I'll never be your beast of burden

Lördag förmiddag och tidig eftermiddag gjorde jag mitt bästa med plugg och hemtentaskrivande. Kände att - Fan, jag har ju flow! Ord och tankar flödade verkligen. Jag vart imponerad av mig själv till och med. Halva jobbet blev i alla fall gjort.

På tåget till Stockholm sen satt jag och skrev stödord och disposition till resten av hemtentan. Vilade i tankar om att allt kommer att gå fint.

Mötte sen upp med K på Östermalm och dumpade mina grejer at her place. Sen väntade en bordsbeställning på oss. Vi skulle avnjuta middag på en thairestaurang i närheten.

Omgivna av en något porrig stämning i en källare med röda små ljus till belysning började små uppsluppna tankar bubbla, uppmuntrade av vinet. I vanlig ordning kom vi in på samtalsämnet killar och jag anförtrodde K att jag som liten unge hade märkliga tankar om killar med glasögon. Jag hade en strategi som gick ut på att jag skulle bli ihop med en kille med glasögon när jag blev stor. Min förklaring var den något förenklade världsbilden som jag bar på om att killar med glasögon alltid var snälla. K skrattade gott och tyckte jag skulle kolla över hennes axel och se vad som satt där i hörnet. En glasögonkille minsann! Pass på, retades hon. Så kom maten och jag höll på att sätta första tuggan i strupen. Som att ta en resolut tugga på en färsk chilifrukt. K smakade på min mat hon också och höll med. Inte ätbart för fem öre så jag stoppade servitrisen och sa att det inte alls var vad jag räknat med. Hon förklarade att de hade olika kockar. En uppvuxen i Sverige och en nyinflyttad från Thailand. Den thailändske hettade alltid till det extra men hon skulle göra vad hon kunde genom att lägga till fler grönsaker. Strax kom hon tillbaka och det blev faktiskt klart bättre.

Efteråt gjorde vi oss klara för förfest. Det var hos några av K:s arbetskamrater som bodde i närheten. Ett helt igenom brudigt sällskap men jag fick trevligt ändå. Vi släckte ner lamporna under Earth Hour och dansade i skenet från stearinljus. Sen blev det singstar för hela slanten. Första gången jag deltog i spelet och jag framförde låten Beast of Burden så gott lungorna orkade.

När kvällen blev sen tog vi taxi till Ambassadeur. K hade fått VIP på stället via dj:n. Jag hade aldrig varit på där men hört att det skulle va bra. När vi kom in insåg jag att den där "bra" perioden måste ha varit för typ ett år sen. Nu var det Hej fritidsgård. Unga förortskids av det sliskiga slaget stod och höll låda. Jag blev snart uppbjuden till dans av en späd fransman. Alldeles för ung. Jag tänkte - Well, I can dance with you honey if you think it's funny. But does your mother know that you're out? En dans fick det bli sen tyckte jag det var dags att lämna stället. K höll med men de andra stannade for reasons that are beyond me.

Alla vägar runt stureplan leder till East. Denna lördag var inget undantag. Jag kände hur jag stack ut i min Betty Bop-klänning och höga klackar där klädkoden annars är rätt casual. Samtidigt var jag medveten om att jag såg strålande ut så jag tänkte - Stirra ni bara, det bjuder jag på. Kompatibla personer av det manliga könet rådde det dock brist på. Jag såg en enda snygging på hela kvällen. Han var lång med mörkt lockigt hår, snygga jeans, svart skinnpaj och AD-scarf. Han kastade blickar åt mitt håll men var också omgiven av små angelägna brudar. Too bad.

Jag och K rockade i alla fall loss så det öste på dansgolvet. Vi har en grej som vi kör när vi båda blir helt euforiska. Jag vet inte varför men det är så det blir. Då lyfter hon upp mig över folkmassan och snurrar mig runt runt. Jag brukar bara klamra mig fast och hoppas på det bästa. Hoppas att hon inte kastar mig över någon stackare som jag skadar rejält. Mitt i vår dans kom en kille med nördglasögon. Jag och K tittade menande på varandra. Sen fullkomligt krossade han min lilla barndomsteori inom loppet av nån minut genom att ställa sig och spanka K på baken. Fel brud att ge sig på... Hon tolererar inte tafs min vän så hon tryckte upp honom mot väggen där hon nitade honom ganska rejält. You go girl! tyckte jag medan vi höga på adrenalin sprang ut därifrån.

Vi drog hem där vi däckade ganska omgående av all utmattning.

Blev sen väckt av min gälla mobilsignal. Det var syren som ringde från Australien. I bakgrunden hördes bruset av vågor och jag tänkte - Snälla, snälla, ta mig dit. De hade det bra hon och reskamrat. Satt vid Byron Bay och kollade in surfare. Jag förklarade mitt sömndruckna och bakfulla tillstånd. Hon undrade om jag fått ligga än. Neej, tyckte jag och lät bittrare än vad som var meningen. Jag vet inte. Duger inte utbudet så duger det inte. Inte fan kan det va mig som det är fel på. Vi la snart på då jag inte riktigt var kapabel att formulera mig. Jag lovade att snart ringa upp.

Frukost på donken med K och sen tåget hem. Långsamma tankar och teorier som behövde formas svart på vitt. Himla tur för mig att orden är mina vänner i vått och torrt. Jag avslutade hemtentan och lämnade in ett resultat som jag faktiskt är nöjd med än idag sett ur nyktra ögon. Det kommer bli bra det här.