Det går framåt

Åh, vad jag är glad att jag drog från sugiga metrobloggen. Ser ut att ha varit problem där större delen av dan. Har ju vissa bloggar jag följer där men det kunde jag bara glömma idag. Sajten jobbar med en hastighet som motsvarar uppringt internet. Vem orkar?

Dagen har varit lugn. Jag har envist tragglat mig igenom övningar för webbpubliceringen. Skrivit frågor på forumet när saker skitit sig och fått snabba svar från snälla kursare.

Har tänkt på att ringa min vän S men hon förekom mig. Jag hade sagt att jag skulle höra av mig snart så vi kan ses i Stockholm men det har bara inte blivit av. Skönt att S inte är den som sitter och väntar utan ringer upp igen för att fråga vad som händer. Hon lät riktigt pepp. Sa att hon hade laddat upp nytt material på sin myspace och att det var en särskild låt hon verkligen trodde på. Jag berättade om webbpubskursen och det tyckte hon lät väldigt intressant. Frågade om jag ville göra en hemsida åt henne där hon kan marknadsföra sig och det ville jag gärna. Det kan bli riktigt bra som projekt i slutet av kursen.

Var senare iväg till gymmet en sväng där jag fick förbanna mitt val av timing. Samtliga medlemmar var där kändes det som. Det ger mig panik att tränga mig fram bland massa belgian blues. Det är med risk för att kvävas av den höga halten av testosteron. Men ni förstår att jag överlevde trots allt.

På bussen hem hade jag Ipoden på shuffle och lilla saken slumpade fram en av de mäktigaste låtarna. Jag hade nästan glömt hur grym den är. Så mycket nyanser och sen de sista sekunderna... Högtidligt som en domedag.