Dagen efter

Så här i efterhand kan man konstatera att jag ändå gjorde rätt val av mina alternativ till midsommarfirande.

Kidsen var trevliga och maten var god. Det vart inget drama i klassisk midsommarstil utan alla höll faktiskt stilen. Jag gick själv in lugnt med öldrickande i soft takt men senare inpå kvällen gav jag vika för shoterbjudanden från insmickrande yngling och det höll på att straffa sig. Blev riktigt besviken på mig själv då jag blev tvungen att låsa in mig på toan och hålla huvudet mellan knäna. Lyckades pressa tillbaka kroppens vilja att spy samtidigt som jag tyst förbannade kärringen jag blivit, jag som en gång klarat att supa storvuxna män under bordet... Andra tider är det nu. Börjar kroppen bli för gammal eller festar jag för lite?

Syren undrade om det var någon av killarna på festen som föll mig i smaken. Fina pojkar var de mer eller mindre allihopa, men någon i min smak? Inte egentligen.

Senare på kvällen brakade några ditringda eftersläntare in och bland dom var en kille som jag reagerat på förra helgen. Inte alls min stil men det är nånting med honom, nånting med hans intensivt blåa blick. Jag har märkt av att han reagerar på mig också. Även fast vi bara pratat lite kort passade han på att hälsa med en väldigt vänskaplig kram. Han verkar så trevlig. Sympatisk rent av. Vi kastade lite blickar över rummet men sen blev han och hans sällskap ombett att gå. Blev för trångt med så många personer.

Jag minglade på och samtalade med unga och allmänt förvirrade människor. Försökte ge råd om viktiga framtidsval, som om jag skulle veta nåt om det. Sanningen är att jag fortfarande är lika förvirrad som dom.

Vid tretiden tog jag, syren och hennes pojkvän taxi hem.

Hemma var luften laddad av drama. Några av päronens gäster hade drabbat samman i fyllegräl. Vi hade kommit precis när urladdningen lagt sig. Lättad över att inte ha spenderat kvällen där stupade jag ner i min säng.