Vad fan är det för liv?

Jag jobbade ett kvällspass på Posten igår. Trots maskinernas väsen kunde jag inte undgå att lyssna på killarna intill. De var helt uppslukade i ett samtal om liv och jobb. Hur mycket lever man egentligen? var frågan. Deprimerande lite var de båda rörande överens om. Den ene killen förstärkte deras tes genom ihärdiga uträkningar på miniräknare. Beräknade ledig tid i ett genomsnittligt liv på 80 år i timmar, dagar och veckor kontra tiden man lägger på ett heltidsjobb. Summa summarum var att jobb och slit slukade över två tredjedelar av den vakna tiden. Vad fan är det för liv? undrade kalkylatorsnubben.

Samtalet svävade sen iväg i drömmar om hur man skulle kunna ha det istället. Fett med cash så man kan leva på ränta vore idealt. Gränsen för ett anständigt liv tyckte de gick vid en lön som överstiger 30 000 kronor. Den ene hade läst nånstans att de som tjänar över 30 000 sover bättre om natten. Kan mycket väl stämma - Inga bekymmer över hur man ska betala räkningar, lån, mat etc. Man hade kunnat ta det lugn, trygg i tanken på att man vet att man klarar sig.

Jag tänkte på gårdagens krönika i Metro med titeln "Man äter frukt för att glömma". Har själv fått smaka på den där totalt livslustdödande tristessen som råder i kontorslandskap. Har på nära håll sett och själv deltagit i hetsätning av frukt för att glömma. Det fick mig att komma fram till att jag skulle göra allt i min makt för att inte ha det så i framtiden. Åtta timmar om dagen fem dagar i veckan är alldeles för stor del av ens vakna tid. För stor summa av tid att kasta bort på skituppgifter. Istället skulle jag satsa på att bli det jag vill bli. Jobba med saker som får mig att känna att jag gör nån skillnad. Brinna för det jag gör.

I min framtidsvision lämnas monotona skituppgifter åt programmerade robotar. Människohjärnan, den är ämnad för större saker.