Efter festen

Valborg i Uppsala är surrealistisk. Överallt unga glada människor varav många passerat gränsen redan under förmiddagen. Vinglar runt på gatorna, stödda av kompisar eller i värsta fall själva med en kjol som letat sig ända upp till midjan utan att vederbörande är medveten om det.

Jag tog med min tyska vän på champangefrukost i Ekonomikumparken. Vi var bland de första på plats. Lade ut en filt och plockade fram vår frukost och snart kom ett tiotal av mina studiekamrater och gjorde oss sällskap. Har inte sett de flesta av dem på flera månader då alla gör sin grej nu med olika kurser eller uppsatsskrivande.

Parken fylldes snart till bredden av förväntansfulla studenter. Längst fram fanns en scen där man varvade livespelningar med DJ.

Vid ett-tiden lämnade vi sällskapet för en lunch på stan. Där fanns Uppsalas övriga befolkning - barnfamiljer, pensionärer och lönearbetare. Stämningen i citykärnan var betydligt lugnare.

Senare mötte vi upp med Uppsalas Couch Surfing-grupp utanför Domkyrkan. Där var blandat med folk. En handfull svenskar, två amerikaner, en marockanska, två vitryssar, en finska, en nya zeeländare och några tyskar. Alla utgick från att jag och tyskan var syskon. Brunetter med liknande frisyrer... Antar att vi lätt kunde tas för det.

Vi började med att se rektorns tal vid Carolina Redivia. En känd ceremoni på Valborg men ingen i sällskapet kunde förstå varför. Rektorn och professorerna stod och vinkade på balkongen, studenterna viftade för en kort stund med sina mössor och sen var det hela plumt nog över.

Vi fortsatte till champangegalopp på Norrbyhus. Det var som att va på hemmafest hos någon i ett stort hus. Stämningen var på topp och folk schakade som fan till 80- och 90-tals låtar som Paul Simons Call me Al och godingen Groove is in the House. Amerikanerna köpte champangeflaskor och såg till att allas glas var fyllda.

En lång och mörk kille kom fram ur folkmassan och såg forskande på mig. Plötsligt blev hans drag bekanta. Det var ju C, en gammal kompis från min gamla studietid i den gamla staden. Båda stod och gapade. Han hade snaggat av sig håret och skaffat snygga glasögon. Jag har tappat X antal kilon och ändrat frisyr men jo vi såg rätt. Det blev en bamsekram. Visade sig att han också bodde i Uppsala nu så vi bytte nummer innan hans sällskap drog vidare till nästa fest.

Medan vi festade vidare kom en Jarvis Cocker kopia fram. Så klart var han från Stockholm och dryg. Var väldigt angelägen om att veta var jag skulle vara senare på kvällen. Mitt intresse var ljummet så jag gjorde mig snart av med honom.

Ute igen och klockan var knappt sex men det kändes som att komma ut från krogen på morgonen. Vi började promenera mot en restaurang. Ett gäng killar hade laddat upp med instrument i ett gathörn. Rockade loss och vitryskan ställde sig framför dom och dansade till tonerna. Sällskapet gjorde ett kort stopp där så alla skulle samlas då det blivit några eftersläntare från Norrbyhus. Jag la märke till en kille som jag sett förut. Han hade kommit fram och pratat med mig då jag representerat min organisation på en arbetsmarknadsmässa några månader tidigare. Han var så söt. Trevlig, snygg på ett rockigt sätt och gjorde ett ödmjukt intryck. Två gånger hade han kommit fram och dröjde med blicken vid mig då han avlägsnade sig. Han har dykt upp i mina tankar några gånger sen dess och först nu såg jag honom igen.

Han gick runt ensam. Intresserade sig också för bandet som spelade och flickan som dansade. Gick runt där och fotade med systemkamera. Jag funderade på att gå fram. "Bara säga: Hej! Jag kommer ihåg dig. Vad ska du göra ikväll?" Ensam och så snygg... Jag borde ha gjort det men fegade ur. Han gick iväg och tillfället blev förlorat. Jag ville skjuta mig själv.

Men jag hängde ändå på de andra för pizza, Valborgsbrasa och en liten sväng till en stor utefest som firades i typ kolmörker. Mina ben var trötta och tyskans fötter var handikappade av skavsår. Vi tackade för oss och tog bussen hem.