Nästa!

Efter att inte ha hört nånting från underrättelsebyrån så tog jag tag i saken själv. Kontaktade deras HR-person och undrade hur det hade gått. Nej, min intervju hade inte varit successful men de ville ändå behålla mitt CV för framtida blablabla.

So be it. Det var inte meningen att jag skulle sitta i en förort och stirra på dataskärmar. Nope, moving on.

Nästa steg blir att påbörja en fas av intensiv terror av arbetsplatser jag verkligen vill jobba på. Från vissa håll i kompiskretsen har det antytts att jag kanske "borde bara ta ett jobb", att det jag vill åstadkomma är "för svårt" etc. Jag tänker - fuck that. Det finns ett behov av vad jag gör och jag är rätt person för det. Jag om någon. Herregud! Jag kan formulera mig i skrift, jag kan analysera och tänka strategisk, jag har känsla för form och layout, jag har djupgående kunskap i utvecklingsfrågor och on top - jag har engagemanget och drivet.

Så nej, jag tänker inte sitta i nåt callcenter tills mina öron trillar av, inte heller tänker jag hålla på och dalta med kunder i någon butik och inte under några omständigheter servera folk fatöl och halvhjärtade rätter. Tänker inte göra det.

För jag kan betyda så mycket mer än så. Tänker förändra mycket mer än så. Och, jag kommer hitta ett sätt. Thank you very much.