Sista rycket

Reste mig sömndrucken upp ur sängen strax efter halv fem på morgonen. Det var morgonpass på Posten som gällde.

Med Fleet Foxes i öronen tog jag mig fram på tomma gator i centrum. Det var jag och sopgubbarna... Greppade en Metro och läste om den misstänkta flygkraschen. Sån jävla mardröm. Snuddade för ett ögonblick vid den bottenlöst hjälplösa känslan som måste drabbat de anhöriga. Drog snabbt in andan och bläddrade vidare. Dagens krönika var kritik riktad mot nåt rasistsvin till sportreporter på Svenska Dagbladet som tydligen aldrig kommer erkänna Zlatan som svensk.

Bussen kom och tog mig fram. Hela passet gick jag mer eller mindre runt som en zombie. Utförde det jag skulle och svarade kort på tilltal (jag är inte den trevligaste då jag inte fått sova).

När de åtta timmarna äntligen tagit slut ringde syren. Hemkommen från jordenruntresa och redan installerad i nya lägenheten i Oslo med sambon. Vi pratade om saker som om det senast var igår tills samtalet abrupt bröts av tömt saldo på kontantkoret åt båda hållen.

Jag tog mig tappert till universitetsbiblioteket för att skriva ut uppsatspapper. Klev in dit i mina arbetskläder som var utslitna jeans och munkjacka, långt ifrån mitt fräschaste jag. Snygga killar överallt just därför. Jag skyndade med att göra min grej och drog. En sällsam snygging såg mig rakt i ögonen då vi korsade varandras väg vid utgången. Fan! kunde jag inte fått va lite fin i alla fall.

Hemma crashade jag i säng. Slumrade en timme och var sen som pånyttfödd.

Har nu gått igenom alla uppsatser inför redovisningen på torsdag och var nöjd med att konstatera att i jämförelse med många är min damn good. Det kommer gå svinbra på torsdag.