Ska det vara så förbannat svårt?

Lyssnade på P3:s morgonpasset i morse och de hade en så kallad "dejtingcoach" med sig i studion. Ursäkta mig men den där verkade ha en pinne i röven. Tacka vet jag värmlänningen Hanna Hellquist som fanns där som en vågbrytare. Som enda singel i studion skulle Hanna coachas av den här människan. Det iscensattes en situation i gymmet och coachen ville se hur Hanna raggade. Till saken hörde att Hanna, enligt henne själv, aldrig skulle ragga på just gymmet men nu fick hon spela med liksom. Så vad Hanna gjorde var hon gick fram till killen och ställde lite allmänna frågor. Coachen stoppade det hela illa kvickt. Tyckte Hannas approach var alldeles för direkt och att det inte fungerade. Viktigast var att man som tjej skulle boosta killens självförtroende, få honom att känna sig duktig. Hanna menade på att hon föredrog att själv vara i centrum men nej, nej, här skulle killen fjäskas för.

Orka...

Vidare frågade coachen var Hanna ville träffa någon varpå hon svarade att det skulle vara spontant, typ på gatan. "Jaha, men vad gör du när du är på gatan?" var coachens följdfråga. Hanna bara - Ja, jag går typ fram och tillbaka och säger "Hej, hej! Här är jag. Kom och ta mig." Haha! Hon är för skön Hanna.

Jag fattar vad hon menar. Jag vill också typ träffa nån på gatan. Jag vill att det ska va enkelt.

Men... Det funkar sällan så och jag måste faktiskt skylla på kontext. Här i Sverige är det inget raggklimat what so ever. Trist men sant. Det finns liksom bara en självklar arena för det - krogen. Där vågar folk. Ja för fan, efter att i timtal ha jobbat upp promille halten. Då kan de komma fram och ge komplimanger och skit för både det ena och andra. Det hela är verkligen smickrande.

Ska det vara så svårt? har jag tänkt. Så svårt att träffa nån? Eller är det bara jag som har problem? Mina väninnor har på senare tid bekräftat att de också tänkt i samma banor. De är snygga, de är roliga, de är smarta och de har stil. De har allt mina fina brudar men ändå är det svårt.

What to do?