måndag 25 maj 2009

Kvinnor som inte hjälper varann

Kickstartade dagen med ett spinningpass. Det var en månad eller två sen senast och det kändes. Har de senaste månaderna satsat på powerwalks för att vinna tid istället för att ta mig till och från gymmet. Men nu behövde kroppen få spränga sina gränser. Den skrek efter det. Precis efteråt kämpade jag hårt med att inte spy eller svimma. När sen chocken lämnat kroppen kände jag som att jag skulle kunna göra om det hela direkt igen, lurad av endorfiner I guess.

Nu är jag tillbaka från en stund i gräset. Till och med benen och magen fick möta solen den här dagen. Det är en underbar tid i Sverige just nu. Alla dofter från blommande frukträd, hägg och syrenér. Kompensation i överflöd för vinterns brutala misshandel. Jag vill att det varar länge den här gången.

Annars har jag försökt att inte tänka på det som upprörde mig igår. Men jag är en långsint jävel som måste kämpa med att styra mina tankar. K hade även bombarderat mig med sms där hon klargjorde att hon minsann aldrig skulle ta med mig i sociala sammanhang mer. Att jag bara tar över alltihopa, (som fester, hennes vänner) egoist som jag är. Att hon är så jävla trött på att jag aldrig bjuder med henne när jag gör saker med andra.

Sånt jävla bullshit crap så jag bara inte orkar höra. För det första har jag inte tagit över nån enda av hennes vänner, jag umgås inte med nån av dem. Har inget intresse av att göra det heller. Jag har bara vara varit schyst och trevlig då jag träffat dem. För det andra tycker inte jag det skulle göra nåt om det blev så. Om hon själv skulle hooka med folk från mina bekantskapskretser så skulle jag bara tycka att det var kul. När tillfälle har getts har jag alltid bjudit med henne då vi båda bott i samma stad och tillfällen har det blivit. Har inte omständigheterna varit sånna så har det helt enkelt inte gått. Vad kan jag göra?

Allt lutar mer och mer åt det N sa:
Hon: De (gamla karlstadskompisarna) ser dig som en konkurrent nu.
Jag: Haha! Ja, eller hur. En konkurrent att räkna med.
Hon: En konkurrent som är farlig.
*Tysnad*
Jag: Men det är ju bara sorgligt N. En vän ska inte va en konkurrent.

Nej, patetiska fjollerier har jag inget intresse av. Vänner ska stötta och lyfta upp en. Det är sån jag försöker vara mot dem i alla fall och själv förtjänar jag inte mindre. Det finns en plats i helvetet förkvinnor som inte hjälper varandra. Så är det bara.

2 kommentarer:

  1. Dum i huvudet!
    Dumpa henne!
    Såna där kallas inte vänner
    De är en börda

    SvaraRadera
  2. The Kid: Du har rätt. Det har jag vetat innerst inne under många, många år. Samtidigt känns det läskigt att klippa av banden till ens förflutna ett efter ett som jag gjort det senaste året. Men funkar det inte längre så funkar det inte.

    SvaraRadera