Det har hänt att jag googlat personer. Nya bekantskaper, dejter och sånt. Dock har jag märkligt nog aldrig googlat mig själv. Inte slagits av tanken att de där jag googlat mycket väl kan ha ägnat sig åt samma sak. Inte tänkt att de också kan va så smarta (okay då, rättning - ha sånna tendenser att snoka). Den insikten kom nyligen och ringde som en väckarklocka i medvetandet. Jag får inte hålla på och tänka så här enkelriktat helt enkelt. Resolut ryckte jag åt mig laptopen och knappade in mitt namn följt av enter.
Resultat: 722 000 träffar varav av jag i egen hög person hamnade i de tre första träffarna. Inte illa pinkat med tanke på namnkonkurrensen, om jag får säga det själv. Och innehållet då?
Jo, först har vi en intervju med mig från mitt gamla universitet. En bild finns där också på mig som tio kg tyngre än idag (vilket i och för sig inte var så konstigt med tanke på allt festande och alla öl jag tryckte i mig). Shit, jag hade glömt bort att jag såg ut så där. Var det därför killkompisarna älskade att spela You're the one for me fatty på förfester? Maybe. Okay, så jag var lite fet men jag sa ändå ord jag kan stå för än idag. Pratade peppande om praktik utomlands, hemkommen från svenska ambassaden i Paris.
Träff nummer två: Vimmelbild från utgång i Stockholm med K vid min sida. Jag kan se bättre ut men jag kan även se sämre ut. Även den träffen får passera som ok.
Vid det här laget kan man vänta sig en katastrofal avslutning, men icke! Sist: Mina kontaktuppgifter på musiktidningen. Det får gå som mycket bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar