Reflektion

Bestämda höstregnsdroppar bildar ett trummande ljud mot min fönsterruta. Inne sitter jag och reflekterar över livets besynnerliga omständigheter.

Du kan resa till avlägsna länder. Frivilligt utsätta dig för fara men komma undan.

Du kan också enbart ta ett steg utanför din dörr, få grannens TV-apparat i huvudet och... dö.

Du kan vara rädd och hitta på sätt att göra nånting åt det. Konfrontera rädslan eller skydda dig mot den. Protestera eller retirera.

Grannen under mig hade inbrott i lägenheten idag. Mitt på blanka dan då hon råkade vara ute under några timmar. Upptäckte vad som hade hänt kort innan jag kom hem från stan.

Skärrad stod hon utanför och väntade på polisen. Jag stannade till och pratade med henne. Kunde varit jag lika gärna.

Hon hade en resa inplanerad till Iran men visste nu inte längre om hon skulle våga åka iväg.

Jag resonerar att allt alltid kan hända. Att det inte går att skydda sig mot det. Men det heller inte går att vara rädd. Eller rättare sagt, det går men man får inte låta den känslan ta över. Man måste leva medan man lever för allt är bortslösat annars.