Alltid samma jävla fråga

Min morbror och hans fru kom förbi förut för att titta på valpen. Kära morbror I bemöter mig alltid med en och samma fråga - Har du skaffat nån pojkvän? Nej, morbror. Inte den här gången heller. Han undrar därefter varför jag inte har nån och i och med mitt överflödiga svar tar intresset för mig slut.

Vad sägs om att nån gång fråga om hur studierna går? Hur jag trivs där jag bor? Vad jag har för planer framöver?

Men nej. Det är som om mitt liv inte är nåt annat än en jakt på en jävla pojkvän. Det är först när jag blir bekräftad av någon av motsatt kön som mitt liv är komplett så att säga. Mormor tänker likadant. "Snart träffar du någon och sen blir allt bra." Vad exakt är det som blir bra då? kan jag undra.

Fuck it. Mitt liv pågår här och nu. Jag väntar inte på att någon speciell ska komma och göra det fullkomligt. Det är vad det är och det blir vad jag gör det till. Jag behöver inte bli engagerad i någon med kuk för att min tillvaro ska kännas meningsfull.

Så nej morbror, jag behöver inte en pojkvän men en kk däremot. En kk skulle vara som grädde på moset.