Värmland tur och retur

Jag fick tag på en sista minuten till Karlstad så jag tog tåget dit tidigt på torsdag eftermiddag. Svischade fram längs sommargröna landskap och kände att jag mådde bra av synen. K2 ringde för att gratta och leverera nyheter. Hon hade fått jobb på kontoret vi båda var på förra sommarn. Ekonomin var med andra ord räddad. Hon undrade hur sommaren såg ut för mig. Jag mumlade fram svävande planer. Kanske jobb i Uppsala om jag har tur. Annars en A-kurs i bild i Karlstad (bara för att göra något). Ekonomin är körd i botten fast jag planerat att undvika just det… Hon föreslog att jag skulle söka jobb i Stockholm. Jobba där och bo hos henne. Hon hade ett rum som stod ledigt under sommarn och skulle gärna dela lägenheten med mig. Jag blev pepp på förslaget. Centralt läge och urtrevligt sällskap. Framför mig såg jag något av en favorit i repris. Vardagar fyllda med bad efter jobbet och sen vin på hennes balkong. På helgerna utgångar på Söder…

En Amy Winehouseliknande brud störde mig mitt i samtalet. Viftade med en biljett och väntade på att jag skulle flytta på mig. Så jag tog fönsterplatsen intill men det dög inte för just den skulle hon ha. Jag suckade och grimaserade då jag återigen flyttade mig för att ge henne denna plats. Hon craschade som ett litet barn så fort hon satt sig. När tåget senare rullade in mot Karlstad vaknade hon plötsligt upp och undrade vad klockan var. Vi började prata och hon bad om ursäkt för att hon varit så nitisk med sätet. Jag sa att det var lugnt. Var ju hennes plats så… Hon undrade var jag var ifrån. Jag bara - ”Jag är från Karlstad jag.” Jo, men hon hade förstås syftat på min utländska look. Så jag sa som det var och hon blev förvånad. Menade på att hon hade trott att jag va sydamerikanska. Jag sa att det är något jag ofta får höra. Själv var hon från Bolivia och fett trevlig. Tyckte jag skulle skita i Stockholm i sommar och hänga på till Oslo där hon bor. Vi får se hur jag gör, tyckte jag. Med mig vet man aldrig.

Pappa mötte mig med en kram på stationen. Vi åkte hem och där väntade mamma, hunden, katten samt mormor. De hade dukat bordet med rosor och födelsedagskort mina kära. Mamma var sitt gamla positiva och rappkäftade jag. Hade till och med bakat tårta. Jag kände mig rörd av deras kärlek.

Sedan har snabba dygn passerat. Det har blivit långpromenader med mamma och hunden, balkanmat hos mormor och glass vid Klarälven. Pappa har varit ivrig att visa upp sitt nya projekt – en segelbåt som han nyligen köpt. Jag är i stort sett uppvuxen på båtar då han jobbar i den branschen men någon segelbåt har det aldrig varit. Det var för övrigt många, många år sen det varit några båtar över huvudtaget men nu skulle han visa upp varje vinkel och vrå på den här saken och undrade med förväntansfulla ögon vad jag tyckte. Vid hamnen träffade vi på en av hans gamla bekanta och han sa med stolt röst att han nu minsann skulle lära sina döttrar att segla. Mamma är helt anti hela projektet. Vägrar att över huvudtaget gå in i båten och har slagit vad om att han inte kommer att få ner den i vattnet innan sommarn är över. Mest undrar hon varför han tar sig tid till nåt sånt nu och inte medan jag och syren var små. Nu när vi båda är vuxna och bor i varsin ände av norden typ. Själv misstänker jag att det har något med hans sjukhusbesök i våras att göra. Han verkar ha insett att han vill och måste ta sig tid.

Nu är jag tillbaka i Uppsala för tre sista veckor av plugg. Jag ska avsluta denna termin med bravur.