När allt är miserabelt flyger en ensam drake
högt över koppartaken, mellanmjölk och handeldvapen
Du är inte en i mängden men jag är en utav dom få
som inte lämnar dig när färgen flagnar på fasaden
Du måste tro motivet har aldrig matchat kraven
Jag vill se alla sidor, TV:n visar en utav dom
Livet är fult, du är fager
Vaken om natten och drömmer på dagen
----------------------------
Han sa det bra den där Daniel Adams-Ray.
torsdag 30 september 2010
söndag 26 september 2010
Och världen den snurrar på
Min första lediga dag på 21 dagar. Yes, 21 fucking dagar. 10 timmars arbetsdag har det varit i snitt. Jag har påpekat för min mor att jag är hennes lilla kinesiska arbetare. Hade aldrig gjort det här för nån annan. Hade antagligen aldrig fått göra det för nån annan heller.
Hon har startat upp butik min mor. En finfin butik som säljer finfina smycken. Så där bor vi, i en galleria i staden X.
Gallerian bjuder sina besökare på diverse jippon. Gårdagens familjeunderhållning var solariebrända brudar i minimala bikinis. De kråmade sig på stolar.
Idag är det skönhetstävling med Carolina Gynning som konfrencier. Gynning som jag för övrigt helt otippat har en gemensam nämnare med. Haha! Där fick ni nåt att undra över. Hursom så heter tävlingen Miss World. Miss Word hade de felstavat det till på sitt informationsblad... Snacka om missvisande.
Folk de strömmar till från alla håll och kanter under alla dagar. Jag undrar var de kommer ifrån. De är som folk är mest. Gulliga, neurotiska, entusiastiska, bekräftelsekåta, glada, sura, arroganta och sånna man bara vill ge en smocka rakt på käften. Fast det gör jag förståss inte.
Jobbsökandet som jag skulle ägnat mig åt under tiden har det blivit sådär med. Hade en intervju för en tid sen för jobb på en internationell organisation i Amsterdam. Det stannade vid det.
Annars letar W jobb åt mig där på andra sidan hemisfären. Skickar jobbannonser som han tror kan passa men som jag inte hunnit söka än. Men idag ska jag försöka göra nånting åt det där.
Hon har startat upp butik min mor. En finfin butik som säljer finfina smycken. Så där bor vi, i en galleria i staden X.
Gallerian bjuder sina besökare på diverse jippon. Gårdagens familjeunderhållning var solariebrända brudar i minimala bikinis. De kråmade sig på stolar.
Idag är det skönhetstävling med Carolina Gynning som konfrencier. Gynning som jag för övrigt helt otippat har en gemensam nämnare med. Haha! Där fick ni nåt att undra över. Hursom så heter tävlingen Miss World. Miss Word hade de felstavat det till på sitt informationsblad... Snacka om missvisande.
Folk de strömmar till från alla håll och kanter under alla dagar. Jag undrar var de kommer ifrån. De är som folk är mest. Gulliga, neurotiska, entusiastiska, bekräftelsekåta, glada, sura, arroganta och sånna man bara vill ge en smocka rakt på käften. Fast det gör jag förståss inte.
Jobbsökandet som jag skulle ägnat mig åt under tiden har det blivit sådär med. Hade en intervju för en tid sen för jobb på en internationell organisation i Amsterdam. Det stannade vid det.
Annars letar W jobb åt mig där på andra sidan hemisfären. Skickar jobbannonser som han tror kan passa men som jag inte hunnit söka än. Men idag ska jag försöka göra nånting åt det där.
söndag 19 september 2010
Valvaka
Du har väl röstat? Om inte, så är det nu redan för sent. Själv förtidsröstade jag. På vad? På socialdemokraterna. Och jo, det förvånade nästan mig själv. Jag hör till de få procenten som enligt media röstat strategiskt. Om det inte varit så att det står och väger mellan blocken hade min röst oavkortat gått till FI. Men nu sägs det att Alliansen leder och jag vill inte ha på mitt samvete att indirekt ha bidragit till att de får ännu en mandatperiod, fyra nya år på sig att förstöra Sveriges välfärdssystem.
De nya moderaterna, eller ska man säga "Det nya arbetarpartiet" som de nu valt att gå under. Vilket grymt jävla skämt. Och det grymmaste av allt är att retoriken fungerar på just de som förlorar mest på den typen av politik.
De (Alliansen) påstår att det finns en motsättning mellan att vara en fri individ och att betala skatt. Som att det måste vara antingen eller. Som att man antingen är fri eller så är man förtryckt av staten. "Det ska löna sig att arbeta" heter det. Absolut, men vad händer med dem som inte kan arbeta? Är det adekvat att tvinga en cancersjuk snabbköpskassörska att jobba hundra procent, antingen det eller bli utan sjukersättning? Just ett sånt fall och många liknande har uppdagats under moderaternas styre. När de har kritiserats för sånna fall har de i sin tur beskyllt tjänstemän på Försäkringskassan. Men vem fan vill jobba på Försäkringskassan när man från toppen tvingas tillämpa ett så människoovärdigt regelverk? För det är trots allt politikerna som sätter reglerna.
Sociala problem existerar i det här landet men det är lätt att inte reagera när man inte själv är direkt drabbad och det kan jag förstå. Jag kan förstå att man inte bryr sig om jämställdhetsfrågor om man är en vit medelålders man som bor i Lidköping. Jag kan förstå att man inte klurar nåt vidare mycket över integrationspolitik och hur man ska få den att bäst fungera när man är hemmafru i Bromma. Jag kan förstå att man inte bryr sig när man inte tvingas tänka ett steg längre utanför sig själv.
Själv har jag en familj som ställer upp på mig. Jag har en utbildning att stå på och jobb jag kan ta. Jag löper ingen större risk för att svälta och frysa. Faktum är att jag personligen antagligen har det till och med bättre rent ekonomiskt i ett moderat än socialistiskt styre. Men annat är det för somliga.
Samtidigt är jag inte ensam om att vara svensk medborgare. Jag lever inte i ett tomt vakuum. Tvärtom så existerar jag i ett sammanhang och det är fyllt av andra människor. Jag behöver dem. Jag vill också tro att de behöver mig, fast de inte vet om det. Och jag pratar inte bara om min familj, vänner och bekanta. Jag pratar också om taxichauffören, medpassageraren på bussen, vårdbiträdet, sophämtaren och alla andra anonyma främlingar. Alla de som försöker göra sitt bästa efter egen förmåga. Jag tänker också på dem och deras barn och hur framtiden kan ändras till det bättre för alla om vi alla hjälps åt. Jag tänker så och därför röstar jag rött.
De nya moderaterna, eller ska man säga "Det nya arbetarpartiet" som de nu valt att gå under. Vilket grymt jävla skämt. Och det grymmaste av allt är att retoriken fungerar på just de som förlorar mest på den typen av politik.
De (Alliansen) påstår att det finns en motsättning mellan att vara en fri individ och att betala skatt. Som att det måste vara antingen eller. Som att man antingen är fri eller så är man förtryckt av staten. "Det ska löna sig att arbeta" heter det. Absolut, men vad händer med dem som inte kan arbeta? Är det adekvat att tvinga en cancersjuk snabbköpskassörska att jobba hundra procent, antingen det eller bli utan sjukersättning? Just ett sånt fall och många liknande har uppdagats under moderaternas styre. När de har kritiserats för sånna fall har de i sin tur beskyllt tjänstemän på Försäkringskassan. Men vem fan vill jobba på Försäkringskassan när man från toppen tvingas tillämpa ett så människoovärdigt regelverk? För det är trots allt politikerna som sätter reglerna.
Sociala problem existerar i det här landet men det är lätt att inte reagera när man inte själv är direkt drabbad och det kan jag förstå. Jag kan förstå att man inte bryr sig om jämställdhetsfrågor om man är en vit medelålders man som bor i Lidköping. Jag kan förstå att man inte klurar nåt vidare mycket över integrationspolitik och hur man ska få den att bäst fungera när man är hemmafru i Bromma. Jag kan förstå att man inte bryr sig när man inte tvingas tänka ett steg längre utanför sig själv.
Själv har jag en familj som ställer upp på mig. Jag har en utbildning att stå på och jobb jag kan ta. Jag löper ingen större risk för att svälta och frysa. Faktum är att jag personligen antagligen har det till och med bättre rent ekonomiskt i ett moderat än socialistiskt styre. Men annat är det för somliga.
Samtidigt är jag inte ensam om att vara svensk medborgare. Jag lever inte i ett tomt vakuum. Tvärtom så existerar jag i ett sammanhang och det är fyllt av andra människor. Jag behöver dem. Jag vill också tro att de behöver mig, fast de inte vet om det. Och jag pratar inte bara om min familj, vänner och bekanta. Jag pratar också om taxichauffören, medpassageraren på bussen, vårdbiträdet, sophämtaren och alla andra anonyma främlingar. Alla de som försöker göra sitt bästa efter egen förmåga. Jag tänker också på dem och deras barn och hur framtiden kan ändras till det bättre för alla om vi alla hjälps åt. Jag tänker så och därför röstar jag rött.
söndag 12 september 2010
torsdag 2 september 2010
This mess we're in
W sitter på ett plan på väg ifrån Europa.
För ett par timmar sedan, just innan han klev på flyget skickade han sms som avslutades med orden. "Most of all I wish you could come with me. Come home."
Kärlek... Hur får man till den, nånsin?
http://www.youtube.com/watch?v=99k8w65v3_I
För ett par timmar sedan, just innan han klev på flyget skickade han sms som avslutades med orden. "Most of all I wish you could come with me. Come home."
Kärlek... Hur får man till den, nånsin?
http://www.youtube.com/watch?v=99k8w65v3_I
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)