Det finns ingenting som heter rätt tid rätt plats

"Jag tycker likadant."
"Jag tänker likadant."
"Jag fungerar likadant."
"Jag känner likadant."

Jag är likadan?

Det är mycket så det låter när vi pratar, D och jag. Men samtidigt är han den som aldrig upphör att förvåna. Nya beslut, nya mål och han vill ha mitt stöd.

Jag är frank och säger som det är - att den banan är nåt jag aldrig skulle kunna överväga själv, om det gällde mig. Jag och mina principer... Han skojar och säger att han inte har några principer, i alla fall inte i lika hög grad som jag.

Principer till trots - vi planerar att göra "byn". Det blir "deiligt", som han sa.