Tråksamtal

Jag hatar tråksamtal. Hatar dem. Men ibland måste man inleda sånna.

JJ... Har varit borta från stan och kontinenten i två veckor då han hälsat på vänner och familj in the US. Ringde mig igår. och jag är ganska säker på att jag var den första han hörde av sig till. Ville träffas så fort som möjligt. Och jag sa att jag var upptagen den kvällen men att vi kunde ses idag.

"He is after your ass! I can see it." så har B predikat, gång efter gång. Jag har pratat med de andra killarna. Frågat vad fan jag ska göra. Och sköna skotten S berättade om diskreta tekniker som "The pat" - Om man typ klappar på ryggen under en kram då är det lika med kört sexuellt. Då liksom markeras det tydligen, att man aldrig kommer vara mer än vänner. En av alla dessa idéer...

Jaja. JJ hade idé om nån kinesisk meteor dusch. Say what? Ja, precis. Hur fan skulle vi kunna se den i Afrika? Men det skulle vi kunna menade han på.

Blabla, tänkte jag. Bara en ursäkt för att kunna ta mig till ett mörkt avlägset ställe så nej. Jag föreslog mat ute istället. Jag var hungrig och beredd att äta som ett djur. Så jag insisterade att vi skulle åka till The Royal Eatery.

Så vi sitter där. Äter, dricker pratar. Jag känner hur han studerar mig och jag hatar att bli studerad när jag äter.

Vi går vidare till housekklubb men hänger vid baren. De spelar en låt med The Knife och jag blir lyrisk. Blablabla och alkoholhalten har blivit tillräcklig så jag spottar ut det: Can I tell you something? Something personal? Han: Yes, sure. Så jag: I got this crush on a guy at my university. Han blir tyst. Han fortsätter: Is that the guy you told me your running in to all of the time? Jag: That's the guy. Så jag berättar hur vi träffats, kaffestunderna vi haft, mailen vi skickat och idag. Han: To be honest... I don't think he's interested. The offer you maid on mail... Like if you were an interested guy you would reply yes to go and see a movie for a third time. Like emedietly! Jag suckar och säger att det är vad jag också tror. Sen säger han. Eller han fucking frågar om jag skulle vara intresserad av en kille som han. Jag spelar dum: What do you mean? An american? Han: No, I'm saying, would you be interested in me?

Fuck e li fuck fuck fuck. Nej, och det är grejen - Nej. Jag säger att jag trivs och har roligt i hans sällskap etc. men att det inte är så. Inte på ett romantiskt sätt. Och då undrar han - Varför inte? "Varför inte?" Snacka om att envisas... Jag: Because I'm not attracted to you. Det plus andra utläggningar om hur jag funkar på det planet. Att jag vet. Vet inom fem minuter som jag träffat någon. Vet om det har nån potential att nånsin bli nåt sexuellt.

Usch, fy blä. Jag går på toa och bara för att byta samtalsämne efteråt. Kanske inte det bästa samtalsämnet men... jag kommenterar nakenmålningar på människor på stället och nämner att jag ägnat mig åt sånt. Han säger att han också har det. Att han kan fixa oss modeller om jag är intresserad. Fuck, det var inte dit jag tänkt samtalet skulle leda men whatever. Happy hour och jag har redan fått i mig långt mer än jag tänkt. Säger att jag vill åka hem.

Så vi åker genom staden i hans bil. Jag leker med hans iphone och hittar Abba med Chiqiquita. Vilken bisarr situation. Med den musiken på högsta volym och mig sjungandes för fulla muggar, susar vi genom Kapstadsnatten. Vi åker förbi hans jobb och han går in och fixar med whatever medan jag sitter kvar i bilen och ckeckar andra låtar. Hittar Sergio Mendez.

Bosanova toner på vägen mot min del av stan. Vi kommer fram och jag tycker vi ska ta en cigg innan jag kliver ut. Armed Response- bil cruisar förbi oss, så jävla Sydafrika. Cigg och musik och han introduserar mig för The Bee and the Bird. Spelar den här sången som han tycker jag kan dedikera till "My fuckin fourty year old professor". Den är väldigt träffande, i vilket fall.