"Are we in red neck town or what?"

Hämtade upp fina S på stationen igår och tog oss på en något skakig ride genom lilla stan (jag och monster-jeep=farligt fordon i rullning).

Vi började med vår sedvanliga rutin av raid i vår favvoklädkedja Mr Price. Billigare kläder som också kan va snygga får man leta efter. Men jag fick constraina mig själv och nöja mig med linne och örhängen för 80 pix.

Efteråt tapas till lunch och promenad där S pratade på om lesbiska sexuella upplevelser med sin gälla brittiska accent. Jag var rädd för att hennes ord skulle orsaka hjärtinfarkt hos en och annan förbipasserande gubbe. Men lilla stans påtagliga konservatism hejdade inte S inte.

Hemma och vi jäste i soffan ett tag tills vi bestämde oss för rask promenad. S konstaterade att detta suburbia till område förde tankarna till Edward Sissor Hands - Överallt perfekta likriktade hus med dito trädgårdar. Hon sa att vi två måste va en märklig syn. En vit kvinna som powerwalkar med en mörkhyad... En bisarr tanke men det bisarraste av allt är att den är befogad. Mörkhyade människorna som man ser i detta område är antingen trädgårdsmästare eller house maids, på väg hem till sina områden. Vidare filosoferade S över bergen som omringar staden och associationerna denna gång gick till the X-files. Så vi pratade skräckfilmer och var rörande överens om att det läskigaste av allt var de som handlade om psykopater för att de skildrar sånt som faktiskt kan hända. Jag bara: Yeah, that's a creepy thought. A phsycopat can actually come up to us. Precis när jag avslutat meningen fick mitt ansikte tydligen ett förskräckt och likblekt uttryck, som S senare förklarade det. Det var när jag kände någon komma upp i en hastig fart bakom min rygg. Jag drog efter andan och en halv sekund efteråt hade vi en manlig joggare framför oss. S och jag såg på varandra. Trillade nästan omkull på gatan av skratt.

Efter middag satte vi oss i bilen igen och rullade uppför gatan till en av lilla stans få barer. Planen var att se en World Cup match men 40 minuter in på spelet insåg vi att det var en repris vi tittade på. Bartendern informerade om att spelen har en paus på två dagar och är igång först på fredag igen. Jaha. Så vi beställde in en ny omgång av drinkar och glodde istället på World's Strongest Man contest. En timme senare eller så satte vi oss längre in i baren där man inte kunde se TV-skärmen och från den stunden började... intressanta saker hända.

Två män i 50-års åldern utmanade oss på biljardrunda. Jag var skeptisk men S var på. Så där stod vi helt plötsligt i olika lag med var sin gubbe och hela barens uppmärksamhet. Gubbarna gav instruktioner och småpratade. Jag och min old man höll just på att vinna när han stötte i 8:an innan sista bollen. Wtf? Färgblind, ursäktade han sig skamset med.

Efteråt insisterade den ene på att få bjuda på drinkar. S accepterade och tillslut gav jag med mig jag med. Så vi hängde med dem i baren under hätsk politisk debatt som jag fick avsluta med "This discussion is not going anywhere." Att snacka HIV och klassfrågor med vit sydafrikansk småstadsman är som att föra en diskussion med ett bortskämt dagisbarn. Gubbarna tackade tillslut ändå artigt för sig och åkte hem till frun eller whatever. En annan gubbe kom upp, klart överförfriskad med den enträgna viljan att uttrycka att han tyckte "det är så fint med svart hår". Idiotgubbe, tänkte jag men av nån oförklarlig anledning tyckte S att han var rar och var trevlig mot honom tills även han avlägsnade sig. Vid det laget kom barens snyggaste (enda snygga?) kille fram och presenterade sig och till min förvåning valde jag att gå in i en flörtningslek. Leenden, kvicka fraser samt lite dans och kramande på dansgolvet. Men... Jag avslutade kvällen med att dansa med S och sjunga ut till gamla favoriten Dreams av The Cranberries. Snygga barkillen upprepade ett flertal gånger att jag gärna fick ta hans nummer och blabla men jag sa Hejdå och bara log när han avslutade: Maybe I'll see you here soon again...?

Först när vi rullat gatan tillbaka och parkerade utanför porten insåg jag att vi inte haft billjusen på. Full? Jaa... Och jag vet att det inte är nån ursäkt men jag hade aldrig tagit bilen i mitt tillstånd om det inte vore för att jag är i ett land med slappare lagar och att hemmet endast ligger en gata ner.

Vid det laget var klockan 03 och jag och S ägnade ytterligare en timme åt politisk diskussion. Tre gånger hade hon önskat låtar av DJ:n och varje gång hade han svarat att han har låten men inte tänker spela den. Ingen ville höra låtar av The Cure och Madona längre... Visst, visst. Så det hade ingenting att göra med att ställets enda mörkhyade tjej efterfrågade dem?

På morgonen tog vi tid på oss tills det blev dags att köra S tillbaka till stationen. En kilometer från stället, jag nyser till. Under en sekund utan kontroll touchar ett av bilhjulen trottoarkanten och POFF! Vi kör vidare med ett punkterat däck. Tack som fan! Det sista vi behövde. Tur i oturen är att jag kan svänga av till en mack där personal konstaterar att hjulet måste bytas mot reservhjul. Jag ringer W och meddelar. Förklarar vad som hänt och han bara skrattar efter att konstaterat att vi båda var oskadda.

Under många svettiga minuter kämpar mackkillen på med att få loss reservdäcket som sitter under bilen utan att lyckas. Får tillslut hjälp av en annan Jeepförare som vet hur detta fanskap till bil fungerar. Så denna random jeepförare kryper själv in under bilen och fixar loss däcket. Byter ut punkterat däck mot reservdäck allt medan jag och S jagar hans ungar som springer runt bland bilarna. När allt är klart känner jag mig oerhört tacksam men osäker på hur jag kan återgälda hjälpen. Frågar hur men mannen tyckte att det inte behövs men då insisterade jag på att åtminstone få köpa godis till barnen och det gick bra.

En timme senare än beräknat klev dock S på tåget tillbaka till CT. Fina S... Helt klart min livlina denna vecka.