Mina känslor till landet jag vuxit upp och bor i är kluvna. Jag fylls av något slags svårmod när jag tänker på det. Som hur allt ska smälta in och va lagom. På gott och ont.
Och sen klimatet. Idag är det ett fruset och mörkt landskap och har så varit sedan månader tillbaka. Men... En återfödelse är på gång och just den återfödelsen är fantastisk. En explosion av färger, ljus och dofter, som att gå från 0 i humör till hundra. Det är unikt och det är underbart. Men underbart är kort och faktum är att halva året ägnas åt en slags semidvala. Det blir för mycket väntan. Det blir för mycken sen och nästa gång. Visst, våren är fantastisk men är den värd det man offrar?
Min gamla vän K sa igår att "Jo, Sverige kan va ett ganska trist land att bo i". Men hon väljer ändå att bo här. Jag väljer också att bo här nu men inom en snar framtid kommer jag att välja nåt annat. Också det på gott och ont.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar