Les ambassadeurs

Gårdagen bjöd på blandade upplevelser varav en av dem höll på att ta mitt liv.

Jag hade kommit hem från föreläsning. Slängde i mig lunch, sminkade fejjan och sprang ner till tvättstugan för att stryka en kjol. Så när jag stod där och strök och strök samt hummade en liten melodi kände jag plötsligt nåt i ögonvrån - sladdjäveln was on fire! Det hade sjukt nog börjat brinna nära uttaget och elden spred sig fasligt fort. Utan att tänka ryckte jag ut den ur uttaget och viftade runt med den. Elden avlägsnade sig. Tack och lov. Chockad som jag var var min första impuls att bara springa därifrån men sen kom jag på - andra kanske skulle få för sig att använda strykjärnet. Jag gick tillbaka och placerade den vid soptunnan med den brända sladden väl synlig. Senare skulle jag ringa värden men nu hann jag inte.

Jag kastade mig på tåget till Stockholm. Väl på plats hade jag några minuter på mig innan jag skulle träffa K2 så jag passade på att gå förbi K:s jobb. Hon var där. Visade upp sitt senaste shoppingfynd - ett par midjehöga hotpants med silverpaletter. Jag bara - Ska du ha på dig de där när du går ut...? Hon - Jaa. Jag - Du är galen men okay. Jag berättade om planerna för kvällen. K hade blivit hembjuden av pojkvännen men sa att hon kanske skulle hänga på oss istället. Jag sa att det bara var att ringa.

Utanför kulturhuset stod jag sen och väntade på K2 då en gammal ful man med rullator stannade till vid min sida. "Do you want to come inside with me?" Jag stirrade på honom. Gubbjävel, hur vågade han?! Jag ville bara börja skrika - "Who the fuck do you think you are? I would never come along with you anywhere!!" Men jag sa rätt och slätt No. Han - I'll be there in case you change your mind. Jag bet ihop tänderna hårt och vände ryggen mot honom. Han gick och strax kom K2, födelsedagsbarnet. Jag gratulerade och berättade sen om gubben. Hon började också koka.

Vi tog rulltrapporna till caféet. Beställde vårt fika och tog plats vid panoramafönstret. K2 berättade att hon dejtat en kille några gånger på senaste tiden. Han såg okay ut, klädde sig snyggt och var trevlig men... Gör dig av med honom, tyckte jag - men... är aldrig bra. Men... sen hade han också stor lägenhet på Söder, en segelbåt och jobb som kock på ett av Sthlms bästa innekrogar. Hon ville ha honom som kompis. Om hon lyckas med det så har hon lyckats med något jag själv aldrig har pulled through, tyckte jag. Vi fortsatte prata om dejting och relationer. Avslutade med en cigg ute i duggregnet innan vi skyndade vidare åt varsitt håll.

Nu var det ambassadmingel som gällde för min del, på Guatemalas ambassad i Gamla stan. Folk från min organisation stod och väntade in alla utanför. Det var längesen jag såg dom då jag inte fått tid att gå på möten men de verkade glada att se mig. De flesta har koll på vad jag gör så jag fick frågor om hur det går med nya kursen, uppsats och allt.

Det hela började med en föreläsning av en tjej som jobbat som volontär i landet. Sen hölls det en liten presentation av en kvinna som jobbade på Individuell människohjälp. Efteråt serverades det vin och plockmat. Jag hamnade i en grupp med några tjejer från organisationen som jag inte fått tillfälle att prata så mycket med tidigare. Ganska snart började folk från organisationen säga hejdå och lämna tillställningen en efter en. R, en av tjejerna jag stod med tittade på mig och frågade om jag också hade bråttom hem. Inte alls, tyckte jag och sa att jag gärna stannade. Men då så, tyckte hon. "Då är du och jag kvar och kör." Så nu var det bara vi och ambassadfolket kvar. Vi förberedde oss för en charmoffensiv. Vinglasen fylldes på och samtalen blev förtroliga. Vi matades med värdefulla insidertips om hur man bäst tog sig in i ambassadvärlden. Det slutade med att visitkort utdelades och händer skakades.

Något fnittriga lämnade jag och R lokalen. Konstaterade att det lönat sig att stanna och lovade varandra att maila de här människorna. Sen skiljdes vi åt, tre visitkort och en vän rikare.

Jag ringde K som hade bestämt sig för lugn hemmakväll med pojkvännen. Ringde K2 som var på bar i Vasastan. Eftersom jag var nära T-Centralen bestämde jag mig ändå för att ta tåget hem, medveten om att jag hade plugg att ta igen.