Roskilde hägrar och det har sagts att det finns en plats för mig i en bil.
Jag gillar tanken på mig på Roskilde...
Men i realiteten skulle det inte dröja länge förrän jag går runt och bitchar och känner mig outhärdligt sliten.
Känna stanken av mänsklig myrstack och vakna upp i tält som kokar... Been there, done that. Det är jag för fjollig för.
Men Roskilde... Och alla spännande möten som kan ske. Aaah!!
måndag 29 juni 2009
söndag 28 juni 2009
Hundvakt
Jag hade tänkt mig att vi skulle chilla tillsammans, hunden och jag. Jag hade tänkt mig trevliga promenader. Jag hade tänkt mig att i lugn och ro, som övriga medborgare, jobba upp en bränna denna helg. Men icke!
Från och med att päronen satte sig i bilen på fredag eftermiddag började ett smärre helvete. Han smet över häcken och attackerade grannens rabatter, han stack ifrån mig i motsatt riktning som vi gått då jag släppte honom lös på långpromenaden, han gnydde nått så helvetiskt när jag stängde in honom medan jag solade på gården, han hetsade hela områdets hundar då han började skälla som besatt när jag satte fast honom i en lina.
Jag har svurit och gormat. Jag har önskat livet ur honom. Men så ser han på mig med oförstående hundögon och jag kan inte annat än smälta och glömma allt.
Men nu är de tillbaka. Det var inte en timme för tidigt.
Från och med att päronen satte sig i bilen på fredag eftermiddag började ett smärre helvete. Han smet över häcken och attackerade grannens rabatter, han stack ifrån mig i motsatt riktning som vi gått då jag släppte honom lös på långpromenaden, han gnydde nått så helvetiskt när jag stängde in honom medan jag solade på gården, han hetsade hela områdets hundar då han började skälla som besatt när jag satte fast honom i en lina.
Jag har svurit och gormat. Jag har önskat livet ur honom. Men så ser han på mig med oförstående hundögon och jag kan inte annat än smälta och glömma allt.
Men nu är de tillbaka. Det var inte en timme för tidigt.
lördag 27 juni 2009
Stockholm i mitt hjärta
Stockholm var nice. Efter att först ha strosat runt på Söder mötte jag upp med K2 i Vasastan. Vi gick de få stegen till hennes lägenhet där hon lagade middag och spelade Nina Simone. Satt sen på balkongen och avnjöt hennes färskpotatissallad med salami och kalla röror. Drack iskalla Corona till det och enades om att öl är bäst i alkoholväg, i alla fall på sommaren. Vi pratade på om människor vi känner och diskuterade sen boken vi slumpmässigt båda börjat läsa - Sista kulan sparar jag åt grannen. Det fanns mycket att säga men tiden räckte inte till. Hon gav mig extranyckeln och jag lunkade ner till tunnelbanan för att ta tuben mot Globen.
Det bästa med att besöka konserter som musikskribent är platserna man tilldelas - alltid top notch. Den här gången sittplats på läktaren närmast scenen. Jag var glad att jag kommit i tid då förbandet Doll and the kicks var en upplevelse i sig, som Blondie på speed. Ska kolla upp dom närmare. Morrissey sen var mycket punktlig. Inledde med flertalet Smithslåtar och jag uppskattade det. Blev sen för mycket mot slutet med egna materialet. Visst han är ett levande original med sjuhelvetes karaktär och egensinne, egenskaper som jag uppskattar. Men det märks också att han faktiskt inte tycker att livet är så jävla miserabelt som han genom hela sin karriär ihärdigt hävdat. Sitta på scen och låtsassura klär inte en man med hans grace. Det blev för mycket.
Jag tog tuben tillbaka och klev av en hållplats tidigare. Ville promenera sakta genom Vasastan. Inandas den ljumma kvällsluften och njuta av vackra byggnader. Om jag får önska mig en lägenhet var som helst i Stockholm så är det tveklöst där. Centralt men lugnt område. En snygg kille med krulligt hår stod och spanade in mig då han väntade på sin tur i en kiosklucka. Log när jag passerade men som vanligt besvarade jag inte leendet. Är som programmerad att inte göra det, lika flörtig som ett kylskåp, trist det!
Jag hade hunnit före K2 tillbaka. Stod och tittade ut över innergården från det höga fönstret i rummet där jag skulle sova, när hon kom in. Kokade te som vi smuttade på medan hon kedjerökte. Jag berättade om konserten och sen började hon prata om killen hon dejtat och nu är ihop med. Till och med säger att hon är långt ifrån nöjd med honom men låter saken bero då han har sina fördelar. Jo, så kan man väl också göra, tyckte jag. Köra på och fokusera på det som är bra. Ha överseende med bristerna. Men jag klarar inte sånt. Vill ha allt eller inget och oftast blir det inget då. Kanske borde jag ändra mitt sätt...
När jag vaknade på morgonen hade K2 redan gått till jobbet för flera timmar sedan. Jag kokade kaffe och bredde mig en macka. Satt på balkongen och studerade dagisbarn som lekte på innergården. Såg dom hoppa fram på asfalten och klättra upp på bänkar. Fanns liksom inte så mycket mer att göra. Jag tyckte synd om dom instängda små liven som inte hade träd att klättra på och ängar att springa runt i, så som en annan hade haft det. Funderade på om jag själv hade hjärta att placera en unge så nån gång i framtiden. Det är ju där jag själv vill leva.
Aja, jag packade ihop mina saker. Köpte kaffe och på Seven eleven och intog en plats i Vasaparken. Fängslades av boken som blivit intensiv och utspelade sig mitt i kriget. Tog då och då paus för att andas och slänga lite blickar på människorna runt omkring.
Efter en kortare shoppingtur kring Drottninggatan mötte jag upp med A. Tjejen är äntligen tillbaka från Afrika. Vi gick till Kungsparken där vi satt i solen och uppdaterade varandra om det senaste halvåret.
När hon sen tagit sin cykel hem förflyttade jag mig till en skuggig plats på andra sidan parken. En svart kille med solbrillor hade suttit och kollat in oss. Nu hade han följt mig över hundra meter bort. Undrade på engelska om han kunde få låna en tändare. Jag ljög att jag inte hade nån. Som tur var räckte det för att bli av med honom.
Jag rörde mig vidare mot regeringshuset och satte mig vid vattnet intill bron. Tittade på när en tjej en bit bort stod med staffli och målade i akvarell. Lyssnade till en gatumusikants finstämda gitarrspel och kände att jag lika gärna kunde varit i Paris eller Venedig. Stockholm är också fruktansvärt vackert på sommaren. Jag tittade på solljusets glitter i vattnet. Kände mig lugn i kropp och sinne. Ingen malande stress över plugg som måste göras. Så underbart att bara få va.
Det bästa med att besöka konserter som musikskribent är platserna man tilldelas - alltid top notch. Den här gången sittplats på läktaren närmast scenen. Jag var glad att jag kommit i tid då förbandet Doll and the kicks var en upplevelse i sig, som Blondie på speed. Ska kolla upp dom närmare. Morrissey sen var mycket punktlig. Inledde med flertalet Smithslåtar och jag uppskattade det. Blev sen för mycket mot slutet med egna materialet. Visst han är ett levande original med sjuhelvetes karaktär och egensinne, egenskaper som jag uppskattar. Men det märks också att han faktiskt inte tycker att livet är så jävla miserabelt som han genom hela sin karriär ihärdigt hävdat. Sitta på scen och låtsassura klär inte en man med hans grace. Det blev för mycket.
Jag tog tuben tillbaka och klev av en hållplats tidigare. Ville promenera sakta genom Vasastan. Inandas den ljumma kvällsluften och njuta av vackra byggnader. Om jag får önska mig en lägenhet var som helst i Stockholm så är det tveklöst där. Centralt men lugnt område. En snygg kille med krulligt hår stod och spanade in mig då han väntade på sin tur i en kiosklucka. Log när jag passerade men som vanligt besvarade jag inte leendet. Är som programmerad att inte göra det, lika flörtig som ett kylskåp, trist det!
Jag hade hunnit före K2 tillbaka. Stod och tittade ut över innergården från det höga fönstret i rummet där jag skulle sova, när hon kom in. Kokade te som vi smuttade på medan hon kedjerökte. Jag berättade om konserten och sen började hon prata om killen hon dejtat och nu är ihop med. Till och med säger att hon är långt ifrån nöjd med honom men låter saken bero då han har sina fördelar. Jo, så kan man väl också göra, tyckte jag. Köra på och fokusera på det som är bra. Ha överseende med bristerna. Men jag klarar inte sånt. Vill ha allt eller inget och oftast blir det inget då. Kanske borde jag ändra mitt sätt...
När jag vaknade på morgonen hade K2 redan gått till jobbet för flera timmar sedan. Jag kokade kaffe och bredde mig en macka. Satt på balkongen och studerade dagisbarn som lekte på innergården. Såg dom hoppa fram på asfalten och klättra upp på bänkar. Fanns liksom inte så mycket mer att göra. Jag tyckte synd om dom instängda små liven som inte hade träd att klättra på och ängar att springa runt i, så som en annan hade haft det. Funderade på om jag själv hade hjärta att placera en unge så nån gång i framtiden. Det är ju där jag själv vill leva.
Aja, jag packade ihop mina saker. Köpte kaffe och på Seven eleven och intog en plats i Vasaparken. Fängslades av boken som blivit intensiv och utspelade sig mitt i kriget. Tog då och då paus för att andas och slänga lite blickar på människorna runt omkring.
Efter en kortare shoppingtur kring Drottninggatan mötte jag upp med A. Tjejen är äntligen tillbaka från Afrika. Vi gick till Kungsparken där vi satt i solen och uppdaterade varandra om det senaste halvåret.
När hon sen tagit sin cykel hem förflyttade jag mig till en skuggig plats på andra sidan parken. En svart kille med solbrillor hade suttit och kollat in oss. Nu hade han följt mig över hundra meter bort. Undrade på engelska om han kunde få låna en tändare. Jag ljög att jag inte hade nån. Som tur var räckte det för att bli av med honom.
Jag rörde mig vidare mot regeringshuset och satte mig vid vattnet intill bron. Tittade på när en tjej en bit bort stod med staffli och målade i akvarell. Lyssnade till en gatumusikants finstämda gitarrspel och kände att jag lika gärna kunde varit i Paris eller Venedig. Stockholm är också fruktansvärt vackert på sommaren. Jag tittade på solljusets glitter i vattnet. Kände mig lugn i kropp och sinne. Ingen malande stress över plugg som måste göras. Så underbart att bara få va.
onsdag 24 juni 2009
tisdag 23 juni 2009
Båtliv
Jag smet från kursen tidigt idag efter den obligatoriska modellskissningen. Skippade tiden i ateljén och valde solskenet. Äntligen, äntligen visar sig den svenska sommaren från sin bästa sida och hej vad vacker den är.
Efter en liten shoppingrunda på stan där jag inhandlade två lätta sommarklänningar, kolkritor och hörlurar till ipoden (dalmantinern har typ käkat de gamla), ringde farsan och manade till båttur. Sagt och gjort. Jag, morsan och syren packade badkläder, tryckte in dalmatinern i baksätet och svängde förbi donken.
Ny båt! utbrast jag då vi kom till hamnen. Nope, den hade visst ett par år på nacken. Det är bara jag som inte varit i Värmland på sommaren på lika länge. Motorbåt var det. En mycket trevlig sådan, byggd av farsan själv.
Så vi åkte genom den vik av Vänern som vi alltid har brukat - i området där jag växte upp, där de pratar den bredaste värmländskan. Jag hade nästan glömt exakt hur den låter men tyckte faktiskt det var trevligt att påminnas då vi stannade till för fika på ett café vid byggdens gamla kyrka.
Förr när jag var riktigt, riktigt liten. Gick i låg och mellanstadiet, så såg jag min framtid där på den orten. Jag skulle gifta mig med grannpojken, vi skulle skaffa hus och några barn och vi skulle ha en liten båt. I mina infantila dagrömmar var sånna bilder höjden av lycka. Även om det inte är vad jag vill idag så insåg jag nånstans att det går att leva ett sånt liv. Det kan faktiskt finnas charm i det också.
Senare blev det till och med bad. Ett ofrivilligt sådant för min del då syren hade fräckheten att knuffa i mig. Det var förbannat kallt men jag höll god min. Gav henne inte tillfredsställelsen hon hade fått av att höra mig skrika.
Efter en liten shoppingrunda på stan där jag inhandlade två lätta sommarklänningar, kolkritor och hörlurar till ipoden (dalmantinern har typ käkat de gamla), ringde farsan och manade till båttur. Sagt och gjort. Jag, morsan och syren packade badkläder, tryckte in dalmatinern i baksätet och svängde förbi donken.
Ny båt! utbrast jag då vi kom till hamnen. Nope, den hade visst ett par år på nacken. Det är bara jag som inte varit i Värmland på sommaren på lika länge. Motorbåt var det. En mycket trevlig sådan, byggd av farsan själv.
Så vi åkte genom den vik av Vänern som vi alltid har brukat - i området där jag växte upp, där de pratar den bredaste värmländskan. Jag hade nästan glömt exakt hur den låter men tyckte faktiskt det var trevligt att påminnas då vi stannade till för fika på ett café vid byggdens gamla kyrka.
Förr när jag var riktigt, riktigt liten. Gick i låg och mellanstadiet, så såg jag min framtid där på den orten. Jag skulle gifta mig med grannpojken, vi skulle skaffa hus och några barn och vi skulle ha en liten båt. I mina infantila dagrömmar var sånna bilder höjden av lycka. Även om det inte är vad jag vill idag så insåg jag nånstans att det går att leva ett sånt liv. Det kan faktiskt finnas charm i det också.
Senare blev det till och med bad. Ett ofrivilligt sådant för min del då syren hade fräckheten att knuffa i mig. Det var förbannat kallt men jag höll god min. Gav henne inte tillfredsställelsen hon hade fått av att höra mig skrika.
söndag 21 juni 2009
Långväga gäster
Avlägsna släktningar från Kroatien är på besök i staden. Det är mammas kusin och hans fru som för första gången är utanför landet.
De var hemma hos oss på kaffe idag. Enkla och trevliga människor fick jag intryck av. Han lite lik Jack Nicholson till utseendet, hon med runt vänligt ansikte och pigga blå ögon.
De mindes mig som barn. Själv minns jag deras yngsta son till utseendet. Jag hade lekt med honom under somrar innan kriget. Sen minns jag också att någon i deras hem brukade spela dragspel på min förfrågan, annars var det blankt.
Kvinnan hade med sig ett litet fotoalbum fyllt med bilder av barn, barnbarn samt hus med lummiga trädgårdar. Ett kök och ett rum hade paret börjat med en gång i tiden och nu hade det byggts ut till två stora familjehus där dottern bodde med sin man och barn precis intill. Livet där nere hade blivit bättre, kunde man konstatera. Det såg riktigt fint ut det de visade.
Är det bröllop här snart eller? undrade mannen och nickade åt mitt håll. Jag skrattade och skakade på huvudet. Kunde liksom inte säga att det inte finns på agendan alls. För för dom är familjen allt, de skulle aldrig förstå att man kan leva för annat.
De påminde mig om livet som jag kunde levt idag om saker blivit annorlunda. En annan version av mig liksom.
De var hemma hos oss på kaffe idag. Enkla och trevliga människor fick jag intryck av. Han lite lik Jack Nicholson till utseendet, hon med runt vänligt ansikte och pigga blå ögon.
De mindes mig som barn. Själv minns jag deras yngsta son till utseendet. Jag hade lekt med honom under somrar innan kriget. Sen minns jag också att någon i deras hem brukade spela dragspel på min förfrågan, annars var det blankt.
Kvinnan hade med sig ett litet fotoalbum fyllt med bilder av barn, barnbarn samt hus med lummiga trädgårdar. Ett kök och ett rum hade paret börjat med en gång i tiden och nu hade det byggts ut till två stora familjehus där dottern bodde med sin man och barn precis intill. Livet där nere hade blivit bättre, kunde man konstatera. Det såg riktigt fint ut det de visade.
Är det bröllop här snart eller? undrade mannen och nickade åt mitt håll. Jag skrattade och skakade på huvudet. Kunde liksom inte säga att det inte finns på agendan alls. För för dom är familjen allt, de skulle aldrig förstå att man kan leva för annat.
De påminde mig om livet som jag kunde levt idag om saker blivit annorlunda. En annan version av mig liksom.
lördag 20 juni 2009
Dagen efter
Så här i efterhand kan man konstatera att jag ändå gjorde rätt val av mina alternativ till midsommarfirande.
Kidsen var trevliga och maten var god. Det vart inget drama i klassisk midsommarstil utan alla höll faktiskt stilen. Jag gick själv in lugnt med öldrickande i soft takt men senare inpå kvällen gav jag vika för shoterbjudanden från insmickrande yngling och det höll på att straffa sig. Blev riktigt besviken på mig själv då jag blev tvungen att låsa in mig på toan och hålla huvudet mellan knäna. Lyckades pressa tillbaka kroppens vilja att spy samtidigt som jag tyst förbannade kärringen jag blivit, jag som en gång klarat att supa storvuxna män under bordet... Andra tider är det nu. Börjar kroppen bli för gammal eller festar jag för lite?
Syren undrade om det var någon av killarna på festen som föll mig i smaken. Fina pojkar var de mer eller mindre allihopa, men någon i min smak? Inte egentligen.
Senare på kvällen brakade några ditringda eftersläntare in och bland dom var en kille som jag reagerat på förra helgen. Inte alls min stil men det är nånting med honom, nånting med hans intensivt blåa blick. Jag har märkt av att han reagerar på mig också. Även fast vi bara pratat lite kort passade han på att hälsa med en väldigt vänskaplig kram. Han verkar så trevlig. Sympatisk rent av. Vi kastade lite blickar över rummet men sen blev han och hans sällskap ombett att gå. Blev för trångt med så många personer.
Jag minglade på och samtalade med unga och allmänt förvirrade människor. Försökte ge råd om viktiga framtidsval, som om jag skulle veta nåt om det. Sanningen är att jag fortfarande är lika förvirrad som dom.
Vid tretiden tog jag, syren och hennes pojkvän taxi hem.
Hemma var luften laddad av drama. Några av päronens gäster hade drabbat samman i fyllegräl. Vi hade kommit precis när urladdningen lagt sig. Lättad över att inte ha spenderat kvällen där stupade jag ner i min säng.
Kidsen var trevliga och maten var god. Det vart inget drama i klassisk midsommarstil utan alla höll faktiskt stilen. Jag gick själv in lugnt med öldrickande i soft takt men senare inpå kvällen gav jag vika för shoterbjudanden från insmickrande yngling och det höll på att straffa sig. Blev riktigt besviken på mig själv då jag blev tvungen att låsa in mig på toan och hålla huvudet mellan knäna. Lyckades pressa tillbaka kroppens vilja att spy samtidigt som jag tyst förbannade kärringen jag blivit, jag som en gång klarat att supa storvuxna män under bordet... Andra tider är det nu. Börjar kroppen bli för gammal eller festar jag för lite?
Syren undrade om det var någon av killarna på festen som föll mig i smaken. Fina pojkar var de mer eller mindre allihopa, men någon i min smak? Inte egentligen.
Senare på kvällen brakade några ditringda eftersläntare in och bland dom var en kille som jag reagerat på förra helgen. Inte alls min stil men det är nånting med honom, nånting med hans intensivt blåa blick. Jag har märkt av att han reagerar på mig också. Även fast vi bara pratat lite kort passade han på att hälsa med en väldigt vänskaplig kram. Han verkar så trevlig. Sympatisk rent av. Vi kastade lite blickar över rummet men sen blev han och hans sällskap ombett att gå. Blev för trångt med så många personer.
Jag minglade på och samtalade med unga och allmänt förvirrade människor. Försökte ge råd om viktiga framtidsval, som om jag skulle veta nåt om det. Sanningen är att jag fortfarande är lika förvirrad som dom.
Vid tretiden tog jag, syren och hennes pojkvän taxi hem.
Hemma var luften laddad av drama. Några av päronens gäster hade drabbat samman i fyllegräl. Vi hade kommit precis när urladdningen lagt sig. Lättad över att inte ha spenderat kvällen där stupade jag ner i min säng.
fredag 19 juni 2009
Malplacé
Midsommar och och scizoväder i vanlig ordning. Jag vill skippa hela skiten.
Jag har att välja mellan pinsam fest med päronen eller hänga på syren och hennes pojkvän till sammankomst hos gemensam kompis. Det senare alternativet är att föredra men det är långt från idealt. Jag känner inte många där och jag kommer att vara äldst. Vad fan hände med att vara yngst i alla sammanhang?
Om jag bara skulle gå och gömma mig under en sten istället...
Jag har att välja mellan pinsam fest med päronen eller hänga på syren och hennes pojkvän till sammankomst hos gemensam kompis. Det senare alternativet är att föredra men det är långt från idealt. Jag känner inte många där och jag kommer att vara äldst. Vad fan hände med att vara yngst i alla sammanhang?
Om jag bara skulle gå och gömma mig under en sten istället...
onsdag 17 juni 2009
Sanningen är...
Att min libido är helt väck. Död, kaputt, i ide, you name it. Under många månader har detta varit ett problem men nu är jag liksom likgiltig inför faktumet.
Faktumet att jag inte har legat på ett år...
Shit, det låter helt sanslöst när man säger det. Det ser helt beklämmande ut när man läser det men sanningen är att jag trots omständigheterna är helt okay.
Men jag har fått en del synpunkter. De säger - Men för fan kvinna, gå ut och hitta nån att dra över och gör det nu. Jag säger nja...
Det är inte så att jag till läggningen är asexuell. Tvärtom! Är man min sexpartner så upptäcker man snart att jag är väldigt krävande. Är man min sexpartner så får man fan ligga i. Höhö!
One nightare är alltid en möjlighet men one nightare me don't like. Anledningen är att det är otillfredsställande. För att till fullo uppskatta ett samlag behöver jag ha bekantat mig närmare med kroppen i fråga. Kroppen i fråga behöver ha bekantat sig närmare med mig så att man kan trycka på rätt knappar. Självklart har jag haft en del one nightare men det har alltid slutat med antingen A. Jag har schasat iväg objektet i fråga, antingen tidigt på morgonen eller sent på natten direkt efter akten. B. Jag har stuckit tidigt på morgonen innan objektet hunnit vakna, en hit and run so to speak.
För att det nu ska vara värt mödan att väcka "monstret" så ska det helst handla om någonting någorlunda regelbundet. Det finns liksom ingen vits med att väcka det bara för att lämna det lika otillfredsställt som förut för det accepterar inte monstret, det vill ha mer.
Summasummarum: Allt tyder på att det lär dröja ännu längre tills jag tar mig ett nyp. Eh voila, mitt sugiga ickesexliv put out there.
Faktumet att jag inte har legat på ett år...
Shit, det låter helt sanslöst när man säger det. Det ser helt beklämmande ut när man läser det men sanningen är att jag trots omständigheterna är helt okay.
Men jag har fått en del synpunkter. De säger - Men för fan kvinna, gå ut och hitta nån att dra över och gör det nu. Jag säger nja...
Det är inte så att jag till läggningen är asexuell. Tvärtom! Är man min sexpartner så upptäcker man snart att jag är väldigt krävande. Är man min sexpartner så får man fan ligga i. Höhö!
One nightare är alltid en möjlighet men one nightare me don't like. Anledningen är att det är otillfredsställande. För att till fullo uppskatta ett samlag behöver jag ha bekantat mig närmare med kroppen i fråga. Kroppen i fråga behöver ha bekantat sig närmare med mig så att man kan trycka på rätt knappar. Självklart har jag haft en del one nightare men det har alltid slutat med antingen A. Jag har schasat iväg objektet i fråga, antingen tidigt på morgonen eller sent på natten direkt efter akten. B. Jag har stuckit tidigt på morgonen innan objektet hunnit vakna, en hit and run so to speak.
För att det nu ska vara värt mödan att väcka "monstret" så ska det helst handla om någonting någorlunda regelbundet. Det finns liksom ingen vits med att väcka det bara för att lämna det lika otillfredsställt som förut för det accepterar inte monstret, det vill ha mer.
Summasummarum: Allt tyder på att det lär dröja ännu längre tills jag tar mig ett nyp. Eh voila, mitt sugiga ickesexliv put out there.
måndag 15 juni 2009
Lista - Mål med sommaren
. Rita, rita, rita, måla. Jag har idag kickstartat en kurs i skiss och teckning. Jag ska nämligen lära mig att avbilda naked people. Fem timmar om dagen, fem dagar i veckan ska jag hänga i en ateljé. Kursen hålls på Karlstads universitet och det går inte att få mer än godkänt eller mindre än underkänt. Prestigelöst och softish, precis vad jag behöver just nu.
. Läsa skönlitteratur. Det var ett tag sen jag tog mig tid till min favoritform av litteratur. Ska börja med att läsa Sista kulan sparar jag åt grannen av Fausta Marianovic. Kanske kan den göra mig lite mer klok på ex Jugoslavien och helvetet som var där jag har mina rötter. Tips på fler böcker mottages gärna.
. Hälsa på syren i Oslo och strosa runt i en somrig Frognerpark.
. Åka till Stockholm och recensera Morrisseys konsert som jag fått pressleg till.
. Åka till Köpenhamn och guidas runt av MH i hennes hoods.
. Ta mig fram på cykel så ofta jag får tillfälle.
. Sälja all slags gammal skit jag äger på Blocket och Tradera.
. Lära känna favoritkusin på nytt och styra upp de lösa planerna vi hade på att resa runt i Kroatien i sommar.
. Om ovanstående punkt skiter sig - åka iväg och leva loppan i ett par av Europas största städer.
. Läsa skönlitteratur. Det var ett tag sen jag tog mig tid till min favoritform av litteratur. Ska börja med att läsa Sista kulan sparar jag åt grannen av Fausta Marianovic. Kanske kan den göra mig lite mer klok på ex Jugoslavien och helvetet som var där jag har mina rötter. Tips på fler böcker mottages gärna.
. Hälsa på syren i Oslo och strosa runt i en somrig Frognerpark.
. Åka till Stockholm och recensera Morrisseys konsert som jag fått pressleg till.
. Åka till Köpenhamn och guidas runt av MH i hennes hoods.
. Ta mig fram på cykel så ofta jag får tillfälle.
. Sälja all slags gammal skit jag äger på Blocket och Tradera.
. Lära känna favoritkusin på nytt och styra upp de lösa planerna vi hade på att resa runt i Kroatien i sommar.
. Om ovanstående punkt skiter sig - åka iväg och leva loppan i ett par av Europas största städer.
söndag 14 juni 2009
Here we go again
Tillbaka i Karlstad och jag häpnar över att saker och ting ändras, även här. Vi var på förfest hos vänner till syren. Där bodde två glamrockare till killar. De plattade varandras hår och förklarade tankarna bakom sina tatueringar. Vi drack öl och lyssnade till Håkan.
Ute rådde kaos. Den ena av stans två alternativa klubbar hade tydligen genomgått en totalmakeover. Där fanns nu strippstänger och stekarklientel. Reklamradioprataren till DJ hade eurotechno, eurotechno och eurotechno på repertoaren. Hela upplevelsen gjorde mig liksom ledsen.
Det var den utekvällen. Än en gång fick jag lära mig att den hör jävla stan är fan inte värt det.
Ute rådde kaos. Den ena av stans två alternativa klubbar hade tydligen genomgått en totalmakeover. Där fanns nu strippstänger och stekarklientel. Reklamradioprataren till DJ hade eurotechno, eurotechno och eurotechno på repertoaren. Hela upplevelsen gjorde mig liksom ledsen.
Det var den utekvällen. Än en gång fick jag lära mig att den hör jävla stan är fan inte värt det.
fredag 12 juni 2009
Gömda drömmar
Jag hyr ut min lägenhet över sommaren så igår spenderade jag kvällen med att städa och packa för två månader av kringflackande. Där jag gick runt och plockade bland bokhyllor och byrålådor hittade jag saker jag skrivit tidigare. Det var dagboksanteckningar från Sydafrika, vardagsreflektioner från mitt senaste dysfunktionella och som jag till fullo förstår nu – miserabla förhållande. Där fanns också ett helt manuskript på dryga hundra A4 sidor.
En roman baserad på min första tid i Paris. Jag skrev ihärdigt på den mellan 2003 och 2005. Jag gick en skrivarkurs hösten 2004/våren 2005 där vi avslutade med ett personligt litterärt projekt. För mig var detta ett utmärkt tillfälle till att få kommentarer på boken så jag lämnade in mina tre första kapitel till lektören jag blivit tilldelad.
Den självgoda klimakteriekossan till lektör totalsågade allt man över huvudtaget kunde ha synpunkter på – språket, handlingen, temat, miljöskildringarna och karaktärerna. Verkade tro att jag hade hittat på hur Latinkvarteren ser ut när jag i själva verket känner till varje liten kullersten lika väl som min egen handflata. Hon tyckte också att min karaktär inte var en ”sann feminist” bara för att hon hade manliga förebilder… Jävla slyna… Det är personer som hon som gör att feminismen inte får nån genomslagskraft på grund av för många interna konflikter. Personer som hon utesluter folk från rörelsen bara för att de inte ser ut som och tänker precis som hon.
Hur som helst lät jag henne vinna genom att helt tappa ambitionen och drivet med boken. Jag har sedan dess vägrat att bläddra i den och tänkt att ju längre tiden går desto mindre troligt är det att jag kommer att stå upp för det som skrivits.
Så igår när jag sporadiskt ögnade genom olika kapitel blev jag förvånad av mig själv. Där fanns formuleringar med flyt och träffsäkerhet. Där fanns också ett tydligt tema som bygger på rotlöshet och en kamp för jämställdhet i både det privata och det offentliga. Ett tema som känns brännande aktuellt för mig än idag. Jag skrattade och jag grät. Jag hade känslor av en grad jag inte haft på mycket länge. Samtidigt är det svårt för mig att säga om det bara handlar om mina minnen eller om det som står faktiskt har potential att beröra andra. Men det kändes som att det fanns nåt där, nånting värt att bygga på och lägga fram. Jag måste bara hitta någon jag kan lita på. Någon som kan ge ett utlåtande. Ett bra eller dåligt sådant, bara det är rättvist.
En roman baserad på min första tid i Paris. Jag skrev ihärdigt på den mellan 2003 och 2005. Jag gick en skrivarkurs hösten 2004/våren 2005 där vi avslutade med ett personligt litterärt projekt. För mig var detta ett utmärkt tillfälle till att få kommentarer på boken så jag lämnade in mina tre första kapitel till lektören jag blivit tilldelad.
Den självgoda klimakteriekossan till lektör totalsågade allt man över huvudtaget kunde ha synpunkter på – språket, handlingen, temat, miljöskildringarna och karaktärerna. Verkade tro att jag hade hittat på hur Latinkvarteren ser ut när jag i själva verket känner till varje liten kullersten lika väl som min egen handflata. Hon tyckte också att min karaktär inte var en ”sann feminist” bara för att hon hade manliga förebilder… Jävla slyna… Det är personer som hon som gör att feminismen inte får nån genomslagskraft på grund av för många interna konflikter. Personer som hon utesluter folk från rörelsen bara för att de inte ser ut som och tänker precis som hon.
Hur som helst lät jag henne vinna genom att helt tappa ambitionen och drivet med boken. Jag har sedan dess vägrat att bläddra i den och tänkt att ju längre tiden går desto mindre troligt är det att jag kommer att stå upp för det som skrivits.
Så igår när jag sporadiskt ögnade genom olika kapitel blev jag förvånad av mig själv. Där fanns formuleringar med flyt och träffsäkerhet. Där fanns också ett tydligt tema som bygger på rotlöshet och en kamp för jämställdhet i både det privata och det offentliga. Ett tema som känns brännande aktuellt för mig än idag. Jag skrattade och jag grät. Jag hade känslor av en grad jag inte haft på mycket länge. Samtidigt är det svårt för mig att säga om det bara handlar om mina minnen eller om det som står faktiskt har potential att beröra andra. Men det kändes som att det fanns nåt där, nånting värt att bygga på och lägga fram. Jag måste bara hitta någon jag kan lita på. Någon som kan ge ett utlåtande. Ett bra eller dåligt sådant, bara det är rättvist.
måndag 8 juni 2009
Framtid och väder
Var iväg till Stockholm idag för parkhäng med studiekamrater från programmet. Vi laddade med halloumiost, champinjoner och biffar på engångsgrillar medan vi pratade om alla olika kurser som folk tagit under våren och vart de skulle ta vägen under hösten.
Överlag har mina ambitiösa kamrater fått tag på synnerligen intressanta praktikplatser. Det är ambassader och FN-organ spridda över samtliga världsdelar. Kände mig som den riktiga kärringen mot strömmen som jag är då jag valt att vända på det hela - skriva uppsats i höst och sen avsluta med praktiken. Jag tror fortfarande det är den mest strategiska vägen.
Det var meningen att vi skulle socialisera ute i det gröna till sent in på natten men jag bangade efter fem timmar. Vid det laget hade mina leder hunnit bli helt stelfrusna. 12 grader kanske det blev som bäst. Hej svensk sommar.
Hej svensk sommar, tänkte jag också då jag läste en artikel om hur man bör tänka så man planerar semestern enligt vädret. Artikeln gav mig ännu en anledning till att emigrera från landet en gång för alla. Den menade på att i juni kan man ha tur med vädret men då får man räkna med att det är apkallt att bada. I juli och augusti sen är det stor risk för åskväder och regn. Informationen känns ju kul som fan då sommarmånaderna varit det enda ljuset i tunneln under alla rövhålsmörka vintermånader... Det är synd om människorna, som Strindberg sa.
Överlag har mina ambitiösa kamrater fått tag på synnerligen intressanta praktikplatser. Det är ambassader och FN-organ spridda över samtliga världsdelar. Kände mig som den riktiga kärringen mot strömmen som jag är då jag valt att vända på det hela - skriva uppsats i höst och sen avsluta med praktiken. Jag tror fortfarande det är den mest strategiska vägen.
Det var meningen att vi skulle socialisera ute i det gröna till sent in på natten men jag bangade efter fem timmar. Vid det laget hade mina leder hunnit bli helt stelfrusna. 12 grader kanske det blev som bäst. Hej svensk sommar.
Hej svensk sommar, tänkte jag också då jag läste en artikel om hur man bör tänka så man planerar semestern enligt vädret. Artikeln gav mig ännu en anledning till att emigrera från landet en gång för alla. Den menade på att i juni kan man ha tur med vädret men då får man räkna med att det är apkallt att bada. I juli och augusti sen är det stor risk för åskväder och regn. Informationen känns ju kul som fan då sommarmånaderna varit det enda ljuset i tunneln under alla rövhålsmörka vintermånader... Det är synd om människorna, som Strindberg sa.
Valet i sammanfattning
Det gick åt helvete för vänstern. Desto bättre gick det för miljöpartiet. Sossarna klådde mupparna.
FI då? 2,2 procent. Ingen jordskredsseger men ändå en liten seger i sig. De stiger i väljare och vid nästa val kommer staten finansera och distribuera deras valsedlar utan att partiet behöver tänka på det. Det gör en hel del bara det.
Sen piratpartiet. En röst på piratpartiet är det samma som en röst på Sverigedemokraterna. Varför? Jo, för att deras ordförande finanserar Sverigedemokraternas verksamhet. Han är deras ekonomiske sponsor utan vilken de inte skulle klara sig. Piratpartiet fick en plats i EU-parlamentet. Alla naiva jävlar sen som kände sig "alternativa" genom att rösta på dem... Hallå, deras agenda handlar om nedladdningar och okay sträcker sig så långt som till att inkludera "personlig integritet", för att citera deras kandidat. Men what about alla övriga delar i samhällsstrukturen? Allt annat man behöver ta hänsyn till för att livet ska fungera? Tänk längre!
Sen de som tror att FI också bara har en punkt på agendan... Tänk igen för ni har inte fattat ett skit av vad det handlar om. FI handlar om en mänskligare form av politik som gagnar alla.
FI då? 2,2 procent. Ingen jordskredsseger men ändå en liten seger i sig. De stiger i väljare och vid nästa val kommer staten finansera och distribuera deras valsedlar utan att partiet behöver tänka på det. Det gör en hel del bara det.
Sen piratpartiet. En röst på piratpartiet är det samma som en röst på Sverigedemokraterna. Varför? Jo, för att deras ordförande finanserar Sverigedemokraternas verksamhet. Han är deras ekonomiske sponsor utan vilken de inte skulle klara sig. Piratpartiet fick en plats i EU-parlamentet. Alla naiva jävlar sen som kände sig "alternativa" genom att rösta på dem... Hallå, deras agenda handlar om nedladdningar och okay sträcker sig så långt som till att inkludera "personlig integritet", för att citera deras kandidat. Men what about alla övriga delar i samhällsstrukturen? Allt annat man behöver ta hänsyn till för att livet ska fungera? Tänk längre!
Sen de som tror att FI också bara har en punkt på agendan... Tänk igen för ni har inte fattat ett skit av vad det handlar om. FI handlar om en mänskligare form av politik som gagnar alla.
söndag 7 juni 2009
lördag 6 juni 2009
EU-val imorgon
Det verkar som det råder en utspridd ovisshet kring EU-valet imorgon. Många vet fortfarande inte vad de ska rösta och ett flertal, är enligt medierna, inte ens medvetna om att ett val äger rum i första taget.
Jag har varit frank mot dem som tagit initiativet att snacka EU-val med mig. Har sagt som det är att jag ska rösta på Gudrun Schyman. Sagt att hon i hög grad behövs där i egenskap av kvinna och feminist. Jag vet att hon kommer att få hårda strider att utkämpa men jag vet också att hon är en av få som förbehållslöst kommer att gå in i dem. Hon kommer att bråka och hon kommer att sätta käppar i hjulet på gubbarnas smala agenda fokuserad kring den fria marknaden.
Igår gick Schyman ut med att FI fått en miljon kronor i stöd från ABBA-Benny. Han hade reagerat på att FI:s valsedlar i många fall "försvunnit" från vallokaler och att folk som vill rösta på FI inte vet hur man ska göra. Hans bidrag gjorde att Schyman kunde gå ut med en helsidesannons igår om vad som gäller.
Jag såg debatten i Aktuellt igår och man ifrågasatte denna typ av bidrag som demokratiskt. I USA är det tydligen så att det finns ett tak på 5000 dollar för bidragsgivare. Där hade med andra ord ett bidrag av Benny Anderssons kvantitet inte gått igenom.
Rent principiellt tycker nog jag också att det ska vara ett tak för bidrag som ges till partier. Samtidigt kan jag tycka att partier i underläge verkligen är i behov av ekonomiskt stöd för att ha en chans att komma fram. I dagarna har jag på jobbet tvingats stå och packa travar av reklam för Kristdemokraterna vilket fått det att verkligen klia i fingrarna. Det är inte särskilt demokratiskt att utrymme i medierna ska bero på ekonomiska resurser. Självklart har de etablerade partierna från den utgångspunkten ett enormt försprång. Så mitt förslag skulle nog va att stöd ska få ges i proportion till partiets storlek. Ju mindre parti, desto större bidrag borde få ges. Sen för ju ett sånt förslag säkerligen med sig andra problem men det skulle kunna va nåt att testa.
Hur som helst har FI verkligen fört fram en innovativ och progressiv marknadsföringskampanj där hemsidan varit kärnan i det hela.
Jag vet som sagt var hur jag ska rösta och jag uppmanar självklart alla andra att göra likadant. Om inte FI:s valsedlar finns på plats i vallokalen är det bara att ta en blank och skriva Feministiskt initiativ. Rösten kommer automatiskt gå till Schyman då hon är deras första kandidat. Ha ett trevligt EU-val!
Jag har varit frank mot dem som tagit initiativet att snacka EU-val med mig. Har sagt som det är att jag ska rösta på Gudrun Schyman. Sagt att hon i hög grad behövs där i egenskap av kvinna och feminist. Jag vet att hon kommer att få hårda strider att utkämpa men jag vet också att hon är en av få som förbehållslöst kommer att gå in i dem. Hon kommer att bråka och hon kommer att sätta käppar i hjulet på gubbarnas smala agenda fokuserad kring den fria marknaden.
Igår gick Schyman ut med att FI fått en miljon kronor i stöd från ABBA-Benny. Han hade reagerat på att FI:s valsedlar i många fall "försvunnit" från vallokaler och att folk som vill rösta på FI inte vet hur man ska göra. Hans bidrag gjorde att Schyman kunde gå ut med en helsidesannons igår om vad som gäller.
Jag såg debatten i Aktuellt igår och man ifrågasatte denna typ av bidrag som demokratiskt. I USA är det tydligen så att det finns ett tak på 5000 dollar för bidragsgivare. Där hade med andra ord ett bidrag av Benny Anderssons kvantitet inte gått igenom.
Rent principiellt tycker nog jag också att det ska vara ett tak för bidrag som ges till partier. Samtidigt kan jag tycka att partier i underläge verkligen är i behov av ekonomiskt stöd för att ha en chans att komma fram. I dagarna har jag på jobbet tvingats stå och packa travar av reklam för Kristdemokraterna vilket fått det att verkligen klia i fingrarna. Det är inte särskilt demokratiskt att utrymme i medierna ska bero på ekonomiska resurser. Självklart har de etablerade partierna från den utgångspunkten ett enormt försprång. Så mitt förslag skulle nog va att stöd ska få ges i proportion till partiets storlek. Ju mindre parti, desto större bidrag borde få ges. Sen för ju ett sånt förslag säkerligen med sig andra problem men det skulle kunna va nåt att testa.
Hur som helst har FI verkligen fört fram en innovativ och progressiv marknadsföringskampanj där hemsidan varit kärnan i det hela.
Jag vet som sagt var hur jag ska rösta och jag uppmanar självklart alla andra att göra likadant. Om inte FI:s valsedlar finns på plats i vallokalen är det bara att ta en blank och skriva Feministiskt initiativ. Rösten kommer automatiskt gå till Schyman då hon är deras första kandidat. Ha ett trevligt EU-val!
fredag 5 juni 2009
Lättnad i min kropp
Opponeringen är over and done.
Vi satt från nie till fem och gick igenom uppsats efter uppsats. Till en början var diskussionerna som vanligt heta men efter lunch började engagemanget klinga av. Det var då det var dags för min uppsats och jag blev ganska besviken av det ljumna mottagandet. Särskilt kredd fick jag i alla fall för strukturen. Det som jag fått kritik för förut skulle minsann inte gå att anmärka på det minsta lilla denna gång. Däremot är jag rädd för att det blev en trade off med argumenten och definition av koncept... Men fan. I jämförelse med de allra flesta levererade jag mer på den punkten anyhow. Småpratade lite med läraren efteråt och utan att jag fiskat det minsta efter bekräftelse sa han att min uppsats var riktigt bra.
När det väl blev dags för sista uppsatsen höll hela gruppen på att balla ur. Opponenten råkade säga "klår" istället för clear och efter det blev allt som sas alldeles för lustigt. Det spelade ingen roll att ämnet var allvarligt och tillställningen formell. Au contraire, så gjorde hela situationen att skrattet bara bubblade ännu mer. När man inte får liksom... Jag var tvungen att ursäkta mig själv och rusa ut för att släppa fram det oundvikliga gapskrattet. Läraren var cool, sa att det var bra att skratta och önskade mig ett gott skratt.
Precis när jag lämnat rummet blev det strömavbrott i hela byggnaden. För en minut var det som om hela världen hade stannat av och allt som hördes var mitt befriande skratt, en riktig ding dong stund. När jag väl lyckats samla mig och gick tillbaka in hade även min uppsatshandledare/kursansvarig joinat. Hon satt och såg full i fan ut då hon med ett flin lyssnade till den matta diskussionen. Folk var riktigt trötta och hade svårt att finna de rätta orden.
När det hela äntligen var över undrade klår-tjejen om någon ville dricka öl och fäste blicken i mig. Jag: Let's do that!
Vi fick med oss ett gäng så vi var sex personer som gick till närmaste bar. Ventilerade seminariet under uppsluppen stämning. Gick sen in på allmänt prat om politik och ditten och datten. Jag kände mig glad och på g. Levererade kommentarer som fick folk att skratta. Vid ett tillfälle sa en av killarna: Girl, you got a way with words... Komplimanger av det slaget slår kommentarer som snygg, söt och het anyday.
Kvällen fortsatte på Norrlands nation med nachotallrik och öl efter öl...
Vi satt från nie till fem och gick igenom uppsats efter uppsats. Till en början var diskussionerna som vanligt heta men efter lunch började engagemanget klinga av. Det var då det var dags för min uppsats och jag blev ganska besviken av det ljumna mottagandet. Särskilt kredd fick jag i alla fall för strukturen. Det som jag fått kritik för förut skulle minsann inte gå att anmärka på det minsta lilla denna gång. Däremot är jag rädd för att det blev en trade off med argumenten och definition av koncept... Men fan. I jämförelse med de allra flesta levererade jag mer på den punkten anyhow. Småpratade lite med läraren efteråt och utan att jag fiskat det minsta efter bekräftelse sa han att min uppsats var riktigt bra.
När det väl blev dags för sista uppsatsen höll hela gruppen på att balla ur. Opponenten råkade säga "klår" istället för clear och efter det blev allt som sas alldeles för lustigt. Det spelade ingen roll att ämnet var allvarligt och tillställningen formell. Au contraire, så gjorde hela situationen att skrattet bara bubblade ännu mer. När man inte får liksom... Jag var tvungen att ursäkta mig själv och rusa ut för att släppa fram det oundvikliga gapskrattet. Läraren var cool, sa att det var bra att skratta och önskade mig ett gott skratt.
Precis när jag lämnat rummet blev det strömavbrott i hela byggnaden. För en minut var det som om hela världen hade stannat av och allt som hördes var mitt befriande skratt, en riktig ding dong stund. När jag väl lyckats samla mig och gick tillbaka in hade även min uppsatshandledare/kursansvarig joinat. Hon satt och såg full i fan ut då hon med ett flin lyssnade till den matta diskussionen. Folk var riktigt trötta och hade svårt att finna de rätta orden.
När det hela äntligen var över undrade klår-tjejen om någon ville dricka öl och fäste blicken i mig. Jag: Let's do that!
Vi fick med oss ett gäng så vi var sex personer som gick till närmaste bar. Ventilerade seminariet under uppsluppen stämning. Gick sen in på allmänt prat om politik och ditten och datten. Jag kände mig glad och på g. Levererade kommentarer som fick folk att skratta. Vid ett tillfälle sa en av killarna: Girl, you got a way with words... Komplimanger av det slaget slår kommentarer som snygg, söt och het anyday.
Kvällen fortsatte på Norrlands nation med nachotallrik och öl efter öl...
tisdag 2 juni 2009
Sista rycket
Reste mig sömndrucken upp ur sängen strax efter halv fem på morgonen. Det var morgonpass på Posten som gällde.
Med Fleet Foxes i öronen tog jag mig fram på tomma gator i centrum. Det var jag och sopgubbarna... Greppade en Metro och läste om den misstänkta flygkraschen. Sån jävla mardröm. Snuddade för ett ögonblick vid den bottenlöst hjälplösa känslan som måste drabbat de anhöriga. Drog snabbt in andan och bläddrade vidare. Dagens krönika var kritik riktad mot nåt rasistsvin till sportreporter på Svenska Dagbladet som tydligen aldrig kommer erkänna Zlatan som svensk.
Bussen kom och tog mig fram. Hela passet gick jag mer eller mindre runt som en zombie. Utförde det jag skulle och svarade kort på tilltal (jag är inte den trevligaste då jag inte fått sova).
När de åtta timmarna äntligen tagit slut ringde syren. Hemkommen från jordenruntresa och redan installerad i nya lägenheten i Oslo med sambon. Vi pratade om saker som om det senast var igår tills samtalet abrupt bröts av tömt saldo på kontantkoret åt båda hållen.
Jag tog mig tappert till universitetsbiblioteket för att skriva ut uppsatspapper. Klev in dit i mina arbetskläder som var utslitna jeans och munkjacka, långt ifrån mitt fräschaste jag. Snygga killar överallt just därför. Jag skyndade med att göra min grej och drog. En sällsam snygging såg mig rakt i ögonen då vi korsade varandras väg vid utgången. Fan! kunde jag inte fått va lite fin i alla fall.
Hemma crashade jag i säng. Slumrade en timme och var sen som pånyttfödd.
Har nu gått igenom alla uppsatser inför redovisningen på torsdag och var nöjd med att konstatera att i jämförelse med många är min damn good. Det kommer gå svinbra på torsdag.
Med Fleet Foxes i öronen tog jag mig fram på tomma gator i centrum. Det var jag och sopgubbarna... Greppade en Metro och läste om den misstänkta flygkraschen. Sån jävla mardröm. Snuddade för ett ögonblick vid den bottenlöst hjälplösa känslan som måste drabbat de anhöriga. Drog snabbt in andan och bläddrade vidare. Dagens krönika var kritik riktad mot nåt rasistsvin till sportreporter på Svenska Dagbladet som tydligen aldrig kommer erkänna Zlatan som svensk.
Bussen kom och tog mig fram. Hela passet gick jag mer eller mindre runt som en zombie. Utförde det jag skulle och svarade kort på tilltal (jag är inte den trevligaste då jag inte fått sova).
När de åtta timmarna äntligen tagit slut ringde syren. Hemkommen från jordenruntresa och redan installerad i nya lägenheten i Oslo med sambon. Vi pratade om saker som om det senast var igår tills samtalet abrupt bröts av tömt saldo på kontantkoret åt båda hållen.
Jag tog mig tappert till universitetsbiblioteket för att skriva ut uppsatspapper. Klev in dit i mina arbetskläder som var utslitna jeans och munkjacka, långt ifrån mitt fräschaste jag. Snygga killar överallt just därför. Jag skyndade med att göra min grej och drog. En sällsam snygging såg mig rakt i ögonen då vi korsade varandras väg vid utgången. Fan! kunde jag inte fått va lite fin i alla fall.
Hemma crashade jag i säng. Slumrade en timme och var sen som pånyttfödd.
Har nu gått igenom alla uppsatser inför redovisningen på torsdag och var nöjd med att konstatera att i jämförelse med många är min damn good. Det kommer gå svinbra på torsdag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)