Långväga gäster

Avlägsna släktningar från Kroatien är på besök i staden. Det är mammas kusin och hans fru som för första gången är utanför landet.

De var hemma hos oss på kaffe idag. Enkla och trevliga människor fick jag intryck av. Han lite lik Jack Nicholson till utseendet, hon med runt vänligt ansikte och pigga blå ögon.

De mindes mig som barn. Själv minns jag deras yngsta son till utseendet. Jag hade lekt med honom under somrar innan kriget. Sen minns jag också att någon i deras hem brukade spela dragspel på min förfrågan, annars var det blankt.

Kvinnan hade med sig ett litet fotoalbum fyllt med bilder av barn, barnbarn samt hus med lummiga trädgårdar. Ett kök och ett rum hade paret börjat med en gång i tiden och nu hade det byggts ut till två stora familjehus där dottern bodde med sin man och barn precis intill. Livet där nere hade blivit bättre, kunde man konstatera. Det såg riktigt fint ut det de visade.

Är det bröllop här snart eller? undrade mannen och nickade åt mitt håll. Jag skrattade och skakade på huvudet. Kunde liksom inte säga att det inte finns på agendan alls. För för dom är familjen allt, de skulle aldrig förstå att man kan leva för annat.

De påminde mig om livet som jag kunde levt idag om saker blivit annorlunda. En annan version av mig liksom.