Sanningen är...

Att min libido är helt väck. Död, kaputt, i ide, you name it. Under många månader har detta varit ett problem men nu är jag liksom likgiltig inför faktumet.

Faktumet att jag inte har legat på ett år...

Shit, det låter helt sanslöst när man säger det. Det ser helt beklämmande ut när man läser det men sanningen är att jag trots omständigheterna är helt okay.

Men jag har fått en del synpunkter. De säger - Men för fan kvinna, gå ut och hitta nån att dra över och gör det nu. Jag säger nja...

Det är inte så att jag till läggningen är asexuell. Tvärtom! Är man min sexpartner så upptäcker man snart att jag är väldigt krävande. Är man min sexpartner så får man fan ligga i. Höhö!

One nightare är alltid en möjlighet men one nightare me don't like. Anledningen är att det är otillfredsställande. För att till fullo uppskatta ett samlag behöver jag ha bekantat mig närmare med kroppen i fråga. Kroppen i fråga behöver ha bekantat sig närmare med mig så att man kan trycka på rätt knappar. Självklart har jag haft en del one nightare men det har alltid slutat med antingen A. Jag har schasat iväg objektet i fråga, antingen tidigt på morgonen eller sent på natten direkt efter akten. B. Jag har stuckit tidigt på morgonen innan objektet hunnit vakna, en hit and run so to speak.

För att det nu ska vara värt mödan att väcka "monstret" så ska det helst handla om någonting någorlunda regelbundet. Det finns liksom ingen vits med att väcka det bara för att lämna det lika otillfredsställt som förut för det accepterar inte monstret, det vill ha mer.

Summasummarum: Allt tyder på att det lär dröja ännu längre tills jag tar mig ett nyp. Eh voila, mitt sugiga ickesexliv put out there.