Kontraster

Jag kämpar med studien. Faller ihop och börjar om. Faller ihop och börjar om. Det är kris på hög nivå. Teorikris och jag ligger efter i planen. Skrämmande mycket efter. Alla andra som försökt sig på samma sak som jag måste ta hänsyn till, använda mig av och kombinera med mitt eget stoff. Försöker peppa mig själv - jag kan, jag vill, jag ska göra detta till en kick ass studie.

Men jag behövde en break i torsdags. Var meningen att jag skulle ha den med N men han svek som väntat. Fuck that. Fuck him. Så jag stod i valet och kvalet. Ensam hemma och jag tog ett långt hett bad. Njöt av Haruki Murakamis ord i Norwegian Wood (tack Kid för författartipset).

När jag väl klivit upp pockade D för andra gången under dagen efter uppmärksamhet. Försökte muntra upp mig och föreslå en teori och metod som jag kunde använda mig av i studien. På skämt alltså. Det han hittat var fan otroligt. Det finns dåliga uppsatser och sen finns det uppsatser vars nivå är bortom pinsam.

Jag ringde JJ och han hade folk över hos sig och de skulle vidare till klubben Jade. Jag kollade upp den på nätet och det såg jävligt bra ut. Visade D och han blev helt till sig. Beslutade mig snabbt för att dra dit. D blev orolig. Ville veta hur jag skulle ta mig dit och vilka jag skulle va med. När jag sagt att det var lugnt ursäktade han sig med att han var tvungen att packa. Jag frågade inte varför, som han fiskade efter. Avslutade samtalet där och målade på ansiktet, bytte kläder, ringde taxi.

C... Min egen taxichaufför. Stackars vän. Han berättade att han jobbat tre dagar i sträck utan rast. Det är så det ser ut. Ibland kan de jobba en hel vecka i sträck. Äter i bilen, sover nån timme i bilen. Jag kände stanken av pressad och utarbetad människa så fort jag klev in i denna gång. Inte undra på med tanke på hans arbetsförhållanden... Ändå klagar han inte. Menar på att han i alla fall har ett jobb.

Så kom vi fram och JJ stod utanför. Jag betalade C och hoppade ut. Log på utsidan men sörjde på insidan. Denna jävliga värld... Vidare körde han runt i och utanför stan i timmar och dagar medan jag var på denna klubb, packad med festglada människor och roade mig. Jag önskade jag kunde ta med honom in. Säga upp honom och styra in honom mot ett bättre liv. Ett bättre liv som är möjligt för somliga men inte individer som han.

Inne på klubben och en omställning krävdes. Jag hälsade på JJ:s vänner - samtliga couchsurfare: A, hans så kallade flatmate. Störande holländsk brud, helt jävla självabsorberad. Har utnyttjat honom när det kommer till boende i en hel månad nu. Lär göra det i en hel månad till. Men, han får skylla sig själv. Dum som han är som låter sig utnyttjas. L, kroatisk tjej som växt upp i Kanada. Lesbisk, medveten och engagerad. NA, hälften italienare, hälften indier. Ignorerade mig mer eller mindre hela kvällen men blev plötsligt helt desperat efter mitt telefonnummer när det blev dags att dra.

Fredag förmiddag. Jag vaknar och B föreslår en tur till Sea Point för simm i utomhusbassäng. Jag är på. Vi har en bra stund. Solar. Pratar om hur vi va som barn. Hon berättade att hennes pappas regelbundet brukade ta henne till det här stället. Det hade funnits där sedan tjugotalet. Jag tänkte på hur människorna där då måste sett ut i komiska baddräkter En annan aspekt var att alla besökare var uteslutande vita. Så också för bara femton år sedan.

Vattnet som tagits direkt från stranden intill var iskallt - Atlantvatten. Jag tog mig i tillslut och simmade sköna 16 längder. Fick för mig att musklernas arbete kändes mer i så kallt vatten.

Hemma igen och jag pluggade på. På kvällen kom JJ förbi. Vi skulle på en middag med whiskeyprovning. Ett sällskap av whieskeynördar med en genomsnittlig ålder av kanske 35. Riktiga original i den skaran. Jag pratade med en kvinna som verkade helt okay i början men snart kom hennes kristet religiösa övertygelser fram. Sånt folk skrämmer mig.

Vi ett tillfälle råkade B och hennes vän L lustigt nog råka passera förbi. Jag hade inte berättat var jag var och vad var oddsen liksom i en världssmetropol som CT? Visade sig att B var bekant med mannen som arrangerat tillställningen. Också det helt galet. Vi pratade och jag presenterade kristna bruden. B, osmidig som vanligt säger - "Kommer du ihåg vårt samtal idag om afrikaan folk och kristendom? Här har du ett levande exempel." Kristna bruden blev så klart indignerad. Sa att hon minsann rest utanför Afrika och inte var som stereotypen.

När det hela kom igång njöt jag mer av den utsökta maten än själva whiskeyn. Den sippade jag blygsamt på. Jag och whiskey... Dricker jag mig full på det så sker katastrofer - minnesluckor och handlingar som jag dagen därpå inte kan förklara. Jag ville inte ha det nu. Och framförallt inte med okänt sällskap i Cape Town. JJ å andra sidan blev duktigt full. Vinglade runt och svammlade. Tyckte vi snart skulle hoppa in i bilen och röra på oss. Under inga omständigheter, tyckte jag. Gjorde klart för honom att han fick lämna kvar bilen och beställa taxi.

Sällskapet rörde sig till en posh klubb i området. Etagevåningar, vackra stora lampor av alla djur i big five och två musiker som spelade bongotrummor till housemusik. Vi dansade några låtar. Tackade för oss och hoppade in i en taxi till Camps Bay. Kom till klubben där vi skulle möta upp med de andra och insåg att det var som ett jäkla high school party. Taxi tillbaka igen, nu till JJ:s lägenhet. Han gick och la sig direkt. Bara fem minuter menade han men han somnade som ett riktigt fyllo. Jag satt uppe och pratade med L och holländska människor. Fick sen skjuts med holländarna hem.

Vaknade upp i morse och blev chockad av hur mycket klockan var. Har känt mig lite uppgiven och nedstämd idag. Inget i min tillvaro här är stabilt. Men samtidigt - det kanske inte behöver vara det. Kanske det bästa är att för några dagar framöver bara stänga ute allt och fokusera på det jag kommit hit för.

The story of my life

Jag faller uteslutande för mind fuckers. Det var länge sen jag kom till den smärtsamma insikten om att det är så. Och fortfarande, fortfarande uppvisar jag samma mönster.

Det börjar med att vi klickar. Intellektuellt sett samtidigt som jag känner omedelbar attraktion. Vi har finfina stunder ihop men, men så fort jag ger en minsta antydan till vad jag känner blir de omvandlade till psykopater.

D, är bara en av dem. Han vet hur man fångar mitt intresse med kryptiska meddelanden och oväntad och plötslig sharing. Som idag, det första han slänger ur sig är en fras från en sångtext som sammanfattar hans tidiga tonårsliv. Tonårslivet där han upprepade gånger blev misshandlad för att han valde att sticka ut på sin överklass-skola. Hur han än idag känner sig annorlunda. Hur han nu ser det som nånting bra. Hur han tycker att jag är likadan fast på mitt eget sätt. Mind fucking... Jag hittar inget bättre ord för det.

N... Eftersom min tid här är begränsad och jag inte har någonting att förlora så är jag rak. Entusiastisk och liksom gör klart att jag tycker han är en fantastisk person. Fel, fel, fel. Han, jag kommer bo närmare dig nu. Vi måste träffas oftare. Vi måste hitta på nåt kul snart. Men när jag föreslår vad och när blir han plötsligt dryg. Ändrar tid fram och tillbaka. Säger fan underfundiga patronizing jävla saker om mig. Mind fucking på högsta nivå.

Vad handlar det här om? Gillar jag undermedvetet att bli behandlad som skit? Att bli sviken och lekt med?

Nej, så jag cuttar dem off. Bara så där. Sen får jag höra att jag handlat förhastat. Att jag missförstått. Jag blir förvirrad så till den grad så jag ifrågasätter mitt eget sinnestillstånd.

Fan... Varför kan jag inte falla för enkla killar. Killar av den typen som har "I love beer and chicks" på tröjan? Sånna som säger exakt det de menar och inte är kapabla till att manipulerar med ord. För om jag gillat sånna killar - jävlar vad jag hade fått ligga.

Eller, en ännu bättre fråga - Varför faller jag inte för dem som bryr sig om mig? De som visar det i handling istället för ord. Det känns ju bra att ta emot omtanke emellanåt. Men jag känner ju inget passionerat för dem... Det blir svårt då.

Nej, jag fattar som vanligt ingenting.

Svin

Läste denna artikel i morse och blev så upprörd så jag började gråta.

Svarta arbetare som sliter på skolor, andra institutioner och i vita människors hem... Förnedras å det vidrigaste utan att få ens så mycket som en antydan till upprättelse.

Varför har jag inte hört nåt om debatten här?

Ingen har sagt ett ord om det till mig här i Kapstaden.

Samtidigt har jag isolerat mig i min egen värld denna vecka med studien. Lyssnar knappt på radio. Har ingen TV.

Men fy fan... Jag är av övertygelsen att förövare i detta land måste straffas och inte hela tiden förlåtas. Annars kommer det aldrig att bli någon riktig förändring.

Apocalypse Now

Ibland kan sinnet utsättas för så många intryck så det nästan kan sprängas. De senaste dagarna kunde lätt gjort det mot mig om jag inte stundvis klivit lite utanför mig själv. Betraktat mig själv som man betraktar en karaktär i en film.

Jag hade inte varit ensam om att känna som jag kände med de svenska tjejerna från lördag kväll. Dagen efter ringde JI.
Han: X, de där svenska tjejerna... Var inte de lite konstiga? Kalla liksom?
Jag: Ja! Jag tänkte på det jag också.
Han: Jag gillade inte dem. Helt humorlösa och tråkiga. Jag vet att du är från Sverige men du är inte som dem. Du är en rolig svenska. Jag gillar dig.
Fan vad glad jag blev av att höra det.

Jag åkte med JI ut till Guguleto, en av Cape Towns största kåkstäder för så kallad Mzoli-fest. Vi skulle möta upp med vår svarte vän A. A, som är mannen hela dagen och dessutom ursprungligen därifrån. A som man tryggt kan luta sig mot. Men var A på plats när vi kom dit? Icke! JI var helt obrydd över faktumet men jag kände mig inte helt bekväm med att vara en av två vita bland hundratals svarta. Ringde A och fick bekräftat att han i alla fall var på väg. Under tiden hade JI fått en snubbe som kallade sig "an artist" right up in his face. Bokstavligen talat alltså. Killen hade fejjan en centimeter ifrån ansiktet på JI medan han försökte sälja in sin så kallade konst som bestod av lite sand och lite metall på en bit trä. JI försökte vända sin uppmärksamhet mot mig men då hoppade killen på mig istället. Undrade var jag var ifrån. Sverige? Jaha. "You don't look like you're from Sweden... But you do look like the most beautiful woman I've seen of this side of the equator." Haha! Ostigt så det dröp. Vi lyckades tillslut snirkla oss ur killens grepp med en överenskommelse om att han fick leta upp oss efter att vi ätit vår mat och hängt med våra vänner.

Mzoli... Konceptet är enkelt. Smäll upp ett jättetält intill en bar och en chark. Placera ett kök med enorm grill intill. Fixa en DJ på scen. Låt folk gå och välja ut sina köttbitar som sedan marineras och grillas.

Vi började med en varsin öl i väntan på A. Blev snart inbjudna till att ta plats vid ett bord med ett sällskap. JI rastlös som vanligt ursäktade sig och lämnade mig då och då. Jag tittade på människor. Det var lite som att hamna i nån film från sextiotalet. Alla hade så färglada pastelltröjor. Till det ljusa och ofta till och med vita jeans. Charmiga hattar och kostymer såg man också. Svarta män kom fram i all vänlighet och undrade om jag mådde bra. Tyckte jag var en besynnerlig syn i folkmassan. Ensam vit tjej... Ja! Men jag började slappna av. Folk var glada och vänliga. Stirrade en del visserligen men mest bara på ett nyfiket sätt.

Så kom äntligen A. Vi kramades och i folkmassan såg jag hur någon fångade vår omfamning med profskamera. Hann inte prata med fotografen innan han var försvunnen. Utbytte några ord med A innan han hälsade på övriga bekanta (han kände många på stället). Under tiden hade konstsnubben hittat mig. Hade hans fejja i ansiktet då han tyckte "Ah, so you got a boyfriend!" Jag: He's not my boyfriend. Just a friend. Han tittade på mig med en blick som sa - jag vet att du ljuger. Jag ignorerade honom tills han stack.

Så kom vår mat. Lammstek och kyckling i en stor stor skål. En tallrik med pap på sidan av och så var det bara att äta med händerna. Jag var glad över att inte dela med fler än JI med tanke på bakterierisken... Så plötsligt hängde en kvinna över oss. Stirrade på mig och pekade på maten. Jag sa till JI att jag trodde att den här kvinnan ville ha mat. Okay, tyckte han. Frågade henne vad hon ville ha och tog fram en stek som hon pekade på och gav den till henne. Hon stod kvar på fläcken. Fortfarande lutad över oss men nu med steken hängandes i handen. What the fuck? Några män kom och sa till henne att lämna oss ifred.

Efter maten följde vi med A runt på området. Vid ett ställe sålde de T-shirts med texter på xosa. Jag och JI köpte en varsin.

Under hela tiden flödade alkoholen. Folk satt med helrör med whiskey. Sånt ser man inte ofta. En man bjöd mig på en shot direkt från korken och alla runtomkring höll andan. Nyfikna över om jag skulle ta emot eller avböja. Eftersom jag inte är den som är den så svepte jag det. Folk jublade och applåderade.

JI drack som tur var nästintill ingenting. Vi anlände i god tid och vi drog i god tid också. Jag hade redan sagt till honom att jag inte ville va kvar när människorna blivit stupfulla.

Under bilfärden var JI i färd med att boka hotell. Han hade bott hos en vän under ett antal dagar men nu gick inte det längre. Eftersom han skulle åka tillbaka till tyskland redan på tisdag tyckte jag han skulle bo hos mig. Jag checkade läget med B och det var lugnt.

Vi åkte till mig. Lämnade hans grejer och tog en kaffe. Pratade med B som stod och diskade i köket. Stod med tuttarna hängandes utanför bh:n och linnet. Man kunde se bröstvårtorna. Hon, helt obrydd. Underliga människa... Ärligt talat har hon gått mig en del på nerverna nu när jag lärt känna henne men det är en annan historia... Jag och JI drog som sagt ut igen snart.

Ut på stan och jag hade tagit på mig nya tröjan. Helt oberedd på reaktionerna den skulle väcka. Svarta människor blev glada. Frågade var jag hade köpt den och om jag förstod vad det stod. "Come with your friends." "At least that's what I've been told". Det stämde tyckte de.

Jag tog JI till cafét Giovanni's. Stället där DA bjudit mig på kaffe för flera veckor sen. Jag har inte sett honom sen dess. Känns inte som om jag inom den närmaste tiden kommer att göra det heller. Fast jag så innerligt vill bjuda tillbaka. Blir nog bara att glömma det.

JI tog mig på härlig biltur ut till Kirstenbosch. Kändes som om vi åkte igenom en tavla. Bergen, träden, fåglarna, lyxvillorna... Jag berättade för honom att Table Mountain är ett av jordens äldsta. Miljoner år... Alperna och bergen i Himalaya är bebisar i jämförelse. Han fick något hänfört i blicken. Sa att han inte haft en aning.

När vi kom hem var vi båda trötta. Jag hade först sagt att han fick sova i mitt rum eftersom jag har två sängar. Sen tänkte jag att han kanske snarkar och jag vill inte ta den risken. Jag blir galen när folk snarkar så han fick ta vardagsrummet.

Men jag kunde ändå inte somna. Sommarviden... Den låter som om fönstrena ska sprängas. Sen kom regnet. Först lite prövande men det växte sig strax aggressivt. Sen kom dån och ljud som fick mig att be för livet. Åskan dundrade. Och det var som om det föll en dusch av stenar mot plåttaket. En ljudbild som nästan fick öronen att sprängas. Hade jag skrikit så hade ingen hört mig.

Jag tänkte intensivt på min mor som gett mig livet.

Tänkte på att jag älskar det här livet trots allt.

Tänkte på att jag vill älska och älskas.

Om så bara tillfälligt.

Om så bara under en tillfällig period.

Tänkte på N och blev förvånad.

Lovade mig själv att om jag överlever så ska jag leva varje dag som om den är min sista.

Inte hålla tillbaka.

Inte vänta på "sen".

Komma ihåg att The time is always now.

Det tog tid men ljudet dog ut tillslut.

Hagel i södra Afrika? Who would have thought?

These Times

Senaste dagarna...

Fredag: Roadtrip ut till Afrikas sydligaste spets och tillbaka. Punkten där de två haven möts. Atlanten och Indiska Oceanen precis intill varandra.

JI, godheten själv vill plocka upp liftare från vägen. Jag ber honom om att inte ta killen han siktat in sig på. Han lyssnar på mig och vi plockar upp en medelålders kvinna istället.

Stannar för lunch på rustik restaurang mitt ute i landsbyggden. Höns som strosar omkring runt fötterna. Äter bobuti och avslutar med kaffe.

Klättrar upp i Sydafrikas äldsta fyr.

Tar en äventyrlig väg tillbaka och jag blir lite neurotisk. Total ödemark. Inga andra bilar och sand som yr. JI som bara skrattar åt mina skräckfilmsreferenser.

Vi tar oss trots allt välbehållna tillbaka över bergen.

Jag byter om snabbt och beställer taxi ner till JJ:s filmstudio.

Jag är sen till braiien men de har sparat utsökt fisk åt mig. Han och hans arbetskamrater och vid det laget är bara partyfolket kvar. Jag blir mäktigt imponerad av arbetsplatsen. High tech deluxe.

Så det är jag, nio killar och S, JJ:s lesbiska vän. Stämningen är som man kan vänta sig - grabbig. Vi röker Cuban Cigarrs men det tar inte lång tid innan haschpipan kommer fram. Den skickas vidare vid det runda bordet vi sitter vid. De tre första innan mig håller på att hosta ihjäl sig efter inandningen. Den räcks mot mig med frågan om jag vill ha. Jag tittar menande på de hostande intill och säger "Well, if that's the reaction... Rycker på axlarna och menar: I'm not sure..." Alla skrattar. Men jag tar emot den. Drar mina bloss utan nån omedelbar reaktion lyckligt nog.

Timmarna efteråt bjuder oväntat nog på exklusiva samtal. Jag känner mig inte märkbart påverkad men rökat har definitivt fått gruppen att öppna upp. Jag ångrar starkt att jag inte tagit min diktafon med mig. Det pratat apartheidstid och post apartheid. Fantastiska, fantastiska människor. Vad de har genomlevt, min generation och deras föräldrar. Som S, som för bara fem år sen aldrig hade trott att hon skulle befinna sig i en sån här grupp, blandad med svarta och vita. Hon jobbar med sitt drömjobb men samtidigt bor hon i ett township. Reser en och en halv timmes enkel väg till jobbet varje dag. Vill självklart flytta in till stan men har inte råd, speciellt inte nu med fotbolls VM som fått bostadspriserna att skjuta i höjden. Berättar om tiden då svarta behövde ha visum bara för att ta sig från ett område till ett annat. Berättar om hennes mamma som än idag aldrig går till stranden för att det sitter så djupt i ryggmärgen - känslan av att inte vara välkommen.

Men tiderna ändras. Folk tillåts nu att vara nyfikna på varandra. De fnissar och säger att vita snubbar vill ha svarta tjejer med stora rumpor. Svarta killar vill se "what white girls are all about".

På natten när jag är tillbaka i mitt rum tänker jag på alla dessa människor. Jag vill berätta deras historia. Vill påminna folk i Sverige och världen om hur det sydafrikanska samhället har varit och jag vill att de ska veta hur det nu ser ut.

Lördag: Börjar dagen med lite plugg och praktikplastletande. Ringer JJ och kollar what's up. Han är snart klar för en liten tur ut till Stellenbosch för vin- och chokladprovning. Jag vill självklart med så han plockar upp mig.

När vi anländer är det egentligen stängdags men vi lyckas smita in och få vår provning ändå i en av de makalöst lyxiga herrgårdarna. Vi servas av en ursnygg vinexpertmed posh accent. Jag köper lyx-vin och choklad till päronen. Kommer ut med en fint paket för typ 300 kronor, ett som skulle kostat över tusenlappen hemma.

På vägen tillbaka stannar vi till för ett besök på reservat med leopardungar. För en överkomlig peng får vi till och med kela med de små liven. De spinner och rullar över på rygg. Ett minne för livet.

När vi sen tar en pick nick i parken intill ringer N och mitt hjärta slår ett extra slag. Han vill bjuda hem mig på middag hos honom i Muzenburg. Sa jag skulle ta med JJ och försöka få tag på JI om det gick.

Tillbaka en kort sväng i CT måste JJ hitta en låssmed då han lyckats låsa in sina nycklar. Mannen som han tillslut får tag på är ett riktigt original, lite som Craimer i Seinfeld. Inte glad över att se att där är en gallergrind att få upp också. Efter mycket meck lyckas han med båda dörrarna tillslut.

Och vi åker ut ur staden igen. Från förfrågan från N plockar vi upp en av hans vänner i staden. En härlig holländsk tjej som aldrig träffat N personligen. Bara blivit hänvisad till honom av en gemensam vän som tyckte han är en kille man måste träffa.

Stället vi ska till känns lite som att åka in i Jurassic Parc. Enorm gallergrind och vakt som släpper in oss efter mycket säkerhetsbyråkrati. Inne på området är det tyst och mörkt. Vi hittar dock snart N:s hus.

N kommer ut. Åh, killens underbart varma utstrålning. Vi kramas som gamla vänner. Inne finns JI som hittat dit flera timmar innan. Där finns också två svenska tjejer. Jag börjar prata med dem och första intrycket är att de känns så oerhört kalla. Inget personligt. Bara det svenska sättet som jag avklimatiserat mig från. Det framgår snart att de är fina personer bara jag pratat lite mer med dem. Men sättet - så uttryckslöst och tillbakahållet. Det känns skönt faktiskt att umgås med andra nationaliteter. Hur illa det än låter...

Vi har en fantastisk kväll. Lagar mat tillsammans. Grillar maten. Pratar och skrattar. Äter maten först tolv på natten och då fattar jag inte att klockan är så mycket. Känner starkt att jag redan har goda vänner i landet. De berättar för varandra vad "de och X (jag) gjort de senaste dagarna". Jag har blivit lite som länken emellan dem lustigt nog.

Jag känner mig lycklig och tillfreds. Idag väntar nya äventyr med besök i Cape Towns största town ship. Ingen jävla arrangerad guidad tur här inte. Nej, jag följer med the locals och upplever det riktiga livet.

I Was Definitely Made for These Times.

En dåres försvarstal och en guidad tur

D som var upphovet till föregående inlägg hörde av sig även idag. Pladdrade på som vanligt. Jag lät honom hållas. Och sen:

Jag: Så jag hörde att herrn haft kul på fest i helgen.

*Tystnad*

En hel avhandling till förklaring levererades efteråt. En klassisk sådan om hur hon slängt sig över honom. Hur han borde avstyrt det hela men hindrades av alkoholintaget - "Ingen ursäkt men en förklaring..." Djupgående analys från hans sida av så väl hans som hennes del i dramat. Undrade hur jag hade tänkt i situationen. Och jag konstaterade att det som skiljde oss åt var bakgrundsfakta. Visst har jag åtskilliga gånger varit del i att orsaka katastrofer men aldrig medvetet. Fakta har levererats till mig i efterhand. Men han, han visste att tjejen i fråga redan var upptagen även fast han försöker framställa den detaljen som oklar.

Whatever. Jag vill inte älta det egentligen. Jag är i Afrika. Någon som jag trodde kunde bli mer än en vän där uppe i Norden har valt att sabba den möjligheten forever. So what? Jag måste leva där jag är.

Så jag ringer en ny vän med en bil. Han tar mig ut till Camps Bay bland de vackra och rika. Vi passerar hus man skaffar sig för tio mille. Stannar till här och där och hjälper minnet med foton.

Vi åker tillbaka och han nämner att han har förberedda matsäckar i baksätet. Delar ut till hemlösa och behövande.

Vi går till Alliance Francaise och möter upp med andra människor. Jag uppslukas av jazzmusiken medan han springer in och ut. Köper vattenflaskor och delar ut till folk på gatan.

När det börjar bli dags att lämna stället har han bekantat sig med alla som finns där även ett par svenskar som han presenterar mig för. Även de Uppsalastudenter. Så vi konverserar med varandra på kvasi stockholmska tills det blir snack om bilkörning i Cape Town och det kommer fram att de är oroliga för att bara köra bil i hemstaden Kristinehamn. Värmlänningar! Vi high fivevar.

Så min nya vän JI med en bil kör mig hem. Vi bestämmer oss för att göra en roadtrip imorgon.

To whom it may concern

Jag undrar om den skakiga internetuppkopplingen hade någonting med saken att göra. Om du tog det som en diss.

Om du därför var tvungen att ställa till en scen samma kväll genom att hångla upp den enda som du absolut inte fick röra.

Bara för att bevisa att du kan.

Jag undrar om det var därför du betedde dig sött som socker när vi pratade två dagar efteråt. Som om informationen inte skulle nå fram till mina öron förr eller senare...

You stupid fuck.

Du är plågsamt pinsam.

Laisse moi tranquille.

Nånting som liknar en vardag

Efter första veckans berg och dalbanor har saker och ting antagit en lugnare form. Jag vaknar upp och vet på ett ungefär vad som väntar under dagen. Vet var jag kommer befinna mig. Vilka jag kommer att träffa och vad vi kommer att göra.

Nedanstående människor har jag träffat här (de jag antagligen kommer att träffa igen) och detta är mina intryck av dem:

A: Tysk cosmopolitan till kille. Charmig på ett brittiskt gentlemannasätt men tenderar också att va en perfektionistisk besserwisser. Som när det kommer till träning och mat - killen tycker (citat) "I'f you eat something fried you might as well go kill yourself by jumping from a bridge or something. That's how bad it is for you."... Han håller även på med att korrigera mitt ordval. "You can't say this, you can't say that". Anar att han inte tycker jag är tillräckligt pk... Give me a break. Samtidigt så ger han mig skjuts till och från universitetet. Han kom även ihåg att ta med Che Guevara filmen han sagt att han ska låna ut till mig (vi pratade om den i samband med Che Guevaras dotters tal igår(som förtjänar ett inlägg för sig).

JJ: Filippinsk americano. Jobbar med film och har långt över 1000 friends på Facebook. Jag tyckte vi skulle gå på bio i söndags och han nappade. Han föreslog fransk film med cheesy titel och allt. Okay med mig men redan där gjorde han mig lite nervös inför hans eventuella intentioner. Väl på plats (i Sydafrikas äldsta biograf, från 40-talet och bevarad som den var) la han handen då och då på mitt knä. Som för att fånga min uppmärksamhet men det kändes fel, så fel. Hans andedräkt stank av alkohol (han hade varit ute på en middag innan) när han vände sitt ansikte mot mitt för kommentarer. Gav honom en snabb kram i bilen när han lämnade av mig. Han försökte med kindpussar. Tror han är mer än vänskapligt intresserad men samtidigt är jag en complete retard när det kommer till sånt. Kan aldrig fastställa hur det är till hundra. Men om han skulle va det så går en kort och knubbig fiippin bort som i fetbort.

N: Sydafrikansk så kallad colored. Mulatt på svenska. Eventuellt gay. Han verkar skrämmande smart och oerhört social och vänlig. Jag hörde av mig till honom igår då jag var på hans universitet för Che Guevara-grejen. Visade sig att han kände min kontaktperson där. Han visade mig runt och presenterade mig för massa vänner, studenter och tillika aktivister. Senare under dagen hade han addat mig på Fejjan och inledde ett samtal på chatten. Tyvärr var jag tvungen att gå väldigt snabbt för bergsvandring med B.

B: Flatmate. Flummig, lättsam och "bubbly" på ytan men kan slå om i attityden på en nanosekund om stämningen skulle bli hotfull. Afrikaankvinna som lärt sig att bli en riktig överlevare i detta kriminella manssamhälle. Jag har respekt för henne även om jag inte alltid tycker som hon. Men hon är hjälpsam, schyst och pratig. Kanske kommer hon påverka min accent i sydafrikansk riktning efter min tid här.

Okay så dessa kan man kalla min sociala kärna här. Andra personer finns också där i utkanten. Somliga av dem vill jag mer än gärna ha in i kärnan som DA.

Annars har D gett upprepade livstecken ifrån sig igen efter en period av tystnad, orsakad av lite nedstämdhet skulle jag tro, efter jobbet som inte blev hans. Han försäkrade mig om att han har en hel trupp av kontakter här nere i Sydafrika. Menade på att jag var välkommen att vända mig till honom när som helst om det skulle behövas för studien eller whatever. Den omtanken värmde.

Fucked Creme

B ropar mitt namn från badrummet - X, you got "fucked creme?" What the fuck! What is this?

Jag: What!? What on earth are you talking about?

Så kommer hon ut och håller upp en av mina tuber. Säger: It says "fucked creme".

Jag: Yeah, you know. Its basically this fucked creme that I use on my face.

B utstöter ett äcklat tjut. Jag gapskrattar.

Fucked creme=Fuktkräm

Weekend

De omtalade sommarvindarna började dra in över Cape Town igår kväll. Jag stod i valet och kvalet - Gå ut eller inte gå ut.

Föregående kväll hade jag varit på sushirestaurangen Wafu vid Moulle Point. Eventet var initierat av en couch surfare. Flatmate B kom med så vi tog hennes bil ner till stranden. Sammanlagt var vi tio personer som tog fördrink till synen av solnedgång över havet. Fem captonianer,en tjeckisk snubbe som annars bor i Tyskland, en filippinsk tjej, en filippinsk kille som flyttat från Californien till Cape Town, en indiska och sen sydafrikanen N som kom på efterkälken. N, som mailat mig på Couch Surfing. Han studerar samma ämne som jag fast på University of Western Cape. Vi hade bestämt att vi ska träffas i nästa vecka men jag hade ingen aning om att han skulle komma denna kväll.

När vi slagit oss ner vid bordet och utsökta sushirätter började rulla in vände sig B lite diskret till mig och sa att "I do believe that love is in the air". Hon nickade mot bortre änden av bordet och tydligt var det i alla fall att N och tysktjeckiska snubben var uppslukade i samtal. Tysktjeckiska snubben som tveklöst var gay. Men att N skulle va det? Jag ville inte tro det. Han som är liksom heterosexuellt snygg.

Filippinske snubben kastade menande blickar mot mig under samtalen kring bordet. Vi hade pratat en del under fördrinken. Han verkade kul och sympatisk. Bra kompismaterial.

B avlägsnade sig tidigt under kvällen efter att ha försäkrat sig om att jag hade skjuts med andra hem. Vi andra fortsatte mot bar Sofia.

Filippinske killen JJ, hade en vän som skulle sjunga där. Tyvärr missade vi precis hennes framträdande. Men vi satt där. Jag drack vitt vin och delade cigarettpaket med JJ. Snackade bland annat med filippinska tjejen som är en sån människa man minns. Medveten, insatt och mer än måttligt smart. Jag tittade då och då på N som såg ut att plötsligt totalignorera tysktjeckiska killen. Jag tyckte nästan lite synd om sitstnämnda. Samtalen blev tyngre och tyngre och involverade snart hela bordet. Trafficking och annat som bara är för sjukt för att man på allvar ska kunna fatta att det förekommer. N blev eld och lågor. Visade sig att han förutom studierna jobbar med utsatta barn.

Det blev riktigt sent och dags att röra sig hemåt. JJ hade lovat att köra mig hem men samtidigt hade jag pratat med N. Valde att åka med N tillslut istället eftersom han ändå hade vägen förbi. JJ fick något sårat i blicken men sa att vi hörs. Hela gänget hade bestämt att gå ut nästa dag. Då dansa och prata om saker som är mer upplyftande.

N hade druckit under kvällen. Det hade vi alla gjort. Ändå kör folk sina bilar. Det är sjukt om man tänker på nolltoleransen i Sverige. Sjukt men jag måste ändå acceptera det om jag vill ta mig från punkt A till B.

N var i alla fall inte märkbart påverkad. Vi pratade om våra studier. Min dumma tunga fastnade och trasslade in sig vid flera tillfällen. Är lite rädd för att han ska stämpla mig som dum. Dum är den värsta av stämplar. Men han var trevlig i alla fall. Vi lyssnade på soundtracket till Garden State. Han sa att det är hans favoritfilm. Jag bekräftade att det är min favoritfilm också. Han gav mig en varm kram och sa att vi antagligen skulle ses imorgon. Om inte imorgon så på måndag då jag ska besöka hans universitet för att lyssna till Che Guevaras son och dotter.

Lördag blev rörig. Försökte plugga men fick ingenting gjort. Sprang en joggingrunda med B vilket min kropp verkligen tackade mig för.

JJ ville träffas och ta lunch. Visst, tyckte jag samtidigt som jag inte riktigt fattade varför. Han skulle på ett bröllop vid 15-tiden och vi skulle ju ändå ses på kvällen men, men... Han kom hit i alla fall nästan en timme försenad så det hanns inte med nån lunch men han fick se mitt ställe och vi hängde lite på den inglasade altanen med utsikt över staden och havet. Babblade på. Han är lätt att prata med JJ. Han frågade om N, om det gått bra med skjutsen hem, om killen var trevlig o.s.v. Innan han gick fixade han min ipod som jag varit övertygad om dött för alltid. Det, är jag honom evigt tacksam för.

Efter det var jag ensam hemma men bestämde mig för att ta en taxi ner till Waterfront för att köpa ordentliga löparskor och lite mat. Att lämna huset är en process från helvetet. Åtta dörrar som ska låsas, larm som ska aktiveras och jag som ska hinna springa ut och låsa alla dörrar innan larmet börjat skrika. Svettigt värre med sydafrikansk säkerhet. Jag lyckades få igång larmet men stängde av det efter två sekunder. Ändå tillräckligt för larmföretaget att ringa B och fråga vad som händer. Jee-sus! Tillslut kom jag iväg i alla fall. Otroligt löjligt att behöva ta taxi. Detta vansinne måste få ett slut. Än en gång säger jag det - Jag måste skaffa en bil.

Åt middag med B hemma sen på kvällen. Då hade stormen dragit igång. Så jag stannade hemma. Kröp in under täcket och lyssnade till dess våldsamma ljud.

En bit upp i berget med utsikt över staden och havet

Sitter jag i ett kök i ett hem med internetuppkoppling. Så sweet så det nästan inte är sant med tanke på att vi pratar Afrika. Min flatmate är på barrunda för att snacka omkull potentiella kunder till hennes dejtingfirma... (!) Ja, det är sant. Kvinnan driver en dejtingfirma som bygger på astrologi dessutom. Flummigt men fine with me. Diggar annorlunda människor framför konservativa alla gånger och i Sydafrika är det generellt det ena eller andra.

Jag tänker på att jag behöver en bil, hur mycket jag än undvikit faktumet att man inte tar sig nånstans i det här landet utan en. Två tredjedelar av mina stipendiepengar kommer gå åt till en. Om... Inte jag köper en som jag säljer sedan. Men... det är finns inga garantier för att jag blir av med den innan jag åker.

Jag tänker på uppsatsen där jag gått in i en teoretisk vägg. Fuck för teori men det blir ingen uppsats utan teorier.

Jag tänker på att jag nästa vecka ska få träffa Che Guevaras son och dotter. Ja, du läste rätt. Direktflugna hit från Cuba.

Jag tänker på DA som jag inte sett denna vecka. För att jag bara varit uppe på uni en av veckans dagar. För att jag inte har en damn bil.

Men jag mår bra. Har tak över huvudet och en säng att sova i. Människor att prata med, saker att göra.

All is well.

Från genombrott till sammanbrott

Luckor i mitt huvud. Nästan så jag blir mörkrädd för mitt närminne. Intryck, avtryck, uttryck. Det har varit lite som att komma hem. Fast hem till ett kaos. Människorna, gatorna, lukterna känns igen men denna gång ännu intensivare.

Gick runt igår och fånlog åt synen av hav och lukten av salt, ett stenkast ifrån - storstadsmyllret. Kapstaden är en metropol som verkligen har allt - skönheten, pulsen och kontrasterna.

Gick runt igår och fånlog trots begynnande halsvärk och feber. Kom tillbaka till vandrarhemmet där jag hade bytt rum efter att ha hamnat i en dorm med ständigt utökat antal killar.

I det nya rummet var bara jag och en tyska G. Vi klickade direkt så jag hängde på henne ut. Ut till fördrink med backpackers på ett annat vandrarhem. Ett bättre vandrarhem med Table Mountain som utsikt. Jag gick runt med min kamera på terassen och försökte fånga kvällsljus som inte riktigt ville fångas.

Vi gick vidare till mexikansk restaurang. Fyra tyskor, två britter, en amerikanska, en holländare och så jag. Jag beställde in Combo Plate, middag för en champion, eller - middag för lilla mig. Frozen Margaritas och Black Labels.

Jag pratade London med en av brittkillarna. Advokat och tillika sångare i ett band jag inte kände till. Söt... Tyckte jag skulle satsa på London när jag blir färdig med min utbildning. Två tyska systrar reste genom Afrika, hela vägen från Kenya ner hit. Rörande sammansvetsade syskon. Jag skulle älska att göra nåt liknande med syren nån gång. Amerikanska som reste på egen hand. Sportigt snygg kille från Holland hade rest jorden runt och verkade helt speedad men samtidigt underbart sympatisk och omtänksam. Gullig mulattkille från Oxford som skulle med flyget hem samma natt.

Vi gick vidare för dans till liveband på välkända Mama Afrika. Stämningen var euforisk. Folk spontanhoppade upp på scenen för improviserad dans. Jag dansade röven av mig med holländaren. Fick härlig jargong med Londonkillen. Småpratade med tjejerna tills fram på småtimmarna.

Tillslut blev timmen slagen och vi fick krama alla nya vänner och ta taxi hem G och jag. Jag tänkte på alla dessa underbara människor som bara släppte loss och var sig själva, var och en unik på sitt eget sätt och ändå var vi alla så härliga ihop. En natt att minnas.

Söndagen har varit plågsam däremot. G åkte ut på vintur som jag fick tacka nej till. Febern gjorde sig påmind big time. Jag försökte få plugg gjort men kunde inte ens tänka. Ringde runt på lite bostadsannonser, fick komma och kolla på en lägenhet i närheten. Ett kollektiv. Ett dodgy ett. Anade lukten av sprit och cigaretter i väggarna, möblerna nötta och sunkiga. Nej, nej, nej. Besvikelse. Spenderade timmar i sängen men blev tokig av tristess emellanåt. Tjatade med personalen, kollade internet, funderade på att gå iväg och handla men kom aldrig iväg.

Imorgon är en annan dag. En bättre dag. En friskare dag.

Ögonblick

Dag 1

Landar i Kapstaden efter smärre utpressning på Johannesburgs flygplats (killar ville pumpa mig på pengar på grund av påstådd övervikt av bagage. Välkommen till South Africa... Märkte att en av dem dock var en medkännande människa under den hårda fasaden. Det gjorde att jag stod på mig och inte gav mer än hälften av vad de frågade efter.)

Checkar in mig på vandrarhemmet. Duschar, byter om och springer sen runt som en maniac på Main Road. Vägbygge och jag tar mig över till andra sidan med livet som insats.

Går runt som i trans i gallerian vid Waterfront. Diamanter, utsökta glaskonstverk och en kommers som dignar trots ständig kamp på gatan, trots skrikande magar precis utanför. Skaffar sydafrikanskt nummer direkt och ringer min handledare.

Dag 2

Tidig morgon och jag studerar besynnerliga fåglar som landar i vackra afrikanska träd. Min handledare är on Afrikan time. Vandrarhemsägaren ramlar ut framför mig i en knallorange vespa. Utbyter några ord och jag ser hans ryggtavla avlägsna sig med trycket "ENGLAND" på jackan.

Så kommer handledare och vi svischar fram på Atlantkusten. Hämtar upp A, tysk Londonkille som jag diggar från första stund. Ser Table Mountain som en overklig sagokuliss framför oss.

Konferans på University of Western Cape. Jag förstår att siffror is the shit för forskare här. Jag är en besynnerlig prick som valt att genomföra kvalitativ studie. Så mycket har jag förstått. Trots allt får jag oväntat positiv respons på min problemformulering. Ämnet verkar helt klart ligga i tiden.

Mitt under dagen kommer Bad boy. Han har något distanserat i blicken men det märks att han känner folk. Våra blickar möts under presentationer. Det blir kaffe och han står plötsligt framför mig. Tilltalar mig på franska (lurad av mitt namn) men jag svarar på samma språk tillbaka. Presenterar mig för fräcka vänner helt i min smak. De frågar hur länge jag varit i landet och sätter kaffet i halsen när jag svarar att jag kom igår. Uppmanar mig att smita ifrån spektaklet en stund.

Vi korsar campus och pratar som om vi känt varann sen way back. Det blir en kort tur till caféterian och tillbaka. Jag påpekar att stämningen känns som på fritidsgård. Han håller med och inflikar att hans universitet lustigt nog är är posht och helt annorlunda.

På vägen tillbaka sjunger han på låten You're beautiful. Ostigt som fan men ändå gillar jag det. Vi hinner dit i tid och jag går till loungen för att ta lite vatten. Där är tomt och han kommer efter. En av hans bekanta kommer tråkigt nog också med. Tillfället förlorat.

Högtidstal som avslut och jag måste abrupt lämna salen tillsammans med mitt resesällskap. Sista bussen går tillbaka nu eller aldrig. Förtvivlar lite när jag möter hans blick då jag vet att tillfället är förlorat för alltid.

Dag 3

Står och väntar utanför vandrarhemmet på handledare. En svart dam som har en lampliknande huvudbonad passerar med en schäferhund. Ler och hälsar.

Höjdarna har sina presentationer på dagens konferens. Få vågar kommentera.

Pratar om London på soligt campusområde med A. Han lovar att maila lista på potentiella arbetsgivare.

Blir skjutsad hem av handledare. DA är med. DA som gjorde starkt intryck med sin presentation föregående dag. DA som bor i samma område och föreslår kaffe när vi klivit av.

DA som är berest, intellektuell, välklädd, vältalig och vacker. DA som närmar sig 40 men som ser ut som 25. Jag blir pladdrig. Mina ben darrar för första gången sen... jag vet inte när. Vi pratar om Sverige, Sydafrika, Afrika, Europa och Malawi. Pratar om alla saker man ville få gjort innan man fyllt 30. Han konstaterar att det är för sent för honom nu. Men jag ser ingen ring på fingret. Jag hör inget om någon flickvän, bara om en exflickvän.

DA, för fin för att vara verklig. Han säger att vi ses nästa vecka men vi byter inte nummer och jag får en klump i magen då jag tänker på risken att det inte blir av.

På vandrarhemmet pratar jag med receptionskille om boende. Säger att jag gillar området och helst vill bo här. Han tycker jag ska kolla med bygget mitt emot. Jag har drömmande sett upp mot fasaden. Det finns visst en möjlighet.

Så jag går rakt över och pratar med portvakten. Portvakten tar mig till en kvinna som står innanför gallret i en av lägenheterna. Två små flickor springer fram först, som upplärda att hotfullt utbrista "What you want?!". Så ser de mig. Säger "Hello lady!", ler och jollrar. Kvinnan har ett förslag till en underförstått clueless europé som mig. 12 000 för två månader. Sällan, tycker jag, medveten om vad man ska betala vilket inte är mer än hälften. Då föreslår hon att jag ringer hyresföreningen vilka har öppet först på måndag. Portvakten ger mig numret.

Tillbaka och jag hittar min norska vän som hållit mig sällskap om kvällarna. Jag bjuder honom på inhemsk öl och pizza. Vi tar varandras kontaktuppgifter innan han tråkigt nog måste ta taxi till flyget tillbaka.

Helg och jag vill ha fast boende till på måndag. That's my mission.

Take off

De senaste dygnen har varit en kamp mot klockan.

Likaså med de senaste timmarna, de sista timmarna innan take off.

Men vi hörs när jag är på plats och installerad i Sydafrika och Kapstaden.