Jag brukar alltid utgå ifrån att nya människor som jag träffar är bra människor helt enkelt. Men ofta... Ja, alldeles för jävla ofta alltså blir man bara besviken ju mer man lär känna dom. De är äckliga, inskränkta, omedvetna, egoistiska m.m. m.m. Fast i sina egna begränsade världar. Färgade av sin egen efterblivna omgivning. Marknadsför sig på ett sätt men när man skrapar lite på ytan är det bara så outhärdligt fult där under. Och här snackar jag om beresta människor. Välutbildade människor. Människor som jag tycker borde veta bättre. Jag vet inte vad sånna erfarenheter lär mig om människans väsen egentligen... Att vi alla är av samma skrot och korn när det kommer till kritan? Oförmögna till bättring och brobyggande? Det måste alltid indelas i "Vi" och "Dom".
Jag tillhör inga Vi för jag har fötterna i två olika nationer. Det gör att jag ser allt utifrån. Jag tar ingen idiots parti. Varken på den ena eller andra sidan.
tisdag 31 mars 2009
Bakfylla gör underverk för kreativiteten
Stressad och något uppjagad mötte jag upp med min studiekamrat från Nepal bara minuterna innan vi tillsammans skulle redovisa våra uppsatser inför lärare och studiekamrater. Jag hade haft en minst sagt turbulent bussresa med polisståhej och kaos.
Som vanligt satt jag försjunken i min lilla musikvärld längre bak i bussen. Såg i ögonvrån hur en kille av invandrarbakgrund kom springande längst med bussen men busschauffören startade motorn och körde iväg. Killens syster som såg ut att vara i övre tonåren kom med bussen och vände sig till busschauffören för att fråga varför i helvete han inte stannade. Busschaufför och lilla tonårstjejen började munhuggas.
Tillslut stannar busschauffören och killen kommer på. Han undrar också varför busschauffören inte stannade i första taget. Busschauffören skrek ut att han inte såg honom. Tjejen tyckte att det gjorde han visst och då tror jag det var så att busschauffören puttade till henne varpå brodern svarade med en rak höger och fighten var i full gång. Några killar försökte sära på dem allihopa och snart var Uppsalas halva poliskår på plats. Helt absurt. Hela situationen hade kunnat undvikas om de inblandade bara haft en sansad ton men nu vart de så att både tjejen och busschauffören gallskrek åt varandra from the very start.
Jag kollade med polisen om de behövde vittnen eller om jag kunde gå därifrån. Det var okay att gå bara. Kände ändå att mina sympatier låg hos ungdomarna då det såg ut som busschauffören utdelat första slaget. Nu stod poliserna framför dom med hotfullt kroppsspråk. Sånt de lär sig på polishögskolan? Lektion 1: Stå bredbent med armarna i kors. Stirra utan att blinka.
Tillslut kom jag ändå fram, en halvtimme senare än tänkt men i alla fall så jag hann till seminariet.
Som bakfull är jag som mest ambitiös tydligen. Fick tillbaka min uppsats redan på seminariet idag och på den stod fina kommentarer skrivna. Till saken hör att jag skrivit dubbelt så mycket än vad som var meningen. Jag missuppfattade instruktionerna och tänkte att det var 6000 tecken per fråga som gällde och inte 6000 tecken för uppsatsen som helhet. Van som jag är att lämna in veckorapporter på 5 till 6 sidor kunde jag aldrig tänka mig att nya läraren bara förväntade sig typ en och en halv sida. Jag menar - sammanfatta och kritisera 1000 sidors text på en och en halv sida? That's mission impossible. Men okay då, mindre jobb för mig framöver. Sammanfattningsvis gick det mycket bra. Jag kände mig varm i kläderna. Levererade mina teorier och bemötte kommentarer galant. Jag rockade ta mig fan!!
Som vanligt satt jag försjunken i min lilla musikvärld längre bak i bussen. Såg i ögonvrån hur en kille av invandrarbakgrund kom springande längst med bussen men busschauffören startade motorn och körde iväg. Killens syster som såg ut att vara i övre tonåren kom med bussen och vände sig till busschauffören för att fråga varför i helvete han inte stannade. Busschaufför och lilla tonårstjejen började munhuggas.
Tillslut stannar busschauffören och killen kommer på. Han undrar också varför busschauffören inte stannade i första taget. Busschauffören skrek ut att han inte såg honom. Tjejen tyckte att det gjorde han visst och då tror jag det var så att busschauffören puttade till henne varpå brodern svarade med en rak höger och fighten var i full gång. Några killar försökte sära på dem allihopa och snart var Uppsalas halva poliskår på plats. Helt absurt. Hela situationen hade kunnat undvikas om de inblandade bara haft en sansad ton men nu vart de så att både tjejen och busschauffören gallskrek åt varandra from the very start.
Jag kollade med polisen om de behövde vittnen eller om jag kunde gå därifrån. Det var okay att gå bara. Kände ändå att mina sympatier låg hos ungdomarna då det såg ut som busschauffören utdelat första slaget. Nu stod poliserna framför dom med hotfullt kroppsspråk. Sånt de lär sig på polishögskolan? Lektion 1: Stå bredbent med armarna i kors. Stirra utan att blinka.
Tillslut kom jag ändå fram, en halvtimme senare än tänkt men i alla fall så jag hann till seminariet.
Som bakfull är jag som mest ambitiös tydligen. Fick tillbaka min uppsats redan på seminariet idag och på den stod fina kommentarer skrivna. Till saken hör att jag skrivit dubbelt så mycket än vad som var meningen. Jag missuppfattade instruktionerna och tänkte att det var 6000 tecken per fråga som gällde och inte 6000 tecken för uppsatsen som helhet. Van som jag är att lämna in veckorapporter på 5 till 6 sidor kunde jag aldrig tänka mig att nya läraren bara förväntade sig typ en och en halv sida. Jag menar - sammanfatta och kritisera 1000 sidors text på en och en halv sida? That's mission impossible. Men okay då, mindre jobb för mig framöver. Sammanfattningsvis gick det mycket bra. Jag kände mig varm i kläderna. Levererade mina teorier och bemötte kommentarer galant. Jag rockade ta mig fan!!
Hang on to your friends
Jag har hört att nya dagar ska fortskrida bra om man börjar morgonen men att känna tacksamhet. Om man tänker efter finns det mycket att känna sig tacksam över.
Den här morgonen tänker jag särskilt på mina vänner. De bästa är utspridda över landet och världen men vi har många gemensamma minnen att le och skratta åt. Och fler kommer det bli framöver.
Jag känner mig också tacksam för att inte precis alla låtar handlar om antingen lycklig eller olycklig romantisk kärlek, ett ämne jag inte vill reflektera över just nu. Istället är jag glad för att den här låten om vänskap nyligen hittat till mig.
There's a place in this world
where people like me are found by people like you
so find a place as this forever divine
Den här morgonen tänker jag särskilt på mina vänner. De bästa är utspridda över landet och världen men vi har många gemensamma minnen att le och skratta åt. Och fler kommer det bli framöver.
Jag känner mig också tacksam för att inte precis alla låtar handlar om antingen lycklig eller olycklig romantisk kärlek, ett ämne jag inte vill reflektera över just nu. Istället är jag glad för att den här låten om vänskap nyligen hittat till mig.
There's a place in this world
where people like me are found by people like you
so find a place as this forever divine
måndag 30 mars 2009
Den förlorade timmen
Sommartid och jag känner mig lurad. Kastar blickar på klockan men håller inte med. Den där timmen som inte är nånting jämfört med att flyga mellan kontinenter. Ändå saknar jag den. Den där enda.
Försöker förbereda min muntliga redovisning imorgon. Kommer bli en riktig bedrift med tanke på att jag knappt har nån röst. Halsen har krånglat i snart en veckas tid. Jag har ignorerat. Bestämt mig för att det är som man tänker och jag tänker att jag är frisk. Jag är frisk!! Kan du fatta det nån gång Universum eller vad man ska kalla dig du högre makt?!?
Försöker förbereda min muntliga redovisning imorgon. Kommer bli en riktig bedrift med tanke på att jag knappt har nån röst. Halsen har krånglat i snart en veckas tid. Jag har ignorerat. Bestämt mig för att det är som man tänker och jag tänker att jag är frisk. Jag är frisk!! Kan du fatta det nån gång Universum eller vad man ska kalla dig du högre makt?!?
I'll never be your beast of burden
Lördag förmiddag och tidig eftermiddag gjorde jag mitt bästa med plugg och hemtentaskrivande. Kände att - Fan, jag har ju flow! Ord och tankar flödade verkligen. Jag vart imponerad av mig själv till och med. Halva jobbet blev i alla fall gjort.
På tåget till Stockholm sen satt jag och skrev stödord och disposition till resten av hemtentan. Vilade i tankar om att allt kommer att gå fint.
Mötte sen upp med K på Östermalm och dumpade mina grejer at her place. Sen väntade en bordsbeställning på oss. Vi skulle avnjuta middag på en thairestaurang i närheten.
Omgivna av en något porrig stämning i en källare med röda små ljus till belysning började små uppsluppna tankar bubbla, uppmuntrade av vinet. I vanlig ordning kom vi in på samtalsämnet killar och jag anförtrodde K att jag som liten unge hade märkliga tankar om killar med glasögon. Jag hade en strategi som gick ut på att jag skulle bli ihop med en kille med glasögon när jag blev stor. Min förklaring var den något förenklade världsbilden som jag bar på om att killar med glasögon alltid var snälla. K skrattade gott och tyckte jag skulle kolla över hennes axel och se vad som satt där i hörnet. En glasögonkille minsann! Pass på, retades hon. Så kom maten och jag höll på att sätta första tuggan i strupen. Som att ta en resolut tugga på en färsk chilifrukt. K smakade på min mat hon också och höll med. Inte ätbart för fem öre så jag stoppade servitrisen och sa att det inte alls var vad jag räknat med. Hon förklarade att de hade olika kockar. En uppvuxen i Sverige och en nyinflyttad från Thailand. Den thailändske hettade alltid till det extra men hon skulle göra vad hon kunde genom att lägga till fler grönsaker. Strax kom hon tillbaka och det blev faktiskt klart bättre.
Efteråt gjorde vi oss klara för förfest. Det var hos några av K:s arbetskamrater som bodde i närheten. Ett helt igenom brudigt sällskap men jag fick trevligt ändå. Vi släckte ner lamporna under Earth Hour och dansade i skenet från stearinljus. Sen blev det singstar för hela slanten. Första gången jag deltog i spelet och jag framförde låten Beast of Burden så gott lungorna orkade.
När kvällen blev sen tog vi taxi till Ambassadeur. K hade fått VIP på stället via dj:n. Jag hade aldrig varit på där men hört att det skulle va bra. När vi kom in insåg jag att den där "bra" perioden måste ha varit för typ ett år sen. Nu var det Hej fritidsgård. Unga förortskids av det sliskiga slaget stod och höll låda. Jag blev snart uppbjuden till dans av en späd fransman. Alldeles för ung. Jag tänkte - Well, I can dance with you honey if you think it's funny. But does your mother know that you're out? En dans fick det bli sen tyckte jag det var dags att lämna stället. K höll med men de andra stannade for reasons that are beyond me.
Alla vägar runt stureplan leder till East. Denna lördag var inget undantag. Jag kände hur jag stack ut i min Betty Bop-klänning och höga klackar där klädkoden annars är rätt casual. Samtidigt var jag medveten om att jag såg strålande ut så jag tänkte - Stirra ni bara, det bjuder jag på. Kompatibla personer av det manliga könet rådde det dock brist på. Jag såg en enda snygging på hela kvällen. Han var lång med mörkt lockigt hår, snygga jeans, svart skinnpaj och AD-scarf. Han kastade blickar åt mitt håll men var också omgiven av små angelägna brudar. Too bad.
Jag och K rockade i alla fall loss så det öste på dansgolvet. Vi har en grej som vi kör när vi båda blir helt euforiska. Jag vet inte varför men det är så det blir. Då lyfter hon upp mig över folkmassan och snurrar mig runt runt. Jag brukar bara klamra mig fast och hoppas på det bästa. Hoppas att hon inte kastar mig över någon stackare som jag skadar rejält. Mitt i vår dans kom en kille med nördglasögon. Jag och K tittade menande på varandra. Sen fullkomligt krossade han min lilla barndomsteori inom loppet av nån minut genom att ställa sig och spanka K på baken. Fel brud att ge sig på... Hon tolererar inte tafs min vän så hon tryckte upp honom mot väggen där hon nitade honom ganska rejält. You go girl! tyckte jag medan vi höga på adrenalin sprang ut därifrån.
Vi drog hem där vi däckade ganska omgående av all utmattning.
Blev sen väckt av min gälla mobilsignal. Det var syren som ringde från Australien. I bakgrunden hördes bruset av vågor och jag tänkte - Snälla, snälla, ta mig dit. De hade det bra hon och reskamrat. Satt vid Byron Bay och kollade in surfare. Jag förklarade mitt sömndruckna och bakfulla tillstånd. Hon undrade om jag fått ligga än. Neej, tyckte jag och lät bittrare än vad som var meningen. Jag vet inte. Duger inte utbudet så duger det inte. Inte fan kan det va mig som det är fel på. Vi la snart på då jag inte riktigt var kapabel att formulera mig. Jag lovade att snart ringa upp.
Frukost på donken med K och sen tåget hem. Långsamma tankar och teorier som behövde formas svart på vitt. Himla tur för mig att orden är mina vänner i vått och torrt. Jag avslutade hemtentan och lämnade in ett resultat som jag faktiskt är nöjd med än idag sett ur nyktra ögon. Det kommer bli bra det här.
På tåget till Stockholm sen satt jag och skrev stödord och disposition till resten av hemtentan. Vilade i tankar om att allt kommer att gå fint.
Mötte sen upp med K på Östermalm och dumpade mina grejer at her place. Sen väntade en bordsbeställning på oss. Vi skulle avnjuta middag på en thairestaurang i närheten.
Omgivna av en något porrig stämning i en källare med röda små ljus till belysning började små uppsluppna tankar bubbla, uppmuntrade av vinet. I vanlig ordning kom vi in på samtalsämnet killar och jag anförtrodde K att jag som liten unge hade märkliga tankar om killar med glasögon. Jag hade en strategi som gick ut på att jag skulle bli ihop med en kille med glasögon när jag blev stor. Min förklaring var den något förenklade världsbilden som jag bar på om att killar med glasögon alltid var snälla. K skrattade gott och tyckte jag skulle kolla över hennes axel och se vad som satt där i hörnet. En glasögonkille minsann! Pass på, retades hon. Så kom maten och jag höll på att sätta första tuggan i strupen. Som att ta en resolut tugga på en färsk chilifrukt. K smakade på min mat hon också och höll med. Inte ätbart för fem öre så jag stoppade servitrisen och sa att det inte alls var vad jag räknat med. Hon förklarade att de hade olika kockar. En uppvuxen i Sverige och en nyinflyttad från Thailand. Den thailändske hettade alltid till det extra men hon skulle göra vad hon kunde genom att lägga till fler grönsaker. Strax kom hon tillbaka och det blev faktiskt klart bättre.
Efteråt gjorde vi oss klara för förfest. Det var hos några av K:s arbetskamrater som bodde i närheten. Ett helt igenom brudigt sällskap men jag fick trevligt ändå. Vi släckte ner lamporna under Earth Hour och dansade i skenet från stearinljus. Sen blev det singstar för hela slanten. Första gången jag deltog i spelet och jag framförde låten Beast of Burden så gott lungorna orkade.
När kvällen blev sen tog vi taxi till Ambassadeur. K hade fått VIP på stället via dj:n. Jag hade aldrig varit på där men hört att det skulle va bra. När vi kom in insåg jag att den där "bra" perioden måste ha varit för typ ett år sen. Nu var det Hej fritidsgård. Unga förortskids av det sliskiga slaget stod och höll låda. Jag blev snart uppbjuden till dans av en späd fransman. Alldeles för ung. Jag tänkte - Well, I can dance with you honey if you think it's funny. But does your mother know that you're out? En dans fick det bli sen tyckte jag det var dags att lämna stället. K höll med men de andra stannade for reasons that are beyond me.
Alla vägar runt stureplan leder till East. Denna lördag var inget undantag. Jag kände hur jag stack ut i min Betty Bop-klänning och höga klackar där klädkoden annars är rätt casual. Samtidigt var jag medveten om att jag såg strålande ut så jag tänkte - Stirra ni bara, det bjuder jag på. Kompatibla personer av det manliga könet rådde det dock brist på. Jag såg en enda snygging på hela kvällen. Han var lång med mörkt lockigt hår, snygga jeans, svart skinnpaj och AD-scarf. Han kastade blickar åt mitt håll men var också omgiven av små angelägna brudar. Too bad.
Jag och K rockade i alla fall loss så det öste på dansgolvet. Vi har en grej som vi kör när vi båda blir helt euforiska. Jag vet inte varför men det är så det blir. Då lyfter hon upp mig över folkmassan och snurrar mig runt runt. Jag brukar bara klamra mig fast och hoppas på det bästa. Hoppas att hon inte kastar mig över någon stackare som jag skadar rejält. Mitt i vår dans kom en kille med nördglasögon. Jag och K tittade menande på varandra. Sen fullkomligt krossade han min lilla barndomsteori inom loppet av nån minut genom att ställa sig och spanka K på baken. Fel brud att ge sig på... Hon tolererar inte tafs min vän så hon tryckte upp honom mot väggen där hon nitade honom ganska rejält. You go girl! tyckte jag medan vi höga på adrenalin sprang ut därifrån.
Vi drog hem där vi däckade ganska omgående av all utmattning.
Blev sen väckt av min gälla mobilsignal. Det var syren som ringde från Australien. I bakgrunden hördes bruset av vågor och jag tänkte - Snälla, snälla, ta mig dit. De hade det bra hon och reskamrat. Satt vid Byron Bay och kollade in surfare. Jag förklarade mitt sömndruckna och bakfulla tillstånd. Hon undrade om jag fått ligga än. Neej, tyckte jag och lät bittrare än vad som var meningen. Jag vet inte. Duger inte utbudet så duger det inte. Inte fan kan det va mig som det är fel på. Vi la snart på då jag inte riktigt var kapabel att formulera mig. Jag lovade att snart ringa upp.
Frukost på donken med K och sen tåget hem. Långsamma tankar och teorier som behövde formas svart på vitt. Himla tur för mig att orden är mina vänner i vått och torrt. Jag avslutade hemtentan och lämnade in ett resultat som jag faktiskt är nöjd med än idag sett ur nyktra ögon. Det kommer bli bra det här.
lördag 28 mars 2009
fredag 27 mars 2009
Super Frou-Frou
Om jag i denna stund fick välja en superkraft skulle den kraften vara att bara kunna lägga handen på en bok eller dokument och att då all text under samma tidsrymd som man tankar över låtar från I-tunes till Ipoden överförs till min hjärna.
Jag har bara så kopiöst mycket att läsa till på måndag. Komplexa teorier och politik-sociologiska system som ska utvärderas och kritiseras i en rapport med deadline klockan 12:00 på måndag. Som om inte det vore nog ska jag redovisa mina resultat inför studiekamrater och lärare på tisdag.
Till saken hör att jag haft dålig tillgång till studiematerialet onsdag/torsdag. Då administrationen återigen fuckat upp har jag blivit utesluten från kursen på studentportalen. Förståelsen från ansvariga lärare har varit minst sagt bristfällig. Jag kan bara tacka min lyckliga stjärna för solidariska studiekamrater.
Imorgon har jag en heldag planerad i Stockholm och söndagen hade jag tänkt ägna åt att kurera baksmälla. Hur ska det gå? Hur ska det gå?
Jag har bara så kopiöst mycket att läsa till på måndag. Komplexa teorier och politik-sociologiska system som ska utvärderas och kritiseras i en rapport med deadline klockan 12:00 på måndag. Som om inte det vore nog ska jag redovisa mina resultat inför studiekamrater och lärare på tisdag.
Till saken hör att jag haft dålig tillgång till studiematerialet onsdag/torsdag. Då administrationen återigen fuckat upp har jag blivit utesluten från kursen på studentportalen. Förståelsen från ansvariga lärare har varit minst sagt bristfällig. Jag kan bara tacka min lyckliga stjärna för solidariska studiekamrater.
Imorgon har jag en heldag planerad i Stockholm och söndagen hade jag tänkt ägna åt att kurera baksmälla. Hur ska det gå? Hur ska det gå?
torsdag 26 mars 2009
Svensk humor när den är som bäst
Det här klippet från Ballar av stål är ju helt underbart. "No Bella!"
Låt mig slippa
What's up med personer som nitiskt uppdaterar sin status på fejjan varannan minut? Personer som inbillar sig att det finns något egenvärde i att informera om att de "just ätit en macka", att de "ska på en promenad", "att de har tvättid" etc. etc. Som om det skulle intressera en jävel.
Eller ännu värre - de som inbjuder till sina relationsdispyter genom att spy ur sig hur besvikna de är på den andra personen, som deklarerar att de minsann förtjänar bättre, som citerar pompösa låttexter... Please.
Självrespekt för fan. De borde lära sig att stava till det.
Eller ännu värre - de som inbjuder till sina relationsdispyter genom att spy ur sig hur besvikna de är på den andra personen, som deklarerar att de minsann förtjänar bättre, som citerar pompösa låttexter... Please.
Självrespekt för fan. De borde lära sig att stava till det.
onsdag 25 mars 2009
Fuck i röven
Min svenska flatmate från Sydafrika brukade slänga sig med detta kraftuttryck när hon blev upprörd av en eller annan anledning. Det smittade av sig och än idag kan det spontant va de första orden som slinker över mina läppar i hettans stund. Ja, jag vet. Charmigt så det förslår.
Men på sätt och vis var det ett bra uttryck, för en kuk i röven ville ingen av oss ha. Jag antar att vi båda är konservativa på det sättet.
Lustigt nog verkar det som om tjejer i allmänhet ofta får detta pikanta förslag. Missförstå mig rätt. Jag dömer ingen. Om man gillar en kuk i röven så är väl det fine. Men det som stör mig är att det finns killar som vågar be tjejer om att ställa upp på nåt de själva aldrig skulle gjort.
Det var vad jag kom att tänka på när jag nu såg ett inslag om analsex i veckans Fråga Olle. Passande nog var det två killar som demonstrerande instruktioner.
För nu är det ju så att det manliga könet är det som har störst glädje av denna specifika akt. Det är just killar som har sin g-punkt i röven. Ett faktum som måste vara ödets ironi.
Men på sätt och vis var det ett bra uttryck, för en kuk i röven ville ingen av oss ha. Jag antar att vi båda är konservativa på det sättet.
Lustigt nog verkar det som om tjejer i allmänhet ofta får detta pikanta förslag. Missförstå mig rätt. Jag dömer ingen. Om man gillar en kuk i röven så är väl det fine. Men det som stör mig är att det finns killar som vågar be tjejer om att ställa upp på nåt de själva aldrig skulle gjort.
Det var vad jag kom att tänka på när jag nu såg ett inslag om analsex i veckans Fråga Olle. Passande nog var det två killar som demonstrerande instruktioner.
För nu är det ju så att det manliga könet är det som har störst glädje av denna specifika akt. Det är just killar som har sin g-punkt i röven. Ett faktum som måste vara ödets ironi.
Det går bra nu
Tog igår tåget till Stockholm i märkligt väder. Sträckor av blå himmel varvades med sträckor av dimmigt snöfall, som en sista kamp mellan vår och vinter. Vinden som blåste sen var inte nådig. Kändes som den drog rakt genom kroppen.
Anyways, jag tittade in hos K i butiken. Hon har lockat med designerklänningar och nu hade hon en hel drös förberedd åt mig. Sa åt mig att ta den tid jag behövde. Fastnade sen för en fodralklänning i korall med smala svarta band och svart rosett i midjan. Vi var båda rörande överens om att den var the one. K hustlade den åt mig med personalrabatt, utan den hade det aldrig gått. Ganska dyrt ändå men ibland måste en flicka unna sig. Jag var mer än nöjd.
Sen blev det seminarie om rättvisemärkta varor med organisationen. En av tjejerna hade styrt upp hela kvällen själv. Planerat program, bjudit in talare och hittat sponsorer. Det hela var mycket lyckat och inspirerande.
Tog sen sällskap tillbaka till Uppsala med ordförande som också bor där. Hon undrade om jag skulle ha lust att arrangera nåt liknande om Sydafrika där jag bott, i och med det stundande presidentvalet. Det skulle va askul men frågan är om jag kan få det att gå ihop rent tidsmässigt. Jag sa att jag i alla fall skulle kika på det. Vi kom också in på ämnet masteruppsats och jag berättade om min idé - att studera hur man jobbar förebyggande med aids och hiv i Tanzania. Ordförande gillade idén och sa att hon gärna hjälper mig att bolla vinkling och upplägg så hon föreslog en lunch tillsammans med henne och en annan mycket insatt person som jobbat på Sida. Det nappade jag på så klart.
Nu är det ny kursstart som gäller. Kläder på, ansikte på och sen iväg.
Anyways, jag tittade in hos K i butiken. Hon har lockat med designerklänningar och nu hade hon en hel drös förberedd åt mig. Sa åt mig att ta den tid jag behövde. Fastnade sen för en fodralklänning i korall med smala svarta band och svart rosett i midjan. Vi var båda rörande överens om att den var the one. K hustlade den åt mig med personalrabatt, utan den hade det aldrig gått. Ganska dyrt ändå men ibland måste en flicka unna sig. Jag var mer än nöjd.
Sen blev det seminarie om rättvisemärkta varor med organisationen. En av tjejerna hade styrt upp hela kvällen själv. Planerat program, bjudit in talare och hittat sponsorer. Det hela var mycket lyckat och inspirerande.
Tog sen sällskap tillbaka till Uppsala med ordförande som också bor där. Hon undrade om jag skulle ha lust att arrangera nåt liknande om Sydafrika där jag bott, i och med det stundande presidentvalet. Det skulle va askul men frågan är om jag kan få det att gå ihop rent tidsmässigt. Jag sa att jag i alla fall skulle kika på det. Vi kom också in på ämnet masteruppsats och jag berättade om min idé - att studera hur man jobbar förebyggande med aids och hiv i Tanzania. Ordförande gillade idén och sa att hon gärna hjälper mig att bolla vinkling och upplägg så hon föreslog en lunch tillsammans med henne och en annan mycket insatt person som jobbat på Sida. Det nappade jag på så klart.
Nu är det ny kursstart som gäller. Kläder på, ansikte på och sen iväg.
tisdag 24 mars 2009
En tillbakablick
Det var åttiotal. Färglada pumps och axelvaddar. Hockeyfrillor och gälla ögonskuggor. Mamma - min idol, hade koll på allt. Inte bara på modet utan också på musiken och det var där nånstans min musiksmak formades hämtad från blandband och LP-skivor.
Det var nåt magiskt i låtarna. De var nåt slags framtidslöfte om hur livet skulle bli. Och när mamma inte såg mig stapplade jag runt där hemma i pumpsen och massakrerade hennes dyra smink. Rockdrömmar väntade mig. Jag skulle bli den nya Annie Lennox typ.
Men ibland kunde även hon gå till överdrift - mamma. Som alla bilresor jag och syren fick sura oss igenom lyssnades på Nothing Compares 2 U av Sinead O'Connor. Inget fel på låten i sig men den spelades på ständig repeat. Ett blandband. En enda låt. Sånt driver väl vem som helst till vansinne.
Sen kom MTV och nittiotal. Drömmar och längtan visualiserades i musikvideos. Jag blev själv en aktiv musikkonsument.
Låtar från dessa två decennier gör mig nostalgisk. En liten spotify playlist har blivit resultatet av det. Enjoy.
Det var nåt magiskt i låtarna. De var nåt slags framtidslöfte om hur livet skulle bli. Och när mamma inte såg mig stapplade jag runt där hemma i pumpsen och massakrerade hennes dyra smink. Rockdrömmar väntade mig. Jag skulle bli den nya Annie Lennox typ.
Men ibland kunde även hon gå till överdrift - mamma. Som alla bilresor jag och syren fick sura oss igenom lyssnades på Nothing Compares 2 U av Sinead O'Connor. Inget fel på låten i sig men den spelades på ständig repeat. Ett blandband. En enda låt. Sånt driver väl vem som helst till vansinne.
Sen kom MTV och nittiotal. Drömmar och längtan visualiserades i musikvideos. Jag blev själv en aktiv musikkonsument.
Låtar från dessa två decennier gör mig nostalgisk. En liten spotify playlist har blivit resultatet av det. Enjoy.
måndag 23 mars 2009
Kaka
Högsta betyg på min forskningsrapport om FRA. Högsta betyg på hela säkerhetsanalyskursen. Jag tyckte det var värt en kaka. En white chocolate chip cookie.
Vårstädning i mitt huvud
För en tid sedan läste jag en vetenskaplig artikel om minnet. Det är fortfarande något av ett mysterium för forskare hur minnen kan leva kvar, år efter år, decennium efter decennium. Våra celler byts ju ständigt ut. Din kropp är inte vad den var för sju år sedan. Alla celler har sedan dess förnyats och denna process av förnyelse pågår i detta nu.
I den här artikeln sa de nåt om att minnen typ lagras i blodet, att de hänger kvar medan allt annat byts ut. Men man vet inte riktigt hur det kommer sig, bara att det är så det är.
Jag tänker på filmen Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Att det skulle kunna vara så enkelt så att någon bara trycket, ctrl alt radera. Poff! så är det man inte längre vill minnas forever gone.
Fast jag vet inte om jag vill just det. Kanske vill jag sortera gamla minnen i lådor. Klistra på fina etiketter och förvara lådorna på säker plats. Veta att bilderna, dofterna, känslorna finns där om jag själv får lust att åka tillbaka. Det skulle räcka att veta att jag kan. Sen kan det bli som det brukar med saker man städar undan - out of sight out of mind.
Det är dags att inte längre ha en fot i historian och den andra i framtiden. Dags att vara här och nu för the time is always now.
I den här artikeln sa de nåt om att minnen typ lagras i blodet, att de hänger kvar medan allt annat byts ut. Men man vet inte riktigt hur det kommer sig, bara att det är så det är.
Jag tänker på filmen Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Att det skulle kunna vara så enkelt så att någon bara trycket, ctrl alt radera. Poff! så är det man inte längre vill minnas forever gone.
Fast jag vet inte om jag vill just det. Kanske vill jag sortera gamla minnen i lådor. Klistra på fina etiketter och förvara lådorna på säker plats. Veta att bilderna, dofterna, känslorna finns där om jag själv får lust att åka tillbaka. Det skulle räcka att veta att jag kan. Sen kan det bli som det brukar med saker man städar undan - out of sight out of mind.
Det är dags att inte längre ha en fot i historian och den andra i framtiden. Dags att vara här och nu för the time is always now.
söndag 22 mars 2009
Seriös söndag
Jag ska ägna den åt insamling av uppsatsmaterial i universitetsbiblioteket. Det och planering av veckan som kommer. Möte med organisationen på tisdag. På onsdag kursstart på mitt val Political Sociology and Cultural Analysis. Har kollat på kurshemsidan och fick en klump i magen av upplägget - never ending litteraturlista, veckorapporter, veckoseminarier, sluttenta och på det muntlig redovisning inför hela klassen. Men... Jag vet att jag klarar det. Det är i vanlig ordning bara att köra på.
lördag 21 mars 2009
"Är du kär i mig?"
Igår fick jag stiga upp strax efter sex på morgonen för att ta tåget in till Stockholm och Sida. Väl på plats var de sista förberedelserna i full gång. Satt först i organisationsmöte och gick igenom vem som skulle göras vad under dagen.
Efteråt fick vi några minuter på oss att pejla in läget tills alla besökare kommit. Jag stod och pratade med organisationens enda kille. Han pluggar också i Uppsala och det var meningen att vi tillsammans under veckan skulle haft informationsmöten i olika klasser. Tyvärr så hade alla tentaperiod nu så det gick inte att boka in nån tid. Han är relativt ny i gruppen och det var första gången vi pratade utanför ordinarie gruppmöten. Jag har sen jag först såg honom konstaterat att han är min typ. Fina drag, skön stil, vältalig och engagerad. För bra för att va sann som det brukar va. Jag kunde inte undgå att märka hur han stod ovanligt nära. Man är van vid att ha sin i alla fall halvmeter av private space men han passerade den gränsen. Stod så nära att jag kunde känna hans lukt. Subtilt tog jag försiktiga steg bakåt men han kom efter. Jag hade lust att säga "Akta dig pojke! Du vet inte vad du gör." Så satte det hela igång och alla splittrades för att sköta sina uppgifter. Mötte honom senare under dagen i en trappa då inga andra var omkring. Det blev ett awkward moment då vi stod där och typ ställde alla frågor vi kom på. Hur det gått under dagen? Vad man tycker so far? etc, etc. Sen ett "Nej, jag måste nog..." "Ehe. Ja, jag var ändå på väg till..."
Hela arrangemanget gick fantastiskt bra. Jag hade supertrevligt. Minglade med nya människor och kom närmare de i gruppen. Kände mig upplyft att ta del av något så positivt tillsammans med andra. Vi avslutade med att samla gruppen igen och kommentera den lyckade dagen. Killen skämtade. Så mycket folk det var här från Uppsala! Märkte ni inte att majoriteten var uppsalabor? Jag och x (mitt namn) har raggat bra som fan där. En liten blixt i min mage när han sa mitt namn...
Efteråt mötte jag upp med L på ett café på Östermalm. Vi ses inte ofta men det känns alltid lika härligt när vi väl gör det. Efter att ha delat tjugo kvadrat under ett halvår av våra liv kan vi varandra utan och innan. Vi skippar alltid småpratet och går rakt in på de relevanta delarna. Vad oroar oss för tillfället? Vad ger oss kickar? Hur går relationer? Hur borde vi förhålla oss till det som sker? På måndag ger hon sig av till Barcelona för praktik på välkänd reklambyrå. Om saker och ting går min väg blir det ett stopp i den stan på min planerade tågluff i sommar.
Sen hade jag en timme att slå ihjäl innan det var dags för spelningen på Nalen. Tittade in på K:s jobb och roligt nog stod hon där i butiken. Jag frågade om hon ville komma med när de stängt och hon sa att hon mer än gärna hängde på så vi bestämde att mötas upp senare.
Jag gick de få steg som krävdes för min absoluta favorit till Stockholm oas - Kulturhuset. Tog rulltrapporna upp till restaurangen och noterade hur män i vanlig ordning satt försjunkna i schackspelen. Lovade mig själv att en dag ta en plats i sällskapet och klå en gubbe. Tror jag blir den första kvinnan som klivit fram där.
En kaffe och en plats vid panoramafönstret. Såg små små människor ta kliv över plattan. Två tonåringar som var glada att träffas. Tjejen hoppade upp på killen och slog benen runt hans midja. Han snurrade henne runt, runt. Jag tog upp min bok av Erlend Loe - Expedition L. Klev in i hans underhållande tankar men distraherades av brus runt omkring. En tjej i min ålder satt intill och pratade i mobiltelefon. Fick ett plötsligt allvar i rösten då hon sa frasen "Är du kär i mig?" Jag tyckte det var häftigt att va så frank över telefon. Hon lyssnade uppmärksamt. Avslutade sen med "Då ses vi imorgon". I ögonvrån kunde jag se hur hon log.
En kort promenad till Nalen med K. Fotografen var redan på plats. Jag presenterade mig och vi utbytte lite fraser. Vid bordet intill satt hans flickvän och kastade en och annan orolig blick. Jag tänkte "ta det lugnt tjejen." Så satte bandet som vi var där för igång och jag blev positivt överraskad. De var så unga så unga. Eller så är det jag som håller på och bli gammal. Hemska tanke! Duktiga var de i alla fall. Bra sound och genomarbetade låtar över lag. Vi stannade inte så länge. Smuttade på varsitt glas rött och gick sen när spelningen var över.
Trött och nöjd med dagens upplevelser tog jag Uppsalapendeln hem.
Efteråt fick vi några minuter på oss att pejla in läget tills alla besökare kommit. Jag stod och pratade med organisationens enda kille. Han pluggar också i Uppsala och det var meningen att vi tillsammans under veckan skulle haft informationsmöten i olika klasser. Tyvärr så hade alla tentaperiod nu så det gick inte att boka in nån tid. Han är relativt ny i gruppen och det var första gången vi pratade utanför ordinarie gruppmöten. Jag har sen jag först såg honom konstaterat att han är min typ. Fina drag, skön stil, vältalig och engagerad. För bra för att va sann som det brukar va. Jag kunde inte undgå att märka hur han stod ovanligt nära. Man är van vid att ha sin i alla fall halvmeter av private space men han passerade den gränsen. Stod så nära att jag kunde känna hans lukt. Subtilt tog jag försiktiga steg bakåt men han kom efter. Jag hade lust att säga "Akta dig pojke! Du vet inte vad du gör." Så satte det hela igång och alla splittrades för att sköta sina uppgifter. Mötte honom senare under dagen i en trappa då inga andra var omkring. Det blev ett awkward moment då vi stod där och typ ställde alla frågor vi kom på. Hur det gått under dagen? Vad man tycker so far? etc, etc. Sen ett "Nej, jag måste nog..." "Ehe. Ja, jag var ändå på väg till..."
Hela arrangemanget gick fantastiskt bra. Jag hade supertrevligt. Minglade med nya människor och kom närmare de i gruppen. Kände mig upplyft att ta del av något så positivt tillsammans med andra. Vi avslutade med att samla gruppen igen och kommentera den lyckade dagen. Killen skämtade. Så mycket folk det var här från Uppsala! Märkte ni inte att majoriteten var uppsalabor? Jag och x (mitt namn) har raggat bra som fan där. En liten blixt i min mage när han sa mitt namn...
Efteråt mötte jag upp med L på ett café på Östermalm. Vi ses inte ofta men det känns alltid lika härligt när vi väl gör det. Efter att ha delat tjugo kvadrat under ett halvår av våra liv kan vi varandra utan och innan. Vi skippar alltid småpratet och går rakt in på de relevanta delarna. Vad oroar oss för tillfället? Vad ger oss kickar? Hur går relationer? Hur borde vi förhålla oss till det som sker? På måndag ger hon sig av till Barcelona för praktik på välkänd reklambyrå. Om saker och ting går min väg blir det ett stopp i den stan på min planerade tågluff i sommar.
Sen hade jag en timme att slå ihjäl innan det var dags för spelningen på Nalen. Tittade in på K:s jobb och roligt nog stod hon där i butiken. Jag frågade om hon ville komma med när de stängt och hon sa att hon mer än gärna hängde på så vi bestämde att mötas upp senare.
Jag gick de få steg som krävdes för min absoluta favorit till Stockholm oas - Kulturhuset. Tog rulltrapporna upp till restaurangen och noterade hur män i vanlig ordning satt försjunkna i schackspelen. Lovade mig själv att en dag ta en plats i sällskapet och klå en gubbe. Tror jag blir den första kvinnan som klivit fram där.
En kaffe och en plats vid panoramafönstret. Såg små små människor ta kliv över plattan. Två tonåringar som var glada att träffas. Tjejen hoppade upp på killen och slog benen runt hans midja. Han snurrade henne runt, runt. Jag tog upp min bok av Erlend Loe - Expedition L. Klev in i hans underhållande tankar men distraherades av brus runt omkring. En tjej i min ålder satt intill och pratade i mobiltelefon. Fick ett plötsligt allvar i rösten då hon sa frasen "Är du kär i mig?" Jag tyckte det var häftigt att va så frank över telefon. Hon lyssnade uppmärksamt. Avslutade sen med "Då ses vi imorgon". I ögonvrån kunde jag se hur hon log.
En kort promenad till Nalen med K. Fotografen var redan på plats. Jag presenterade mig och vi utbytte lite fraser. Vid bordet intill satt hans flickvän och kastade en och annan orolig blick. Jag tänkte "ta det lugnt tjejen." Så satte bandet som vi var där för igång och jag blev positivt överraskad. De var så unga så unga. Eller så är det jag som håller på och bli gammal. Hemska tanke! Duktiga var de i alla fall. Bra sound och genomarbetade låtar över lag. Vi stannade inte så länge. Smuttade på varsitt glas rött och gick sen när spelningen var över.
Trött och nöjd med dagens upplevelser tog jag Uppsalapendeln hem.
torsdag 19 mars 2009
Livet från den ljusa sidan
Pappa har skrivits ut från sjukhuset. Med sig ut har han recept på blodförtunnande mediciner och en rekommendation om att ta det lungt. Får se hur länge han klarar det Mr workoholic... Det var en sån lättnad att höra att han trots allt är okay.
Jag har ägnat dagen åt bland annat skrivande, mailkommunikation och träning. Till min glädje är mina texter för musiktidningen väldigt uppskattade. Chefen vill skicka ut mig på konserter och intervjuer hit och dit vilket känns väldigt kul. Nu har det blivit fyra texter på en vecka och det är ganska mycket mer än jag vanligtvis kommer palla med ovanpå mina heltidsstudier. Men... så länge det känns kul och jag orkar är det väl bara att köra på.
På kvällen tog jag bussen in till stan och promenerade genom centrum för att möta couch surfing gruppen på ett café. Jag slogs av vilken vacker stad Uppsala egentligen är. Den har en så härligt gammaldags charm, pittoresk är nog ordet. Synen av den i vårkvällsljus utlöste en påtaglig mängd lyckohormon.
Med på mötet var förutom ordförande, en spanjor, en portugis, en mexikanska och en fransyska. Vi pratade bland annat olika uttryck och språkförväxlingar. Jag lärde mig kraftuttrycket "de puta madre", ett situationskänsligt uttryck som verkar vara väldigt användbart. Innan jag lämnade sällskapet kom vi fram till att vi snart skulle ha en fransk afton så alla fransmän plus frankophoner kan träffas et parler francais.
Imorgon blir det en heldag i Stockholm. Först temadag på Sida där jag ska skriva referat och dela ut blommor till talare. Efteråt afterwork med gamla parisflatmaten L. Senare på kvällen ska jag möta upp med en utomordentligt begåvad frilansfotograf som börjat jobba för tidningen. Tillsammans ska vi bevaka en lansering av nya Malmöband på Nalen. Summa summarum: Life is good!
Jag har ägnat dagen åt bland annat skrivande, mailkommunikation och träning. Till min glädje är mina texter för musiktidningen väldigt uppskattade. Chefen vill skicka ut mig på konserter och intervjuer hit och dit vilket känns väldigt kul. Nu har det blivit fyra texter på en vecka och det är ganska mycket mer än jag vanligtvis kommer palla med ovanpå mina heltidsstudier. Men... så länge det känns kul och jag orkar är det väl bara att köra på.
På kvällen tog jag bussen in till stan och promenerade genom centrum för att möta couch surfing gruppen på ett café. Jag slogs av vilken vacker stad Uppsala egentligen är. Den har en så härligt gammaldags charm, pittoresk är nog ordet. Synen av den i vårkvällsljus utlöste en påtaglig mängd lyckohormon.
Med på mötet var förutom ordförande, en spanjor, en portugis, en mexikanska och en fransyska. Vi pratade bland annat olika uttryck och språkförväxlingar. Jag lärde mig kraftuttrycket "de puta madre", ett situationskänsligt uttryck som verkar vara väldigt användbart. Innan jag lämnade sällskapet kom vi fram till att vi snart skulle ha en fransk afton så alla fransmän plus frankophoner kan träffas et parler francais.
Imorgon blir det en heldag i Stockholm. Först temadag på Sida där jag ska skriva referat och dela ut blommor till talare. Efteråt afterwork med gamla parisflatmaten L. Senare på kvällen ska jag möta upp med en utomordentligt begåvad frilansfotograf som börjat jobba för tidningen. Tillsammans ska vi bevaka en lansering av nya Malmöband på Nalen. Summa summarum: Life is good!
onsdag 18 mars 2009
Starka upplevelser
Tidigare idag svarade jag på en enkätundersökning utfärdad av Ticnet. På en av frågorna skulle man välja ut tre favoritupplevelser bland ett antal aktiviteter. Det var nånting i stil med: Åka skidor, gå på musikkonsert, gå på teaterföreställning och se hockeymatch. Men mitt i det hela stod också "sex" rätt och slätt som ett alternativ. Okay... Hur har man tänkt här då? undrade jag.
Framför mig ser jag en marknadsavdelning i möte. De brainstormar kring olika upplevelser. Upplevelser som företaget erbjuder. Sen säger någon uppsluppen typ, kanske gruppens clown i kostymform, "Men sex då?!" Alla tystnar. Han fortsätter: "Ja.." Någon snoppar av honom med "Ja men sex erbjuder vi ju ändå inte.". Personen med kommentaren skrattar lite torrt och ser sig om för medhåll från de andra. Han: "Nej, visserligen inte. Men vore det inte jävligt kul att se hur folk svarar på det?" ... "Du har en poäng", säger projektledaren. Sagt och gjort - "sex" är med på listan.
Naturligtvis tog jag med sex som ett av mina tre val. Har man haft bra sex vet man att det endast överträffas av få saker. Ja, jag behöver ligga. Få har väl missat det.
Framför mig ser jag en marknadsavdelning i möte. De brainstormar kring olika upplevelser. Upplevelser som företaget erbjuder. Sen säger någon uppsluppen typ, kanske gruppens clown i kostymform, "Men sex då?!" Alla tystnar. Han fortsätter: "Ja.." Någon snoppar av honom med "Ja men sex erbjuder vi ju ändå inte.". Personen med kommentaren skrattar lite torrt och ser sig om för medhåll från de andra. Han: "Nej, visserligen inte. Men vore det inte jävligt kul att se hur folk svarar på det?" ... "Du har en poäng", säger projektledaren. Sagt och gjort - "sex" är med på listan.
Naturligtvis tog jag med sex som ett av mina tre val. Har man haft bra sex vet man att det endast överträffas av få saker. Ja, jag behöver ligga. Få har väl missat det.
tisdag 17 mars 2009
Sol ute
Det kan göra en hel del. Tidigare idag när jag loggade in på msn var syren där. De få minuterna vi hann prata innan hennes internettid gick ut framgick det att hon var full, matt och på Fiji. Med andra ord var allt i sin ordning. Lättad återfick jag lusten att ta på mig ansiktet och bege mig ut i verkligheten.
Hade en del att uträtta på stan. På bussen skickade jag iväg ett sms till M. Har haft dåligt samvete över att jag inte hört av mig när jag sagt att jag ska göra det. Sa att jag var i stan och att vi kunde ta en kaffe om han vill.
Väl i stan började jag med att gå upp till studentexpeditionen. Har inte hört ett skit om hur det gått med kurserna jag sökte för andra delen av terminen. Fick prata med biträdande studierektor som sa att jag inte var uppskriven på nån av dem utan endast överstruken från listan med studenter som ska skriva uppsats. Mycket underligt, tyckte jag och tog fram kopia av min ansökan. Sa att jag funderat på att ta uppsatsen nu men att jag samtidigt sökt kurser och bestämt mig för att göra uppsatsen nästa termin. Mer än så behövde jag som tur var inte säga. Hon skrev omgående upp mig på kursen jag ville läsa. Ursäktade sig med administrativt strul, jara jara.
Tillbaka på stan började jag scanna av utbudet i kläd- och skobutiker. Visualiserade mig själv i nya outfits jag inte har råd med men drömma går ju. Det kom ett svar från M. Sa att han inte kunde träffas just idag men gärna någon annan dag. Efter det fick jag ytterligare sms om att jag inte får glömma att jag lovat honom svensk middag och dans. Helvete!! Jag känner inte för det. En kärlekshandling som middag gör jag endast åt nära vänner och potentiella ligg. M är ingetdera. Dansa med honom vågar jag inte göra heller. Fitta! Hur ska jag slingra mig ur den här då?
Fler saker att slingra sig ur är couch surfing requests. Så jävla klart är det snart fyrtioåriga snubbar som vill crasha hos mig, i min lilla etta. Jag måste inte säga ja men vad säger man? Ljuger ihop nånting I guess.
Hade en del att uträtta på stan. På bussen skickade jag iväg ett sms till M. Har haft dåligt samvete över att jag inte hört av mig när jag sagt att jag ska göra det. Sa att jag var i stan och att vi kunde ta en kaffe om han vill.
Väl i stan började jag med att gå upp till studentexpeditionen. Har inte hört ett skit om hur det gått med kurserna jag sökte för andra delen av terminen. Fick prata med biträdande studierektor som sa att jag inte var uppskriven på nån av dem utan endast överstruken från listan med studenter som ska skriva uppsats. Mycket underligt, tyckte jag och tog fram kopia av min ansökan. Sa att jag funderat på att ta uppsatsen nu men att jag samtidigt sökt kurser och bestämt mig för att göra uppsatsen nästa termin. Mer än så behövde jag som tur var inte säga. Hon skrev omgående upp mig på kursen jag ville läsa. Ursäktade sig med administrativt strul, jara jara.
Tillbaka på stan började jag scanna av utbudet i kläd- och skobutiker. Visualiserade mig själv i nya outfits jag inte har råd med men drömma går ju. Det kom ett svar från M. Sa att han inte kunde träffas just idag men gärna någon annan dag. Efter det fick jag ytterligare sms om att jag inte får glömma att jag lovat honom svensk middag och dans. Helvete!! Jag känner inte för det. En kärlekshandling som middag gör jag endast åt nära vänner och potentiella ligg. M är ingetdera. Dansa med honom vågar jag inte göra heller. Fitta! Hur ska jag slingra mig ur den här då?
Fler saker att slingra sig ur är couch surfing requests. Så jävla klart är det snart fyrtioåriga snubbar som vill crasha hos mig, i min lilla etta. Jag måste inte säga ja men vad säger man? Ljuger ihop nånting I guess.
Every little thing is gonna be alright
Igår rusade jag in i dagen. Betade av listan systematiskt, punkt för punkt. Drog sen till gymmet och sprang på löpband tills jag nästan blev tvungen att spy.
Hemma igen möttes jag av en vägg av tomhet. Kunde inte annat än lägga mig i fosterställning bara och stirra in i den.
Tills mamma ringde. Sa att de inte vet vad som är felet med our old man. Han skulle stanna kvar på sjukhuset för observation så länge.
Inget nytt om syren. Antagligen lever hon livet på avlägset paradis. Isolerad från allt vad kommunikationsteknik heter.
Idag har jag bestämt mig för att det ska ordna sig med allt. Och jag ska helt enkelt göra det jag ska tills det löser sig.
Hemma igen möttes jag av en vägg av tomhet. Kunde inte annat än lägga mig i fosterställning bara och stirra in i den.
Tills mamma ringde. Sa att de inte vet vad som är felet med our old man. Han skulle stanna kvar på sjukhuset för observation så länge.
Inget nytt om syren. Antagligen lever hon livet på avlägset paradis. Isolerad från allt vad kommunikationsteknik heter.
Idag har jag bestämt mig för att det ska ordna sig med allt. Och jag ska helt enkelt göra det jag ska tills det löser sig.
måndag 16 mars 2009
Väntan och allt som ska göras där emellan
Jag har en pappa på sjukhus fick jag höra igår. Nånting med hjärtat. Man vet inte men han ligger inlagd på sjukhus för kontroll.
Jag har en syster som ingen hört ett ljud från på över en vecka. Vi vet inte säkert var hon är. Förhoppningsvis på Fiji.
Jag har en mamma som håller ställningarna hemma. Sitter i samtal med släkt och vänner som bryr sig och försöker samtidigt hinna rasta en ännu inte rumsren hund.
I Uppsala sitter jag med en lång lista på saker att göra. Saker jag måste göra. Samtidigt snurrar allt annat i mina tankar.
Goda nyheter. Ge mig goda nyheter snart.
Jag har en syster som ingen hört ett ljud från på över en vecka. Vi vet inte säkert var hon är. Förhoppningsvis på Fiji.
Jag har en mamma som håller ställningarna hemma. Sitter i samtal med släkt och vänner som bryr sig och försöker samtidigt hinna rasta en ännu inte rumsren hund.
I Uppsala sitter jag med en lång lista på saker att göra. Saker jag måste göra. Samtidigt snurrar allt annat i mina tankar.
Goda nyheter. Ge mig goda nyheter snart.
lördag 14 mars 2009
Wrapped up in books
Lägenheten är dammad,skurad och vädrad. Jag är nyduschad. Inget utrymme för sjukdom finns mellan dessa väggar, golv och tak.
Jag har börjat läsa en ny roman som tilltalar mig starkt - Dannyboy och kärleken av Daniel Åberg. Det är nåt visst med att läsa historier som utspelar sig i kvarter där man bor eller har bott. Orden ger knivskarpa bilder som inte går att värja sig mot. Om man på det finner huvudkaraktärerna sympatiska så kan man räkna med att va fast.
Sen är det svårt att inte förälska sig i själva historien. Ett ljummet dygn i maj. Två främlingar som möts i Stockholms tunnelbana. Han har flytt från sitt liv i Uppsala. Hon försöker fly från sig själv. Han räddar henne från att kasta sig mot döden. Timmarna efter håller de fast vid varandra. De kämpar med att glömma det som är historia och inte tänka på vad som kommer hända nästa dag. Allt de har är en kväll och en natt samt 2000 spänn att bränna.
Jag vill ivrigt läsa vidare men jag vill samtidigt inte att den ska ta slut. Så bitterljuvt.
Jag har börjat läsa en ny roman som tilltalar mig starkt - Dannyboy och kärleken av Daniel Åberg. Det är nåt visst med att läsa historier som utspelar sig i kvarter där man bor eller har bott. Orden ger knivskarpa bilder som inte går att värja sig mot. Om man på det finner huvudkaraktärerna sympatiska så kan man räkna med att va fast.
Sen är det svårt att inte förälska sig i själva historien. Ett ljummet dygn i maj. Två främlingar som möts i Stockholms tunnelbana. Han har flytt från sitt liv i Uppsala. Hon försöker fly från sig själv. Han räddar henne från att kasta sig mot döden. Timmarna efter håller de fast vid varandra. De kämpar med att glömma det som är historia och inte tänka på vad som kommer hända nästa dag. Allt de har är en kväll och en natt samt 2000 spänn att bränna.
Jag vill ivrigt läsa vidare men jag vill samtidigt inte att den ska ta slut. Så bitterljuvt.
fredag 13 mars 2009
På benen i alla fall
Snorig och småfebrig är jag men likt förbannat tog jag mig ut på stan för att uträtta ett antal ärenden. Backar och trappor kändes som rena döden. En halv veckas förkylning kan tydligen ta kål på kondisen helt. Fick i alla fall gjort det jag skulle och tog mig också hem. Hemma är där jag tänker stanna resten av kvällen. Sippa te, läsa bok, knappa koder och se film, är planen. Mer än så orkar jag inte med.
Blonda Lockarna har inte hört av sig. Ser ut som om mobilen inte undkom toan trots allt. Trist för honom.
Imorgon ska jag skippa melodifestivalen till förmån för riktig musik. José Gonzalez spelar en utsåld konsert på konserthuset och jag ska dit och recensera. Senast jag såg honom (och även då recenserade) var helt magiskt. I Jönköpings stadsteater intog då en blyg man hela salen med sin musik. Jag minns hur en grupp uppsluppna studenter satt bakom mig och gapade innan det hela körde igång, clueless inför vad dom just skulle få uppleva. Redan efter hans första ackord tystnade samtliga och det var som om alla höll andan låtarna igenom. Det var för ganska många år sen. Ska bli intressant nu att se vad som hänt sen dess.
Blonda Lockarna har inte hört av sig. Ser ut som om mobilen inte undkom toan trots allt. Trist för honom.
Imorgon ska jag skippa melodifestivalen till förmån för riktig musik. José Gonzalez spelar en utsåld konsert på konserthuset och jag ska dit och recensera. Senast jag såg honom (och även då recenserade) var helt magiskt. I Jönköpings stadsteater intog då en blyg man hela salen med sin musik. Jag minns hur en grupp uppsluppna studenter satt bakom mig och gapade innan det hela körde igång, clueless inför vad dom just skulle få uppleva. Redan efter hans första ackord tystnade samtliga och det var som om alla höll andan låtarna igenom. Det var för ganska många år sen. Ska bli intressant nu att se vad som hänt sen dess.
torsdag 12 mars 2009
Vilodag
Det finns visst gränser även om man inbillar sig annat. Nu har jag sprungit runt ute i kylan med min förkylning hit och dit och det håller tydligen inte i längden. Gick upp kl. 7 imorse för att tvätta. Efter att tvätten var gjord crashade jag i sängen tills nån stackars telefonsäljare väckte mig vid 15-tiden. Kroppen känns småfebrig men ok. Jag unnar den vila idag så det inte skiter sig med helgen.
Det gick bra på arbetsmarknadsminglet igår. Jag blev lite orolig i början då jag fick sitta själv vid vårt bord strax innan det började. Om inte ordförande skulle komma skulle jag bli tvungen att improvisera big time med spontant tal inför hundratals studenter och arbetsmarknadsfolk. Som tur var kom hon inrusande de sista minuterna och jag kunde andas ut. Resten var bara roligt och kvällen gick fort. Jag stod där och pratade och svarade på frågor ställda av nyfikna studenter. Alla var trevliga och intresserade så det gick strålande. Men det hade tagit på krafterna kände jag när jag kom hem och febern började.
Innan minglet pratade jag med D på Fejjans chat. Det var han som inledde samtalet med att säga att jag hade "grymt snygg frilla!!! : )" Jag har nyligen bytt profilbild och lagt in ett foto från i lördags. Det blev ett ganska långt samtal där vi bland annat avverkade våra gemensamma intressen resor och musik. Han sökte ressällskap till Hong Kong och Indonesien i sommar. Jag sa att jag planerade att tågluffa i Europa. Det hade inte han heller gjort innan men nu hade han bokat sin resa. Jag sa att han gjort rätt i det så han kommer iväg. När vi kom in på musik berättade jag att jag börjat skriva för en musiktidning. Han fann detta högst intressant och erbjöd sig att hjälpa mig med pressleg då han som musikproducent har många kontakter i branschen. Jag tackade för erbjudandet och sa att han gärna fick göra det. Vi gick aldrig in på bruden han träffat. Jag frågade inget och han anförtrodde dito. Well, well...
Nu ska jag se film för själen. Gamla feelgoodrullen Forest Gump. Den kan ju aldrig slå fel.
Det gick bra på arbetsmarknadsminglet igår. Jag blev lite orolig i början då jag fick sitta själv vid vårt bord strax innan det började. Om inte ordförande skulle komma skulle jag bli tvungen att improvisera big time med spontant tal inför hundratals studenter och arbetsmarknadsfolk. Som tur var kom hon inrusande de sista minuterna och jag kunde andas ut. Resten var bara roligt och kvällen gick fort. Jag stod där och pratade och svarade på frågor ställda av nyfikna studenter. Alla var trevliga och intresserade så det gick strålande. Men det hade tagit på krafterna kände jag när jag kom hem och febern började.
Innan minglet pratade jag med D på Fejjans chat. Det var han som inledde samtalet med att säga att jag hade "grymt snygg frilla!!! : )" Jag har nyligen bytt profilbild och lagt in ett foto från i lördags. Det blev ett ganska långt samtal där vi bland annat avverkade våra gemensamma intressen resor och musik. Han sökte ressällskap till Hong Kong och Indonesien i sommar. Jag sa att jag planerade att tågluffa i Europa. Det hade inte han heller gjort innan men nu hade han bokat sin resa. Jag sa att han gjort rätt i det så han kommer iväg. När vi kom in på musik berättade jag att jag börjat skriva för en musiktidning. Han fann detta högst intressant och erbjöd sig att hjälpa mig med pressleg då han som musikproducent har många kontakter i branschen. Jag tackade för erbjudandet och sa att han gärna fick göra det. Vi gick aldrig in på bruden han träffat. Jag frågade inget och han anförtrodde dito. Well, well...
Nu ska jag se film för själen. Gamla feelgoodrullen Forest Gump. Den kan ju aldrig slå fel.
onsdag 11 mars 2009
Frisk som en nötkärna är jag
I snart tre dagar nu har jag kämpat emot en begynnande förkylning. För mig börjar det alltid med halsont. Därifrån kan det antingen gå tillbaka helt eller bryta ut i feber och snuva. Egentligen borde jag kanske ta det lugnt men jag vill inte det. Jag vill uträtta saker och träffa folk.
I snöstorm tog jag mig till Stockholm igår och gick på möte med organisationen. Vi har fett mycket med saker att göra just nu. Nästa vecka har vi tillsammans med en partnerorganisation ordnat temadag på Sida. Det kommer att pågå från tidig förmiddag till sen eftermiddag, en heldag med andra ord. Många intressanta talare kommer att vara på plats och Sida bjuder på mat hela dagen.
Ikväll ska jag representera organisationen på Utrikespolitiska föreningens arbetsmarknadsdag här i Uppsala. Jag är frisk. Jag är stark. I can do it!
Fick en hel del energi av fika med S igår. Det är nåt mystiskt med oss. Vi går visst runt och tänker på samma saker under samma perioder. Det blir härliga samtal då. Hon hade upptäckt Mia och Klara på senaste tiden och höll på att dö när jag imiterade Gulletussan. Själv är hon en jäkel på att imitera den störda hundbruden. Cafébiträdet som serverade oss hade nåt oroligt i blicken då vi satt där och levde ut dessa karaktärer. Han trodde väl att vi bara var oss själva. Haha!
Nä, nu ska jag knappa vidare med HTML och CSS-koder. Det är faktiskt ganska angenämt när det flyter.
I snöstorm tog jag mig till Stockholm igår och gick på möte med organisationen. Vi har fett mycket med saker att göra just nu. Nästa vecka har vi tillsammans med en partnerorganisation ordnat temadag på Sida. Det kommer att pågå från tidig förmiddag till sen eftermiddag, en heldag med andra ord. Många intressanta talare kommer att vara på plats och Sida bjuder på mat hela dagen.
Ikväll ska jag representera organisationen på Utrikespolitiska föreningens arbetsmarknadsdag här i Uppsala. Jag är frisk. Jag är stark. I can do it!
Fick en hel del energi av fika med S igår. Det är nåt mystiskt med oss. Vi går visst runt och tänker på samma saker under samma perioder. Det blir härliga samtal då. Hon hade upptäckt Mia och Klara på senaste tiden och höll på att dö när jag imiterade Gulletussan. Själv är hon en jäkel på att imitera den störda hundbruden. Cafébiträdet som serverade oss hade nåt oroligt i blicken då vi satt där och levde ut dessa karaktärer. Han trodde väl att vi bara var oss själva. Haha!
Nä, nu ska jag knappa vidare med HTML och CSS-koder. Det är faktiskt ganska angenämt när det flyter.
tisdag 10 mars 2009
Ännu en lista
Jag har visualiserat vår de senaste dagarna. Blev därför något besviken när jag nu öppnade ögonen och såg mängder av små små snöflingor fladdra förbi utanför fönstret. Well, well... Våren är värd väntan.
Ikväll ska jag åka in till Stockholm. Först gå på möte med den ideella organisationen jag är med i. Efter det ska jag träffa S. Behöver verkligen träffa S nu. Hon är den mest harmoniska och positiva personen jag känner. Behöver dela lite av hennes fenomenala tankar.
Nyligen skrev jag en lista över saker som gjorde mig entusiastisk som liten. Dags nu då för en lista med saker som gör mig entusiastisk som "stor". Det är mycket svårare. Visst det finns många saker man tycker är angenämt och trevligt men entusiastisk så där hjärtat slår extra slag och man bara vill hoppa? Ganska sällan.
Saker som gör mig entusiastisk nu för tiden:
. Personlig framgång - Att få högsta betyg och goda vitsord på arbeten jag gjort.
. Att kolla in en särskild kille och sen få honom på ett eller annat sätt
. När någon säger "Det var precis som du sa den där gången..." Det gör mig rörd när . människor minns och har tagit till sig mina ord
. Att ha bokat en resa och ha biljetten i handen
. Att se så fantastiska syner så någon måste nypa mig i armen
. Att dansa innerligt till en låt som får igång mig
. Hämningslöst sex
. Att läsa om saker som är life altering
. Historier om människor som fått framgång på ett eller annat plan mot alla odds
. Att ha samtal som får en att förstå mer om sig själv och andra
Det blev ett antal punkter ändå... *nöjd*
Ikväll ska jag åka in till Stockholm. Först gå på möte med den ideella organisationen jag är med i. Efter det ska jag träffa S. Behöver verkligen träffa S nu. Hon är den mest harmoniska och positiva personen jag känner. Behöver dela lite av hennes fenomenala tankar.
Nyligen skrev jag en lista över saker som gjorde mig entusiastisk som liten. Dags nu då för en lista med saker som gör mig entusiastisk som "stor". Det är mycket svårare. Visst det finns många saker man tycker är angenämt och trevligt men entusiastisk så där hjärtat slår extra slag och man bara vill hoppa? Ganska sällan.
Saker som gör mig entusiastisk nu för tiden:
. Personlig framgång - Att få högsta betyg och goda vitsord på arbeten jag gjort.
. Att kolla in en särskild kille och sen få honom på ett eller annat sätt
. När någon säger "Det var precis som du sa den där gången..." Det gör mig rörd när . människor minns och har tagit till sig mina ord
. Att ha bokat en resa och ha biljetten i handen
. Att se så fantastiska syner så någon måste nypa mig i armen
. Att dansa innerligt till en låt som får igång mig
. Hämningslöst sex
. Att läsa om saker som är life altering
. Historier om människor som fått framgång på ett eller annat plan mot alla odds
. Att ha samtal som får en att förstå mer om sig själv och andra
Det blev ett antal punkter ändå... *nöjd*
måndag 9 mars 2009
Baby's back but I'm not
Nu är ipoden sitt gamla jag igen, tack och lov. Jag kan inte leva utan mitt örongodis.
Kvällen har varit lugn. Jag har ägnat den åt att svära åt html/css-logik. Koder som ska in på exakt rätt ställe och dokument efter dokument som ska kopplas till varandra. Aaaagh!!
Förutom det har jag jobbat på att kurera en begynnande förkylning med vicks blue halstabletter och tvivelaktigt grönt te inhandlat hos araben i hörnet. Jävligt nog så glömde jag att ta med mig hårborsten till badet. Kunde ju inte torka håret innan det borstats ur så jag gick därför ut i kylan med vått rufs. Inte bra.
Skulle egentligen träffat min zambiske (säger man så?) studiekamrat M ikväll men jag ställde in mötet. Förklarade dagsformen och han svarade med att fråga vem jag har kysst. Du skulle bara veta, tänkte jag. Han håller på och flörtar med mig så där och jag är så ofantligt trött på det. Sa att det inte var det utan att jag hade gått ute med vått hår sen badet. Borde istället ha svarat att jag hånglat massvis med en random guy på en klubb i lördags och att jag nu hoppas på att få göra det igen och mer därtill med en viss annan kille jag träffade samma kväll. Det är ju så kompisar pratar med varandra och jag får väl börja köra det snacket så han fattar nån gång.
Kvällen har varit lugn. Jag har ägnat den åt att svära åt html/css-logik. Koder som ska in på exakt rätt ställe och dokument efter dokument som ska kopplas till varandra. Aaaagh!!
Förutom det har jag jobbat på att kurera en begynnande förkylning med vicks blue halstabletter och tvivelaktigt grönt te inhandlat hos araben i hörnet. Jävligt nog så glömde jag att ta med mig hårborsten till badet. Kunde ju inte torka håret innan det borstats ur så jag gick därför ut i kylan med vått rufs. Inte bra.
Skulle egentligen träffat min zambiske (säger man så?) studiekamrat M ikväll men jag ställde in mötet. Förklarade dagsformen och han svarade med att fråga vem jag har kysst. Du skulle bara veta, tänkte jag. Han håller på och flörtar med mig så där och jag är så ofantligt trött på det. Sa att det inte var det utan att jag hade gått ute med vått hår sen badet. Borde istället ha svarat att jag hånglat massvis med en random guy på en klubb i lördags och att jag nu hoppas på att få göra det igen och mer därtill med en viss annan kille jag träffade samma kväll. Det är ju så kompisar pratar med varandra och jag får väl börja köra det snacket så han fattar nån gång.
Uppsalas centralbad
Idag tog jag tag i min badambition. Jag packade träningsväskan och tog mig till Centralbadet här i Uppsala. Simmade sen 30 längder under skön tystnad och sagolik utsikt över domkyrkan. Njöt av vattnets förmåga att stilla mina tankar. Mina minnen av badbesök är annars kantade av anarkistiskt kaos med skrikande ungar som försöker överträffa varandra i effekten av bomben och som frenetiskt hoppar från trampoliner. Jag var själv den typen av unge. Konstaterade därför snabbt att atmosfären i Uppsalas badhus skilde sig avsevärt från den i Karlstad. Där fanns till och med en skylt som sa att det inte var tillåtet att dyka eller hoppa i bassängen från kanten.
Jag till och med dristade mig till att spendera en tid i bastu. Har alltid tyckt det känns lite märkligt att sitta där naken med folk man inte känner. Som vanligt gick det bra ändå och jag lämnade den först när jag inte längre pallade hettan.
På vägen hem strejkade ipoden. Den blev plötsligt tyst och sen ville inte knapparna lyda. Det går inte att stänga av den eller nånting. Min lilla älskling... Hoppas nu innerligt att den repar sig efter att batteriet dött och återuppladdats. Jag vill inte ens föreställa mig vardagen utan den.
Jag till och med dristade mig till att spendera en tid i bastu. Har alltid tyckt det känns lite märkligt att sitta där naken med folk man inte känner. Som vanligt gick det bra ändå och jag lämnade den först när jag inte längre pallade hettan.
På vägen hem strejkade ipoden. Den blev plötsligt tyst och sen ville inte knapparna lyda. Det går inte att stänga av den eller nånting. Min lilla älskling... Hoppas nu innerligt att den repar sig efter att batteriet dött och återuppladdats. Jag vill inte ens föreställa mig vardagen utan den.
söndag 8 mars 2009
Uppdatering
Blonda Lockarna hörde av sig för några timmar sen. Svarade att han haft jäkligt kul igår och att det var trevligt att träffa mig. Sa också att han kommer va i Stockholm hela veckan men att han gärna träffas till helgen eller veckan efter om jag inte kan då. Jag blev fjolligt glad över att han till skillnad mot mig avslutade med ett "kram".
Såg nyligen på Mia och Klara och flabbade mig genom hela programmet. Måste va deras bästa avsnitt nånsin. Kolla in det på SVT:s hemsida vetja.
Snart ska jag se på Nip Tuck. Over and out.
Såg nyligen på Mia och Klara och flabbade mig genom hela programmet. Måste va deras bästa avsnitt nånsin. Kolla in det på SVT:s hemsida vetja.
Snart ska jag se på Nip Tuck. Over and out.
I mitt esse
Det blev en kanonutgång igår. Först laddade jag och K hemma hos mig med kikärtsgryta, halloumiost och kalamati oliver. Båda kände sig på topp med nya frisyrer och klänningar. Vi sippade vin och bubbel och dansade fuldans.
Jag tog henne till Saluhallen som planerat. Efter varsin mojito i en av barerna på första våningen gjorde vi entré uppe på stora dansgolvet och det kändes som om boysen slukade oss med sina blickar. Efter ett tag spelade dj:n en av mina favvolåtar just nu. Vet inte vad artisten eller låten heter men versen går nånting som "Day and night, I keep on la la la la lalala. Och jag dansade som om jag varit själv i lokalen. Plötsligt står en osedvanligt snygg pojke framför mig och dansar med samma engagemang. Plötsligt hånglar vi utan att ens ha hunnit säga så mycket som hej och utan att jag vet vem som tagit initiativet. Och vi hånglar och hånglar och... Snyggingen har smakfulla kläder av à la svensk siluett. Håret är mörkt och välklippt. Han följer med mig och K ut när vi röker. Envisas med att kyssa mig mellan blossen. Säger att han brukar dissa tjejer som röker men att jag är alldeles för het för det.
Vi går tillbaka in och K säger nåt om att hon måste på toa. Instinktivt hänger jag på men killen drar in mig mot dansgolvet. Säger att jag kan väl skita i henne. Jag skakar på huvudet. Jag är inte den som lämnar vänner för hångel så jag drar. Trött på hans ganska dryga attityd.
Uppe på stora dansgolvet igen får jag ögonkontakt med en kille som är så damn fine så jag bara vill äta upp honom. Vi går förbi honom och hans gäng och han vänder sig och ler mot mitt håll. Jag vänder tillbaka säger att han har himla fint hår, blonda lockar ner till axlarna, han säger - "Ska du säga" och drar en slinga av mitt hår genom fingrarna på hans hand. Så vi står där och dansar och ler mot varandra. Utbyter några ord då och då tills hans vänner vill till baren. Är du kvar här på golvet sen? undrar han. Jag svarar att det är möjligt. Men strömmen vill annorlunda så jag och K går vidare runt i lokalen. Röker lite till, dansar lite till, dricker lite till och sen tar Blonda Lockarna tag i mig när vi passerar honom på ett annat av dansgolven. Så vi blir kvar där och dansar med hans vänner. Blonda Lockarna och jag ler och ler mot varann. Det framkommer att jag och K är från Karlstad och av någon anledning tycker han som själv är 08 från början att det är värt en kram. Så jag får krama om hans perfekt långa snygga kropp. Sen ler vi så där mot varann igen. Jag kommer på att jag och K måste springa till sista bussen. Han tycker det är tråkigt att vi måste gå redan. Jag föreslår att vi kan träffas nån annan gång och han säger absolut så jag tar hans nummer.
Sen missar vi bussen med nån minut och får ta en taxi. På vägen upp till lägenheten börjar vi tråkigt nog att tjafsa. Står sen i hallen och skriker till varandra som två babianer. Så jävla onödigt. Det började med att jag anmärkte på en grej hon sa som kändes disrespectful och hon menade på att hon inte alls gjort nåt fel. Varför har vi såna bråk? Som av den typen syren och jag hade när vi var tonåringar. Vi somnade som ovänner.
Pratade sen igenom incidenten när vi vaknat tills vi förstod varandras sidor av saken och kunde förlåta. Resten av timmarna innan hon åkte spenderade vi i sann systeranda som det ska va på internationella kvinnodagen. Tog lunch på ett café och skrattade åt gårdagen och gamla minnen. Vi kom in på den första killen jag hade sex med som vi kallar Knull-ettan. Smidig som hon är utbrister K "Ja Knull-ettan! Vad gör han nu förtiden?" i en ton så alla tystnar och tittar på oss. Man kan ju inte annat än skratta.
För ca en och en halv timme sedan skickade jag iväg ett sms till Blonda Lockarna med förfrågan om att ta en öl ihop nån kväll. Jag har ingen tidigare erfarenhet av att va den som tar initiativet så jag vet inte om jag gillar vad jag gett mig in på. För jag har inte fått nåt svar än. Men om han inte svarar så säger vi att han tappat mobiljäveln i toaletten eller nåt liknande. För något annat alternativ är ju högst osannolikt.
Jag tog henne till Saluhallen som planerat. Efter varsin mojito i en av barerna på första våningen gjorde vi entré uppe på stora dansgolvet och det kändes som om boysen slukade oss med sina blickar. Efter ett tag spelade dj:n en av mina favvolåtar just nu. Vet inte vad artisten eller låten heter men versen går nånting som "Day and night, I keep on la la la la lalala. Och jag dansade som om jag varit själv i lokalen. Plötsligt står en osedvanligt snygg pojke framför mig och dansar med samma engagemang. Plötsligt hånglar vi utan att ens ha hunnit säga så mycket som hej och utan att jag vet vem som tagit initiativet. Och vi hånglar och hånglar och... Snyggingen har smakfulla kläder av à la svensk siluett. Håret är mörkt och välklippt. Han följer med mig och K ut när vi röker. Envisas med att kyssa mig mellan blossen. Säger att han brukar dissa tjejer som röker men att jag är alldeles för het för det.
Vi går tillbaka in och K säger nåt om att hon måste på toa. Instinktivt hänger jag på men killen drar in mig mot dansgolvet. Säger att jag kan väl skita i henne. Jag skakar på huvudet. Jag är inte den som lämnar vänner för hångel så jag drar. Trött på hans ganska dryga attityd.
Uppe på stora dansgolvet igen får jag ögonkontakt med en kille som är så damn fine så jag bara vill äta upp honom. Vi går förbi honom och hans gäng och han vänder sig och ler mot mitt håll. Jag vänder tillbaka säger att han har himla fint hår, blonda lockar ner till axlarna, han säger - "Ska du säga" och drar en slinga av mitt hår genom fingrarna på hans hand. Så vi står där och dansar och ler mot varandra. Utbyter några ord då och då tills hans vänner vill till baren. Är du kvar här på golvet sen? undrar han. Jag svarar att det är möjligt. Men strömmen vill annorlunda så jag och K går vidare runt i lokalen. Röker lite till, dansar lite till, dricker lite till och sen tar Blonda Lockarna tag i mig när vi passerar honom på ett annat av dansgolven. Så vi blir kvar där och dansar med hans vänner. Blonda Lockarna och jag ler och ler mot varann. Det framkommer att jag och K är från Karlstad och av någon anledning tycker han som själv är 08 från början att det är värt en kram. Så jag får krama om hans perfekt långa snygga kropp. Sen ler vi så där mot varann igen. Jag kommer på att jag och K måste springa till sista bussen. Han tycker det är tråkigt att vi måste gå redan. Jag föreslår att vi kan träffas nån annan gång och han säger absolut så jag tar hans nummer.
Sen missar vi bussen med nån minut och får ta en taxi. På vägen upp till lägenheten börjar vi tråkigt nog att tjafsa. Står sen i hallen och skriker till varandra som två babianer. Så jävla onödigt. Det började med att jag anmärkte på en grej hon sa som kändes disrespectful och hon menade på att hon inte alls gjort nåt fel. Varför har vi såna bråk? Som av den typen syren och jag hade när vi var tonåringar. Vi somnade som ovänner.
Pratade sen igenom incidenten när vi vaknat tills vi förstod varandras sidor av saken och kunde förlåta. Resten av timmarna innan hon åkte spenderade vi i sann systeranda som det ska va på internationella kvinnodagen. Tog lunch på ett café och skrattade åt gårdagen och gamla minnen. Vi kom in på den första killen jag hade sex med som vi kallar Knull-ettan. Smidig som hon är utbrister K "Ja Knull-ettan! Vad gör han nu förtiden?" i en ton så alla tystnar och tittar på oss. Man kan ju inte annat än skratta.
För ca en och en halv timme sedan skickade jag iväg ett sms till Blonda Lockarna med förfrågan om att ta en öl ihop nån kväll. Jag har ingen tidigare erfarenhet av att va den som tar initiativet så jag vet inte om jag gillar vad jag gett mig in på. För jag har inte fått nåt svar än. Men om han inte svarar så säger vi att han tappat mobiljäveln i toaletten eller nåt liknande. För något annat alternativ är ju högst osannolikt.
lördag 7 mars 2009
Skön dag idag
Tog just en break från städningen som jag håller på mig. Sippar på en kopp svart koffeinkick och bläddrar i nya numret av Damernas Värld, ett av få vettiga modemagazin i detta land om du frågar mig. Igår blev mitt hår klippt. Det är en lika stor pärs varje gång. När man flyttar omkring så mycket som jag gör hinner man aldrig hitta den perfekta frisören. Det blir att man chansar varje gång. Den här gången hade jag fått en rabattkupong hemskickad från ett ställe som verkade va en seriös salong med hemsida på internet och allt. Efter noggrann övervägning bestämde mig för att boka en tid.
När jag väl satt där i stolen slog jag förutom sedvanlig trimning av topparna till med lång lugg á la Titiyo. Det blev faktiskt precis som jag tänkt mig. Hon som klippte mig tog sig verkligen tid och jag blev så glad av resultatet. Mår mitt hår bra så mår jag bra. Så enkelt och så svårt är det med mig.
Snart ska jag möta gamla vännen K på tågstationen. Tillsammans ska vi göra Uppsala. Blir först en promenad med fika på stan, efter det middag hemma och sen utgång på en schyst lokal som heter Saluhallen. Jag har saknat min galning till vän. Ser så mycket fram emot hon kommer hit och i vanlig ordning skakar om mig.
När jag väl satt där i stolen slog jag förutom sedvanlig trimning av topparna till med lång lugg á la Titiyo. Det blev faktiskt precis som jag tänkt mig. Hon som klippte mig tog sig verkligen tid och jag blev så glad av resultatet. Mår mitt hår bra så mår jag bra. Så enkelt och så svårt är det med mig.
Snart ska jag möta gamla vännen K på tågstationen. Tillsammans ska vi göra Uppsala. Blir först en promenad med fika på stan, efter det middag hemma och sen utgång på en schyst lokal som heter Saluhallen. Jag har saknat min galning till vän. Ser så mycket fram emot hon kommer hit och i vanlig ordning skakar om mig.
torsdag 5 mars 2009
En entré i couch surfingens värld
Jag har nyligen gått med i nätverket Couch Surfing. Har länge funderat på att göra det då flera av mina vänner är medlemmar och har fina historier att berätta om sina CS- resor och människor dom har tagit emot hemma hos sig. Eftersom jag planerar att göra en tågluff i sommar på ytterst begränsad reskassa så tänkte jag också att CS kan va lösningen för mig.
Så jag gick på introduktionsmöte på ett café igår. Kändes lite märkligt att möta upp med folk som man inte ens vet hur de ser ut. När jag beställt mitt kaffe och slagit mig ner vid ett bord hörde jag en kille prata om CS med några tjejer. Han var ordförande i Uppsalagruppen och tjejerna var gamla medlemmar som bara råkade vara där. Jag följde med ordförande M längst in i det lilla bohemiska cafét där det satt ytterligare en kille. Vi var alltså bara två nya medlemmar på mötet. M berättade att han hade couch surfat runt i Asien, Europa och Nordamerika. Det hade gått bra alla gånger och nu tar han emot CS-folk i sin lägenhet mer eller mindre varje helg. Jag sa att jag hade planer på att tågluffa i sommar och då couch surfa i olika städer. En del jag berättat detta för tycker att det låter som en vansinnesidé att göra nåt sånt som ensam tjej. Killarna tyckte "Neej, vilka har sagt det?" Det ska gå hur bra som helst. Vi satt där i kanske en timme. Snackade resor, politik och historia. Den andra killen pluggade historia och entusiasmen lyste i hans ögon då han berättade om vad som utspelats i Uppsala för hundratals år sedan. Jag förstår att man intresserar sig för historia men det har aldrig varit mitt ämne. Har alltid varit mer angelägen om vad som händer i världen här och nu så jag kunde bara förundrat lyssna och kort kommentera hans långa utläggningar.
Efteråt hängde jag på dom till en pub där vi skulle möta upp med andra CS-medlemmar. Fler och fler personer kom och anslöt sig till sällskapet, samtliga akademiker så det blev härligt nördig stämning. Bland de första som kom var ett par varav tjejen satt i rullstol. Pinsamt nog känner jag mig lite besvärad av handikappade. Det är inte deras fel utan helt och hållet mitt. Måste bero på att jag inte känner någon som är det. Jag är rädd att det ska märkas att jag är obekväm och att jag gör ett tillgjort intryck. Tillgjorda människor är bland det mest störande jag vet. Jag vill inte vara sån. Killen lyfte upp tjejen på stolen intill mig och vi började prata. Hon hade ett ovanligt rakt sätt och var väldigt framåt. Skämtade om sitt tillstånd till och med.
Så vi satt kvar där i flera timmar och drack öl med snackbuffé. Jag pratade bland annat med en konststuderande amerikanska, manlig doktorand i biokemi, kulturantropologistuderande svensk tjej, två statsvet. studenter från Litauen. Passade i vanlig ordning på att studera människor. Observerade hur amerikanskans pojkvän enbart såg på henne när han egentligen pratade till alla runt omkring, hur kulturantropoligitjejen senare bara hade ögon för italienaren hon hängt på dit, hur historiakillen märkligt nog påminde om en tjejkompis i hans ansiktsutryck, sätt att prata och kroppsspråk (utan att för den sakens skulll vara feminin), hur mannen i ett par som satt i ett sällskap mitt emot såg måttligt road ut, hur han upprepade gånger sökte ögonkontakt med mig och hur jag faktiskt gillade det.
Mot slutet av kvällen utbrast rullstolstjejen L att jag var normal och att hon gillade mig. Jag undrade vad hon menade med det. Själv gillar jag inte ordet normal för vem är den här normen man ska efterlikna egentligen? Hon sa att hon tyckte jag hade skön stil och var lätt att prata med. Att jag inte betedde mig konstigt som många andra hon träffade, särskilt tjejer i allmänhet. Hon ville gärna bjuda hem mig på kaffe nån dag om jag hade lust med det. Jag tog hennes nummer innan jag tackade för mig och fångade bussen hem.
Så jag gick på introduktionsmöte på ett café igår. Kändes lite märkligt att möta upp med folk som man inte ens vet hur de ser ut. När jag beställt mitt kaffe och slagit mig ner vid ett bord hörde jag en kille prata om CS med några tjejer. Han var ordförande i Uppsalagruppen och tjejerna var gamla medlemmar som bara råkade vara där. Jag följde med ordförande M längst in i det lilla bohemiska cafét där det satt ytterligare en kille. Vi var alltså bara två nya medlemmar på mötet. M berättade att han hade couch surfat runt i Asien, Europa och Nordamerika. Det hade gått bra alla gånger och nu tar han emot CS-folk i sin lägenhet mer eller mindre varje helg. Jag sa att jag hade planer på att tågluffa i sommar och då couch surfa i olika städer. En del jag berättat detta för tycker att det låter som en vansinnesidé att göra nåt sånt som ensam tjej. Killarna tyckte "Neej, vilka har sagt det?" Det ska gå hur bra som helst. Vi satt där i kanske en timme. Snackade resor, politik och historia. Den andra killen pluggade historia och entusiasmen lyste i hans ögon då han berättade om vad som utspelats i Uppsala för hundratals år sedan. Jag förstår att man intresserar sig för historia men det har aldrig varit mitt ämne. Har alltid varit mer angelägen om vad som händer i världen här och nu så jag kunde bara förundrat lyssna och kort kommentera hans långa utläggningar.
Efteråt hängde jag på dom till en pub där vi skulle möta upp med andra CS-medlemmar. Fler och fler personer kom och anslöt sig till sällskapet, samtliga akademiker så det blev härligt nördig stämning. Bland de första som kom var ett par varav tjejen satt i rullstol. Pinsamt nog känner jag mig lite besvärad av handikappade. Det är inte deras fel utan helt och hållet mitt. Måste bero på att jag inte känner någon som är det. Jag är rädd att det ska märkas att jag är obekväm och att jag gör ett tillgjort intryck. Tillgjorda människor är bland det mest störande jag vet. Jag vill inte vara sån. Killen lyfte upp tjejen på stolen intill mig och vi började prata. Hon hade ett ovanligt rakt sätt och var väldigt framåt. Skämtade om sitt tillstånd till och med.
Så vi satt kvar där i flera timmar och drack öl med snackbuffé. Jag pratade bland annat med en konststuderande amerikanska, manlig doktorand i biokemi, kulturantropologistuderande svensk tjej, två statsvet. studenter från Litauen. Passade i vanlig ordning på att studera människor. Observerade hur amerikanskans pojkvän enbart såg på henne när han egentligen pratade till alla runt omkring, hur kulturantropoligitjejen senare bara hade ögon för italienaren hon hängt på dit, hur historiakillen märkligt nog påminde om en tjejkompis i hans ansiktsutryck, sätt att prata och kroppsspråk (utan att för den sakens skulll vara feminin), hur mannen i ett par som satt i ett sällskap mitt emot såg måttligt road ut, hur han upprepade gånger sökte ögonkontakt med mig och hur jag faktiskt gillade det.
Mot slutet av kvällen utbrast rullstolstjejen L att jag var normal och att hon gillade mig. Jag undrade vad hon menade med det. Själv gillar jag inte ordet normal för vem är den här normen man ska efterlikna egentligen? Hon sa att hon tyckte jag hade skön stil och var lätt att prata med. Att jag inte betedde mig konstigt som många andra hon träffade, särskilt tjejer i allmänhet. Hon ville gärna bjuda hem mig på kaffe nån dag om jag hade lust med det. Jag tog hennes nummer innan jag tackade för mig och fångade bussen hem.
Kungligt bröllop till vilket pris som helst?
Det vankas kungligt bröllop tydligen. 20 mille kommer notan att gå på för skattebetalarna. Känns det aktuellt? Känns det motiverat i dessa kristider? Känns det som att jag vill bidra till att finansiera denna tillställning? Hell no!
Jag gick nyligen med i Facebook gruppen Vägra betala Victorias bröllop! Nedskärningar har genomförs och fortsätter att genomföras på olika bidrag. Är det då inte lite märkligt att Sveriges största socialfall - kungafamiljen, fortsätter att leva i sanslös lyx på statens pengar? Det är en fråga man kan ställa sig.
Jag gick nyligen med i Facebook gruppen Vägra betala Victorias bröllop! Nedskärningar har genomförs och fortsätter att genomföras på olika bidrag. Är det då inte lite märkligt att Sveriges största socialfall - kungafamiljen, fortsätter att leva i sanslös lyx på statens pengar? Det är en fråga man kan ställa sig.
onsdag 4 mars 2009
Det går framåt
Åh, vad jag är glad att jag drog från sugiga metrobloggen. Ser ut att ha varit problem där större delen av dan. Har ju vissa bloggar jag följer där men det kunde jag bara glömma idag. Sajten jobbar med en hastighet som motsvarar uppringt internet. Vem orkar?
Dagen har varit lugn. Jag har envist tragglat mig igenom övningar för webbpubliceringen. Skrivit frågor på forumet när saker skitit sig och fått snabba svar från snälla kursare.
Har tänkt på att ringa min vän S men hon förekom mig. Jag hade sagt att jag skulle höra av mig snart så vi kan ses i Stockholm men det har bara inte blivit av. Skönt att S inte är den som sitter och väntar utan ringer upp igen för att fråga vad som händer. Hon lät riktigt pepp. Sa att hon hade laddat upp nytt material på sin myspace och att det var en särskild låt hon verkligen trodde på. Jag berättade om webbpubskursen och det tyckte hon lät väldigt intressant. Frågade om jag ville göra en hemsida åt henne där hon kan marknadsföra sig och det ville jag gärna. Det kan bli riktigt bra som projekt i slutet av kursen.
Var senare iväg till gymmet en sväng där jag fick förbanna mitt val av timing. Samtliga medlemmar var där kändes det som. Det ger mig panik att tränga mig fram bland massa belgian blues. Det är med risk för att kvävas av den höga halten av testosteron. Men ni förstår att jag överlevde trots allt.
På bussen hem hade jag Ipoden på shuffle och lilla saken slumpade fram en av de mäktigaste låtarna. Jag hade nästan glömt hur grym den är. Så mycket nyanser och sen de sista sekunderna... Högtidligt som en domedag.
Dagen har varit lugn. Jag har envist tragglat mig igenom övningar för webbpubliceringen. Skrivit frågor på forumet när saker skitit sig och fått snabba svar från snälla kursare.
Har tänkt på att ringa min vän S men hon förekom mig. Jag hade sagt att jag skulle höra av mig snart så vi kan ses i Stockholm men det har bara inte blivit av. Skönt att S inte är den som sitter och väntar utan ringer upp igen för att fråga vad som händer. Hon lät riktigt pepp. Sa att hon hade laddat upp nytt material på sin myspace och att det var en särskild låt hon verkligen trodde på. Jag berättade om webbpubskursen och det tyckte hon lät väldigt intressant. Frågade om jag ville göra en hemsida åt henne där hon kan marknadsföra sig och det ville jag gärna. Det kan bli riktigt bra som projekt i slutet av kursen.
Var senare iväg till gymmet en sväng där jag fick förbanna mitt val av timing. Samtliga medlemmar var där kändes det som. Det ger mig panik att tränga mig fram bland massa belgian blues. Det är med risk för att kvävas av den höga halten av testosteron. Men ni förstår att jag överlevde trots allt.
På bussen hem hade jag Ipoden på shuffle och lilla saken slumpade fram en av de mäktigaste låtarna. Jag hade nästan glömt hur grym den är. Så mycket nyanser och sen de sista sekunderna... Högtidligt som en domedag.
Trying to be a handy woman
Då har jag kommit hem med mitt nya bord och skruvat ihop det också. I början flöt det på och jag tänkte att jag kanske inte är så hopplös ändå (tekniskt sett). Det blev dock inte fulländat för benen ville inte skruvas i som de ska. De har piggar som ska peka mot insidan så att man kan placera mellanskivan där men de här piggarna vill peka åt alla andra jävla håll. Resultatet blev ett ganska instabilt bord eftersom jag inte kunde skruva åt benen hårt då piggarna i så fall hade pekat åt fel håll. Ser bra ut gör det i alla fall... Jaja, det är lugnt så länge ingen sätter sig på det.
Omständigheterna kräver en lista
Att ta en så teknisk kurs som webbpublicering på distans är en utmaning av stora mått för någon så tekniskt efterbliven som undertecknad. Vi snackar ett tjugotal olika system som man använder sig av hit och dit och på det en massa termer som man inte ens får förklarat. Tydligen skulle det vara för avancerad nivå om man gick in på vad allt betyder och hur det fungerar i praktiken. Men jag, jag känner att jag skulle behöva just det för jag tycker inte om att inte veta vad fan jag håller på med. Det är jag det.
Nej, nu blir jag frustrerad. Måste lugna nerverna med att skriva ner en lista istället.
Kommer ni ihåg hur det var att vara ett barn? Hur man kunde vakna upp på morgonen och känna genuin entusiasm inför den nya dagen? Även om det var en vanlig veckodag och inget särskilt var inplanerat? Jag minns. Erlend Loe minns han med och hans huvudkaraktär i Naiv Super skriver en sån lista.
Här kommer min lista - Saker som gjorde mig entusiastisk när jag var liten:
Zorro - Den maskerade hämnaren
Spanjorskor som dansade flamenco
Robin Hood
Kompisar
Hitta på hysteriska sketcher inför roliga timmmen
Bygga kojor i skogen
Leta skatter i skogen
Gömma "skatter" i skogen och fantisera om att någon hittar dem
Sminka och klä ut mina pojkkusiner till flickor
Klä ut mig själv till whatever
Bada
Äta godis
Klättra i träd
Vara med när min bästis fångade grodor och andra läskiga smådjur
Gå ut med grannarnas hundar innan jag lyckades tjata till mig en egen
Måla och rita
Åka pulka
Indiana Jones
Madonna
Nej, nu blir jag frustrerad. Måste lugna nerverna med att skriva ner en lista istället.
Kommer ni ihåg hur det var att vara ett barn? Hur man kunde vakna upp på morgonen och känna genuin entusiasm inför den nya dagen? Även om det var en vanlig veckodag och inget särskilt var inplanerat? Jag minns. Erlend Loe minns han med och hans huvudkaraktär i Naiv Super skriver en sån lista.
Här kommer min lista - Saker som gjorde mig entusiastisk när jag var liten:
Zorro - Den maskerade hämnaren
Spanjorskor som dansade flamenco
Robin Hood
Kompisar
Hitta på hysteriska sketcher inför roliga timmmen
Bygga kojor i skogen
Leta skatter i skogen
Gömma "skatter" i skogen och fantisera om att någon hittar dem
Sminka och klä ut mina pojkkusiner till flickor
Klä ut mig själv till whatever
Bada
Äta godis
Klättra i träd
Vara med när min bästis fångade grodor och andra läskiga smådjur
Gå ut med grannarnas hundar innan jag lyckades tjata till mig en egen
Måla och rita
Åka pulka
Indiana Jones
Madonna
tisdag 3 mars 2009
I'm Back
Då var man tillbaka. Jag sitter i mitt vardagsrum/sovrum och har nyss sett på säsongsstarten av Desperate House Wifes. Mitt på golvet där min stora blaffa till bord förut stod finns nu bara snygga mattan. Jag la ut en annons om bordet på blocket för drygt en månad sen och först idag kom en tjej och kollade på det och slog till direkt. Imorgon ska jag åka till IKEA och köpa ett likadant fast modell mindre.
Okay, jag tycker vi avslutar detta blogginlägg med ännu en omgång av listan Personer jag lagt märke till idag:
En ung mamma med barnvagn som jag och Isak mötte på vägen på vår förmiddagspromenad. Hon log ett stolt och härligt leende när vi fick ögonkontakt och hälsade.
En man i övre medelåldern som stod framför mig i kön till kiosken på tåget. Han sa till kioskbiträdet att det var en fin liten kiosk han hade, skrattade till och såg menande på mig. Kiosken var ett litet utrymme utan lucka eller nåt där varorna låg i backar på golvet.
En valp till kioskbirtäde som hälsade med ett glatt "Tjenare!" och som entusiastiskt plockade fram mitt kaffe och Twix.
En kille med rufsigt hår, fina drag och skäggstubb (kort och gott en snubbe av den typen jag gärna hånglar upp) som sov med öppen mun, semilutad mot en äldre vaken och välbyggd herre som såg ut som en sjöman.
Ett sällskap av fyra personer från någon slags styrelse i ett företag eller kanske från ett statligt verk. Jag såg dom inte egentligen men de hade ett samtal som jag tjuvlyssnade på. Det handlade om osannolika möten. En av dem hade åkt till Storbritannien och där av en slump sprungit på den enda britten hon kände på en random gata somewhere. Den bekante hade sagt "Anne-Kristin, is it really you?" Sällskapet konstaterade att det sannerligen förekommer mycket intressanta och märkliga möten.
En snubbe som jag såg ryggtavlan på då han klev av stadsbussen. Han hade en svart jacka med en stor vit hand på som gav fingret.
Okay, jag tycker vi avslutar detta blogginlägg med ännu en omgång av listan Personer jag lagt märke till idag:
En ung mamma med barnvagn som jag och Isak mötte på vägen på vår förmiddagspromenad. Hon log ett stolt och härligt leende när vi fick ögonkontakt och hälsade.
En man i övre medelåldern som stod framför mig i kön till kiosken på tåget. Han sa till kioskbiträdet att det var en fin liten kiosk han hade, skrattade till och såg menande på mig. Kiosken var ett litet utrymme utan lucka eller nåt där varorna låg i backar på golvet.
En valp till kioskbirtäde som hälsade med ett glatt "Tjenare!" och som entusiastiskt plockade fram mitt kaffe och Twix.
En kille med rufsigt hår, fina drag och skäggstubb (kort och gott en snubbe av den typen jag gärna hånglar upp) som sov med öppen mun, semilutad mot en äldre vaken och välbyggd herre som såg ut som en sjöman.
Ett sällskap av fyra personer från någon slags styrelse i ett företag eller kanske från ett statligt verk. Jag såg dom inte egentligen men de hade ett samtal som jag tjuvlyssnade på. Det handlade om osannolika möten. En av dem hade åkt till Storbritannien och där av en slump sprungit på den enda britten hon kände på en random gata somewhere. Den bekante hade sagt "Anne-Kristin, is it really you?" Sällskapet konstaterade att det sannerligen förekommer mycket intressanta och märkliga möten.
En snubbe som jag såg ryggtavlan på då han klev av stadsbussen. Han hade en svart jacka med en stor vit hand på som gav fingret.
Tillbaka till verkligheten
Jag tar strax tåget tillbaka till Uppsala. Kirrade resa från Karlstad till Stockholm för den sanslösa summan 1 kr. Tradera säger jag bara. Tradera is the shit.
Smått och stort
Veterinärbesöket gick alldeles finemang. Valpen gnällde och oroade sig lite bara men katten som brukar va livrädd i den här situationen tuffade till sig som en rutinerad veteran. Hon var den enda som höll tyst av alla djuren som satt på kliniken och väntade. Så duktig!
När vi kom hem fick valpen glädjefnatt av all nysnö som fallit. Jag och mamma lät honom gå loss på den riktigt ordentligt utan koppel på gården och han skuttade och dök in i härligheten.
Senare på kvällen åtog jag mig att skotta bort snö från uppfarten. Snön hade slutat falla och lämnat ett underbart kanske tre decimeter tjockt täcke av finaste pudersnö. Luften var mild och stilla. Allt såg ut som ett gammaldags julkort. Jag hade mer julkänsla där och då än jag haft på en julafton nånsin (eller i alla fall på de senaste femton åren). Under mina lyft med skyffeln tänkte jag på hur fantastisk världen är. Här gick jag och skottade snö i den finaste av vinterkvällar, på andra sidan jorden klev en syster av ett plan i en stad där dagen just börjat. Under minuterna då jag gick runt där och skottade på min del av världen föddes x antal liv. X antal liv dog visserligen också men ändå. Det föddes liv. Jorden vibrerar och utvecklas varje vaken men även varje sovandes sekund. Klyschiga tankar kan tyckas men jag skiter i det för de gjorde mig glad. Glad, tacksam och ödmjuk.
Jag gick in och föreslog för mamma att vi skulle ta ut Isak på hans första riktiga promenad nu när han var vaccinerad och fri att vistas utanför tomtens gränser.
Han har skön stil grabben. Sicksackade sig fram längst vägen som om han var rädd att missa nåt på andra sidan om han inte ständigt undersökte den med. Vi fick snart sällskap av en liten pojke som presenterade sig som Albin fem år. Han tyckte om prickiga hundar menade han. Det fick honom att tänka på filmen om dalmatiner. När vi nådde hans hus insisterade han på att vi skulle hälsa på hans mamma och på fem röda hade han dragit fram henne från bilen hon stod och fixade med. Ung och söt var hon. Ursäktade Albin med att förklara att han tyckte väldigt mycket om att prata. Vi sa att det bara var trevligt med en så framåt liten grabb. De ville båda klappa Isak och det hade han själv inget emot.
Nu är jag glad av privilegiet att ha den mysiga synen av världens vackraste katt på kanten av sängen. Hon sover och det ska också jag göra alldeles strax. Men först tar vi en fin godnattvisa.
När vi kom hem fick valpen glädjefnatt av all nysnö som fallit. Jag och mamma lät honom gå loss på den riktigt ordentligt utan koppel på gården och han skuttade och dök in i härligheten.
Senare på kvällen åtog jag mig att skotta bort snö från uppfarten. Snön hade slutat falla och lämnat ett underbart kanske tre decimeter tjockt täcke av finaste pudersnö. Luften var mild och stilla. Allt såg ut som ett gammaldags julkort. Jag hade mer julkänsla där och då än jag haft på en julafton nånsin (eller i alla fall på de senaste femton åren). Under mina lyft med skyffeln tänkte jag på hur fantastisk världen är. Här gick jag och skottade snö i den finaste av vinterkvällar, på andra sidan jorden klev en syster av ett plan i en stad där dagen just börjat. Under minuterna då jag gick runt där och skottade på min del av världen föddes x antal liv. X antal liv dog visserligen också men ändå. Det föddes liv. Jorden vibrerar och utvecklas varje vaken men även varje sovandes sekund. Klyschiga tankar kan tyckas men jag skiter i det för de gjorde mig glad. Glad, tacksam och ödmjuk.
Jag gick in och föreslog för mamma att vi skulle ta ut Isak på hans första riktiga promenad nu när han var vaccinerad och fri att vistas utanför tomtens gränser.
Han har skön stil grabben. Sicksackade sig fram längst vägen som om han var rädd att missa nåt på andra sidan om han inte ständigt undersökte den med. Vi fick snart sällskap av en liten pojke som presenterade sig som Albin fem år. Han tyckte om prickiga hundar menade han. Det fick honom att tänka på filmen om dalmatiner. När vi nådde hans hus insisterade han på att vi skulle hälsa på hans mamma och på fem röda hade han dragit fram henne från bilen hon stod och fixade med. Ung och söt var hon. Ursäktade Albin med att förklara att han tyckte väldigt mycket om att prata. Vi sa att det bara var trevligt med en så framåt liten grabb. De ville båda klappa Isak och det hade han själv inget emot.
Nu är jag glad av privilegiet att ha den mysiga synen av världens vackraste katt på kanten av sängen. Hon sover och det ska också jag göra alldeles strax. Men först tar vi en fin godnattvisa.
måndag 2 mars 2009
It's Easier to Leave (Than to Be Left Behind)
Vem fan är det som är jävlig nog att väcka mig?! var vad jag undrade när min gälla sms-signal plingade till i svinottan.
Jag ångrade genast tanken när jag såg att det var syren. Hon satt och väntade på flyg till San Francisco och hade skrivit: "Fina syster, jag kommer att sakna dig! Ta hand om varandra där hemma." Där brast det för mig.
Försökte stoppa tårarna genom att klappa på lilla katten som låg intill. Syren, min bästaste. Vi har varit ifrån varandra i mer än tre månader förut men då var det jag som drog. Det var hela skillnaden men det gjorde saken så mycket lättare också. För det är så mycket lättare att dra än att bli lämnad kvar.
Jag ångrade genast tanken när jag såg att det var syren. Hon satt och väntade på flyg till San Francisco och hade skrivit: "Fina syster, jag kommer att sakna dig! Ta hand om varandra där hemma." Där brast det för mig.
Försökte stoppa tårarna genom att klappa på lilla katten som låg intill. Syren, min bästaste. Vi har varit ifrån varandra i mer än tre månader förut men då var det jag som drog. Det var hela skillnaden men det gjorde saken så mycket lättare också. För det är så mycket lättare att dra än att bli lämnad kvar.
söndag 1 mars 2009
Note to Self
Ställ aldrig mer upp på att skriva en recension i kommersiellt syfte.
Risken är stor att det inte blir annat än piss och ljug. Inte din stil Frou-Frou.
Risken är stor att det inte blir annat än piss och ljug. Inte din stil Frou-Frou.
Allt för mina håriga vänner
Än är jag kvar i Värmland. Var egentligen meningen att jag skulle åka tillbaka senast i fredags för jag hade en fest att gå på. En välordnad en med tema ögonmask och svartvita kläder. Men trots min fetisch för den typen av masker så skippade jag tillställningen trots allt.
Mamma bad mig att vara kvar till på måndag då det vankas veterinärbesök som med högsta sannolikhet kommer bli riktig cirkus. Både valpen och katten ska vaccineras samtidigt. Till saken hör att de inte är såta vänner. Jag var den enda som kunde vara med och försöka lugna ner de båda på vägen till och från veterinären.
Igår hade syren sin avskedsfest i Oslo. Hon tyckte jag skulle åka dit. I synnerhet för att D, en kille som jag klickade med senast då jag var där även skulle närvara denna gång. Å andra sidan så har han enligt uppgift dejtat en blondin av stureplanstyp den senaste tiden. För ett ögonblick tänkte jag att jag skulle dra dit och sopa mattan med våpet men sen tänkte jag - Nej. Om det är den varan han verkligen vill ha so be it.
Veterinärbesök på måndag som sagt och sen tillbaka till Uppsala och ta tag i mitt liv=få saker gjort.
Mamma bad mig att vara kvar till på måndag då det vankas veterinärbesök som med högsta sannolikhet kommer bli riktig cirkus. Både valpen och katten ska vaccineras samtidigt. Till saken hör att de inte är såta vänner. Jag var den enda som kunde vara med och försöka lugna ner de båda på vägen till och från veterinären.
Igår hade syren sin avskedsfest i Oslo. Hon tyckte jag skulle åka dit. I synnerhet för att D, en kille som jag klickade med senast då jag var där även skulle närvara denna gång. Å andra sidan så har han enligt uppgift dejtat en blondin av stureplanstyp den senaste tiden. För ett ögonblick tänkte jag att jag skulle dra dit och sopa mattan med våpet men sen tänkte jag - Nej. Om det är den varan han verkligen vill ha so be it.
Veterinärbesök på måndag som sagt och sen tillbaka till Uppsala och ta tag i mitt liv=få saker gjort.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)