkar på uteservering intill havet. Pratade film och déja vuer med pinsamma tystnader emellanåt. Sånt som gör mig helt off. Jag ville att han skulle ta i mig men han var fan iskall. Jag borstade bort glitter som hamnat på hans axel - ingen reaktion. JJ ringde och berättade att han just hälsat på Charlize Théron. Hon hade kommit till filmstudion. Undrade också om jag ville med honom på Killers konsert på söndag. Visst tyckte jag. Återgick till Schweizaren och återgav telefonsamtalet. Jag sa att Charlize Théron är vacker - så klart. Han: Mm... Not my style. I don't like blonds." Genomträngande blick. När vi sen såg henne på storbilds TV i gudomlig röd klänning tyckte han att röda klänningar inte passar på blondiner. Att de var gjorda för mörkhåriga skönheter...
Vid tolvtiden körde han mig hem via Long Street. Vi stannade för folk som korsade vägen. Och mitt på vägen - DA, snygg professorn. Gick med avslappnade steg utan sällskap. Så vred han ansiktet mot mitt håll och mötte min blick för en halv sekund. En halv sekund, inte mer men tillräckligt för att han skulle hinna se att det var jag. Och det var som om någon hårt och snabbt knöt en näve kring hjärtat mitt. Inget ljud från honom på senaste tiden förutom ett par formella studierelaterade mail. Har liksom gjort det klart för mig att han inte är intresserad av mer. Så såg jag honom där av alla ställen just då. Så sjukt liten sannolikhet...
Vi kom fram till mitt ställe. Schweizaren klev ut och öppnade upp dörren åt mig. Vi sa hejdå och jag tog initiativet till en kram. Han stod kvar på fläcken efteråt men jag gick mot porten. Klev in på mitt rum och kände att jag bara ville gråta. Fick snart sms och hoppades på DA men det var från schweizaren. Än en gång tackade han för kvällen (som han själv betalat för) och sa att jag var vacker. Vad fan vill han? Visade ju inte minsta intresse för att vilja ta i mig...
Jag somnade. Vaknade till ljudet av B och M:s röster. M hade sovit över för att slippa ta bilen tillbaka till sin förort. Anslöt mig till dem i salongen och berättade om kvällen. Kände hur mycket kärlek jag känner för dem. Roliga, ödmjuka, härliga vänner. Trodde inte det skulle bli så med B först men nu har hon blivit som en äldre syster.
Åkte med dem ut på landet. En av deras vänner hade konstutställning. Med var också C, en av schweizarens nära vänner. Jag undvek samtalsämnet föregående kväll.
Tavlorna var platta om jag ska vara ärlig. Amatörnivå på den nivån jag själv målade i somras. Konst behöver en annan dimension. Ett undantag var dock en målning över St Petersburg i röd dimma. Den gav jag konstnären J kredd för.
Stod där och drack rosé när jag plötsligt kände att det blev svårt att andas. Sa till C att jag bara skulle gå ut i skuggan. Vänstra brösten värkte där hjärtat sitter. Kunde inte andas utan att det skar rakt in. C kom snart efter. Orolig för mig. Snart kom B också. C föreslog att B skulle hämta J som också är healare. Nej, tyckte jag, obekväm med hela situationen. Ville inte störa honom på hans egen utställning. Tillslut hämtade de honom ändå. Han frågade om värken gick ut i axeln men det gjorde den inte. Bra tyckte han, då var det i alla fall inte hjärtinfarkt. Han frågade om jag skulle må bättre av att ligga ner. Jag sa att jag trodde det. Så jag gick stödd av honom mot hans bil där han fällde ner sätet och hjälpte mig att lägga mig ner. Sa sen att han skulle gå och be de andra att kolla till mig. Där låg jag under ekträd och koncentrerade mig på att andas. Kände en obeskrivlig lättnad när det gick att andas tillslut. Gick ut till de andra och sa att jag mådde strålande. Det var över. Hade nog bara varit en reaktion på sol, vin och alkohol.
Vi gick och åt lunch på en spansk restaurang i byn. Roade oss med att kasta isbitar på varandra medan vi väntade på maten, B:s grannar - paret D och DR hade anslutit sig. D som hade hört om mitt möte med Schweizaren under våra återkommande bergspromenader tyckte plötsligt "X, tell us all about yesterday?!" Det blev en konstig tystnad. B och M visste ju att jag inte tyckte det var så lyckat. C skulle med högsta säkerhet rapportera rakt tillbaka till schweizaren. Jag försökte va taktisk. Berättade bara om vad vi gjort.
Efter lunchen bjöd J hem oss på bad i hans pool. Vi drog dit fast ingen hade med sig badkläder. M badade spritt naken medan vi andra behöll underkläderna på. Drack gin and tonic och såg ut över afrikanska vidder och bergslanskap omkring oss. Alldeles alldeles ljuvligt. Steg upp och satt på altanen. Åt vattenmelon och pratade politik och självmord. Ännu en av alla dessa gånger som jag ångrar att jag inte haft med mig diktafonen. C berättade om hur hon arbetat med att hjälpa och återanpassa Robben Island fångar under revolutionen. Kvinnan borde skriva en bok.
Kom tillbaka på kvällen efter resan där vi sett zebror, örnar och pelikaner. Efter mera prat med B ute på altanen slocknade jag som en stock.
torsdag 3 december 2009
Dance dance dance
Igår kväll och hip hop evening med AA och S. S hämtar upp mig tillsammans med en vän, ursöt tjej från Sudan som nyligen flyttat hit från Holland där hon vantrivdes. Men CT älskar hon, som oss alla andra.
Vi stannar till på Checkers för att handla mat att ta med. Somliga stirrar. Jag flinar stort tillbaka. Nej, jag är inte kidnappad. Nej, jag går inte runt här under hot. Jävla folk.
Vi åker till Parlament Street och tar hissen upp till sjunde våningen. Kliver in i en våning som får mig att vissla. Vit, stor, fräsch och högt i tak. Minimalistiskt inredd. Panoramautsikt över Table Mountain.
AA, lilla solstrålen kramar mig hårt. Tar mig i handen och visar runt mig bland rummen.
Folk rullar joints på bordet. Bjuder laget runt men jag tackar nej. Tänker på att jag har en stor dag imorgon. Behöver vara samlad. S tackar också nej. S dricker inte ens, är den ansvarsfulla chauffören som jag aldrig tidigare träffat på här i Sydafrika.
Vi äter veg mat. Olika grytor, grillade grönsaker och olika sallader. Ljuvligt.
Vi pratar. En snubbe blir vackert högtidlig. Kommer fram till att det totalt är tio olika nationaliteter samlade här. Folk som har en förälder från ett land och en annan från ett annat. Folk som växt upp i annat land än föräldrarna är ifrån. Och jag känner en gemenskap av den sort jag sällan hamnar i. Snubben påpekar hur lyckligt lottade vi är. Vi som får möta världen så här. Vi som får chanser våra föräldrar aldrig fick. Vi skålar för det.
Men... säger den vältalige. Han är fan orolig för generationen under oss. De har ingen respekt. Hittar sina förebilder i gangsters på gatorna. Han och S som själva växt upp i kåkstäderna uttrycker dåligt samvete för att de inte längre tar sig ut dit. Att de borde visa att det finns andra vägar. Själva är de välutbildade och jobbar med musik. Har sina drömjobb med andra ord. De känner att de vill ge kidsen hopp och statuera exempel.
Allvarliga politiska samtal. Samtal om sex. Första landet jag varit i där folk som oftast pratar om sex i grupper blandade med tjejer och killar. Sudantjejen säger att hon bara ligger med tyska killar. Tyska killar är hennes grej. Med svarta killar finns risken att hon blir involverad. Hon vill inte bli involverad. Säger sorgset att hon fyller 30 år nästa år. Men fram tills dess ska hon bara va 20 nånting och dum.
Underbara samtal. Alltid sånna samtal här kring mig. Det har väl varit dags för det länge nu. Jag har fått lyssna och involvera mig i alltför många skitsamtal om saker som b-kändisar, melodifestivaler och fjollerier. Jag behöver faktiskt inte ta del i det mer nu. Det finns bevisligen folk där ute som tänker som jag.
Vi går till The Waiting Room på Long Street. Mina vägar har ofta lett hit. Senast i förra veckan stod jag där på balkongen och hade samtal med två killar som bott i Stockholm och jobbat med Jonas Åkerlund. Tillsammans skrattade vi åt tunnelbanestationen Aspudden som de hade tagit för "Ass Pudding". Skrattade tills P kom och praktiskt taget drog mig därifrån. Jävla sätt...
Nu var det hip hop klubb och annan publik. Men gänget kände så gott som alla på stället. Presenterade mig för glada ansikten hit och dit.
Jag gick på toa. Kom ut och tittade på stora bistra vakten. "Why so serious?" undrade jag och började fuldansa framför honom. Han tittade på med förvånad min men började snart gapskratta. Vi gjorde handhälsning och jag gick sen tillbaka till de andra.
Det blev mycket dans. Mycket dans och mycket vin. AA placerade mig sen strategiskt framför en stor fläkt i rummet. Och det är skrattretande vad lite vind i håret kan göra. Svart man efter svart man blev plötsligt väldigt angelägna om att prata med mig. Jag pratade och var trevlig. Trevlig men generellt sett ointresserad. En av snubbarna gav sig inte. Kom tillbaka en andra mot slutet. Sa "Sometimes you meet somebody and you feel like you want to meet that person again. Has that ever happened to you?" Tjat, tjat. Jag stod på mig om att inte ge ut telefonnummer men han fick min mail.
Klockan var tre och stället stängde. Tjejerna ville vidare till Zula bar. Jag och S ville hem. Eftersom AA bor precis intill fick de ta vara på sig själva. Jag och S promenerade till hans bil. Pratade om politik och livet i allmänhet här. Han är den första svarta jag pratat med som inte stödjer ANC. Mandelas ANC var skapat av legender med vision men hur fin den visionen än var har makten nu länge korrumperat. Jag sa att det är meningen att jag ska resa tillbaka inom tre veckor. Han tyckte: Fuck that! Stick around.
S, vilken kille. Behaglig, intelligent och otroligt schyst. Körde mig hela vägen fram till dörren och vi bestämde att hitta på nåt nån dag.
För några veckor sedan sände jag ut en önskan om att få stanna. En möjlighet till uppfyllning har öppnats. Det är bara att hoppas på att det håller hela vägen.
Vaknade i morse och tänkte på hur det skulle kännas att ha Schweizarens kropp intill min. Då plingade det till i mobilen. Han önskade mig lycka till med idag.
Det kommer bli en fantastisk dag idag. Och jag, jag kommer äga den.
Vi stannar till på Checkers för att handla mat att ta med. Somliga stirrar. Jag flinar stort tillbaka. Nej, jag är inte kidnappad. Nej, jag går inte runt här under hot. Jävla folk.
Vi åker till Parlament Street och tar hissen upp till sjunde våningen. Kliver in i en våning som får mig att vissla. Vit, stor, fräsch och högt i tak. Minimalistiskt inredd. Panoramautsikt över Table Mountain.
AA, lilla solstrålen kramar mig hårt. Tar mig i handen och visar runt mig bland rummen.
Folk rullar joints på bordet. Bjuder laget runt men jag tackar nej. Tänker på att jag har en stor dag imorgon. Behöver vara samlad. S tackar också nej. S dricker inte ens, är den ansvarsfulla chauffören som jag aldrig tidigare träffat på här i Sydafrika.
Vi äter veg mat. Olika grytor, grillade grönsaker och olika sallader. Ljuvligt.
Vi pratar. En snubbe blir vackert högtidlig. Kommer fram till att det totalt är tio olika nationaliteter samlade här. Folk som har en förälder från ett land och en annan från ett annat. Folk som växt upp i annat land än föräldrarna är ifrån. Och jag känner en gemenskap av den sort jag sällan hamnar i. Snubben påpekar hur lyckligt lottade vi är. Vi som får möta världen så här. Vi som får chanser våra föräldrar aldrig fick. Vi skålar för det.
Men... säger den vältalige. Han är fan orolig för generationen under oss. De har ingen respekt. Hittar sina förebilder i gangsters på gatorna. Han och S som själva växt upp i kåkstäderna uttrycker dåligt samvete för att de inte längre tar sig ut dit. Att de borde visa att det finns andra vägar. Själva är de välutbildade och jobbar med musik. Har sina drömjobb med andra ord. De känner att de vill ge kidsen hopp och statuera exempel.
Allvarliga politiska samtal. Samtal om sex. Första landet jag varit i där folk som oftast pratar om sex i grupper blandade med tjejer och killar. Sudantjejen säger att hon bara ligger med tyska killar. Tyska killar är hennes grej. Med svarta killar finns risken att hon blir involverad. Hon vill inte bli involverad. Säger sorgset att hon fyller 30 år nästa år. Men fram tills dess ska hon bara va 20 nånting och dum.
Underbara samtal. Alltid sånna samtal här kring mig. Det har väl varit dags för det länge nu. Jag har fått lyssna och involvera mig i alltför många skitsamtal om saker som b-kändisar, melodifestivaler och fjollerier. Jag behöver faktiskt inte ta del i det mer nu. Det finns bevisligen folk där ute som tänker som jag.
Vi går till The Waiting Room på Long Street. Mina vägar har ofta lett hit. Senast i förra veckan stod jag där på balkongen och hade samtal med två killar som bott i Stockholm och jobbat med Jonas Åkerlund. Tillsammans skrattade vi åt tunnelbanestationen Aspudden som de hade tagit för "Ass Pudding". Skrattade tills P kom och praktiskt taget drog mig därifrån. Jävla sätt...
Nu var det hip hop klubb och annan publik. Men gänget kände så gott som alla på stället. Presenterade mig för glada ansikten hit och dit.
Jag gick på toa. Kom ut och tittade på stora bistra vakten. "Why so serious?" undrade jag och började fuldansa framför honom. Han tittade på med förvånad min men började snart gapskratta. Vi gjorde handhälsning och jag gick sen tillbaka till de andra.
Det blev mycket dans. Mycket dans och mycket vin. AA placerade mig sen strategiskt framför en stor fläkt i rummet. Och det är skrattretande vad lite vind i håret kan göra. Svart man efter svart man blev plötsligt väldigt angelägna om att prata med mig. Jag pratade och var trevlig. Trevlig men generellt sett ointresserad. En av snubbarna gav sig inte. Kom tillbaka en andra mot slutet. Sa "Sometimes you meet somebody and you feel like you want to meet that person again. Has that ever happened to you?" Tjat, tjat. Jag stod på mig om att inte ge ut telefonnummer men han fick min mail.
Klockan var tre och stället stängde. Tjejerna ville vidare till Zula bar. Jag och S ville hem. Eftersom AA bor precis intill fick de ta vara på sig själva. Jag och S promenerade till hans bil. Pratade om politik och livet i allmänhet här. Han är den första svarta jag pratat med som inte stödjer ANC. Mandelas ANC var skapat av legender med vision men hur fin den visionen än var har makten nu länge korrumperat. Jag sa att det är meningen att jag ska resa tillbaka inom tre veckor. Han tyckte: Fuck that! Stick around.
S, vilken kille. Behaglig, intelligent och otroligt schyst. Körde mig hela vägen fram till dörren och vi bestämde att hitta på nåt nån dag.
För några veckor sedan sände jag ut en önskan om att få stanna. En möjlighet till uppfyllning har öppnats. Det är bara att hoppas på att det håller hela vägen.
Vaknade i morse och tänkte på hur det skulle kännas att ha Schweizarens kropp intill min. Då plingade det till i mobilen. Han önskade mig lycka till med idag.
Det kommer bli en fantastisk dag idag. Och jag, jag kommer äga den.
tisdag 1 december 2009
Bagage
Bagage som vi alla släpar med oss. Ibland vill man bara inte veta. Ibland vill man bara drömma sig tillbaka till oskuldens tid och låtsas att det går att börja om med ett blankt blad.
P hade hejdåparty igår. Imorgon drar han tre månader till Brasilien. Kanske han hittar sin framtida kvinna där. Den som kan gå i släkthistorians linje... Jag var där och bidrog till något märklig stämning. Förutom hans kompisar och våra gemensamma kompisar var också hans bror och unga flickkusin där. Studerade mig med skeptiska blickar. Hade säkert hört historien.
Hans flatmate A var också där. Frågade mig mitt under kvällen om jag kommer sakna P. Jag: Well, you know... I haven't known him for very long. Han tittade på mig som någon som väntar på en fortsättning så jag: But he is a great guy! Nu tittade han som om han inte visste om han skulle skratta eller gråta. Efter sekunder av tystnad kom ett bullrande skratt. Okay, snyggt där Frou-Frou. Kände hur jag came across as the most cold hearted bitch. Jag: I'm sorry. What answer did you expect? Han: Don't appologize. That was the right answer. Right answer!
Men fan... Sen i mörkret på parkeringen utanför då alla andra gått åt sina håll höll jag och P om varandra. Han försökte kyssa mig och jag vände bort ansiktet. Han: Come on... Please. Just one. Så jag pussade honom rakt på munnen. Bara en. Han klev iväg direkt åt sitt håll efteråt.
Idag medan jag stod och hängde upp min tvätt ute sa jag till B att det var bra att P åkte. För om han stannat hade jag faktiskt kunnat falla för honom efter en tid. Ibland händer sånt - people grow on you and all of a sudden there's love. Men det är inte vad jag vill ha. Jag vill inte hålla på och känna efter i veckor och kanske månader. Jag vill veta direkt om jag är attraherad av någon.
Som med heta schweizaren. Igår chattade vi på skype under morgonen. Idag på kvällen nu när han är på hotell. Så mycket vi vill veta om varandra. Och ryktet nådde mig idag - att han skulle vara "totally in to me". B hade haft affärsmöte med en av hans kompisar.
Nu när vi pratade kom vi in på bränder. Bränder då jag sa att det nyss varit en ganska stor på fältet som ligger 50 meter från mitt hus. Tydligen inget ovanligt för årstiden. Han hade bilder han ville visa på bränder - på facebook. Så vi addade varandra och jag ser bild efter bild på honom och en rödhårig tjej.
Varit tillsammans i fyra år. Gjort slut alldeles nyss.
Bloody hell. Vill jag involvera mig i detta?
P hade hejdåparty igår. Imorgon drar han tre månader till Brasilien. Kanske han hittar sin framtida kvinna där. Den som kan gå i släkthistorians linje... Jag var där och bidrog till något märklig stämning. Förutom hans kompisar och våra gemensamma kompisar var också hans bror och unga flickkusin där. Studerade mig med skeptiska blickar. Hade säkert hört historien.
Hans flatmate A var också där. Frågade mig mitt under kvällen om jag kommer sakna P. Jag: Well, you know... I haven't known him for very long. Han tittade på mig som någon som väntar på en fortsättning så jag: But he is a great guy! Nu tittade han som om han inte visste om han skulle skratta eller gråta. Efter sekunder av tystnad kom ett bullrande skratt. Okay, snyggt där Frou-Frou. Kände hur jag came across as the most cold hearted bitch. Jag: I'm sorry. What answer did you expect? Han: Don't appologize. That was the right answer. Right answer!
Men fan... Sen i mörkret på parkeringen utanför då alla andra gått åt sina håll höll jag och P om varandra. Han försökte kyssa mig och jag vände bort ansiktet. Han: Come on... Please. Just one. Så jag pussade honom rakt på munnen. Bara en. Han klev iväg direkt åt sitt håll efteråt.
Idag medan jag stod och hängde upp min tvätt ute sa jag till B att det var bra att P åkte. För om han stannat hade jag faktiskt kunnat falla för honom efter en tid. Ibland händer sånt - people grow on you and all of a sudden there's love. Men det är inte vad jag vill ha. Jag vill inte hålla på och känna efter i veckor och kanske månader. Jag vill veta direkt om jag är attraherad av någon.
Som med heta schweizaren. Igår chattade vi på skype under morgonen. Idag på kvällen nu när han är på hotell. Så mycket vi vill veta om varandra. Och ryktet nådde mig idag - att han skulle vara "totally in to me". B hade haft affärsmöte med en av hans kompisar.
Nu när vi pratade kom vi in på bränder. Bränder då jag sa att det nyss varit en ganska stor på fältet som ligger 50 meter från mitt hus. Tydligen inget ovanligt för årstiden. Han hade bilder han ville visa på bränder - på facebook. Så vi addade varandra och jag ser bild efter bild på honom och en rödhårig tjej.
Varit tillsammans i fyra år. Gjort slut alldeles nyss.
Bloody hell. Vill jag involvera mig i detta?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)