Grejen

Blev igår uppringd av en journalist från Stockholm. Han ville göra en intervju med mig kring ett ämne jag inte kan berätta då det skulle röja min identitet här. Jag gick i alla fall med på att träffa honom. Mest för att han kunde va en intressant kontakt att initiera.

Idag tog han tåget till Uppsala och vi möttes på ett café inne i stan. Mannen var i fyrtiorsåldern. Hade snälla ögon och ring på fingret. Vi började med att prata om saker utanför ämnet som våra utbildningar och arbetslivserfarenheter. Då och då gjorde han grejen. Blicken föll från ögonkontakt till ner mot mina bröst och som en studsboll tillbaka igen. Antagligen var han inte medveten om det.

Det finns ett avsnitt av South Parc då Cartman har nån manick inopererad som ger honom en stöt varje gång han svär. Jag tänkte att det kunde vara nåt för män med ovanstående typ av ticks. Varje gång blicken faller så *intz* får de en stöt så de rycker till. Det vore nåt det.

När intervjun var färdig tog han bilder. Jag är egentligen jävligt obekväm med att bli fotad. Föredrar bilder på mig tagna i smyg då jag varit omedveten om kameran men nu fick jag hålla god min. Efteråt då allt var klart var jag redo att gå men han slog sig ner igen och visade inget tecken på avrunda det hela. Fortsatte att prata om olika saker vi varit inne på förut. Jag lyssnade, berättade om mitt och ställde frågor tillbaka. Tillslut skruvade jag på mig och frågade vad klockan var. Han: Ja, du kanske har mycket plugg att göra... Jag: Jo, jag har deadline på en hemtenta imorgon.

Så vi skiljdes åt. Han sa att han skulle lägga mitt namn på minnet i jobbsammanhang. Jag svarade att det vore uppskattat.

Nu är det hemtenta som gäller fram till långt in på småtimmarna. Det kommer bli opponering på den här so it better be good or else I'm rökt.