Hopp

Jag ska precis till att ta fram numret i mobilen när mamma själv ringer. Hon uppmanar mig att logga in på msn för det är nåt hon vill visa.

Sagt och gjort. Jag är inloggad och det ringer om videosamtal. Så där är hon, min mamma. Vill visa att hon har långt, långt hår. I åratal har hon tjatat om hur hon skulle se ut i långt hår och har nu träffat en kompis som fixat extensions.

Jag, jag skrattar. Kan inte hålla mig. Hon ser så flickig och åttio ut (hon kör den uppklippta stilen). Själv kallar hon den "rockig". Jaja...

Men det handlar inte om vad jag tycker. Mammas ögon glittrar. Hon är nöjd. Är hon nöjd så är jag nöjd.

De senaste månaderna har hon klivit utanför sin tillstängda skyddsmur. Hon går ut och hon träffar människor som hon pratar och skämtar med. Människor som hon faktiskt omnämner i positiva ordalag.

Hon börjar få kraften att styra över sitt liv igen och det ger mig hopp. En stor dosa hopp.