Då kommer tårarna

Som ett sista minutenbeslut valde jag att ta en sista minuten hem till familjen och djuren.

Syren kom med Oslotåget efter jobbet. Hoppade ett glädjeskutt när hon fick se mig stå på perrongen. Det blev lite av en överraskning.

Middag med päronen. Mamma hade lagat potatisgratäng,fläskfilé och sås. Lite rött vin till det och kaffe och tårtbit på maten. Samtal, samtal, samtal. Familjen när den är som bäst - när den inte samlats på ett tag - när man vet att man inte kommer göra det på ett tag igen.

Lördag och jag och syren tar bilen ut till kusin A och lilla familjen. Hämtar ut ett paket som kommit på posten och blir överrumplade. Historia som skapar förvirring. Vi spekulerar i väntan på förklaring.

Blir lättade av att se att A både kan stå och gå på sina ben. Lyssnar till lillans charmiga kvitter. Hon ger mig hopp om barn igen. Ser hur M, make och pappa, tar hand om de båda på finaste sätt. Förstår att all is good.

Åker hem och får förklaring till paketet. Förstår vad man borde räknat ut själv.

Dividerar med syren om att gå ut eller inte. Bestämmer oss för att inte kasta pärlor åt svin.

Söndag och syren har sin "snart åker jag tillbaka" stress. Tar oss till mormor och försöker överkomma språkförbistringar. Syren tappar tålamodet och skäller ut tanten. Lugnar sig igen över kaffet så pass att det blir några sköna skratt. På väg ut praktisk taget kastar tanten saker efter oss. Kvarblivna presenter från gamla gäster, sånt som varken hon och verkligen inte vi vill ha. Vi har till och med tagit oss utanför dörren då hon sträcker sig mot mig och hinner trycka sedlar i min hand. Jag vill inte ta emot men hon vägrar ta tillbaka.

Hemma igen och går ut på promenad med mamma och den prickige. Har fullt sjå med att hålla ordning på honom trots att det går ovanligt bra.

Lagar middag medan syren fortsätter sin besöksturné. Hon hinner precis med att äta middan innan hon ska med bussen tillbaks. Vi kramas kort. Hon helt inställd på att jag, innan stora resan, kommer till Oslo.

Måndag morgon och jag behöver komma iväg. Äter frukost med pappa som även han sen trycker sedlar i min hand. "Säg inget till mamma. Ta bara emot." Jag säger nåt om att det bara ger mig mer ångest sånt som han inte tycker jag ska ha.

Försöker tassa på tå för att inte locka upp mamma men hon kommer ändå fram. Kramar och hinner se att jag gråter.