Perspektiv

Nyligen började jag läsa Erlend Loes Naiv Super för andra gången. Det är sällan jag tar upp en bok en andra gång så detta hör till ett av få undantag. Men åh vad jag älskar denna bok! Och jag älskar Erlend Loe. Läste en gång en intervju med honom där han sa att han "skriver för dom som fattar grejen. Resten kan dra åt helvete." Hej kompromisslöshet. I like it!

Men Naiv Super. Jag förstår hur huvudpersonen känner sig. Hur tillvaron plötsligt helt kan stanna upp. För att man undrar vad saker och ting ska tjäna till egentligen. Man undrar om allt ska bli bra till slut och man undrar vad man själv menar med det. Då kan behöva hitta tillbaka. På nåt sätt börja om från scratch. Då kan det räcka att börja med en tom lägenhet, en bultbräda från Brio och en bok om tid.

Hans formuleringar håller mig vaken om nätterna. Jag sitter som en galning i sängen och skrattar i för mig själv. Det är en skön känsla. Att läsa hur det händer saker med huvudpersonen och känna hur det händer nåt med en själv.

Jag ska göra Naiv Super till min bibel för inget annat jag läst har skildrat livets mysterier på ett bättre sätt. Den ger mig perspektiv som jag i dagsläget i hög grad behöver.