02- Your first love

Den första kärleken kom sent. Visst var det hångel, ligg och romanser där innan men kärlek... Sån där så att man känner av hela sitt lilla rädda hjärta att man älskar någon och att man dessutom bara vet att den andre känner något mycket liknande tillbaks... Det är nåt annat det.

2003 och en kompis i min nollningsgrupp presenterade sin brorsa J inne på Kåren. Fina drag - fin näsa, fina läppar, glittrande blå ögon och ett lent och senigt handslag. Han ägnade mig nån sekunds uppmärksamhet och sen var det bra med det.

Vi accelererar ganska så exakt två år fram i tiden. Samma tid på dygnet, samma lokal, samma kille, J, och min uppmärksamhet var mot annat håll, mot en annan. En som är en historia i sig hade efter lång frånvaro dykt upp där från ingenstans. Jag stod mellan valet att svälja min stolthet och gå fram och prata (för han väntade) eller att ta en chans att såra. Min stolthet vann och jag hånglade upp han jag suktat efter innan framför ögonen på den jag egentligen just då ville ha.

Kåren stängde och det visade sig att jag och J bodde åt samma håll så vi tog följe. Småpratade om våra olika utbildningar och gemensamma personer vi kände. Skiljdes åt när vi nått min port och han nämde att han skulle ha en förfest om två veckor. Dagarna gick och i efterhand fick jag berättat för mig att han tyckte det varit de två längsta veckorna i hans liv. Hur han gått och haft ångest över hurruvida jag skulle komma eller inte komma.Vad han nu skulle ta sig till om jag väl skulle komma o.s.v. Jag tog mig dit så klart och saker och ting utvecklades väldigt snabbt från och med då.

Han brukade kalla det vi hade för "Kärlek vid andra ögonkastet". Lustigt nog hade han inget minne av första ögonkastet och betvivlade mitt påstående att ett sådant faktiskt ägt rum när det gjort.

Jag minns hur vi låg tätt tätt omslingrande under nätterna. Minns hur mina knän brukade skaka innan han trängde in i mig och hur han alltid brukade hålla upp täcket för mig närhelst jag kom tillbaka till sängen.

Jag minns hur han sprang efter bussen när vi sågs sista gången innan jag åkte till Sydafrika. Jag minns hur jag saknade honom när jag var där och jag minns att när han kom dit och hälsade på så kändes han som en främling. Ändå så gjorde jag inte slut där och då utan gick runt med ångest i över ett år tills jag äntligen tog beslutet.

Den första kärleken började som något fint men också som något tillfälligt. Och att det var just tillfälligt det visste jag ju från början för vi var som katt och hund.

Men de tre första månaderna - bitterljuvt. Bitterljuvt.