En fredag i april

Kära Uppsala universitet. Jag tror det lever mer på ryktet än kvalitén som utbildnings institut. Visst, lärarna har tunga namn och är ytterst insatta men de är också ytterst splittrade sinsemellan. Verkar ha en egen tolkning av kursplanen var och en av dem.

Och sen tekniken... Samtliga skrivare i Dag Hammarskjöldbiblioteket har för tusan inte funkat i över en vecka. Över en vecka! Ska det vara så svårt att lösa problemet? Tydligen, för man hänvisas istället till Ekonomikum som ligger minst tre kilometer bort. Funkar inte riktigt när man har bråttom till ett seminarium.

Suck... Jag tog mig i alla fall igenom det. Närvarade på seminariet och fick sen tillåtelse att maila in rapporten den här gången. Hade tur för alla lärare är inte så snälla.

Tillbaka i biblioteket efter seminariet sprang jag på A, en bekant från Värmland. Kramades, bytte nummer och lovade en fika.

M ringde på mobilen. Ville bara säga hej och undrade vad jag hade för mig. Han kör för tillfället en övertalningskampanj om att jag ska följa med honom på weekendresa. Jag har sagt att jag inte har pengar men det har han kontrat med att det inte skulle vara nåt problem. Han skulle stå för boende och resa. Jaja, man förstår ju vart det barkar. Jag säger nej, nej, nej.

På vägen till bussen köpte jag årets första vårglass. Det blev en 88:an. Mm... Jag älskar det söta överdraget. Gick och njöt av den när jag plötsligt hörde ett "Hello lovely" med brittisk accent. En man i 30 plus åldern var det som kastat ur sig hälsningen. Jaha... Hej på dig, tyckte jag. Han hade en fråga som löd "Does that one (glassen) always come with someone as gorgeous as you?" Jag såg mig om efter den dolda kameran. Han såg på mig och flinade så jag avfyrade ett gapskratt och skakade på huvudet medan jag gick vidare.

Ragga mitt på blanka dan i kalla Sverige... Vilka fasoner.

Nu är jag tillbaka från långpromenad i solen. Ikväll blir det konsert med Salem Al Fakir. Hoppas den blir bra.