Häj för i hällvete!

Kom till Karlstad på torsdag kväll efter en krystad föreläsning i sexualitetens historia. Läraren stammade, hade ticks där han knyckte med nacken plus att han talade högst bristfällig engelska. Kunde klarat mig utan det men sånt vet man aldrig innan.

Pappa hämtade upp mig på stationen och så fort jag sen kommit innanför dörren fick jag en tung dalmatiner över mig. Valpen hade växt det dubbla på bara en och en halv månad.

Vi åt middag - färskpasta med laxsås. Delade på en flaska rött till det och pratade om hur saker var.

Senare på kvällen blev päronen uppsluppna. Frågade om jag hade sett humorprogrammet Ballar av stål. Så klart jag hade men jag hade inte haft en aning om att de diggade det också. Nu återberättade de bus som Nour och Martin Sonneby ägnat sig åt. Menade på att de var helsköna.

Nästa dag ägnades mest åt plugg och promenader. På kvällen kom gamla vännen MH som var hemma från Köpenhamn förbi och det blev ännu mer promenerande. Jag försökte gå så obesvärat som möjligt med valpen men han gjorde sig hopplös. Drog och slet i kopplet och försökte studsa fram till allt och alla vi mötte. Bland de vi mötte var en lång kille med grön barnvagn. Tydligen en bekant till MH så vi stannade och pratade. När vi sen gick vidare undrade MH om jag mindes en viss kille som hon dejtat för nåt år sen. Javisst sa jag. Jorå så att, det var han det.

Igår lagade päronen till stor påskmiddag. Jag åkte in mot stan för att hämta upp mormor. Tanter och gubbar stod och väntade här och där på trottoarerna, stod där med blombuketter i händerna, uppklädda och förväntansfulla, så även min tant. På vägen tillbaka noterade jag att det även fanns de som satt ensamma på bänkarna, hembjudna av ingen. Jag tänkte på vilken glädje det kan ge att sätta barn till världen, att ha en familj som man kan vara en del av även i äldre dagar.

Vi åt vår middag och kom in på samtalsämnet gamla minnen. De återberättade saker som jag och syren sagt som små. Mest anmärkningsvärt var syrens vilja att gifta sig med en sumobrottare. En sumobrottare eller Gunde Svan skulle det va, valet var liksom hugget som stucket. Jag frågade om de mindes grejen jag hade för glasögonkillar. Det hade de inget minne av konstigt nog.

På kvällen kom K över med en vinare. Det har blivit något av en tradition att hon är hemma hos oss på påsk. Hennes sällskap är en riktig stämningshöjare. Tillsammans kollade vi alla på en repris av Ballar av Stål och skrattade åt kaninkokerskan.

Senare tog jag och K bussen till stan. Köpte cigg på pressbyrån och trippade på mot ökända Blue Moon Bar. Redan i kön mötte vi bekanta. Alltid samma hälsningsfras - "Häj för i hällvete! Vad gör du nu för tiden?."

Stämningen var skön där inne. Folk var i vanlig ordning mer eller mindre berusade men det buffliga stämningen som brukar råda i Värmland var märkligt frånvarande. Folk i allmänhet visade hänsyn. Bad om ursäkt om de råkade gå in i en och var allmänt uppmärksamma.

Jag upptäckte ganska snart en viss kille som brukar fånga min blick då jag går ut i den här stan. Vi har även utväxlat några ord för nåt år sen. Utan att jag sagt nåt påpekade K att han spanade på mig. Tillslut tröttnade hon på vår ordlösa lek så ute på terrassen tog hon tag i honom. Han svarade snällt på hennes burdusa frågar och kastade blickar mot mig. Vi pratade lite. Det kändes stelt, forcerat så jag tyckte jag o K skulle dra vidare in.

Vi gjorde det. Dansade en stund och sen kom han modigt nog efter. Hans intensiva blågröna blick fick det onekeligen att hugga till i magen men samtidigt - herre min je vad killen var tråkig. Fantasilös i sitt ordval och stel i sin dans så nej, vi drog än en gång vidare. Hittade MH och andra bekanta på golvet. Intill oss stod ett glatt gäng som utmärkte sig, skäggiga och yviga i sina gester. En av dem stack ut extra med rysslandsmössa och respektingivande längd.

Tiden sprang iväg och vi hade roligt. Bestämde att jag skulle sova hos K så jag inte behövde tänka på min tidiga buss hem.

Sista minuterna kom och en lång snygging som jag tidigare skymtat i mängden stod plötsligt framför mig. Tidigare hade det stått en fancy lady vid hans sida men nu var har fri från damsällskap. Han sträckte inbjudande ut handen mot mig och jag accepterade inviten. Dansade tätt, tätt intill. Så tändes plötsligt ljusen men vi stod kvar och höll i varann. Plötsligt ryckte någon honom i armen. Det var fancy lady som var tillbaka. Hon såg arg och upprörd ut. Jag smög undan.

Förbannade vårt val att stanna til the bitter end. Nu var garderobskön rena döden. Men det var bara att inrätta sig där snällt. Någon knackade mig på axeln. Vände mig om och såg rakt upp på rysslandsmössan. Han sa att han lagt märke till mig under kvällen. Att han skulle vilja träffa mig igen och frågade om han kunde ta mitt nummer. Jag kan ta ditt, kontrade jag. Inställd på att jag aldrig kommer att ringa. Mitt liv är inte i Värmland anyways.

Tillslut kom jag och K ut och fick springa till bussen. Kom hem tillslut och crashade skavfötters i hennes flickrum, just like old times.