Ett steg bak, två steg fram

Åh, allt jag vill berätta om... Allt som händer. Alla möten. Alla samtal. Alla platser. Allting. Men då skulle jag behöva sitta fastkedjad vid datorn och bara skriva hela tiden och då, om jag skulle göra det så skulle ju inte alla de här sakerna inträffa. Hur som helst, jag ger er det intressantaste i det senaste.

På fredagen hade DA alias snygg professorn skickat mail. Jag visste inte hur jag skulle tolka det. Kort och informativt till formen - Han tyckte det varit trevligt att prata med mig föregående dag, tipsade mig om en recension på en film vi pratat om, lade till lite kuriosa om att pappan till filmskaparen jobbade på vår avdelning. Bon. Jag valde en progressiv approach till svar - Tackade för mailet, sa att recensionen gett mersmak, frågade om inte han ville komma med mig och se filmen trots att han redan sett den två gånger.

Helgen passerade - inget svar. Måndag/tisdag likaså och jag tänkte fuck that. Visst han har sett filmen två gånger men om man verkligen är intresserad av någon så går man och ser en jävla film en tredje jävla gång så summa summarum - He's just not that in to you. Jag fattar. Jag glömmer DA med fräknarna på näsan, de långa fingrarna, det skönaste skrattet och den intelligentaste av hjärnor. Jag bara glömmer honom.

Idag tog jag i vanlig ordning taxi till busshållsplatsen, bara för att se bussen rulla iväg när taxin rullade in - just my luck. Taxichaffis: I guess, there goes your bus... Jag: That's right. But that's okay. There will be other busses. Betalade, tackade för mig och klev ut.

Ut bakom lång läcker svart man med den sötaste av små rumpor. Jag behövde inte se mer av honom än så för att inse att det var DA. Han satte sig på en bänk och jag kom efter. Sa "Hey DA" och han: Hey X! Fortsatte med: Funny... I was just about to send you a sms. Jag tänkte: Ja, säkert... Sen förklarade han att han sett en enorm rosa buss med massa svenska flaggor, fullpackad med svenska turister och att han tänkte tipsa mig om den. Haha, kul.

Bussen kom och vi klev på. Vi och två till var de enda på bussen. Han satte sig i sätet framför. Vände sig mot mig och pratade filmer. Uttalade sen titeln på den där speciella filmen och sa med något dämpad ton: I could see it a third time. Jag svarade: You don't have to... Unless you want. Så började han rabbla andra filmer som också går och undrade om jag kunde tänkas vara intresserad av nån av dem. Det var jag så klart. Så vi typ semibestämde att se en av dem. Sen gick resten av resan förfärligt fort. Jag babblade på om jag vet inte vad. Han hade sina fina utläggningar med sin posha brittiska accent som jag bara älskar att lyssna till och sen blev det dags att kliva av. Jag reste mig men han satt kvar så jag typ, men... men... Ska du inte av här? Nej, för nästa hållplats var närmare för honom och han var redan sen. Så jag, jaha. See you! ropade han efter mig.

Ljuvlig start på dagen. Men jag vill ha mer. Mer. Mer! MER!