Andra och sista dagen på kursen inför fältstudien avslutades igår. Det var antropologernas dag om man säger så. Jag fick lära mig att en fältstudie kan innebära att man lever mitt bland ett urfolk i djupaste amazonas och drogar sig regelbundet i deras dansritual. Denna forskares bästa råd var "Smakar det bra så svälj. Smakar det illa - Spotta." Jag kände mig glad för att jag sällar mig till de urbana forskarna.
Sista momentet på dagen var fältdiskussion där vi var indelade i respektive forskningsländer. Sydafrika bestod av, inklusive mig, fem personer. Fyra av oss fem hade redan varit i landet och det gjorde att vi kunde skippa det trista snacket om kriminalitet och säkerhet. Pratade istället rent konkret om våra studier. De andra skulle åka två och två. Det ena paret till Port Elizabeth, min gamla hemstad och det andra till Pretoria.
När det hela var över sprang alla iväg till sina tåg och bussar då de flesta var från andra delar av landet. Jag blev sorgligt medveten om att min helg ser helt blank ut. Jag åker ingenstans. Ingen kommer och hälsar på mig. Mitt sociala liv i Uppsala suger mer travhästballe än vanligt. Då och då kan det hända att jag springer på nåt bekant ansikte. Utbyter några ord, går på min höjd och fikar med människor jag ganska snart inser att jag har lite gemensamt med. Vet att jag borde anstränga mig mer men kanske gör jag det inte för att jag innerst inne inte vill. Inte vill fastna i det här lilla perfekta dockhus till stad.
Så jag kom hem på kvällen till min tomma lägenhet. Släppte ner min tunga väska på golvet och tänkte - Fuck this! Jag drar. Snart, snart, snart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar