Paralelle universe

I natt hade jag jag barn med mitt ex. Ja, jag drömde att vi hade bildat familj och fått två söta flickor.

Samtidigt levde jag som jag alltid velat leva med ständiga resor, restaurangmiddagar med engagerat folk samt brinnande passion för mitt yrke.

Han levde som han alltid velat leva - lugnt, tryggt och inrutat. Han var den föräldraledige.

Så kom jag hem efter månader av jobb utomlands. Exalterad över att få träffa mina flickor. Och vad händer? Blir de glada över att träffa mamma? Nej! De förstår inte ens att jag är mamma. De ryggar tillbaka när jag försöker krama och pussa på dem. Går bara frivilligt till pappas famn.

Jag blir förkrossad. Inser att jag gått så långt i jakten på mitt eget självförverkligande att jag försummat mina barn. Försummat dem så mycket att jag inte ens är mamma i deras ögon.

Vi gick på släktkalas och kusin A kommenterade att mina barn bara pratade om pappa. När man frågade efter mamma hade de bara tittat tomt framför sig. Jag ville sjunka genom golvet och uppslukas av jorden.

Inatt var jag förtvivlad bortom ord.

Inatt hade jag två söta flickor med mitt ex och det var lika verkligt som vilken annan verklighet.