torsdag 11 november 2010

03- Your parents

Den här biten är komplicerad samtidigt som den är jäkligt enkel. Så här va: Min mamma blev gravid med mig som sjuttonåring. Min nio år äldre far insisterade på att de skulle behålla mig och gifta sig. Sagt och gjort. Min far utvecklades till ett psykfall och kvinnomisshandlare så mamma skiljde sig från honom när jag var ett år. Ett bra beslut för alla inblandade. Detta var i Kroatien eller som det var då - Jugoslavien och livet för en ensamstående mamma var minst sagt hårt. Hon fick resa upprepade gånger till adriatiska kusten och till Tyskland för att jobba ihop pengar som servitris och städerska. Jag stannade med min mormor.

Vid ett tillfälle åkte mamma till Sverige för att hälsa på en väninna som bosatt sig där. I den här väninnans kompiskrets fanns också en stor och skäggig 22 år äldre svensk. Han bjöd ut mamma på bio och grejer. De dejtade men sen åkte hon hem till mig.

Efter en tid gick det rykten om att det rände runt två svenskar i den kroatiska staden och att en av dem frågade efter min mamma. Hennes bröder som skulle kolla vad det var för några och om de behövde stryk bekantade sig istället ganska fredligt med dessa främlingar under ett barbesök och tog istället för att slå ner dem med dem hem.

Det hela slutade med att jag och mamma flyttade till Sverige med den skäggige. Min far skrev medgörligt på papper om att mamma ensam skulle få vårdnaden om mig. Jag som var en liten treårig flicka som bara ville ha en pappa frågade den skäggige om han ville bli det. Han accepterade. Sedan dess var han och är min pappa med allt vad sådant ansvar innebär. Han har lärt mig saker, gått på föräldramöten och på sitt sätt couchat mig genom livet.

Det äktenskapet som ingen trodde skulle hålla då har idag hållit i 22 år och jag ser upp till dem båda. Mamma som kom till ett helt nytt land, lärde sig språket, tog sig igenom en universitetsutbildning på detta språk och uppfostrade barn samtidigt och jobbade som tolk, som fick det första jobbet som hon sökte efter examen, som blev deprimerad för några år sen men som kommit tillbaka starkt som egen företagare. Pappa som startade sitt första företag som 16-åring, som designat egna motorfordon som tagit sig världen över, som gått in i en konkurs och tagit sig upp ur den, som nu stöttar och hjälper sin fru mer än helhjärtat.

Så jaa... De är av ett annat slag mina föräldrar. Ett undantag och ett pretty jävla awesome sådant.

2 kommentarer:

  1. Fy farao vad skickligt du skriver och vilken berättelse sen! Både fnissade till och gapade av förvåning under den minut det tog att läsa! Coolt ju!

    SvaraRadera
  2. Men oj! Tack så mycket, Tuggmotstånd.

    SvaraRadera