09- Your beliefs

Shit asså, nu ska jag försöka vara djup här. Tro det eller ej men jag har faktiskt en tro, eller ska man kalla det idéer om varat? Men det här är svårt. Var ska jag börja?

Kanske bäst att börja i en annan ände då - Vad jag inte tror på. Jag tror inte på nån av världsreligionerna. Även om de alla har en kärna av sanning så har budskapet blivit förvrängt och manipulerat av giriga makthavare som använt religion som ett verktyg för egen vinning. Lite som det där Marx sa om att religion är opium för folket. Man ska följa budord och sen må dåligt när man inte gör det i ett samhälle där en skrift som är 2000 år eller äldre är föga applicerbar. Leva ett liv där man håller igen och hoppas på löning i livet efter detta? Skylla på sakers tillstånd och mena på att allt som händer står utanför ens egen makt? Nej, jag tror inte det.

Okay, vi vet alla att vi har en kropp och en hjärna som tänker tankar. Jag tror på att vi också har ett medvetande utanför det. Ett medvetande som styr både kropp och tankar. Ett medvetande som inte går att utplåna och inte heller skapa. Ett medvetande som är av ren materia vilket betyder oförstörbar energi. Vi dör aldrig egentligen utan det vi kallar för död är bara en förflyttning av uppmärksamheten från en synvinkel till en annan. Jo precis, jag tror på återfödelse.

Jag tror på nåt som jag känner är sant men det är inte bara en känsla. Det går också att resonera sig till. Det går att hämta stöd i vetenskapen. Ta kvantfysiken till exempel. Inte för att jag är nån fysiker eller ens har nåt större intresse för ämnet fysik men det är oerhört fascinerande bara man börjar skrapa på ytan. Kvantfysiken har förklarat cellers kommunikation med varandra. Den har förklarat att det vi är byggda av, vår materia, ständigt uppstår och dör. Hela din totala celluppbyggnad som du sitter med här idag kommer att vara helt utbytt inom en månad - hud, inre organ, skelett och allt. Vi blir ständigt återskapade rent fysiskt. Sen då konstruktivismen som jag som samhällsvetare kan uttala mig betydligt mer om. Den säger att det inte finns någon objektiv sanning, allt är subjektivt. Vi människor skapar och återskapar världen ständigt med vårt medvetande. Normer och kulturer utvecklas och vi får nya ideal och värderingar som vi utgår ifrån. Vad som var givet igår är inte längre det idag och världen kommer ständigt att förändras. Det intressanta är också att alla möjligheter existerar samtidigt. Ingenting är förutbestämt utan det blir som vi väljer att göra. Vi lever i en mycket spännande och oförutsägbar värld. Vem hade t.ex. trott att världens mäktigaste land, USA, snart skulle ha en svart president för bara fem år sedan? Inte så många om de resonerat utifrån landets historia.

Det finns inte en gud. Vi är alla gud, fullt kapabla till att påverka vårt eget och andra människors liv i hur vi tänker och handlar. Men tyvärr tror jag också att många är disconnected från denna medvetenhet. De tror de bara är sin kropp och sina tankar. De faller hellre in i en offerroll än tar kommandot och gör nåt själva. De är rädda och tror att de kan hitta lycka i att dominera och förtrycka andra. De förstår inte att allt liv här hänger ihop och att om man sårar någon annan så sårar man indirekt sig själv. Det känns som att världen står och väger nu - Antingen kommer människor fortsätta i samma anda och dö av självutplåning eller så kommer fler bli medvetna och vi kommer att få en bättre värld. Vilket som helst kan hända.

Hur har jag kommit fram till det här då? Jag minns hur jag som barn levde nära mitt eget medvetande. Det kändes bara som om inget ont kunde nå mig. Inga onda ord, inga onda handlingar, för mitt medvetande påminde mig ständigt om vilken underbar liten person jag är. Sen blev jag tonåring och disconnected. Blev sur, neggig och cynisk. Ville inte fatta hur nånting hängde ihop. Det var nån gång i början av tjugoårsåldern som jag började hitta tillbaka till mig själv och mitt medvetande. Jag läste Alkemisten av Paulo Coelho, Naiv Super av Erlend Loe, poesi av Bob Hansson och jag började se tecken i mitt eget liv. Hur saker jag tänkte på plötsligt manifisterades i livet. Hur jag började komma in i ett oerhört flyt med precis allting. Magiska osannolika lösningar på problem bara serverades åt mig och det kändes som att det var helt enkelt för att jag hade rätt inställning och attityd. Jag gick från pessimist till optimist.

Hur fan låter det här nu? kan jag ändå inte låta bli att tänka. Får man bilden av en labil new age flummare i Di Leva-kläder, beredd att tända rökelse i alla lägen? Det är i alla fall inte riktigt så jag ser på mig själv. Jag har ena foten stadigt stående på jorden enligt mig själv. Därför håller jag inte heller på och predikar om min övertygelse för var och varannan som jag möter. Nej, jag väljer att behålla den för mig själv som ett personligt verktyg att använda mig av. Som en livlina. Sen har det per automatik, enligt lagen om synkronicitet, då och då dykt upp personer som visat att de delar min uppfattning och som jag kunnat snacka om det här med. Men annars... Som sagt, en personlig övertygelse som jag i vanliga fall håller för mig själv.